fredag 11 februari 2011

Hemma!

Så himla skönt det är att vara hemma igen. Ni kan tro Julian blev glad när han såg mig, vilken känsla som for genom kroppen då! Finns inget bättre än leendena och skratten han ger oss varje dag.

Mamma och pappa har varit här på middag idag och vi åt en massa gott. Till middag blev det bakad potatis, ryggbiff, god sallad, vitlökssmör, gräddfil och cremefraiche (soltorkad tomat, fetaost), sen gjorde jag en tiramisu till efterrätt. Så mätt har man då blivit idag :)

Tänkte bara bjuda på lite bilder från sjukhuset och de fin fina presenterna.
Låg på infektionsavdelningen 4 (såg att jag hade fått en fråga om det i en av kommentarerna)






Fina presenten från Martin och Sofia

Skyddsängeln från Emilia <3

  
Superfina tulpaner som kom med blomsterbud idag. Tusen tack Bruno, Annika, Caroline & Charlotte!

Även Ralle fick fina blommor av min mor & far! "Du får ju också ha lite blommor" sa mamma :)


/Sophie

3 kommentarer:

  1. Välkommen hem!Fortsätt att fokusera framåt!
    Kram

    SvaraRadera
  2. A room with a view!
    Skönt att du är hemma igen, är det allra bästa.
    Så fina presenter o blommor du/ni har fått, det värmer. Skickar massor av kramar o hälsningar från oss, pussa Julian, han är helt underbar o hälsa Rasmus.
    Stor go kram
    Essie

    SvaraRadera
  3. Hej..
    Vi känner inte varann, Men jag jobbar med Zandra på nattpatrullen, och hon berätta om din blogg, och jag har nu läst en hel del från början. Och kan inget annat än bli så sjukt rörd.
    Jag har själv en son på 5 månader,kan inte ens föreställa mig om hur du känner dig, dina känslor och hur sjukt jobbigt detta måste vara för dig.
    Du verkar ha en helt underbar man, och givitvis en helt underbar son.

    Jag ÖNSKAR dig all lycka, och kommer följa din blogg tills du har bekämpat detta helvete.

    Förstår att du har många nära och kära som hjälper och stöttar, och detta låter säkert JÄTTE konstigt, men jag önskar att jag fick hjälpa dig.

    Detta måste vara en mardröm, som du säkert hoppas du vaknar upp i från snart.
    Tyvärr är livet så fruktansvärt orättvist.
    Men du har fått upp mina ögon, så jag ska faktiskt boka tid för mamografi snarast möjligt.
    Jag är ensamstående och min son har bara mig och min familj.
    Skulle något hända mig så har han ingen pappa.

    Jag har aldrig hållt mina tummar så mycket för något som jag gör i ditt fall.
    gråten sitter i halsen nu när jag skriver.

    Du verkar vara en underbar och sjukt stark person. Detta klarar du....

    Tro hopp och kärlek
    Om jag hade kunnat donera mitt bröst till dig, hade jag gjort detta direkt...

    All lycka till dig och familjen
    Massor av kärlek till dig

    <3 <3 <3

    SvaraRadera