onsdag 9 februari 2011

Fortfarande kvar!

Jag ligger fortfarande här på infektionskliniken.
Uppdatering av dagen som gått är att det nu tagit bort min picc line på grund av infektionen som jag har där. Blev nervös när dom sa att de var tvugna att göra så eftersom jag ska ha nästa behandling om två veckor och bad dom kontakta mina läkare innan de gjorde något.
Därifrån fick dom klartecken och onkologen lovade att de skulle hinna sätta in en ny tills det är dags för nästa kur.

Har dock fått en annan fin slang på den andra armen där jag nu får antibiotika 3ggr/dag.
Trodde först jag fått en allergisk reaktion av antibiotika eftersom jag i samma skede som hon sprutade in det i armen fick avbryta henne för att jag mådde illa och fick springa till toaletten.
Vi avbröt det hela och hon skulle dubbelkolla med en läkare. Han gav okej tecken och vi tog sista halvan av sprutan och det funkade hur bra som helst. Hoppas det var något engångs och inte maginfluensa som alla verka ha drabbats av just nu.

Rasmus hjälpte mig att ladda hem Skype, så nu har jag kunnat prata och se både honom och lilleman idag.
Gud vad jag saknar er! Han har fått tillbaka sina magsymtom så tyvärr kan vi inte ses här på sjuhuset längre.
Och när jag får åka hem är dock fortfarande oklart.

Ralle visade även upp i kameran att det kommit två paket till mig på posten. Så de fick följa med hit när pappa kom med lite andra saker.

Det ena var från Emilia, en skyddsängel som man kan hänga i en halskedja! Tack gumman, så fint!
Det andra var ett litet "nallebud". En fin liten ask med en söt nalle och en Amulettsten (lyckobringare). Verkligen jättegullig och en fint budskap bakom.
Saken är bara att det framgick inte i meddelandet vem det var ifrån. Det står i slutet "Stor kram S &"
Läser ni detta så skriv vem det är ifrån :)
Tusen tack alla fina! Så fort jag har en kamera tillgänglig så åker det upp en bild.

Har även fått ett blomsterbud till, fast eftersom jag inte är hemma nu så skulle de vänta med att leverera blommorna tills jag kommer hem, annars hinner man inte njuta av dom juh :)

Hej sålänge!

/Sophie

14 kommentarer:

  1. Jätteskönt att ha fått prata med dig ikväll Sophie, hoppas de vita krigarna kommer igång nu när piclinen är borta, så du snart är hemma igen. Vi älskar dig, kramisar från Palmernas Stad.

    SvaraRadera
  2. Du vet väl att du kan ta bilder med kameran på din dator?

    SvaraRadera
  3. Hej Sophie!
    Håller tummarna för att du får komma hem snart. Tänker på er, stor go kram.
    Essie

    SvaraRadera
  4. Hej!!!!

    Jag är mamma till Malin som i okt förra året fick diagnosen hjärntumör.. Läs gärna hennes blogg då jag tror att ni delar en hel del tankar och funderingar.. Www.malincammero .blogg.se
    skickar en massa styrkekramar till er alla!! Tänk här och nu.... Och ta en dag i taget..I

    SvaraRadera
  5. Har börjat följa din blogg, är i din ålder och har oxå en liten son, han är 6 mån. Kan bara föreställa mig hur tufft det måste va att gå igenom detta nu när ni är som lyckligast och bara vill tillbringa all tid och kraft på er lilla familj. Man tror att detta bara är sådant som händer andra....så orättvist. Men du verkar va en kämpe och ha många runtomkring dig som ställer upp. All styrka till dig!! / Dessi

    SvaraRadera
  6. Följer din blogg & hoppas snart du får komma hem till din lille son & man!

    Jobbigt på sjukhus såklart men de e ju för att du ska bli bättre.

    Styrkekramar

    SvaraRadera
  7. Sophie, jag har tänkt på dig så mycket idag! Önskar att jag kunde göra något för dig efter alla år som du ställt upp för mig och varit min bästa vän. Det är så fint att läsa om din styrka. Du som i alla år drabbats av extrem oro och nervositet inför obetydliga detaljer. Nu visar du gång på gång prov på den optimism och kraft, som också alltid funnits där. Jag älskar dig.

    SvaraRadera
  8. Såg att du kommenterat inne på min blogg och följde länken in till din. Tror att jag har läst din blogg förut, men det var ett tag sedan nu. Blev ledsen av att läsa att även du har drabbats av den här gräsliga sjukdomen! :-( Går du igenom cellgifts-behandlingar just nu? Jag fick Taxotere + Epirubicin var tredje vecka förra vintern. Sex omgångar. Tyvärr spred sig cancern när jag slutade med behandlingarna. Nu får jag Xeloda som är cellgifter i tablettform. Och det blir väl behandlingar av olika slag så länge som går resten av mitt liv. Cancern går inte längre bota utan jag kommer få leva med den. Känns inte alls kul, men vad gör man?! Styrkekramar i massor till dig från mig!

    SvaraRadera
  9. Som mamma till en liten vet jag hur mycket du saknar Lilleman och Rasmus. Håller verkligen tummarna för att antibiotika ska göra sitt så att du snart ska få åka hem.

    Tänker på dig!

    Kram
    Ramak

    SvaraRadera
  10. Hoppas verkligen du mår bättre snart så du får komma hem. Du är en riktig kämpe! Hejar på dig! Kram / Claudia

    SvaraRadera
  11. Hej Sophie!
    Vi känner inte varandra, men jag började läsa din blogg redan när du startade den och fastnade direkt. Fick nys om bloggen via andra bloggar.
    Jag beklagar det besked du fått, kan inte föreställa mig allt du går igenom. Själv är jag född -85 och har också fått lite tråkiga nyheter de senaste månanderna, ingen cancerdiagnos dock. Det jag vill säga är att din blogg verkligen är en inspirationskälla, du verkar så glad och positiv trots allt du går igenom och det beundrar jag! Du har verkligen rätt inställning vilket kommer ta dig långt! Du är, som många skriver, en riktig kämpe!
    När jag nu läser att du ligger inne på Infektionskliniken tänkte jag att det var dags för mig att skriva ett par rader då jag faktiskt arbetar på Infektionen avdelning 3 som sjuksköterska. Jag vet dock inte vilken avdelning du ligger på?
    Jag önskar dig all lycka till, du kommer snart hem igen! Jag ska fortsätta följa din kamp!
    Kram
    /Emily

    SvaraRadera
  12. Åhh Sophie, jag önskar jag kunde göra något för dig! Varför måste du få allt? Kunde det inte varit uppdelat på oss alla så du kund fått kämpa med en sak itaget! Jag hoppas verkligen du får komma hem snart! Kan inte ens föreställa mig hur det är att vara utan man och barn ;( tänker på dig! Kramar Sanne och Viliam

    SvaraRadera
  13. Tänker på dig stumpan! Kämpa på!

    SvaraRadera
  14. Hej Sofie, har tänkt på dig mycket sen jag fick reda på de dåliga nyheterna. Vi känner ju inte varandra så värst och kanske är det just därför som jag är så vansinnigt imponerad av hur stark du är. Det har känts lite fel att läsa din blogg utan att kommentera, så jag ger mig till känna, mest för att jag vill att du ska veta hur många i din omgivning som bryr sig om dig, din lilla och din stora familj utan att riktigt veta hur de ska visa det.
    Stor kram från Faranak, Ramaks syster

    SvaraRadera