Mörkrädd och mörkare än på väldigt länge....

Hade egentligen inte planerat att skriva något idag. Alla förutsättningar för en bra dag fanns där. Familjen nära, utflykt på Tosselilla inplanerad och världens goaste lille pojke vid min sida där i bilen i morse. Men jag kunde inte sluta tänka på Sophie idag. Hur hon hade älskat dagens övningar. Hur hon hade smålett och himlat med ögonen åt mig mitt i allt kaos som var precis innan vi gav oss iväg. Tjugo minuter försenade och med hjärtat i halsgropen. Tittar du på oss där någonstans?
Det hela vart ju inte bättre av att jag är in i helvete förkyld och sedan en månad har slutat röka. Rethosta någon?
Jag lovade Sophie och migsjälv att sluta röka så fort saker och ting lugnat sig. Visste inte då vart saker och ting var på väg. Eller ville inte veta åtminstone. Hjärnan har en oerhörd förmåga att blockera sanningar vi inte vill veta av.
Så ok, dagen har inte varit bra. Vid matbordet fick Julian se mig ledsen.. Inte mitt stoltaste ögonblick. Julian med sitt underbara sätt satt och filade på min arm och frågade om jag var ledsen. - Ja pappa saknar mamma så mycket idag att han blir ledsen" Svarade jag. Julian fann sig snabbt och började spexa. Det hela resulterade i ett utspillt glas med mjölk.
Senare satt vi i soffan och Julian hade fått sitt lördagsgodis. Dessutom var Pippi i tvrutan så kvällen var räddad.
Jag var fortfarande rätt så uppriven  och min lille hjälte erbjöd mig sin "nutt" som tröst. Underbara goa lille påg. Det gjorde vi bra älskling. Men så kom er det ifatt en, halva föräldrahemmet är borta. Jag vill inte vara själv. Jag vill inte vara stark,  jag orkar inte en hel vecka. Fan också! Jag vill ju bara ha dig här!

Igår hade vi urnsättning. Gravstenen var på plats och solen sken. Så tungt, så tungt... Fick fikat med svärmor och svärfar också och bestämt att lilleman ska vara hos dem nästa helg. Det kommer att göra honom gott. Han älskar verkligen att vara hos dem.

Älskade Chopzki. Idag är det tre månader sedan du lämnade oss och vissa dagar mår jag bra, andra dagar som idag stirrar jag tomt uppåt ur avgrunden och hoppas, hoppas att du ser oss. Hoppas att jag ska klara av vardagen med vår son. Hoppas att jag ska finna viljan. Idag fanns den inte här. Idag för första gången fann jag mig själv tänkande att det hade varit enklare att ge upp. Jag saknar dig så mycket. Underbara älskade, älskar dig Forever-ever and ever-ever! /R

Ett tag sedan..

Visst har det väl varit så också innan ibland, att jag ibland låter det gå en liten tid mellan mina inlägg och i detta fallet så lång tid att jag känner att jag får lite dåligt samvete. Det blir lätt att när man har bra dagar så glömmer man bort att skriva. Det är lättare att fatta pennan när man är ledsen, nere eller arg.
Ville bara såhär snabbt berätta för er att ni har betytt så oerhört mycket för mig och Sophie.
Sophie älskade era peppande kommentarer och de har på senare tid hjälpt mig så mycket mer än jag tror ni förstår. Ni är fantastiska!

Jag har så smått börjat jobba igen.En härlig känsla att börja ta tag i vardagslivet igen. Många gånger har jag stannat upp på jobb och kommit ihåg svåra stunder. Hur disträ jag var den dagen och hur jag mådde den förmiddagen innan vi skulle få det där beskedet. Många småsaker som vart jobbiga men så mycket glädje i mina kollegor och våra stammisar. Tillräckligt mycket för att ta en ur svackorna och fortsätta jobba.
Tycker det är fantastiskt att vara tillbaka.

Julian fortsätter att utvecklas med stormsteg. Han snackar som attans och har börjat visa tecken på utvecklad fantasi bland annat. Fantastiskt duktig vår lille älskling, kan ni tro. Det gjorde vi bra...

Återkommer med fler härliga bilder i dagarna.
Blev en kort uppdatering idag men ha tålamod med mig kära vänner

Kram på er /R

Ingen vanlig dag...

I Söndags fyllde vår älskade Julian 2 år och förväntningarna var höga. Om de var höga så var kraven på mig själv högre. Jag ville så gärna att han skulle få en så fantastisk dag som möjligt.
Natten innan var jag uppe sent, sent och sorterade godispåsar till de små. Satte fram det fina tåget sophie alltid önskade sig till Julian som man har ljus i.
Jag fixade och donade, nervös över en födelsedag precis som jag minns dem från när man var liten och man själv skulle fylla år. Man kunde inte sova eftersom förväntningarna på dagen efter var skyhöga. Vad skulle man få?
Jag hade bestämt att hålla det litet. Bara ett fåtal barn i Julians ålder, hans kusiner och mostrar med respektive och barn samt grannen. Barn som Julian är van vid att leka med helt enkelt.
Sophies bästa väninnor, Gudföräldrar Lina och Martin var också på plats så allt kändes tryggt.  :)
Det slutade med ca 30 pax i vår trädgård och mitt första barnkalas utan Sophie hade börjat.  Huu!
Mitt i all min panik över huruvida kakorna skulle räcka eller om folk skulle dricka läsk istället för kaffe i det varma vädret så fann jag också ett lugn. Ett lugn i att Sophie nog tittade ner och var stolt. Att hon tittade ner o tänkte, så hade nog inte jag organiserat det men det ser ju bra ut. Med ett leende på sina underbara läppar och med ena ögat kisande. Jag saknade verkligen henne där och då.
Julian hade en underbar dag med sina vänner och fick en massa fina presenter.Bland annat, Duplo, Traktorer, en keyboard av Farmor och farfar och en Eldriven, minifyrhjuling av sin mormor och morfar.
Alla presenter uppskattades och uppskattas fortfarande av Lillskrot och han tackar ödmjukast via mig här på bloggen ;) En annan gåva som jag kanske uppskattade mer än vad Julian gjorde var den fina tårta som Sophies väninna Emilia hade bakat. Sophie pratade mycket om Emilias oerhört välgjorda och goda tårtor: Hon önskade en tid innan hon lämnade oss att vi alltid skulle handla våra tårtor hos just Emilia eftersom de var så fina.. Emilia  lovade att alltid göra tårtor till Julians kalas för  att hedra Sophie. Jag glädjer mig oerhört över att något Sophie ville ha på Julians födelsedagar också kommer att vara med på ett så fint vis. Emilia ville inte ha betalt för tårtan. Hon ville ju som sagt ha det som ett sätt att hedra Sophie på. Så jag tänkte att en länk till deras Facebook-sida och fina bilder på tårtan kunde vara ett sätt för mig att säga tusen tack för vad du gör för oss.
Det betyder så mycket.

Dagen fortskred och kakor varvades med tårta och saft varvades med läsk. Julian och de andra fick äta precis hur mycket de ville. Så ska det ju vara på ett barnkalas :) Det hela slutade med att Julian kräktes senare på kvällen. En kaskad av kakor och läsk på vardagsrumsgolvet och bruna prickar på farmors vita soffa. Men Julian var glad ändå, han hade ju haft världens bästa 2-års dag... Precis som Sophie hade velat. Tack alla för er hjälp.  Hade inte klarat det utan mamma och pappa, syskonen & Essie. Älskar er alla/R

Fina tårtan. Sophie hade dessutom hunnit med att önska årets tema. Tusen tack än en gång Emilia!

Dags att blåsa ut ljusen. JA jag vet bilderna är inte  helt i ordning..

Frukostdags och dagens första omgång med ljus blåses ut. Lyckan är total!

-Sjunger ni för mig?

Godisfixande natten innan.

Uppsättning av tåget... Också natten innan...

Alla barnen samlade!Utom de som inte ville..

Inget barnkalas utan fiskedamm ju! 

Barnen var som förtrollade och det gick från total anarki till lugn kö på 2 sekunder ;-)

Paus!

Vackert lapptäcke med bilder på mamma. Presenten från Malins mamma Maggie. Tusen tack!

Avslutar med en bild som Julians  gudmor Lina tog. Den tillsammans med dina fina presenter och ditt lilla brev till Julian visar varför Sophie älskade dig!

Ett kapitel ur mitt liv just nu....

Så satt jag där på uteserveringen med min mor och gudmor och tårarna brännandes bakom solglasögonen.
Vi hade pratat om vad kortison kan göra med en eftersom jag inatt hade en allergisk reaktion.
Snacket gick in på min älskade Sophie och andra man känner till som gått samma öde till mötes. Varför hon, varför så tidigt?
Solen sken och jag saknade dig mer än någonsin idag älskade Chopzki.
Min livs kärlek saknas och jag blir tokig , tokig  av att veta att vår son inte kommer att komma ihåg dig med egna minnesbilder. Tokig av att undra vad han tänker, tänker han på dig?
När jag hade hämtat honom på dagis satt jag med honom i soffan här hemma och studerade honom. Glad och busig trots att jag satt med tårarna bredvid honom. Alla dessa tankar som for igenom mitt inre.. Jag kunde helt enkelt inte hålla tårarna tillbaka. Kaoset i mitt huvud avbröts av att mamma kom hem ifrån affären med kvällsmaten. Medans Julian for ut för att pyssla med något i trädgården gick jag till henne och sa. - "Jag har en tuff dag. Jag saknar henne så mamma" Samtidigt kramade jag henne och började att gråta igen mot hennes axel.
"Jag med, så in i vassen kan du tro min påg", svarade mamma med en suck.

Jag hämtade andan en stund för att sedan gå ut till lille prins och se vad han gjorde. Samma bus som vanligt. Klättrar tjoar och tjimmar, småpratandes för sig själv och glad som få.

Maten var i det närmaste klar när Julian satt och mumsade på en bit melon. "Vad mysigt vi har", deklarerade han stolt till sin farmor som nästan bröt ihop av stolthet och glädje. Även jag fick dendär klumpen i halsen. "javisst har vi det Min lille påg" svarade mamma.

Efter maten var det dags för det obligatoriska och mycket uppskattade kvällsbadet. Det slutade med att jag och min mor fick torks golvet efter en sekunds oaktsamhet. -Vad gör du Julian?  Frågade vi ifrån hallen och Julian svarade sanningsenligt "jag kastar batten" Härligt med de små livens ärlighet.

Efter tandborstningen var det march i säng och medans jag gjorde välling stod mamma och pratade med honom i hans rum. Han hade fått sin gamla blå snuttefilt med en kanin eller mus på. "Mmmm, luktar mamma " hörde jag honom säga till min mor samtidigt som jag kom upp för trappen. Det tog allt jag hade i mig att hindra migsjälv ifrån att bryta ihop fullständigt. Så fin han är vår lille påg. Det gjorde vi bra älskade Sophie.
När vi hade sagt godnatt och jag hade fått de o så viktiga pussarna, en till mig och en till mamma, gick jag in på mitt rum och grät... En riktig skitdag trots alla solglimtar. Spenderade kvällen på rummet, grubblandes. Stundom fokuserad på något annat eller helt enkelt med tårar längs kinderna.
Hoppas i morgon blir bättre...


När jag är riktigt ledsen, det är då ni ser mig spela arg musik...
Tack för ert stöd/R

Tungt...

Idag fick jag se gravstenen helt färdig. Så fin o samtidigt så tungt att titta på den. Den kommer göra sig fint där i solen med skugga ifrån trädet. Dagar som denna är det extra ensamt. Hämtade älskade Julian på dagis och for ner till centrum för att gå i affärerna och rensa skallen.
Det slutade med en bobblehead-docka till mig och en födelsedagspresent till Julian. Fick också träffat Goa tjejer ifrån Ung Cancer lite snabbt. Alltid lika trevligt. :)

På söndag fyller lilla prins två år. Det ska bli kul att få fira honom på riktigt med tårta, kakor och godispåsar. Samtidigt vet jag att det blir en jobbig dag...

Ska också kolla på en lägenhet här i närheten av mamma och pappa. Vill ha dem nära även när jag hittar något eget till oss. Håller tummarna att set är ngt att ha. Men priset är på tok för högt för vad man får. Kanske kan pruta?

Kram på er! /R

2012-08-05 Milstolpar...

Igår var jag på fest hos Jocke och Johanna, goda vänner till mig som så många andra hjälpt mig mycket sedan Sophie gick bort. Hade väldigt trevligt och var inte hemma förrens sent :)
Lyckades prata en hel del om just Sophie och blev bara lite väl känslosam en gång. Ändå rätt så bra tycker jag.
Att ha varit såpass mycket hos kuratorer och diakoner har verkligen hjälpt mig mycket. Jag tar det riktigt jobbiga med dem och så kan jag ta det lite lättare med vänner och bekanta. Snart är det dags att börja jobba igen känner jag. Den sjunde ska jag träffa min läkare och börja diskutera en rehabiliteringsplan med honom. Mötena med kuratorer ska fortsätta , eller ja jag  vill det iaf.

Saknade Sophie jättemycket idag nr vi var på Gislöv's marknad och Julian fick åka sina första karuseller någonsin. Han älskade det och jag önskade innerligt att Sophie fick vara där och se.
Mycket av hennes ångest låg i just att missa en massa milstolpar under ett barns uppväxt och det smärtar mig när jag tänker på just det. FAst även om saknaden var stor idag så gjorde myset med Julian, Mamma, Pappa och lillasyster Cornelia på marknaden att dagen blev jättebra i stort. Jag kände mig full av energi nu ikväll och organiserade på rummet så att det känns lite mer som mitt. Ska kolla på bostadsrätter här nere men känner inte att jag vill stressa ännu. Farmor Viveca är ju dessutom tokig i Julian så jag känner inte att det är akut. Dagen avslutades med pizza och nu blir det en film i sängen med iskall Coca-cola :) Önskar att Sophie var med. Hon hade somnat efter 20 minuter och sovit gott. Jag hade då kunnat pausa filmen efter behag för att ta en cigarett på vår balkong... Fast nu har jag iofs. slutat röka igen :) En vecka helt utan cigaretter på tisadag. Bring it!

 Lite bilder från dagen får ni här

Kärlek till er alla /R

Raggarbilen var en riktig hit!

Blev lite "edd" när denna drog igång och fick hållas om av farmor tills det var över :) Goe älskling!

Min egna fristad. Faktiskt riktigt mysigt nu.

Lägg gärna till mig på instagram. Razzmataz är namnet. Kram <3

Födelsedag utan dig...

Igår fyllde jag tjugoåtta. I vanliga fall hade Sophie i veckor försökt få mig att önska mig något i födelsedagspresent och lika länge hade jag svarat med fraser som "fred på jorden" eller " jag har allt jag kan önska mig redan". Så var det ju, jag hade min Sophie och tillsammans behövde vi inte jätteinkomster eller fina saker. Nog är det så att jag alltid varit en "prylbög" och älskat allt ad teknik heter men med Sophie behövde jag inte det på samma vis. Vi var lyckliga i vår svenssonvardag som vi kallade det och hade aldrig velat byta.
Det krävs en del att inse att pengar inte är allt och att sann lycka är något annat.

En vanlig födelsedag hade det slutat med en presentkorg fylld mersmaker jag älskar. Pringles, redbull, kinderägg, ett par tidningar (Rocky ) och kanske en parfym. Jag älskade det...
Inte sällan var de olika småsakerna inslagna i papper där i sin lilla korg och Sophie valde alltid i vilken ordning jag skulle öppna dem. Gud vad jag saknar henne...
För dig o mig...
Igår var en tuff dag på många sätt men på andra en mycket bra.

Vi hade gudmor och hennes syster med närmsta familj på besök från Norge och hade en riktigt mysig kväll i trädgården med vin, öl och bra musik. Tusen tack för era fina gratulationer. En dag som annars hade varit ganska deppig blev istället bra. Nu ska jag hämta lillskrot på dagis sen ska vi gå o mata fåglarna. Hade! /R

Oh btw, Ada mig gärna på instagram för småuppdateringar etc.
Kram och kärlek till er alla.