Ingen vanlig dag...

I Söndags fyllde vår älskade Julian 2 år och förväntningarna var höga. Om de var höga så var kraven på mig själv högre. Jag ville så gärna att han skulle få en så fantastisk dag som möjligt.
Natten innan var jag uppe sent, sent och sorterade godispåsar till de små. Satte fram det fina tåget sophie alltid önskade sig till Julian som man har ljus i.
Jag fixade och donade, nervös över en födelsedag precis som jag minns dem från när man var liten och man själv skulle fylla år. Man kunde inte sova eftersom förväntningarna på dagen efter var skyhöga. Vad skulle man få?
Jag hade bestämt att hålla det litet. Bara ett fåtal barn i Julians ålder, hans kusiner och mostrar med respektive och barn samt grannen. Barn som Julian är van vid att leka med helt enkelt.
Sophies bästa väninnor, Gudföräldrar Lina och Martin var också på plats så allt kändes tryggt.  :)
Det slutade med ca 30 pax i vår trädgård och mitt första barnkalas utan Sophie hade börjat.  Huu!
Mitt i all min panik över huruvida kakorna skulle räcka eller om folk skulle dricka läsk istället för kaffe i det varma vädret så fann jag också ett lugn. Ett lugn i att Sophie nog tittade ner och var stolt. Att hon tittade ner o tänkte, så hade nog inte jag organiserat det men det ser ju bra ut. Med ett leende på sina underbara läppar och med ena ögat kisande. Jag saknade verkligen henne där och då.
Julian hade en underbar dag med sina vänner och fick en massa fina presenter.Bland annat, Duplo, Traktorer, en keyboard av Farmor och farfar och en Eldriven, minifyrhjuling av sin mormor och morfar.
Alla presenter uppskattades och uppskattas fortfarande av Lillskrot och han tackar ödmjukast via mig här på bloggen ;) En annan gåva som jag kanske uppskattade mer än vad Julian gjorde var den fina tårta som Sophies väninna Emilia hade bakat. Sophie pratade mycket om Emilias oerhört välgjorda och goda tårtor: Hon önskade en tid innan hon lämnade oss att vi alltid skulle handla våra tårtor hos just Emilia eftersom de var så fina.. Emilia  lovade att alltid göra tårtor till Julians kalas för  att hedra Sophie. Jag glädjer mig oerhört över att något Sophie ville ha på Julians födelsedagar också kommer att vara med på ett så fint vis. Emilia ville inte ha betalt för tårtan. Hon ville ju som sagt ha det som ett sätt att hedra Sophie på. Så jag tänkte att en länk till deras Facebook-sida och fina bilder på tårtan kunde vara ett sätt för mig att säga tusen tack för vad du gör för oss.
Det betyder så mycket.

Dagen fortskred och kakor varvades med tårta och saft varvades med läsk. Julian och de andra fick äta precis hur mycket de ville. Så ska det ju vara på ett barnkalas :) Det hela slutade med att Julian kräktes senare på kvällen. En kaskad av kakor och läsk på vardagsrumsgolvet och bruna prickar på farmors vita soffa. Men Julian var glad ändå, han hade ju haft världens bästa 2-års dag... Precis som Sophie hade velat. Tack alla för er hjälp.  Hade inte klarat det utan mamma och pappa, syskonen & Essie. Älskar er alla/R

Fina tårtan. Sophie hade dessutom hunnit med att önska årets tema. Tusen tack än en gång Emilia!

Dags att blåsa ut ljusen. JA jag vet bilderna är inte  helt i ordning..

Frukostdags och dagens första omgång med ljus blåses ut. Lyckan är total!

-Sjunger ni för mig?

Godisfixande natten innan.

Uppsättning av tåget... Också natten innan...

Alla barnen samlade!Utom de som inte ville..

Inget barnkalas utan fiskedamm ju! 

Barnen var som förtrollade och det gick från total anarki till lugn kö på 2 sekunder ;-)

Paus!

Vackert lapptäcke med bilder på mamma. Presenten från Malins mamma Maggie. Tusen tack!

Avslutar med en bild som Julians  gudmor Lina tog. Den tillsammans med dina fina presenter och ditt lilla brev till Julian visar varför Sophie älskade dig!