Vilken mysig midsommar!

Vi har haft det så himla mysigt nu under midsommar!
Firat nere i kolonin har vi gjort i år också som nu verkar ha blivit en tradition. Där får man en äkta gammeldags midsommar.
Barndans runt midsommarstången, minigolf,  lotterier med vinster som ål, spettkaka eller gosedjur, och ja, det tillhör att man tar massor av lotter bara för att vinna, inte för att man är toksugen på ål eller vill ha den lilla goseigelkotten som finns att vinna där varje år =), och dansbandet som alla har en hatkärlek till.

Linus, Fanny och Ella var självklart där också med oss, samt vänner till mamma och pappa.
Barnen var så duktiga och lekte fint tillsammans (för det mesta iallafall), och gud vad söta dom blev i sina små kransar som grannen hade gjort åt dom.
Julian somnade runt åtta och Ella kom väl i säng närmre nio, därefter satt vi i lugn och ro och snackade skit framåt natten. Rasmus och Linus satt såklart uppe längst och njöt tills dess att solen gick upp.
Underbart!

På dansbanan med mormor

Grabbarna sköter grillen i vanlig ordning

Mor och dotter :)

Nu ska vi snart packa ihop oss för att övverraska mamma! Imorgon fyller hon 60 år men idag ska jag, min bror och våra familjer ner och surprisa!

Fina korg med presenter och massa gott, ballonger, världens största grattis kort, blommor och god mat som vi gjort här hemma.

Jag tror hon kommer bli riktigt överraskad!

Weeeiii, ska bli kul och se hennes min :).

Så, hur klär man sig nu då?

Har nyss fått bort bandaget och fått se hur det ser ut.
Kändes helt okej, det var inte så farligt. Kanske för att man försökt föreställa sig det under hela tiden och lyckats skapa sig en ganska korrekt bild av hur det faktiskt ser ut.
Men när jag skulle prova ut den tillfälliga protesen så kändes det inget bra längre.
Dessa proteser är verkligen inte gjorda för oss med mindre byst. Just nu med protesen i så är det opererade bröstet betydligt större än mitt riktiga.
Helt ärligt! Ska jag se ut såhär nu eller!
Sen är det ju det här med Bh:n som man ska använda dag som natt nu i ett x antal veckor. Den går ju så himla högt upp så vilka kläder kan man bära över den egentligen. Är jag förvisad till Polotröja mitt i sommaren nu?
Tips?

Känns som det finns en hel del praktiska lösningar som jag helts vill lösa NU så jag slipper tänka mer på det. Men en runda i stan är inte så lockande, än mindre att prova kläder.
Kanske träningslinnen fungerar, dom går ju ganska högt upp.

Nu är snart lilla familjen här och hämtar mig.
Home sweet home!

Befriad..

Nu ligger jag här på avdelningen opererad och fri från min tumör.

Jag blev väckt vid 05.30, duschade, bytte om till operationskläderna, pratade med läkaren och tog tabletterna som de lagt fram till mig. Sen körde dom upp mig och jag fick träffa narkosläkarna. Två trevliga och lugnande killar var det som hade hand om mig och efter många frågor från mitt håll så kände jag mig trygg.
Jag fick en nål uppe på handen varpå de först gav mig smärtstillande som fick mig att bli ungfär lika snurrig som jag var i lördags efter min och Rasmus utekväll ;), sen gav de mig narkosen som fick mig att slockna efter bara några sekunder.

Jag vaknade vid 13.30 på uppvaket och blev körd till mitt rum. Mamma och pappa hade beställt hit jättefina blommor som stod här så fint på bordet när jag rullades in på rummet igen.
Jag somnade ganska så direkt igen och några timmar senare fick jag ringt till Rasmus.
Han lämnade lilleman hos mamma och pappa och körde hit och hälsade på mig.
Jag var nog inte särskillt social just då, men det var nog väldigt skönt för oss båda att bara se varandra. Nu är det klart på något vis. Nästan iallafall.

Läkaren kom upp här också under eftermiddagen och berättade hur det hade gått. Hon sa att tumören som satt i bröstet var enkel att få bort, den satt liksom inte fast i den andra vävnaden medan lymfkörtlarna var lite svårare att avlägsna. Det hade bildats ganska mycket bindväv runt dom efter min cellgiftsbehandlig men hon sa att hon var nöjd även med det och att allt hade gått enligt planerna så det var väldigt skönt att höra.
Resten av den dagen sov jag bort.

Idag har jag varit mycket piggare så Rasmus, Julian, mamma och pappa har varit här uppe och hälsat på. Tror att det tar ett tag innan jag kan bära runt på mitt lilla yrväder igen eftersom det gör ont när jag rör armen. Men nu ska den tränas upp igen med de övningarna jag fått från sjukgymnasten.

Jag har även ett dränage som sitter i armhålan och eftersom sköterskorna inte tycker att det kommer så mycket vätska därifrån så är det förmodligen hemgång redan imorgon.
Annars är det väl omlindat här så än har jag inte fått se hur det ser ut.
Men imorgon hoppas jag att de befriar mig från detta och kan skicka hem mig med mitt nya bomullsbröst :)

Jag är lite spänd på hur det kommer att kännas när jag får se det, men när man läser andras bloggar och upplevelser så verkar man vänja sig ganska fort ändå.
Just nu är jag bara så glad att det äntligen är bort.

Nu ska jag passa på att vila lite till när jag ändå ligger här.

Bröllop och champagne!

Idag vaknade vi till en grå och något kall lördagsmorgon.
Det är tur att vi har storslagna planer som kan väga upp det trista vädret.
Idag börjar vi med att packa övernattningsväskan till Julian eftersom han ska sova hos mormor och morfar.
Vi ska nämligen på bröllop nu på eftermiddagen, dock bara till kyrkan sen ska vi hem, göra oss fina och öppna en flaska champagne innan vi beger oss in mot stan.
Det blir god middag på Lemongrass och härliga drinkar för oss två idag :)
Det var verkligen längesen vi gjorde något bara vi två så det ska bli hur mysigt som helst.

Dock hoppar vi över sovmorgonen imorgon och skyndar in till stan för att hämta upp Julian igen.
Vill ju njuta så mycket det bara går av min lille prins innan det är sjukhusdags.

Nya underbara dagar i kolonin har vi haft.
Vi har t.om varit så flitiga och gått både dit och hem, en vända till Entré har det också blivit och en kvällspromenad. Yes vi verkar ha gått in för vårt nya mer hälsosamma liv.
Nu fattas bara träningkortet.

Lite pirr i magen har jag också, både bra och dåligt.
Nu närmar det sig verkligen och jag blir så nervös emellanåt.
Vill inte behöva sova borta så pass många dagar. Vill vara hemma och natta lilleman, varva ner med älsklingen på kvällen innan sängen kallar, gå upp vid 5 på morgonen trött som en tok men ändå med ett leende på läpparna lekandes med klossar och vispar och kastruller tillsammans med Julian.
Men det får jag göra igen bara några dagar senare och då lite friskare och ett steg närmre slutet.

Kommer sakna er så de dagarna!

Idag blev det en tur upp till stan och Telias butik. Min telefon har börjat leva ett eget liv och det alldelse lagom tills dess att det var dags att skaffa nytt abonnemang.
En vit iPhone 4 blev det såklart. Inte för att jag behöver en, eller för att det är den bästa mobilen på marknaden just nu, men det köpet kändes himla bra ändå!
Även Julian hade en bra dag innen i butiken. Han vinkade till alla han såg, la på ett kanonleende som fick damerna att smälta, sen hittade han även en lite lekkamrat, en söt liten flicka. Dom kröp runt och roade sig en bra stund där bland alla telefoner.

Imorgon är det dags för Julians 10 månaders kontroll. Ska bli spännande, det var ju ett tag sen vi var där.

Inskrivning

Igår var jag på sjukhuset för inskrivning inför operationen.
Det gick bra tyckte jag och avdelningen såg inte helt deprimerande ut. Förmodligen har jag även turen att få ett eget rum så håll tummarna.
Fick även pratat med narkosläkaren som lyckades lugna mig bra. Har varit lite nervös för det här med att bli sövd. Tänk så somnar jag inte in riktigt eller vaknar upp som jag ska, ja många tankar som snurrar.. Men som hon sa; du har nog aldrig varit så övervakad förr som du kommer att vara då, så det behöver du inte oroa dig för.
Efter det så var det möte med sjukgymnasten. Hon mätte min förmåga att röra på armen och axeln så att de har något att jämför med sen när det ska tränas upp igen. Övningarna som jag ska göra sen får jag reda på efter operationen.

Så redan på kvällen nästa söndag läggs jag in eftersom jag är först ut på måndagmorgon.
Därefter hoppas jag bara att såret ska läka fint, att sårvätskan ska avta relativt fort så de kan dra dränaget så jag får åka hem.

Japp, sista veckan med två bröst, sista veckan med tumör. Ja vad säger man. Valet är ju inte svårt när man vet vad man slåss mot, men tyvärr känns det jobbigt på ett vis ändå.
Men efter det som hänt hittills så vet jag att jag även kommer lära mig leva med det och acceptera det. Detta blir också en vardag.

/Sophie

Bonnabränna

Vilket härligt väder vi har haft de senaste dagarna. Vet att jag inte ska sola och det gör jag inte heller men det är ju nästan omöjligt att unvika solen.
Iallafall så har dessa månaderna utav perukanvändande gjort att jag dragit på mig en något annorlunda solbränna denna sommar.



Yes, vad säger man. Tur att man ska ha peruken ett tag till så man hinner jobba på att jämna ut det något litet kanske.

Kan säga att jag försökt ha peruken där mitt vanliga hårfäste är men det resulterar i en galet lång panna och vi skrattar så vi viker oss dubbla här hemma.

Nu har ni också fått se mina fjun. Det ser ut att bli mörkt och änsålänge rakt. Alltså inga lockar i sikte än ;)

Ska bli spännande att se hur det blir sen när man kan ha en frisyr. Vad man får för kvalitet på håret.

Längtar tills jag kan damma av hårfönen igen och boka in min första tid hos frissan.

/Sophie

Ny läkare fick jag. Jättetrevlig och kunnig så det känns tryggt.
Vi pratade mest allmänt om hur jag tycker det har varit under resans gång, hur jag mått osv.
Han lämnade även goda besked från förra ultraljudet; tumören fortsätter att krympa och han hade väldigt svårt för att känna lymfkörtlarna.
Nu ska jag inte upp där förrän efter operationen, sen blir det något möte till innan det är dags för strålningen.
Tills dess så njuter jag av livet och lever på som vanligt.
Det känns som jag har fått en liten paus nu från denna cancer och känner därför inte att jag behöver blogga som jag gjorde tidigare.

Vi har fullt upp här hemma som vanligt. Inga storslagna saker som händer men alltid har vi några planer för dagen vilket är skönt. Då är allt som vanligt igen för mig.

För övrigt mår jag ganska okej. Det pendlar väldigt mycket tycker jag. Ena dagen är jag pigg och ifull gång utan några problem och tror då att nu, nu har det vänt för gott, medan jag dagen därpå kan känna mig jättetrött utan att ens ha ansträngt mig.
Förstår att det är allt jag varit med om som fixar denna oreda i mitt liv men jag kan inte förstå att jag kan ha så många bra dagar för att sen trilla ner igen.
Men så funkar det kanske?

Fjunet på huvudet växer som bara den. Lite ojämt, kan säga att jag kör lite Julian style - alltså mycket hår mitt uppe på huvudet medan det går lite saktare på sidorna :)
Men det tar sig. Undrar bara när det fjuniga går över till riktigt hår.
Ögonfransar och speciellt ögonbrynen har tagit stryk nu efter sista behandlingen, men från och med nu så kan det ju bara växa.
Åhh vad dessa fransar sak målas när det kommer tillbaka :)

Här hemma har vi även börjat lägga om våra matvanor. Nu är det slut på det onyttiga. Har blivit väldigt konstigt med maten under dessa månaderna. Illamåendet har gjort att det man kännt för har man ätit och det har verkligen inte inneburit enbart nyttigheter.
Träningen står näst på tur, men det får komma när kroppen är redo.
Funderar på att köpa ett kort och sen se vad jag klarar av. Jag får ju ta det i min takt och efter min förmåga.
Hur som helst så ska denna kroppen inte visa sig i bikini förrän i februari, så tid finns.
Men flåset får gärna komma tillbaka lite fortare.

/Sophie