Nu har de värsta biverkningarna avtagit.
Nu blir det inte sämre utan bara bättre och bättre. Kan knappt förstå att jag är färdig med denna biten nu.
Man kan säga att det firades med en toppenhelg.

Mamma och pappa var här på middag och fotbollstittande i lördags. Ralle gjorde supergod boeuf bourgogne till oss och säsongens sista potatispuré.
I söndags blev vi bjudna på riktig japansk mat, Sukiaki.
Det var en upplevelse. Gott kött, tofu, glasnudlar, purjolök, någon form av rot och svamp som man tillagade efterhand i en stor gryta på bordet. Detta åt man sedan tillsammans med rått uppvispat ägg och ris.
Tusen tack för jättegod mat Yoko och Erich!
Glömde såklart ta foto även fast kameran var med men lånar en bild från Dannis blogg.



Mätta och belåtna åkte vi vidare mot Trelleborg. Nästintill hela familjen Dahl var samlad så det blev två riktigt mysiga dagar hos svärföräldrarna!

Idag väntar läkarbesök uppe på cytostatikamottagningen.
Ska bli skönt att åka upp där och veta att jag inte är där för någon ny behandling. Men önskar såklart att jag slapp åka ditt överhuvudtaget. Får en så stark obehagskänsla när jag stiger inom dörren.
Förmodar att det är vanlig undersökning och uppföljning som ska göras idag. Se hur det ser ut och ja, göra ett litet avslut kanske innan nästa steg.

Börjar känna mig lite nervös nu inför operationen. Den har kännts så långt borta innan så jag har bara kunnat skjuta den åt sidan. Men nu är det 20 dagar kvar sen ligger jag där.
Jag har försökt föreställa mig hur det kommer kännas och se ut efteråt. I mina ögon är det ingen vacker syn, men jag antar att man vänjer sig.
Kanske blir man så bekväm och accepterar det såpass att jag aldrig gör den där plastikoperationen efter tre år. Vet inte om jag vågar låta någon röra om i grytan igen med ny operation när kroppen äntligen har återhämtat sig. Fast de beslutet ska jag inte ta idag som tur är. Tiden får väl utvisa vad jag väljer i slutändan.

Nu ska jag se till att få i mig lite frukost innan vi sparkar igång denna dagen.

Förresten, varför kan jag inte kommentera på andras bloggar längre?
Kommer bara tillbaka på min inloggningssida så fort jag trycker på "skicka".

/Sophie

Jag är i MÅÅÅLL!!!

Iallafall har jag nu nått delmål ett utav tre!
DET är stort kan jag säga. Dock tar jag inte riktigt ut något firande än, det får vänta tills jag avverkat biverkningarna som lär komma när som helst.

Det var en skön känsla att komma in på mottagningen för sista behandlingen. Både Rasmus och Julian var med mig och vi var färdiga drygt 1½ timme senare. En stor kram och massa lyskoönskningar fick jag när vi var färdiga av sköterskan som följt mig genom hela resan. Nu ska jag inte dit mer för att få några cellgifter utan bara för samtal med läkaren. Kommer kännas konstigt eftersom det hunnit bli en så stor del av mitt liv på denna relativt korta tiden. Men nej, jag lär ju inte sakna det!
Vi tog lite bilder dagen till ära. Mycket för att kunna visa upp för Julian sen att han också var med mamma på sjukhuset ibland.

De bästa!

Här sjungs det "mormors lilla kråka"

Aj, aj, aj inte leka med mammas slangar!



Eftersom jag var fullkomligt speedad av allt kortison så passade jag på att ta en tur med mamma till Ikea för lite inköp så vi kunde barnsäkra hemmet här. Nu är det ordning och reda i skåpen, gamla mediciner är utrensade och lämnade på apoteket och alla farliga kemikalier är nu utom Julians räckhåll.

Det blev hur bra som helst och klockan 00.00 kastade jag in handduken.

Idag har jag kännt mig tröttare och lite smått irriterad men det brukar ju gå hand i hand med trötthet.

Vill att dessa dagarna ska gå fort nu så att jag äntligen kan se ljuset, att nu kan det bara bli bättre. Inte ska jag brottas mot fler cellgiftsbehandlingar (peppar, peppar) om tre veckor utan nu får jag kanske äntligen bli pigg igen.

/Sophie

Hur kunde jag glömma!

Glömde ta mina kortisontabletter igår.
Detta betyder att jag inte kan få min behandling idag. Hur kunde jag glömma det!
Jag tänkte ju på det i lördags att jag absolut inte fick glömma det.
Hur som helst så fick jag ringt dom och nu har jag ny tid imorgon kl 12.00

Jag hade ju ställt mig in på att det var sista behandlingen idag. Idag skulle det vara över!

Inte lönt att grubbla på detta mer för det går inte att ändra på. (Försöker peppa mig själv)
Så imorgon kör vi!

Tur att det är sista då för nu börjar verkligen huvudet ta stryk. Hjärnan hänger inte riktigt med mer.

FAAAN!

Formsvacka för några minuter

Nej, jag är inte så jäkla stark som alla tror, inte alltid iallafall.
Ikväll är jag inte det, eller rättare sagt för 5 minuter sen var jag inte det men Rasmus hjälpte mig och vände mig på rätt spår igen.
Ikväll har jag varit i kph med härliga kollegor och Rasmus är på svensexa.
Ibland kommer det över mig när jag haft en bra dag. Jag tänker att jag vill bannimej ha fler såna, massor av bra dagar i många många år framöver.
Jag blir förbannad för att detta stjäler så mycket tid från mig.
Jag har massor av annat jag vill göra i livet just nu, jag har inte tid att ränna på sjukhus eller att gå runt och må dåligt.
Ibland blir jag rädd, men som sagt bara ibland. Det är tur att dom dagarna är få men dock likförbannat jobbiga att ta sig igenom.

Men det är nyttigt att får kräka av sig lite på denna sjukdomen och det är okej att vara orolig och rädd, hur skulle det gå att undvika.
Men jag hittar tillbaka fort igen, det tar bara några minuter sen är jag på banan igen och har tusen andra saker som jag fokuserar på utan en tanke på vad jag nyss kännt.
Det är märkligt att man kan vända så fort, men det gör jag.

Och inatt kommer jag sova gott och se framemot en ny härlig dag imorgon, så nu glömmer vi detta.

/Sophie

Trotsar biverkningarna

Har mått sådär sen i tisdags. Feber och ont i kroppen, mest ryggen, som när man ska åka på en influensa.
Jag ringde såklart cyt mottagningen men dom tyckte inte att några nya prover skulle tas då de förra var så himla bra.
Hon sa att det förmodligen bara var biverkningar.

Eftersom jag under de fyra första behandlingarna mått bra (läs; ganska okej) så trodde jag att jag skulle vara något form av undantag som inte skulle drabbas så hårt, även fast alla säger att kroppen blir ganska så nedbruten sista gångerna man får cellgifter.
Nu har jag förstått att jag inte tillhör den där lilla procenten, om det nu ens finns någon som kommer undan.
Jag är trött som ett helt ålderdomshem efter en hel dag.
Hur mycket jag än skulle sova så hade det inte hjälpt. Så nu inför den sista kuren på måndag så fasar jag lite för hur jag ska må då och framförallt hur länge det tänker hålla i sig.
Kroppen bryts ju ner mer och mer efter varje gång och dom säger att det tar flera månader innan man känner sig pigg och på G igen.

Jag och Julian begav oss ändå på tur i onsdag till Fanny och Ella. Vi hade det så mysigt med både en promenad i folkets park, lunch ute och en massa bus hemma hos dom.



Även idag trotsade vi febern och onda ryggen och begav oss i sista minuten för träff med mammorna i Folkets park. Det var en massa kul där för barnen, mest de lite större, men Julian njöt av att titta på när ballonger blåstes upp och alla såpbubblorna som flög omkring innan han slocknade.

Kallt var det så det blev bara en lite snabbträff tyvärr.

Sen fick vi ju självklart stanna till och besöka Mormor och Morfar :)

Imorgon ska jag göra MAS.

Det blir blodprov och mammografi.

Sen på lördag väntar en heldag i Köpenham med underbara kollegor! Ska bli riktigt mysigt.

Så om lilla febern och det onda i kroppen kunde tänka sig att flytta ut tills dess så hade det varit tacksamt!

/Sophie



Sammanfattning av måndagen

Ja, då var läkarbesöket avklarat och jag vet lite mer om vad som komma skall.

Läkaren som jag träffade började ju med att undersöka. Hon sa att det blivit mindre och verkade ganska nöjd med det. Det är ju det som är hela poängen, att det krymper. Sen varierar ju det från patient till patient hur mycket mindre det blir.
Dock har jag fortfarande några svullna lymfkörtlar som hon kunde känna.

Måndagen den 20 juni fick jag tid för operation. Alltså kanske jag hinner hem till midsommar :)
Hon sa att jag skulle räkna med att ligga inne 2-4 nätter eftersom dom kommer sätta ett dränage som ska ta hand om sårvätskan som bildas.
Eftersom tumören var ganska stor när den upptäcktes och krymper fläckvis så att säga så blev det nu klart att hela bröstet ska bort. Känns som det kvittar och jag var väl ganska så inställd på det.
Hon förklarade också att när hon tar lymkörtlarna och när dom senare ska analyseras så tittar dom bland annat på den som sitter högst upp i armhålan och ser ifall den är smittad och skulle den vara det så kan man inte utesluta att dom körtlarna som sitter allra längst upp och inte går att operara ut också är smittade.
Då sätter man extra fokus på det sen när det är dags för strålningen.

Tyckte att det kändes sådär när hon berättade det. Jag vill ha bort allt och sen att strålningen ska vara en extra säkerhet bara ifall det finns några levande skitceller kvar.
Min nästa fråga till henne blev hur dom sen kollar så att strålningen har tagit kol på det där sista.
Ja, svaret jag fick då var att det kunde man minsann inte kolla via någon röntgen eftersom det blir en hel del ärrbildning efter strålningen men att jag fick förlita mig på att det fungerade.
Dom har sett genom tidigare forskningar att det hjälper.
Men jag vill ju ha det svart på vitt att det är borta!
Kanske är nu inte där sista körtlen som dom kommer åt smittad och jag slipper oroa mig. Hoppas!

Iallafall så väntar en del prover och möte med narkosläkare och sjukgymnaster som ska göras nu inför operationen.
Men nu tar vi tag i sista behandlingen först! Bara 6 dagar kvar.

Fick också veta att efter op så kommer jag få en speciell förbandsbh och en mjuk vadderad utfyllnad som ska användas dag som natt de kommande månaderna. Det blir inte förräns efter strålningen som jag får mitt "riktiga" bröst, det som är gjort av silikon.
Sen ca 3 år efter denna karusellen, DÅ kan det bli tal om plastikoperation.
Hon sa att nu måste mitt immunförsvar få arbeta med läkningen i lugn och ro och att det visat sig att en rekonstruktion som görs för tätt inpå ökar risken att få tillbaka skiten.

Nja, det känns inte lockande alls så jag tror jag kan vänta.

Ja, det var väl det jag fick reda på helt enkelt.
Ska bli skönt när det är gjort. Hoppas bara jag känner mig lika positiv då.

/Sophie

Nya Dofter

Efterhand som tiden har gått nu under behandlingen så har man börjat förknippa mycket med negavtiva saker.
Som tex. dofter, smaker eller platser som man har fått avsmak för bara för att man kanske har mått så dåligt, mått illa när man varit på det där stället eller smörjt in sig med samma bodylotion under tiden som man haft en dålig vecka.
Så jag har bestämt mig för att när jag har hittat ut från de sista biverkningarna så ska jag rensa ut allt här hemma som får mig att må dåligt.
Just nu är det främst alla lukter som får det att vända sig i magen. Jag måste ha ny duschcreme, rollon, för att inte tala om ansiktcremen, sköljmedlet ja en hel del med andra ord.
Det ska bort och nya goda dofter ska få ta plats.

Känner nu också att alla naglarna på fingrarna har börjat ta stryk. Det ömmar och dom har fått konstiga ränder uppe på.
Sköterskan sa att det inte finns så mycket att göra åt det mer än att sköta dom genom att hålla rent och smörja in dom. Sånt som man gör i vanliga fall också.
Men att jag skulle börja tappa dom trodde hon inte. Det är främst de patienter som får många behandlingar med Taxotere som kan drabbas av det.
Det låter ju inte jättelockande med stora öppna sår så vi får hoppas att hon har rätt.

Måndagen och besöket hos kirurgen närmar sig. Känns spännande. Vill veta vad dom har för planer för mig och hur det kommer gå till.
Kommer jag kunna fungera ganska normalt efter operationen eller lär man ha djävulskt ont och få en massa problem då dom ska ta bort lymfkörtlarna också.
Men jag är mer än redo känns det som. Du har inkräktat på min kropp alldeles för länge redan så jag skiter i om jag missar midsommar, Julians första midsommar bara du försvinner.
Då kommer jag få så många fler tillsammans med honom.

/Sophie

Värdena på topp och liten kan krypa

Idag var det dags att ta blodprov igen. Denna gången tog jag och Julian en promenad imorse (väldigt lång sådan) bort till vårdcentralen istället för att åka upp till sjukhuset där det alltid är så himla långa väntetider.
Jag var först in, så vi slapp vänta överhuvudtaget.
Lite senare på eftermiddagen så ringde dom från onkologens mottagning och sa att eftersom mina värden var på topp så slipper jag ta sista sprutan imorgon! Weeeiiii vad glad jag blev.
Var helt säker på att hon hade dåliga besked när hon ringde. Men javisst kan även dom leverera bra besked!
Efter det gick vi bort och hälsade på Malin en stund och jag blev några klädesplagg rikare! Tack!

Och vet ni vad! Julian har lärt sig krypa, äntligen :)
Det går inte jättefort och inte heller smidigt men nu tar han sig iallafall fram på alla fyra.
Bästa sakerna att locka med är antingen en napp som på sistone har blivit lite intressant eller något dyrt och glänsande som en kamera eller iphone.
Åhhh är så glad att han äntligen har börjat krypa, då släpper förhoppningsvis lite av hans frustration. Kanske förbannar jag mig själv för att ha sagt detta, men jag är redo till att jaga honom överallt nu.

Ett tag såg det ju ut så här :)

/Sophie

Glad i hela kroppen

Nu väntar vi på att Julian ska vakna så vi kan bege oss mot Folkets park där Fanny och Ella väntar.
Det blir en dag i stan idag också. Helt underbart väder ute så inne kan vi iallafall inte sitta idag.
Blir glad i hela kroppen när solen tittar fram och man slipper ha en massa jackor och tjocka tröjor på sig.
Blir också glad när jag ser denna bilden! Älskade barn, hoppas du inte blir arg på mig sen när du är tonåring och inser att denna bilden hamnat på internet. :)
Mammas lilla charmtroll i ny frisyr!

Taaadaaa, visst blev jag fiin.

/Sophie

Yes då var det måndag igen. Tiden springer iväg och just nu gör det mig absolut ingenting!
Helgen var underbar och spenderades som sagt i Trelleborg. Fint kalas och fin konfirmation för två fina flickor.

Finaste Vendela på stora gungan

Keila och Venna gungade sen tillsammans på den stora gungan

Julian körde den mer säkra varianten :)

God grill stod på menyn

Söta Nela

Ja det var vår helg i bilder.

Jag och Julian fick ge upp samtidigt i lördags på kalaset och hoppade i säng vid halvåtta. Än är jag inte helt okej. Känns som det kommer ta längre tid att återhämta mig än vad det gjort innan, men det kan jag acceptera nu när slutet närmar sig. Om två veckor så sitter jag där för sista behandlingen och det ska bannimej firas. God middag och skumpa blir det med min älskade så fort alla biverkningar har lagt sig.

Längtar något vansinnigt! 

Men innan dess ska vi väl också kunna hitta på en massa skoj. Det ska ju bli fint väder större delen av veckan så det får vi utnyttja.

Idag blev det en sväng till Slottsparken, svalkande dricka i solen på Viktors och mjukglass som färdkost mot bilen.

En dag helt i min smak.

/Sophie

Tummen upp för värktabletter!

Trött, ont i varenda muskel och allmänt hängig, ja så kan man beskriva mig nu.
MEN, idag var en riktigt bra dag!
Trots dessa små biverkningar försöker vi hitta på saker varje dag för det gör mig gott i långa loppet. Jag kan bara inte sitta inne en hel dag, det går inte. Så långa promenader har det blivit varje dag denna veckan dock på beskostnad av att jag blivit fruktansvärt trött och somnat runt sju snåret.
Idag testade jag även mina värktabletter som jag fått utskrivna eftersom vi hade planerat en heldag i stan och värken blivit värre.
Halleluhja vilken skillnad det gjorde. Jag blev som en ny människa och kände inte att det var jobbigt att vara iväg så en hel dag.
Vi fick gungat i parken med lilleman som hade världens största leende på läpparna trots att han är en liten sjukling, köpt presenter eftersom vi ska på både 2 års kalas för kusin Vendela imorgon, Danni och Esther har fyllt år och Cornelia ska konfirmera sig på söndag, lunchat på Koi och sen hem efter x antal timmar ute på stan.
Martin tittade förbi och höll Ralle sällskap, jag nattade Julian och sen åkte jag hem till mor och far.
Det var faktiskt riktigt skönt att komma iväg några timmar ensam och äta middag i lugn och ro och bara snacka skit.
Mammas vännina Laila sen många många år tillbaka var på besök också vilket gjorde det extra roligt.
Vi planerade även en tripp upp till henne i Göteborg jag och mamma så fort vi får tillfälle.
Bo på hotell och strosa på stan, äta gott och bara njuta.
Åhh vad jag längtar till allt det där som blir så mycket enklare att göra när orken och lusten hittar tillbaka igen.

Klockan är mycket och jag är fortfarande vaken, det tyder väl ändå på att det håller på att vända för denna gången. Sakta så är jag påväg tillbaka till vad jag kan kalla för normalt för mig just nu. Har glömt hur det känns att må helt bra.
Nu när man säger att man mår bra så utgår man från hur dåligt man vet att man kan må.
Så att vara lite trött, ha ont lite här och där, knepig aptit och lite lätt illamående, då har man en bra dag eftersom man har saker som är så mycket värre att jämföra med nu.
Tänk sen, när alla dagar kan vara bra dagar!
Snart är dom faktiskt här!

Kanske borde göra ett nytt försök till att sova nu. Jag vet ju en som inte sover en sekund längre än till 06.00.

/Sophie

Stackars liten.

Igår vaknade vi av att lilleman skrek inne från sitt rum. Det gör han aldrig när han vaknar i vanliga fall, det brukar bara vara glada miner och en massa prat därifrån.
När jag tog upp honom såg jag att han var alldeles kladdig runt ögonen. Japp en solklar ögoninflammation på båda ögonen hade han fått.
Stackars vår lille fis.
1177 och vårdcentralen tyckte att vi bara skulle vänta ut det och att det skulle få gå över av sig själv, jag kände mig lite skeptisk just för min infektionsrisk.
Fick en tid idag bara för att vara på säkra sidan och kom överens att vi skulle höras på fredag för att se om det blivit bättre, annars kanske vi får ha några droppar till honom och kanske oss.
Tydligen sprider det sig ganska lätt.
Just nu baddas det med ljummet vatten och kamomill te som sägs  lindrar en del. Hoppas det går över fort!

För övrigt så börjar tröttheten ramla över mig och jag bara väntar på den riktiga käftsmällen som lär komma när som helst. Värken i kroppen, olusten man får till det mesta, söta smaken i munnen (har dock redan kommit), ja det vanliga. Där tyckte jag det var bättre med FECen. Då visste jag att jag blev dålig samma dag och  att jag sen var med i gamet igen efter ca 1 vecka. Nu vet jag inte hur det blir. Vill bara ha det överstökat och välkommna mina bra dagar igen och kunna säga att jag bara ha EN behandling kvar.

Vi begav oss ut på en lite promenad i kvarteret här som blev ganska lång fast i ett lågt tempo.
Gick lite bland villorna, inom ica maxi för middagsköp där vi sedan fikade bland alla pensionärera. Mysig liten tur blev det och jag tror Julian lyckades charma varenda äldre dam och herre där han satt och smaskade i sig köttbullar med mos.

Nu sover han som en stock och jag tänkte också bädda ner mig och göra detsamma. Finns inget bättre just nu än att få krypa ner i sängen och bara vila ut efter en hel dag.

Sov gott!
/Sophie

Helgen i bilder

Julian sover, Rasmus är på fotboll med Linus och jag sitter här och myser i soffan och mår förvånansvärt bra trots att jag fick behandling idag (Tack för det herr Kortison).
Klockan 09.00 var det tid att infinna sig på sjukhuset. Jag förväntade mig att vara där i tre timmar som tidigare men idag tog det bara en timme! Hade glömt att det gick så fort då jag fick TAX första gången. Tummen upp på den alltså. Något annat positivt var att jag slipper huvudvärken som jag fick utav FECen så sjukhusbesöket blev helt okej.
Vill även tacka Ida som tipsade i sin blogg om att man kunde få ögonfransar på remiss så jag frågade min sköterska om det även gällde mig då hon bor i Stoockholm och jag i Malmö och reglerna kanske är olika. Hon verkade ganska ovetandes om det gick och hade tydligen aldrig gjort det förr men sa att hon gärna skriver en remiss till mig som ska gälla ETT ÅR!!
Så imorgon har jag tid på Carl M Lundh för att prova ut något fint som kan passa mig.
Eftersom jag var själv på sjukhuset då lilleman fick vara hemma med pappa så tog jag en sväng inom Triangeln också. Fick köpt en fin tunika och en lång sommarklänning innan dom möte upp och vi begav oss mot Lilla torg för lunch. Julian gick heller inte tomhänt från stan utan blev lite leksaker och en skön kort sommarbody rikare.

Här kommer "lite" :) bilder från Keilas ett års kalas, Ellas ett års kalas och söndagsmys i Trelleborg hos farmor och farfar.

Födelsedagsbarnet Keila på nya fina cykeln

Söta kusinen Vendela

Julian hos farmor

Tummen upp för fantastisk mat!

Keila Provsmakar sin tårta

Söta Ella öppnar paket

TITTA!

Fick även gotter på Ellas kalas :)

Fina Eva med lille Alexander i magen

Massa kusin bus

Lilla Rut blir nog en Wilma istället. Puuhh :)

Hela kusingänget ska badas

Min Vilding! 

Nu ska jag njuta av resten av dagen då jag fortfarande mår bra! Och hoppas att jag kan sova lite bättre inatt trots att jag är hög på Kortison.

Hörs vi inte på ett tag så ligger jag och tar igen mig för näst sista gången!!!

Snart har jag nått delmål ett!

/Sophie