Jag är i MÅÅÅLL!!!

Iallafall har jag nu nått delmål ett utav tre!
DET är stort kan jag säga. Dock tar jag inte riktigt ut något firande än, det får vänta tills jag avverkat biverkningarna som lär komma när som helst.

Det var en skön känsla att komma in på mottagningen för sista behandlingen. Både Rasmus och Julian var med mig och vi var färdiga drygt 1½ timme senare. En stor kram och massa lyskoönskningar fick jag när vi var färdiga av sköterskan som följt mig genom hela resan. Nu ska jag inte dit mer för att få några cellgifter utan bara för samtal med läkaren. Kommer kännas konstigt eftersom det hunnit bli en så stor del av mitt liv på denna relativt korta tiden. Men nej, jag lär ju inte sakna det!
Vi tog lite bilder dagen till ära. Mycket för att kunna visa upp för Julian sen att han också var med mamma på sjukhuset ibland.

De bästa!

Här sjungs det "mormors lilla kråka"

Aj, aj, aj inte leka med mammas slangar!



Eftersom jag var fullkomligt speedad av allt kortison så passade jag på att ta en tur med mamma till Ikea för lite inköp så vi kunde barnsäkra hemmet här. Nu är det ordning och reda i skåpen, gamla mediciner är utrensade och lämnade på apoteket och alla farliga kemikalier är nu utom Julians räckhåll.

Det blev hur bra som helst och klockan 00.00 kastade jag in handduken.

Idag har jag kännt mig tröttare och lite smått irriterad men det brukar ju gå hand i hand med trötthet.

Vill att dessa dagarna ska gå fort nu så att jag äntligen kan se ljuset, att nu kan det bara bli bättre. Inte ska jag brottas mot fler cellgiftsbehandlingar (peppar, peppar) om tre veckor utan nu får jag kanske äntligen bli pigg igen.

/Sophie