Trotsar biverkningarna

Har mått sådär sen i tisdags. Feber och ont i kroppen, mest ryggen, som när man ska åka på en influensa.
Jag ringde såklart cyt mottagningen men dom tyckte inte att några nya prover skulle tas då de förra var så himla bra.
Hon sa att det förmodligen bara var biverkningar.

Eftersom jag under de fyra första behandlingarna mått bra (läs; ganska okej) så trodde jag att jag skulle vara något form av undantag som inte skulle drabbas så hårt, även fast alla säger att kroppen blir ganska så nedbruten sista gångerna man får cellgifter.
Nu har jag förstått att jag inte tillhör den där lilla procenten, om det nu ens finns någon som kommer undan.
Jag är trött som ett helt ålderdomshem efter en hel dag.
Hur mycket jag än skulle sova så hade det inte hjälpt. Så nu inför den sista kuren på måndag så fasar jag lite för hur jag ska må då och framförallt hur länge det tänker hålla i sig.
Kroppen bryts ju ner mer och mer efter varje gång och dom säger att det tar flera månader innan man känner sig pigg och på G igen.

Jag och Julian begav oss ändå på tur i onsdag till Fanny och Ella. Vi hade det så mysigt med både en promenad i folkets park, lunch ute och en massa bus hemma hos dom.



Även idag trotsade vi febern och onda ryggen och begav oss i sista minuten för träff med mammorna i Folkets park. Det var en massa kul där för barnen, mest de lite större, men Julian njöt av att titta på när ballonger blåstes upp och alla såpbubblorna som flög omkring innan han slocknade.

Kallt var det så det blev bara en lite snabbträff tyvärr.

Sen fick vi ju självklart stanna till och besöka Mormor och Morfar :)

Imorgon ska jag göra MAS.

Det blir blodprov och mammografi.

Sen på lördag väntar en heldag i Köpenham med underbara kollegor! Ska bli riktigt mysigt.

Så om lilla febern och det onda i kroppen kunde tänka sig att flytta ut tills dess så hade det varit tacksamt!

/Sophie