Stackars liten.

Igår vaknade vi av att lilleman skrek inne från sitt rum. Det gör han aldrig när han vaknar i vanliga fall, det brukar bara vara glada miner och en massa prat därifrån.
När jag tog upp honom såg jag att han var alldeles kladdig runt ögonen. Japp en solklar ögoninflammation på båda ögonen hade han fått.
Stackars vår lille fis.
1177 och vårdcentralen tyckte att vi bara skulle vänta ut det och att det skulle få gå över av sig själv, jag kände mig lite skeptisk just för min infektionsrisk.
Fick en tid idag bara för att vara på säkra sidan och kom överens att vi skulle höras på fredag för att se om det blivit bättre, annars kanske vi får ha några droppar till honom och kanske oss.
Tydligen sprider det sig ganska lätt.
Just nu baddas det med ljummet vatten och kamomill te som sägs  lindrar en del. Hoppas det går över fort!

För övrigt så börjar tröttheten ramla över mig och jag bara väntar på den riktiga käftsmällen som lär komma när som helst. Värken i kroppen, olusten man får till det mesta, söta smaken i munnen (har dock redan kommit), ja det vanliga. Där tyckte jag det var bättre med FECen. Då visste jag att jag blev dålig samma dag och  att jag sen var med i gamet igen efter ca 1 vecka. Nu vet jag inte hur det blir. Vill bara ha det överstökat och välkommna mina bra dagar igen och kunna säga att jag bara ha EN behandling kvar.

Vi begav oss ut på en lite promenad i kvarteret här som blev ganska lång fast i ett lågt tempo.
Gick lite bland villorna, inom ica maxi för middagsköp där vi sedan fikade bland alla pensionärera. Mysig liten tur blev det och jag tror Julian lyckades charma varenda äldre dam och herre där han satt och smaskade i sig köttbullar med mos.

Nu sover han som en stock och jag tänkte också bädda ner mig och göra detsamma. Finns inget bättre just nu än att få krypa ner i sängen och bara vila ut efter en hel dag.

Sov gott!
/Sophie