Trött, ont i varenda muskel och allmänt hängig, ja så kan man beskriva mig nu.
MEN, idag var en riktigt bra dag!
Trots dessa små biverkningar försöker vi hitta på saker varje dag för det gör mig gott i långa loppet. Jag kan bara inte sitta inne en hel dag, det går inte. Så långa promenader har det blivit varje dag denna veckan dock på beskostnad av att jag blivit fruktansvärt trött och somnat runt sju snåret.
Idag testade jag även mina värktabletter som jag fått utskrivna eftersom vi hade planerat en heldag i stan och värken blivit värre.
Halleluhja vilken skillnad det gjorde. Jag blev som en ny människa och kände inte att det var jobbigt att vara iväg så en hel dag.
Vi fick gungat i parken med lilleman som hade världens största leende på läpparna trots att han är en liten sjukling, köpt presenter eftersom vi ska på både 2 års kalas för kusin Vendela imorgon, Danni och Esther har fyllt år och Cornelia ska konfirmera sig på söndag, lunchat på Koi och sen hem efter x antal timmar ute på stan.
Martin tittade förbi och höll Ralle sällskap, jag nattade Julian och sen åkte jag hem till mor och far.
Det var faktiskt riktigt skönt att komma iväg några timmar ensam och äta middag i lugn och ro och bara snacka skit.
Mammas vännina Laila sen många många år tillbaka var på besök också vilket gjorde det extra roligt.
Vi planerade även en tripp upp till henne i Göteborg jag och mamma så fort vi får tillfälle.
Bo på hotell och strosa på stan, äta gott och bara njuta.
Åhh vad jag längtar till allt det där som blir så mycket enklare att göra när orken och lusten hittar tillbaka igen.
Klockan är mycket och jag är fortfarande vaken, det tyder väl ändå på att det håller på att vända för denna gången. Sakta så är jag påväg tillbaka till vad jag kan kalla för normalt för mig just nu. Har glömt hur det känns att må helt bra.
Nu när man säger att man mår bra så utgår man från hur dåligt man vet att man kan må.
Så att vara lite trött, ha ont lite här och där, knepig aptit och lite lätt illamående, då har man en bra dag eftersom man har saker som är så mycket värre att jämföra med nu.
Tänk sen, när alla dagar kan vara bra dagar!
Snart är dom faktiskt här!
Kanske borde göra ett nytt försök till att sova nu. Jag vet ju en som inte sover en sekund längre än till 06.00.
/Sophie
Hej Sophie!
SvaraRaderaAlldeles i början när du lagt upp din blogg skrev jag att jag kommer att följa din resa. Och det gör jag, varje dag, har blivit som ett gift att läsa hur det går framåt. Kan bara säga att jag beundrar dig, vilka krafter du besitter inom dig, trots allt elände. Och vilket stöd du har från både familj, föräldrar och vänner. Jag är övertygad att det här kommer att gå bra, med den kämpaglöd du har inom dig. Roligt också att se foto på Julian, hur han växer och utvecklas.
Tänker på dig jämt Sophie, fortsätt kämpa på.
Kramar från Sussi (Lindo)
Hade jag haft en omgång kvar hade jag frågat "HJÄLP MIG VILKA TABLETTER HAR DU FÅTT"...men nu slipper jag, så jag frågar inte, utan konstaterar att nu är du ännu närmare slutet på cellgifterna. Behöver jag säga att det är MAGISKT att ha passerat den sista, även om det var en jobbig sista omgång, med värre värk än tidigare och ett illamående (som jag tror mest sitter i att jag har nått sår i tarmen kanske...) som håller i sig så måste jag nypa mig själv i den PICC lösa armen varje morgon och LE STORT åt den här segern så långt.
SvaraRaderaSnart snart Sophie!