Igår fyllde jag tjugoåtta. I vanliga fall hade Sophie i veckor försökt få mig att önska mig något i födelsedagspresent och lika länge hade jag svarat med fraser som "fred på jorden" eller " jag har allt jag kan önska mig redan". Så var det ju, jag hade min Sophie och tillsammans behövde vi inte jätteinkomster eller fina saker. Nog är det så att jag alltid varit en "prylbög" och älskat allt ad teknik heter men med Sophie behövde jag inte det på samma vis. Vi var lyckliga i vår svenssonvardag som vi kallade det och hade aldrig velat byta.
Det krävs en del att inse att pengar inte är allt och att sann lycka är något annat.
En vanlig födelsedag hade det slutat med en presentkorg fylld mersmaker jag älskar. Pringles, redbull, kinderägg, ett par tidningar (Rocky ) och kanske en parfym. Jag älskade det...
Inte sällan var de olika småsakerna inslagna i papper där i sin lilla korg och Sophie valde alltid i vilken ordning jag skulle öppna dem. Gud vad jag saknar henne...
För dig o mig...
Igår var en tuff dag på många sätt men på andra en mycket bra.
Vi hade gudmor och hennes syster med närmsta familj på besök från Norge och hade en riktigt mysig kväll i trädgården med vin, öl och bra musik. Tusen tack för era fina gratulationer. En dag som annars hade varit ganska deppig blev istället bra. Nu ska jag hämta lillskrot på dagis sen ska vi gå o mata fåglarna. Hade! /R
Oh btw, Ada mig gärna på instagram för småuppdateringar etc.
Kram och kärlek till er alla.
Tänker på dig. Kram Rebecca
SvaraRaderaMåste kännas oerhört tungt att fira din födelsedag utan Sophie men så enormt av Dig att kunna se det fina i din dag. Ibland finns det inget bra att säga men mina tankar är ofta hos dig och Julian.
SvaraRaderaKlart det måste varit en tuff dag även om det finns positiva inslag....
SvaraRaderaTänker på det svarta sorgband som man hade när jag var liten-inte för att jag vill ha tillbaks det men kanske är det så att man måste gå igenom alla högtider som finns under ett år för att börja bearbeta sorgen?? Tänker som så att alla vanor vi haft sitter så i benmärgen och när man mister sin livskamrat ska man liksom hitta nya stigar att vandra på....Tycker du verkar så klok och insiktsfull-du kommer att kunna vandra vidare med din lille son-fast allt måste få ha sin tid....
Styrkekram mariab
Sophie fixade alltid bra presenter. Det behövde inte vara dyrt som du säger men det var så jäkla mitt i prick ändå. Alltid.
SvaraRaderaSov nu gott i natt Rasmus!
SvaraRaderaKan du inte (OM du orkar) berätta hur du och Sophie fann varandra?
SvaraRaderaRasmus, jag önskar så innerligt att jag hade kunnat lindra er smärta. Jag tänker på er väldigt ofta. Hoppas att smärtan efter Sophies bortgång snart börjar dämpa sig, jag vet att den aldrig kommer försvinna, men att den iallafall inte gör så ont att man tappar andan.
Sov gott! Kramar
Ler när jag tänker på dethär med hur vi träffades, skriver kanske om det i morgon då ;) kram!
Radera♥/M
RaderaStor Kram till dig o Lillskrot Jag lovar att Sofie ser er o är glad att ni kan gå vidare Min man dog för några år sedan saknar honom oerhört Sorgen blir lättare men saknaden kan aldrig någonsin försvinna Jag ser min man i en fågel som varje dag hälsar på mig o sitter på min balkong o ropar lite Kan tyckas konstigt men för mig känns det som att det är han som håller lite koll på mig Kramar igen till er
SvaraRaderaGrattis så här i efterskott. Det är så klokt det du skriver, vad är väl pengar, visst de underlättar mycket och kan minska oro för hur man ska klara månaden, men det som betyder något är det där lilla i vardagen som Du skriver om....att bli sedd, få det där lilla paketet med väl utvald present och papper (behöver inte vara dyr), att någon tar sig tiden att fundera på vad just DU kan tänkas tycka om....Ja, det blev en dag för Dig med blandade känslor och så kommer det nog se ut ett tag framöver....sorg och längtan, minnen, blandade "med här -och- nu- upplevelser" av både glad och kanske mindre glad karaktär.....när man har barn, har de en förmåga att få en att leva mycket i nuet...ta vara på det också:-))/ C
SvaraRaderaGrattis så här lite försenat.....
SvaraRaderaJag tror att det alltid är tuffast första året, då är det ju alltid första födelsedagen, julen, nyår etc utan sin partner. Stå på dig Rasmus, du kommer att klara dig. Du har din fina Julian hos dig och genom honom lever alltid Sophies minne kvar. Och grattis i efterskott förresten :)
SvaraRadera