Sådär bra dag...

Igår var en bra dag till att börja med. Jag kände att det var lugnt att åka till sjukhuset och genomgå operationen och såg framemot att använda min peruk för första gången offentligt.
Jag stod och försökte fixa och dona i spegeln för att få det snyggt men hur jag än gjorde så kändes det aldrig riktigt rätt.
Det kändes som att jag hade klätt ut mig
Sen gör ju inte vädret det speciellt mycket bättre heller så som det blåser ute. Håret flög och la sig hullerombuller när jag gick från bilen till onkologen och jag kände mig riktigt olustigt.
Hissen upp till avdelningen har heller ingen spegel så jag snabbade mig upp och in på toaletten för att rätta till det.
Om det nu hade varit ens vanliga hår och det hade lagt sig konstigt i blåsten så hade man ju vetat innan och utantill hur man ska rätta till det för att det ska bli snyggt igen, man känner ju på ett helt annat sätt hur hårtråna ska ligga, men med en peruk är det inte lika enkelt. Men jag fick rätt på det igen.

Operationen gick bra. Det var jag och fyra andra som skulle genomgå samma sak. Jag var först ut.
Fick byta om till snygga knästrumpor och sjukhusrock och vänta på transport till OP.
Sköterskorna var hur trevliga och lugnande som helst och packade in mig snygg i gröna dukar i väntan på kirurgen. Jag fick dropp och lugnande innan de satte bedövningen och påbörjade ingreppet.
Allt gick snabbt och lätt och jag rullades ut därifrån med en fin liten plåsterlapp upp till avdelningen igen.
Där fick jag lite fika och vid 10.30 ringde jag Rasmus så han kunde komma och hämta mig.

Hade ont och var förbannad för att detta hindrade mig från att bära på Julian och göra allt det som jag brukar kunna. Var besviken på peruken som kändes helt fel och trött som bara den.
Detta var ingen bra kombination och jag var allmänt negativ.

Idag var dock en bättre dag! Jag fick rätt på peruken med lite klämmor och kände mig med självsäker i den. Mötte upp mamma på Entré och gick en sväng för att senare gå upp till dom och äta lite god mat. Det blev söndagsmiddag (stek, sås och potatis) och marängsviss till dessert.
Mitt i maten så svullnar mammas hals upp och vi tänker "Inte mer nu för sjutton". Vi gick och satte oss på vårdcentralen för att kolla upp vad som hänt och som svar fick vi "Spottsten". Något som gör att saliven inte produceras som vanligt.
Ipren och sura saker som citron etc. skulle tydligen göra susen.
Nu är vi hemma igen och avslutar dagen med en stund framför tv.

Imorgon blir det fika hemma hos Malin!

/Sophie