Japp, nu när vi trodde att vi äntligen var friska så visade sig vara dags för Julian.
Stackars liten kräktes rejält vid lunch tid idag när jag var på väg upp till stan för att möta upp Malin. Det var bara till att ställa in och börja pyssla om vår lilla sjukling här hemma. Tempen idag har visat 38,9 som högts och vi har kämpat för att få i honom nån form av dryck/mat.
Detta är nog egentligen första gången som han är riktigt sjuk med feber och allt. Det gör verkligen ont i hjärtat när han bara hänger där på min arm och gnyr. Önskar man kunde trolla bort det.
Hoppas han får sova gott inatt och att han varknar som vanligt och vill ha lite mat.
Så tyvärr har inte denna dagen bjudit på så avancerade saker heller. Hoppas han är bättre tills imorgon så att vi ändå kan ta oss upp till svärföräldrarna i Trelleborg som planerat.
Något annat som hänt är att jag tror att jag så smått börjar tappa mitt hår nu. Det känns för jävligt rent ut sagt!
Jag märkte det imorse när jag höll Julian. Han brukar pilla lite i mitt nackhår när han hänger där på armen men idag när han tog bort sin lilla hand så var den full av hår. Jag fick panik och kände efter och fick själv med mig en massa hår.
Hur snabbt går sånt här egentligen när det väl har börjat? Just nu är det bara i nacken.
Som tur är har mina peruker kommit och jag har fått en tid redan på måndag. Känner att jag bör inhandla någon sjal också ifall det nu är så att man inte trivs i sitt nya hår eller kanske bara för omväxling skull.
Får även börja fundera på att kanske klippa ner mitt hår. Har hela tiden sagt att så fort jag känner att jag börjar tappa mycket hår så får det vara dags att göra sig av med det. Vägrar se brunnen till duschen full av hår en dag.
Så detta har varit en lite mindre bra lördag helt enkelt...
/Sophie
Din stackare....du har så mkt jobbigt att ta itu med, saker man inte ska behöva fundera på! Din lille sons kräkningar borde ju räcka!
SvaraRaderaHoppas morgondagen blir lite ljusare för er!
Hej Sofie!
SvaraRaderaHar försökt kommentera flera gånger sen du började blogga men mon mobil e inte så sammarbestvillig....
Har bara träffat dig en gång (Alex Pomp Deluxe-party) och känner inte dig men jag tycker de som drabbat dig är fruktansvärt! Dina underbara svägerskor höjer dig till skyarna och jag misstror inte dem de minsta! Du verkar vara supertrevlig och helt enkelt en go tjej! Följer dig i kampen och håller tummarna att medicinerna gör sitt jobb! Förstår att de e jobbigt att börja tappa håret, kan kanske tyckas tramsigt men man förstår nig inte fören man själv e där!
Du fixar detta, många runt dig som tänker på dig!
Kramar från Sanna, LykkeLees mamma!
PS. Hoppas vi ses på nästa Pomp DeLuxe-party! :-)
Hej.
SvaraRaderaSnubblade in på din killes blogg och vidare in på din. Lägger er under favoriter och kommer följa er under eran kamp.
Vi känner inte varandra. Men jag känner FÖR er.
Cancer är en fruktansvärd sjukdom och jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir frisk.
Jag har en liten dotter på 7 månader, så jag kan förstå din längtan efter honom när du tvingas vara på sjukhus. Det va ju inte såhär det skulle vara för er att ha småbarn.
Men ni kommer gå starka tillsammans ur det här.
Kämpa på..
Ps/ Hoppas lilleman snart blir frisk....
Kramar från Maria
Hej!
SvaraRaderaJag är, liksom du, en ung mamma med bröstcancer. Tänkte bara berätta att på rasade håret totalt strax innan det var dags för fec-behandling nr. 2. Då rakade min man av allt åt mig, för det var så gräsligt att inte ens kunna röra vid sitt långa hår utana tt få mied sig stora tussar... Som väl är finns det ju snygga sjalar!
Det är hemskt när de små är sjuka, så jag hoppas att han har kryat på sig!
Kram A