Drömmer fortfarande inte...
Igår gick jag ner o köpte liljor på torget. Två fina fång som jag satte vas när jag kom hem till mamma o pappa. Kommer alltid att förknippa henne med den blomman...
Köpte även tomatplantor att sätta i söderläge så att barnen i slutet av juli kan plocka både gula och röda o mumsa på i trädgården.
Senare på kvällen åkte jag o träffade ett par vänner och tog en öl. Det var trevligt att komma ifrån allt o skratta lite igen. Mycket snack om gamla minnen men visdomsord utbyttes också och det var klart att budskapet om de små bråken, förlåtelse och kärlek hade gått fram till många jag träffade.
En kompis berättade om hur han bråkat med sin sambo och hur han sedan fått ett sms där det stod att hon läst bloggen och att de inte borde bråka.. Jag fick se sms:et och en varm känsla spred sig.
MIN SOPHIE! VAD JAG ÄR STOLT ÖVER DIG! ...iiiiiiiiiih!
Hennes arv och minne lever till stor del tack vare de starka känslor hon förmedlade här! Samtidigt är det en påminnelse om hur mycket jag saknar henne och hennes käcka sätt att vara. Envisheten o rastlösheten som kunde driva mig till vansinne när jag bara ville slappa. Kameran som ständigt skulle fram o dokumentera händelser.. som jag kunde irritera mig på kameran.. och idag... idag finns det inte tillräckligt med bilder i världen...
Omgiven av så fina människor som backar, stöttar och kramas, en liten pojke som älskar sin pappa men ändå så otroligt ensam...
Du är en helt otrolig människa! Vad skönt att du tar dig tid att träffa kompisar. En del i sorgearbetet är att prata om det fina Ni haft och även dagar som varit lite mindre bra. Det har vi ju alla. Styrkekramar till dig och lille Julian.
SvaraRaderaDu är en kämpe Rasmus! Du måste ta dig tid att sörja, skjut inte upp på det. Grabba tag i sorgen ordentligt för att sedan kunna lätta på greppet för varje dag som går...
SvaraRaderaJessica
Så otroligt fint du skriver, tack!
SvaraRaderaFina Rasmus, fina Sophie. Man kan aldrig förstå varför... Var rädd om Dig!
SvaraRaderaSåg den där mannen med så stort hjärta sitta med nyinköpta blommor och reflektera på en uteservering vid torget. Att man kan vara så berörd av någon annan men vara så anonym, känns märkligt. Ord räcker inte till men man vill så gärna säga något, ge en kram, vad som helst. Istället gick vi vidare in i parken och matade fåglarna med tankarna på både dig och Sophie, och en tacksamhet över att få vara frisk. Stor kram, ni finns i tankarna
SvaraRaderaSänder tankar och kramar.
SvaraRaderaLiljor är så vackra, precis som Sophie.
Kram K
Åhhh, som du skriver, Rasmus....jag tror många blir berörda just för att du är så ärlig och kan sätta ord till känslorna...likadant upplevde jag det med Sophie när hon skrev, hon var så himla äkta....låter larvigt men det ni skriver och har skrivit går direkt till hjärtat och tårarna kommer automatiskt...jag har ju barn i din ålder och små barnbarn så jag känner så himla mycket för er, jag tänker på din och Sophies familj...tur ni har varandra!! Va livet kan vara orättvist, men man får försöka tänka på vad det ändå har gett....lille fine Julian....bamsekram till dej från Helen
SvaraRaderaHåller min hand runt ditt hjärta !
SvaraRaderaJag fäller tårar varje gång jag läser dina inlägg. Vilken kärlek <3
SvaraRaderaDu har så rätt Rasmus, er kärlek och ert öde har fått många av oss att tänka till.
Jag hoppas att du och Julian hittar er väg. Kramar till er båda.
Du är så stark, det är därför du orkar! Det är ra att du klarar av att ta en paus ibland för att umgås med vänner även om det känns jobbigt. Massor av kramar!!!
SvaraRadera/ Malin
Förstår att det känns som om du inte hunnit sörja något mitt i allt som ska fixas! Och Ja, varför finns det inte en myndighet som kan hjälpa en när man har det som värst i livet?
SvaraRaderaAng liljor så är de vackra att kombinera med andra blommor att ha på kistan. ( jobbar som florist o floristlärare).
Vill tipsa om 2 bra butiker om du ännu inte fixat detta... Söderblommor på S Förstadsgatan samt Blomstra på Limhamn. Hälsa från mig så får du topp service ;)
Kram Sofie
Jag finns här för er<3
SvaraRaderaStora goa kramar
Essie
Först berörde Sophie mig så djupt i denna blogg med hennes ord, hennes tankar och hennes kämparglöd som alltid lyste igenom och nu läser jag dina ord och dom berör mig minst lika mycket. Ni verkar va en så fin familj med så mycket kärlek och glädje. Funderar över varför livet ska vara så orättvist... All styrka i världen till dig och Julian. Hälsningar Desirée
SvaraRaderaInte alls konstigt att du är TRÖTT efter all press och allt du upplevt de senaste året som man inte ska behöva uppleva i din ålder!!... Som NI kämpat båda två - lite hopp men mest förtvivlan OCH tillslut kom slutet, klart du är TRÖTT och förvirrad nu!! Det känns ändå så friskt att du orkar ta dig ut för att träffa kompisar och leva vidare. Din Sophie kände jag inte annat än via bloggen. Hon kunde verkligen förmedla sina åsikter och känslor! En riktig söt krigar prinsessa!!
SvaraRaderaJag köpte en antik takljuskrona här om dagen (trots semester spar krav!!:)) i den finns det plats för 22 ljus, ett av dem täner jag för Sophie. I mitten av kronan finns plats för ett tjockt blockljus - det tänder jag för alla som kämpar vid sidan av en sjuk *ett orka med ljus* och även till all oss som sörjer....
//Elisabeth
Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor i den här svåra tiden. Kramar till dig och Julian!
SvaraRaderaTack för att du orkar skriva och berätta trots denna sorg. Tänker på dig och er fina son.
SvaraRaderaRasmus vi är många som önskar dig och Julian allt det bästa av livet, ibland innebär livet sorg och ibland glädje, vi faller ibland men reser oss igen, vi kanske inte alltid orkar stå upprätt men vi lever och är tillbaka på livets väg. ibland är det svårt att leva i nuet och det är helt okey, tillåt dig att leva ut alla känslor, hopplösheten, tårarna, ilskan,saknaden, kärleken och skratta mkt tillsammans med Julian och alla andra som bryr sig om dig. Sophie vill detta och hon kommer alltid att vara med er. kram
SvaraRaderaFällde några tårar imorse när jag såg Sophies dödsannonser:( Så fint skrivet av dig och era familjer. Tänker så på er. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaFight the good fight of faith; take hold of the eternal life to which you were called, and you made the good confession in the presence of many witnesses.
SvaraRaderaÅh, jag förstår att du är trött. Och vad jag håller med dig om att man borde få hjälp med begravning för hur man än vrider o vänder på det så är det ingen grej man planerar till vardags... tack o lov.
SvaraRaderaMen du, jag är arbetslös och jag ställer gärna upp. Jag menar det. Jag kan baka, ringa samtal... vad behöver du hjälp med?
Nej det kostar inget och nej det är ingen baktanke. Jag tycker bara någonstans att om man kan hjälpa sina medmänniskor så gör man, hur lite det än må vara.
Jag tycker du ska kunna ha fokus på att sörja och även njuta av er lilla son... ja och njuta av att träffa kompisar och ändå kunna få allting som du vill.
Stor kram!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaAnnonserna var så vackra och så ofattbart att de är sanna, hur kan något sånt här få lov att hända? Jag kommer aldrig glömma detta och jag känner er inte, har aldrig träffat er. Denna historian kommer alltid finnas där... Hade jag sett er på stan hade jag nog fallit ihop i en hög och gråtit! ;0( kramar
SvaraRaderaJag skrev tyvärr aldrig i Sophies blogg! men jag följde hennes blogg hela tiden! Hennes ord fick mig att mer än någonsin tala om för min familj, mina tre underbara barn och min fina livskamrat att jag vore helt tom utan dom. Vad är fina bilar, det finaste huset, det bästa arbetet?! Inget! Det finaste man kan vinna är kärleken, och det finaste man kan få är den ovillkorslösa kärlek som ens barn ger!! Tack för era fina ord, dina och Sophies. Hoppas du finner mod och styrka framöver. Varm kram från Mia
SvaraRaderaTack för att du fortsätter skriva, du är fantastisk!!
SvaraRaderaDu skriver så fint, jag är stolt över dig!!!
SvaraRaderaKramar från Malin