I morgon börjar jag skola in Julian på hans nya dagis. Hoppas att det gå bra. Läraren som ska ta hand om honom verkar mycket trevlig och trygg så det ska nog inte vara några problem. Jag måste också ta itu med bouptäckning eller vad det heter.. Sist bär det av till vår lägenhet för att förbereda för stora flyttlasset som jag helst av allt vill ska klaras av efter midsommar.. Och sen?
Vem vet, känner mig som sagt kroniskt trött och tom. Lägg sedan till att man blir inåtvänd och osocial så har du mig.. Ibland känns det som om att det blir svårare att ta sig ur svackorna, inte lättare...
/R
 |
| Älskade Chopski,om jag någonsin tar mod till mig och tatuerar mig så blir det denna bild.. Saknar dig/R |
Tusen kramar!!
SvaraRaderaI mina tankar varje dag. Kram
SvaraRaderaJag kan inte förstå den smärta du genomgår nu, men andra jag känner som gått igenom liknande, säger att det kommer att bli bättre. Kämpa på och var inte rädd för att ta hjälp av dina nära och kära när det känns för tungt. Miljoner med styrkekramar till dig och din fina son.
SvaraRaderaVill tipsa dig om vimil.se där finns vi som mist någon mitt i livet. Tillåt dig sörja och vara ledsen. Det finns inga genvägar, du måste igenom detta hur svårt det än är. man tror inte att man ska överleva men konstigt nog gör vi det. Du behöver inte vara stark och duktig, ta en dag i sänder och glöm inte att andas vännen.
SvaraRadera"Ibland känns det som om att det blir svårare att ta sig ur svackorna, inte lättare..." Jag förstår känslan! och rädslan! Men låt det vara så just nu då!! (4 dagar är inget)
SvaraRaderaOsocial och inåtvänd... Du kanske behöver vara det nu efter allt som blev såå hemskt fel och tvärs om mot vad ni tänkt? Jag tror dina vänner och dina närmaste tar tag i dig och rycker upp dig ur soffan i fall du blir FÖR inåtvänd, var inte rädd. Du är inte en ensam varelse även om du känner så nu. LÅT ALLT FÅ HA SIN TID FÖR DET KOMMER ATT TA SIN TID ÄNDÅ!! Låt tiden gå lite till...
Lycka till med ihop packningen av hemmet och att sätta ett nytt bo!! Du fixar det här - med ett steg i taget...
/Elisabeth
Kom över er blogg genom en vän ...
SvaraRadera... döden har skrämt mig sen den dagen min dotter kom . Och jag blev så förtvivlad efter jag läst bloggen .
Jag skulle bara vilja ta er i min famn och krama om er till all smärta lagt sig .
Jag hoppas att du och din son finner en smärtfri väg att gå snart .
Jag finner inte mer ord .
STORA krama till er
Deci
Rasmus...Tillåt dig vara så som du är just nu, känner just nu och hur du mår just nu. Låt tankarna snurra, gråt 1000 tårar om du behöver, eller inga alls om stunden är sådan. Skrik om du behöver, du får vara förbannad!! Ibland känn det som att man mitt i sorgen håller på att gå under, bli galen, inte orka. Tillåt dig känna så!!
SvaraRaderaHittade till den här bloggen via en vän. jag har därefter följt dina inlägg du delar med oss. jag, liksom många andra, har också delat tårar med dig. Jag skickar massor av styrketankar till dig! Som så många skrivit; tillåt dig att sörja, men kom ihåg att det också är okej att skratta!
SvaraRadera/Emma
Styrke kramar/ Rebecca
SvaraRaderaHej Rasmus
SvaraRaderaDet finns ett "ordspråk" inom den kristna tron som heter genom död till liv. Detta får du tolka på egen hand men det är ack så sant. Gå genom död är ett helvete för den levande människan men det kommer ett liv efteråt
kram Jessika
Hej Rasmus, Det får ta den tid det tar för att gå igenom den otroliga sorgen. Genom att sorja och bearbeta får du nån dag nya krafter. Glömma - det gör vi aldrig. Men du är stark inombords och en underbar pappa. Ge dig själv den tid det tar.
SvaraRaderaLycka till till Julian i sin nya dagis!
Sänder dig massor med styrkekramar!
Ge det tid. Du får vara osocial. Tror inte där är någon som har något emot det. Jag är så imponerad hur du tar dig igenom detta. Efter läst Sophies/din och Dannis blogg så har vi diskuterat er situation här hemma och både jag och min man sa samma sak, hur klarar man sig. Jag antar att man gör det speciellt om man har barn. Hur orättivst det än är så går livet vidare. Jag tycker du verkar väldigt stark som dessutom skriver om vad du går igenom här. Det var en jättefin bild och den hade blivit hur snygg som helst som tatueringe.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDu skriver så bra och klokt, ta hand om dig själv och Julian. Hur orättvis än livet är så går det vidare. Tänker på er, kram
Jag tänker mycket på dig Rasmus!
SvaraRaderaDu har en svår tid framför dig....
Tillåt dig själv att må som du gör. Ta varje ögonblick för vad det är. Du får vara osocial, deprimerad, ledsen, förbannad och förkrossad.
Du har mist din vän, kärlek, mamma till ditt barn, ja ditt allt!
Det får ta tid!!
4 dagar, 4 veckor, 4 månader eller 4 år....
Alla vet att du inte kommer glömma!
Kampen blir om att kunna ha en bra vardag och inte må dåligt, men glömma gör du aldrig!
Stooooir bamsekram
Allt tar sin tid-det är bara så!! Du har så mycket att bearbeta för att sen kunna gå vidare...
SvaraRaderaDu kommer att må bra framöver-men idag vet du inte när....Men den dagen kommer då du och lilla Julian kan se positivt på framtiden men även titta bakåt och minnas bra roliga saker... Livet är sånt fast det är både orättvist och tungt!!
Styrkekramar mariab
KÄra Rasmus!
SvaraRaderaDet var inte Du som förlorade mot tårarna-Du vann när du släppte dem fria, Du visade Din styrka , Din klokhet, Din storhet när Du tillät dem att komma!
Jag vet att detta gör ont men smärtan visar samtidigt på din stora kärlek till Sofie. Smärtan är priset med kärleken. Tillåt Dig att vara arg, förbannad, ledsen-what ever det mesta är tillåtet. Du behöver inte be om ursäkt för Dina känslor Du har all rätt att känna som Du känner.
Och allt Du skriver visar att Du är klok och tillåter Dig att arbeta med Din sorg som tyvärr inte går över på 4 dagar. Låt det ta den tid det tar, Du vet om ett sår läker för snabbt kan det bli läkt bara på ytan och sedan blossar det upp ännu värre-så försök låta det blöda och Du kommer att läka på ett "stadigt och bra" vis.Var rädd om Dig och lille goe Julian. Han var ett fantastikst stöd för ALLA på begravningen. Kram!Tjappe
Så fina vackra och tröstande ord du skriver till Rasmus!
RaderaDet värsta är väll att man ständigt påminns av alla de små saker som är speciellt förknippat med Sophie, på gott och ont!
SvaraRaderaPå gott, du glömmer henne aldrig och på ont så känns sorgen ännu värre och jobbigare förmodar jag!
Styrke kram Sofie
Leta upp en bra tatuerare och få hjärtat tatuerat. Riktigt fin är den!
SvaraRaderaDet är ok att vara asocial, hoppas att allt går bra med sonens inskolning.
Kram
De får ta tid, du är verkligen fantastisk som tar hand om allt, ni är i mina tankar!
SvaraRaderaTänker på dig och er fina lille Julian!
SvaraRaderaMånga kramar till er...
Kramar <3
SvaraRaderaRädslan och sorgen kramar ditt hjärta ,
SvaraRaderaEmelie Dickinson skrev :
Hopp är det som har fjädrar och sitter uppfluget i själen ,
och sjunger en visa utan ord , och som aldrig slutar .
Din smärta är obeskrivlig. Det är grymt att du måste klara det. Kanske kan det ibland hjälpa att bara tänka på den närmaste halvtimmen, att det bara gäller att klara den, och ta det i små små portioner,
SvaraRaderaDu är inte ensam
Åsa
Stor stor kram till dig och Julian! Tänker på er.
SvaraRaderaLåt sorgen ta tid, tillåt dig att vara ledsen för genom att släppa ut alla känslor så blir det med tiden lättare. Du är så stark Rasmus i allt detta även om du känner dig svag. Sofie finns för alltid hos dig i ditt hjärta.
SvaraRaderaStor kram till dig en styrkekram i allt det jobbiga.
Lotta
Minnen triggar känslor och känslor triggar minnen.
SvaraRaderaNu kanske är minnena smärtsamma, men med tiden tror jag att du kommer känna glädje av alla glada minnen och upplevelser du har av Sophie och med Sophie.
Men låt dig ta tid att sörja, Genom tårar renas och läker Själen.. <3 …
Ditt Hjärta och din själ har varit med om mycket sorg, och det tar tid att läka och lära sig hitta en ny vardag med den sorgen man har.
Rasmus du är så Otroligt Stark och Fin Människa!
Tänker mycket på dig och Julian!
Hoppas inskolningen går bra för Julian!
/ Stor Kram LightAngel
Tänker på dig och Julian ofta ofta hur ni har det i sorgen efter er älskade Sophie. Ta dig all den tid du behöver för att sörja och få någorlunda vardag i er nya sits, ingen som vet hur långt tid det kommer ta. Du har ju en familj som fångar upp dig när du behöver och Julian finns ju där för dig och de andra.
SvaraRaderaHoppas det går bra med hans nya inskolning och att det är en bra förskola han ska gå på.
Många varma kramar Elin A
Jag hittade er blogg via en gemensam vän och sedan dess läser jag dagligen om ert liv och hemska öde. Förrädiska jävla cancer, jag har fällt många tårar tillsamnans med er!!! Julian är så fin, han är ditt mirakel och han är halva Sophie! Glöm aldrig det! Livet blir lättare...
SvaraRaderaTänker mycket på er...kram från Malmö
SvaraRaderaKära Stina och Jojje,
SvaraRaderakanske är detta inte alls något för er, eller kanske inte just nu. Men jag skickar det ändå om ni nån gång kan behöva det, såg det idag i Metro.
Febe Skåne
Nätverk för föräldrar som mist en son eller dotter
Så här kontaktar du FEBE Skåne
Det enklast sättet att snabbt komma i kontakt med FEBE Skåne är att ringa till vår kontakttelefon 070 852 75 44 .
Du kan ringa dygnet runt, men det är inte alltid som vi har tillfälle att svara. Tala därför in ditt namn och telefonnummer, så ringer vi upp dig så snart vi har möjlighet.
FEBE Skåne bildades i december 2003.
Jag heter Marie-anne Thörnström och är kontaktperson här i FEBE Skåne.
Jag miste min son Marcus 2002.
Varmt välkommen till FEBE Skåne.
Kontaktuppgifter FEBE Skåne
Telefon: 070 852 75 44
E-mail: skane@febe.net
Åh vad jag lider med dig/er. Det har bara gått dagar, du har rätt till att känna förtvivlan och sorg, jag förstår dock att det är svårt att få ihop känslolivet med allt praktiskt och det pågående livet. Ta hand om dig och er lille son, styrka till er alla. /Bee, en bloggläsare
SvaraRaderavilka tuffa dagar du har att ta Dig igenom....kan tänka mig att det är ett enda sammelsurium av minnen, praktiskt som ska lösas, en vardag med ett gosigt litet barn m.m. m.m
SvaraRaderaÄr inte så mycket för detta med tatueringar själv, men den bilden Du visar känns positiv, något som håller om, skyddar, bär upp, finns där för Dig.....eller hur man nu vill tolka den/Carina
Tattuera dig, lovar att det inte gör hälften så ont som det du nu går igenom. Kanske rent av skönt med lite smärta att projicera på
SvaraRaderaHar sträcktläst er blogg och vet väl inte riktigt vad jag kan skriva här som kan förklara vad jag känner för er lilla familj. Livet är så orättvist ibland.
SvaraRaderaTack för din och Sophies otroliga styrka. För att hedra den så ska jag verkligen försöka leva mitt liv här och nu, sluta att bry mig om småsaker och framför allt så ska jag älska mitt liv.
Tack att ni delat av er själva så.
Glad midsommar från Lockarp!
SvaraRaderaMånga många styrkekramar till dig
SvaraRaderaGlad Midsommar
Natalie
1:a midsommaren utan Sophie.... Allt ska upplevas för första gången utan Sphie nu, året måste få gå runt - det lättar vart efter... Hoppas du och sonen har en ok midsommar!! Unna dig att vara GLAD och skratta när du känner så och gråt när det är på så vis!!
SvaraRaderaDu blir starkare - du kommer att komma framåt i livet!
/Elisabeth. (som åker till Grekland i morgon!)
Det är en tuff tid... minst sagt. Det kommer ljusare dagar, även om det inte känns så. Förmodligen är det heller ingen tröst just nu. Glöm inte bort att det är OK med sorgen, det är OK, det är vad det är....
SvaraRaderaHoppas Sophie är på en bra plats långt borta från cancer.
Kramar från Ida & H
Inget barn ska behöva växa upp utan båda sina föräldrar, Fina underbart fina julian, det går inte en enda dag utan att jag läser din pappas vackra kärleksförklaringar till din vackra mamma. Även om jag har läsa texterna 20 gånger så läser jag dom om.och om igen. Dina.föräldrars kärlek inspirerar mig. Jag ska numera ta vara på min dag, min tid, mina barn.. att det ska behövas en sån här sak för att jag ska uppskatta mitt liv är hemskt. Kärlek till er båda ♡♡♡
SvaraRaderaVill bara krama om dig! Du har mist din käraste, Julian har mist sin mamma.. Obeskrivligt!
SvaraRaderaKom ihåg Rasmus att alla känslor du känner nu är ok att känna..
Det kommer ta tid men en dag kommer du att känna att allt är lite och går lite lättare! Men fy för vad du går igenom nu!!
Stor kram från mig...