Nu har jag satt fingret på mina känslor

Ända sen i fredags har jag haft otroligt svårt att koppla av.
Jag har inte velat annat än att ligga ner i sängen eller på soffan och bara vara.
Vi har haft hjälp från mina föräldrar med vår lille solstråle och Rasmus föräldrar tog emot dom tidigt i söndagsmorse för att jag skulle få lugn och ro.

Men trots att jag behövt lugnet och tystnaden så har jag varit så fruktansvärt rastlös.
Inte på det sättet att jag har velat göra något, som man kanske förknippar rastlöshet med.
Men hur jag än har vridit och vänt mig i sängen/soffan/golvet så har jag inte funnit ro och kunnat vila.
I söndags när jag var ensam hemma blev allt bara svart för mig.
Jag visste inte vart jag skulle bli av och tankarna höll på att ta över.
Marcus min bror släppte allt där hemma och var hos mig på fem röda. Han körde hem mig till mamma och pappa som hade bäddat fint i soffan för mig.
Det kändes som förr, när man var lite och sjuk. Precis så som man känner sig nu trots att man är en vuxen kvinna.
Det lättade att få komma dit men känslorna försvann ändå inte.
Förra gången så var det ju inte alls på detta viset. Då sov jag bort det mesta av tiden men nu gick det inte. Jag bara låg där klarvaken men utan ork och med tankar som snurrade.

Mötet med kuratorn idag var jag nära att avboka. Vi brukar ju aldrig stämma träff såhär nära efter en behandling men eftersom det blev uppskjutet en vecka så föll det sig så.
Nu är jag glad att jag gick dit.
Hon är verkligen helt underbar och vet hur hon ska lyfta upp mig och sätta ord på mina känslor.
Det var befriande att komma dit och prata av sig även fast jag kom dit som en zoombie.
Hon gav mig tips att hantera vissa känslor, satte ord på det att det är ångest som jag upplever.
Det kan ju te sig så olika och jag har alltid uppfattat mig själv som stark och att jag klarat mig undan det där hemska som just ångest innebär.

Idag fick jag även utskrivit Stesolid av min läkare. Ett lugnande ämnen som ska göra att när jag väl bestämt mig för att vila så ska det gå lättare och krypningarna som jag har i kroppen ska dämpa.

Jag har alltid varit emot sådant. Har tänkt på det som en form av "drog" som man lätt blir beroende av.
Men jag ska ju bara använda det när ångesten håller på att ta över och det är just de dagarna efter min behandling. Kanske gör det att återhämtningen går fortare eftersom att jag faktiskt kan vila effektiv när jag väl gör det.

Känslan i magen som jag haft är som när någon skrämmer en. Man känner hur hela magen pirrar till i några sekunder och det kommer ofta och helt oförbrett. Men nu har jag ett ord för det; Ångest.

Kan berättat att jag mår bättre än igår och att jag i princip har stått på benen hela dagan idag. Det är stor skillnad från igår då jag knappt orkade ta mig till toaletten.
Min första riktigt middag har jag också ätit idag. Annars har jag levt på jordgubbskräm, nyponsoppa och rostebröd sen i fredags.
Det vänder nu! Jag visste ju att det skulle göra det, men varje gång är det lika svårt att se att det kommer att bli bättre när man är så långt nere.
I´m gone be fine!

Nu ska jag sova järnet och förhoppningsvis vakna ännu piggare imorgon.