tisdag 29 november 2011

Två helt olika böcker

Jag har börjat skriva en hel del till Julian sen jag blev sjuk nu igen för andra gången.
Jag vill skapa och föreviga minnen åt honom och det känns extra viktigt just nu när man vet att inget är säkert här i livet.

Såhär ser dom ut:

Den röda boken har jag själv köpt. Där skriver jag ner små saker som Julian gör, saker jag vill minnas.
Jag känner att man glömmer så snabbt och vill att han ska kunna läsa om alla tokigheter och söta små tix han haft och gjort som liten. Det händer så mycket varje dag och oftast tänker man att det här måste jag bara komma ihåg men visst kan man inte komma ihåg allt.
Jag har valt att inte nämna ett ord om sjukdomen i denna boken. Detta ska bara vara en bok med minnen från hans barndom. En bok som vilken förälder som helst hade kunnat göra tills sitt barn.

Den blå boken som heter "Min minnesbok - Så länge jag minns finns du" har jag fått av min kurator.
Jag fick den redan efter får första besök nu när jag blev sjuk igen.
Hon poängterade att jag egentligen inte borde "ha" den ännu eftersom jag faktiskt har möjlighet till att bli frisk fortfarande. Men eftersom jag kände så starkt just då att jag ville skapa minnen utav mig för Julians skull så gav hon mig den. Jag vet att den finns att köpa i bokhandeln också.
Det är en tjej som skrev denna när hennes mamma gick bort. Hon ville skriva ner alla minnen hon hade från sin mamma så att hon inte skulle glömma dom. Där finns många olika frågor i boken där jag då får skriva in svaret.
Jag har ännu inte börjat skriva i den. Jag vågar inte riktigt. Men det känns bra att ha den hemma. Ork och lust för sånt här kanske inte finns ifall man skulle bli riktigt dålig och då har man liksom redan börjat. Det var lite så min tanke var.
Men bara så ni vet så SKA jag bli frisk...Don´t worry!

Men som ni vet så vill ju jag vara förberedd för allt. Det ger mig trygghet.

Fina minne har vi dock redan skapat idag.
I eftermiddags åkte vi hem till Helen, Jocke och lilla Moa och åt middag och snackade bort ett par timmar.
Det var riktigt mysigt att komma bort ett tag och bara få ha en vanlig "frisk" kväll.
Barnen lekte så bra tillsammans och Julian höll sig vaken ända till 20.30 då vi tog bilen hem igen.
Tack för en underbar kväll!

Nu ska jag in och slummra efter några sidor i min bok. Hanna min arbetskamrat skickade mig tre stycken böcker med posten så jag har ett par att ta mig igenom nu.
Sov gott!





8 kommentarer:

  1. Vet inte varför men en tår rinner längs min kind. Din kamp berör mig och då har jag ändå bara träffat dig typ 1 gång...
    Har fyllt i böcker till mina barn sen dem låg magen, fick sån av min mamma på min 18-årsdag och den är värdefull!
    Om de skulle hända mig något finns minnena kvar, alla tokigheter som barnen hittat på och alla framsteg.
    För som du säger så minns man ju inte allt (långt ifrån) så en sån bok är en utmärkt ide även om man lever i hundra år! (vilket vi båda kommer göra!!!!!)
    Julian kommer titta i den och skratta åt hans mamma som dokumenterat alla ord och kramar! :)

    SvaraRadera
  2. Det är väldigt fint gjort, jag skulle gärna haft en sån efter min mor.

    SvaraRadera
  3. GIllar mycket dettta med at skriva ner minnen,- jag - som du dvelar lite med NÄR jag ska skriva. Även jag hoppas på att blir frisk, men om så inte är fallet- borde man ju skriva - medan energien finns- och inte ställa ut det - tills det är för sent. Men det känns liksom aldrig som att jag vill börja med det- nog av många olika orsaker....
    Din som är ju så lite, mina är 5 och 8 - så det är ju inte like mycket som händer med dom i utvecklingen : )
    Klem Ingrid

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig Sophie, du är stark, du klarar detta! stor kram från mig

    SvaraRadera
  5. Jag skriver min dagbok på datorn. men det är ju mycket bättre och mycket personligare att skriva i en bok. Kram på dig. Jag verkligen hoppas att du besegrar cancern.

    SvaraRadera
  6. Gör en fotobok om dig själv, från det du var liten och fram till du träffade din man
    om det nu skulle var så att det går tokigt
    Denna är kul att ha under alla omständigheter, att titta tillbaks på när man blir äldre
    Gör en fotbok när du träffade din man fram till
    din sons födelse!
    och gör en som är nu med din "dumma" sjukdom och på den ska du ha forsättningen med tanke på att du ska klara detta
    Kram
    Kristina

    SvaraRadera
  7. Att bevara att de fina minnena tycker jag att du gör rätt i. Oavsett vilket, så är det ju alltid roligt att kunna titta tillbaka och minnas de många roliga stunder. Sist jag var hemma i Malmö letade jag fram våra semestervideo, och GUD vad kul det var att se! överväg att filma den lilla prinsen medan han är en liten grabb. Tiden går ju så fort och det är kul att kunna se och höra alla roligheter :-)

    Hoppas fortfarande att vi kan ses i jul ! :-( Ta hand om dig min vän <3 <3 <3

    Stor bamsekram! Hälsa killarna!

    /Sofia

    SvaraRadera
  8. Jennie - mamma till Wilmer4 december 2011 kl. 10:41

    Åh, vad fint gjort! Följer din blogg och beundrar dig för den styrka du har. Fast jag förstår ju att du också har dagar när allt bara känns rent åt h-te. Jag hoppas att du besegrar cancern!
    Styrkekramar

    SvaraRadera