Ibland blir jag så arg, frustrerad och ledsen. Ikväll är jag det...
Ikväll lyser ett för dig mitt hjärta! Det andra lyser för alla de som saknar någon så oerhört att det gör ont.
måndag 16 juli 2012
Kortfattat bara...
Ibland önskar jag att det var jag som drabbades... Sophie var så sund, drack knappt, rökte aldrig en cigarett i sitt liv och kunde få en kick av att träna. Jag är den som aktivt gjort allt för att förstöra min kropp. De som känner mig och älskar mig vet hur jag är idag och vad jag varit. Sophie var som jag skrivit innan den som förändrade mig till det bättre. Hon var den som fick mig att vilja ändras. Allt för att jag inte ville förlora henne. "Hon bara måste fortsätta älska mig". Men så kom cancern. Den brydde sig inte om varken hennes eller min kamp.
Ibland blir jag så arg, frustrerad och ledsen. Ikväll är jag det...
Ikväll lyser ett för dig mitt hjärta! Det andra lyser för alla de som saknar någon så oerhört att det gör ont.
Ibland blir jag så arg, frustrerad och ledsen. Ikväll är jag det...
Ikväll lyser ett för dig mitt hjärta! Det andra lyser för alla de som saknar någon så oerhört att det gör ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lider med dig. Var stark, fina du.
SvaraRaderaKramar till dig!
SvaraRaderaFina fina du...du skriver så gripande, tårarna bara kommer...ja, varför skulle det bli så här? Men det finns ingen rättvisa om vem som drabbas av sjukdomar och lämnar oss, jag förstår (nä det gör jag inte, men försöker) att det är fruktansvärt tufft, men för Julians skull och din egen och alla dina nära o käras skull, så tror jag att Sophies kärlek till dej kommer att hjälpa dej att fortsätta kämpa...skickar en varm styrkekram till dej o lillkillen
SvaraRaderager dig och Julian många varma kramar, jag tänker ofta på er
SvaraRaderaJag tände ett ljus för Sophie i kyrkan igår, jag saknar henne så! Kram på dig Rasmus
SvaraRaderaHar aldrig tidigare läst något så gripande och äkta som dina ord. Du ger oss bloggläsare en helt otrolig insyn i ert liv. Ger dej många styrketankar. Hälsningar från Monica.
SvaraRaderaDu berör mig så djupt, tänk vad livet är orättvist.
SvaraRaderaMen den person du ville vara för Sophie kommer du att vara för din lilla guldklimp Julian. Styrkekramar till dig och lillkillen,
Kära Rasmus, du är en så otroligt fin, snäll och ödmjuk person. All kärlek och styrka till dig.
SvaraRaderaEn stor go kram och pussa Julian från mig<3
Essie
Du berör med dina ord!! Förstår att din saknad är stor och att du famlar i ett mörker!
SvaraRaderaMen ljuset kommer till dig och lilla Julian igen.....
Livet är sånt......
(minns en gång när en gammal kvinna som blivit änka sa till mig-när jag känner mig ensam tänder jag ett ljus och så är jag inte ensam längre....)
Styrkekramar till dig och din son!
Har under helgen sett din vänlighet, ditt engagemang och din hjälpsamhet. Ständigt redo att hjälpa andra.... Vill bara skicka en styrkekram till dig.
SvaraRaderaVar rädd om dig och glöm inte att vi är många som följer och finns här för dig/er.
<3
SvaraRadera<3
SvaraRaderaSåg dig på stan i din fin Fuck Cancer-tröja idag, Julian såg lika livlig ut som när han var med på våran playdate med Alex.
SvaraRaderaVille gå fram och ge dig en kram men fan mig snabbt när jag insåg att du vet ju inte vem jag är. Ville säga något men ville inte göra de svårare än de redan är, du hade väl dessutom trot att jag var någon galning.
Men du ska veta att jag skickar dig massor av styrka och önskar att jag träffar dig någon gång med någon av dina systrar eller din mamma så jag faktiskt kan säga något vettigt tillj till dig.
Kram till dig Rasmus! / Christina i Svedala (pratade utanför
SvaraRaderagamla brandstationen för några veckor sen)
Visst minns jag, sådana samtal har man inte var dag./R
Radera:) Hoppas inte du tyckte att jag trängde mig på. / c
RaderaLider så med dig, varför ska någon behöva drabbas av detta!!!?? Tänder också ett ljus för dig och din familj. Tänker på er❤
SvaraRaderaKan inte förstå hur jobbigt detta måste vara för dig! Kan tänka mig att du är arg, ledsen, förtvivlad och känslan att bli lämnad ensam kvar. Men du verkar ha en underbar familj omkring dig och framförallt eran lille son.
SvaraRaderaMiste en vän 2008 i cancer och man kommer alltid att undra hur livet vore om han fanns med oss idag, så mycket han har missat osv. Livet är inte rättvist alla gånger tyvärr.
Tänker på dig, ta hand om er!
Usch ja - att vara den som "blir kvar" och som måste sopa ihop de delar av livet som finns kvar och skapa ett nytt sätt att leva - Det är ett hårt och svårt jobb!
SvaraRaderaMen du tänk inte att Sophie var så nyttig och duktig och du så "dålig" människa. Hon fick in dig i andra banor och du ville förändra dig - var tacksam för det bara! Vem som drabbas av cancer verkar vara ett lotteri, vem som helst kan drabbas när som helst. Denna förbannade sjukdom härjar vilt och det går inte att förutspå något. Du började en kamp att vilja förändra dig med hjälp/tillsammans med Sophie. Hon älskade dig och litede på dig. Följ ditt hjärta och fortsätt på den vägen. Du kan och du orkar även om du rasar ner i tomhetskänslor och ledsamhet. Jag förstår av dina inlägg att du har en godhjärtad läggning. Du har än i dag människor runt omkring dig som älskar dig och vill dig väl, din fam och vänner...
Jag tänder ofta ljus för de jag saknar och alltid ett för de som saknar.
/Elisabeth Uppsala
Kram
SvaraRadera/Sofie
Du har all rätt att vara arg, besviken, sorgsen, ja och förbannad på livet och hur orättvist det är. Det är helt genomvidrigt att du har mist Sophie.
SvaraRaderaMen hon finns kvar för dig och inom dig alltid. Om det är som du beskriver; så var hon en ängel som kom för att förändra ditt liv, för att hjälpa dig, för att hon älskade dig. Och det var inte bara hon; du ville förändra dig för att du älskade henne.
Det kan aldrig någon ta ifrån er; den kamp ni utkämpade tillsammans, det liv ni fick tillsammans, er fina Julian. Inte ens den jävla cancern.
Må du få fler bättre stunder, ibland dagar för att orka ta dig vidare. Vi är många som känner med dig och som är med dig här ute i cyberrymden. Kramar/E
Många styrkekramar!
SvaraRaderaKära Rasmus ( skriver så fastän vi igentligen inte känner varann) har ju förstått väldigt länge att Sophie var en sådan underbar person som verkligen inte " växer på träd" men vet också att sådana fina, varma och härliga personer som du själv inte heller " växer på träd... tror att Sophie var lika lyckligt lottad som fann dig som du var som fann henne, er fantastiska kärlek till varandra som var och är så stark är få förunnat...önskar jag kunde trolla så att ni fick va tillsammans igen. Är helt säker på att Sophie är sååå stolt över dig o allt som du gör från sitt moln där uppe i himlen...allt som du gör för er fantastiska son Julian och tror hon tänker att det är tur att han har en sån fin pappa som du när hon inte kan vara här nere hos oss mer! Skönt också att du har en underbar familj och underbara vänner som finns runt dig, man märker bara genom att läsa hur älskade ni alla var och är. Du skriver så fint och varmt och du berör mig på ett sätt som är svårt att förklara, men du och ni är med mig otroligt ofta i tankarna även fast vi inte känner varandra igentligen! Många varma kramar till dig och Julian / Anna i Solna
SvaraRaderaRasmus: Anna tog orden ur min mun. Kunde inte sagt det bättre själv. Tack Anna. "Kuz" M
SvaraRaderaSå liten plats en människa tar - men ett så stort hål det blir när hon lämnar oss...
SvaraRaderaSophie och jag blev sjuka ung. samtidigt. Har följt bloggen sedan första början. Det känns som om en kär familjemedlem har lämnat mig...du måsta vara helt förkrossad...
SvaraRaderaHav kraft...