Planen var att jag skulle bli utskriven i måndags efter min permission hemma.
Det gick inte alls som väntat och jag kände mig svagare än på länge. Det var också i lördags som det återigen kom över mig hur sjuk jag faktiskt är och resulterade i ett stort hysteriskt gråtkalas.
På måndagen när jag skulle åka in hade jag redan packat en väska så jag skulle få stanna kvar och det gick bra.
Så nu ligger jag här på avdelningen igen och samlar kraft och känner att det faktiskt blir bättre för varje dag som går.
Så nu ligger jag här på avdelningen igen och samlar kraft och känner att det faktiskt blir bättre för varje dag som går.
Kortisonet som stjäl varenda muskel i mina ben håller dom på att trappa ner. Det är även där jag fått mina nya fina ansiktdrag :(
Jag vet att det inte är hela världen, men när man blir så svullen i ansikte, hals och om magen så känns det inget roligt.
Men nu på fredag är planen att jag ska skrivas ut. Innan dess har vi möte med kommunen om vilka hjälpmedel jag kan behöva i hemmet så som larm etc.
Sen lär jag väl hämta ut världens största påse med mediciner från apoteket också innan vi beger oss hemåt.
Nu ska jag se till att fortsätta vila så jag kan bli redo för fredagen.
(Gammalt inlägg, men postar det ändå eftersom internet krånglade på sjukhuset)
Vad tufft det är för dig nu tycker jag. Nej visst utseendet är kanske inte det viktigaste men jag förstår dig att det känns ledsamt att inte känna igen sig. Inte nog med att gå igenom cancerhelvetet, man ser dessutom annorlunda ut. Hoppas det går bra nu så du kan få komma hem till dina killar.
SvaraRaderaStyrkekram till dig från bloggläsare
Annica A
Massa tankar till dig!! Förstår hur du längtar hem. Snart är du där och jag hoppas du får all hjälp du har krav på. Många kramar från Sandra
SvaraRaderaHoppas du kan få tillbaka ditt eget utseende, sådant är faktiskt viktigt. Och att du ska få hopp och kraft, att behandlingen ska hålla dig uppe. Du är sjuk, det är sant, men du kan behandlas, och vi vet inte vad framtiden bär i sitt sköte. Nya mediciner, förunderligt läkande. Sådant kan hända och jag ber att det ska hända DIG. Jag önskar dig massor av kraft och hopp och tröst när gråtkalasen sätter in. Vi är många som tänker på dig och hoppas åt dig och, om vi är lite troende, ber för dig och din familj och skickar varma kramar till stöd och styrka.
SvaraRaderaLämnar en varm hälsning och hoppas du känner styrka trots allt. Gråtstunden är så viktiga och kan skapa energi efteråt, så har jag känt iaf.
SvaraRaderaTänker på dig hela tiden!! /Eva, Love och lille Alexander.
SvaraRadera<3 <3
Nej Sophie, utseendet är inte alls viktigt!
SvaraRadera(det är bara vår dumma värld som går på utseendet)
Du har alla omkring sig som älskar dig, precis som du är och då har det ingen betydelse om man så bara har ett öga eller en arm, lite svullen här och var
Det viktiga är att du ska må så bra du kan och ta vara på livets glädjestunder med man och barn i första hand
och
Du är under alla omständigheter söt o vacker!
Kram
Lisbeth
Du skriver så fint, man känner så mycket för och med dig. Förstår att det är jobbigt när man inte ser ut och känner sig som man brukar, men det spelar ju egentligen ingen roll hur du ser ut. Låt det bara bli fredag, låt dig få komma hem till din fina familj och få må så bra det går. Låt er få ha ert fina bröllop snart. Längtar efter att läsa om det!
SvaraRaderaDet här låter kanske konstigt men ibland låter det som du lever mer än oss andra. När jag läser listan på saker du skulle vilja göra, så är det saker som en annan tar för givet. Som att åka till Leos lekland, grilla korv med kusinerna, gå ut och äta... Det är saker som många andra gör utan att reflektera över att det är precis just DET som är livskvalitet. Jag tänker ofta på dig och på något sätt så får du mig att ta vara på livet och stunderna mer. Jag önskar jag kunde ge dig en del av min tid.
Sänder dig massor med styrkekramar och tänker på dig och håller tummarna på fredag att du får komma hem och fira en fin påsk med familjen. /Erika
Sophie!
SvaraRaderaDet är ingen av oss som kan föreställa sig vad det är du går igenom. Vi kan bara läsa om det här på din blogg. Du är alltid så positiv i ditt tänkande trots allt elände men ibland måste man ju lätta på trycket. Så ut med gråten bara. Det rensar och sen känns det bättre igen.
Förstår att det inte är särskilt trevligt med "svullnaden" men Sophie du är så fin ändå. Hoppas nu att du kan få glädjas i påsk tillsammans med dina kära.
Kram från Sussi
Åhh kära du. Det gör så ont i mig när jag läser vad du skriver. Varför ska denna jävla sjukdom drabba unga människor med familj och barn...jag blir så jävla förbannad. Hoppas du kommer på benen snart och får komma hem till din familj. Du är så stark...fortsätt kämpa fina du!!
SvaraRaderaMånga långa cyberkramar från en okänd som följer din blogg.
Stor kram sophie. Sänder all styrka till dig och Rasmus. Jag blev så glad när vi träffades i fredags. Och nervös .... Förlåt .... Kram Therese
SvaraRadera*Kram*
SvaraRaderaMassa kramar!!
SvaraRaderaVad skönt att höra ifrån dig igen. Fortsätt kämpa, du är en hjälte i mångas ögon.
SvaraRaderaskickar massa styrkekramar till dej! kram Mona
SvaraRaderaJag tycker att du är fantastisk!!
SvaraRaderaHej Proppen! Kramar dej länge och skickar massor av extra energi till dej! Hoppas vi kan ses en stund när du har tid och ork. Kram Hanna
SvaraRaderaDu är min "aha" i mitt liv, jag är väldigt glad för det ! Tänker på dig väldigt ofta.
SvaraRaderaTänker ofta på dig trots att jag inte känner dig och skickar här lite styrka :) Kram
SvaraRaderaHej tjejen! Var så kul att vi hann ses och snacka lite, busa med stora Julian! :-) hoppas att ni fick en mysig påskhelg I Trelle. Vila nu ut och återhämta dig, det är viktigt! Ta hand om dig, vi hörs snart av igen. Kramis Sofia <3 p.s ägna inte en enda tanke åt den dumma kortisonens biverkningar, vi vill hellre ha en Sophie som mår bra, än en som mår mindre bra och slipper kortisonet, men det är ju hela tiden en balansgång hur mkt kortison man bör ge (rundare eller inte så är du fortfarande en superfin OCH SÖT tjej!) <3
SvaraRadera