fredag 1 april 2011

Ductal cancer och oproffesionella sköterskor!

Gårdagens besök hos läkaren var omtumlande. Hon bekräftade att tumören hade blivit mindre och därmed att vi var på rätt väg. Skönt!
Jag passade på att fråga henne vilken typ utav cancer det är jag har eftersom jag inte fått veta det än.
Hon sa att den hette "Ductal cancer, grad 3 av 3".
Detta sa mig ingenting varpå jag ställde en hel del fågor.
Eftersom jag inte hade "HER2" så hade jag hoppats på att den var hormonell men nu var den inte det heller. Det jag fick veta skrämmde mig.
Hon sa att denna typen var agressiv och att jag de första åren efter tillfrisknande har större risk för återfall än om jag hade haft en hormonell cancer.
Hon nämnde även att jag efter det första åren har mindre risk för återfall än om den hade varit hormonell.
Så detta är väl på både gott och ont...
Jag vågar knappt bli frisk nu för rädslan av att bli dålig igen och hur sjukt låter inte det!

Fick rättat till min power port också efter ett antal timmars väntan. Mötet hos läkaren började halv nio och därefter skulle jag infinna mig på avdelningen igen vid 12 tiden. Klockan två var det min tur...

Operationen kändes som ett skämt!
Jag fick vänta nere på uppvaket innan det blev min tur. Sköterskorna där var något av det oproffesionellaste människor jag mött.
Dom pratade hejvilt om olika patienter, om vad dom tycket om olika läkare/sköterskor och alla konflikter som pågick på deras avdelning.
Tack för den liksom. tänk så skulle jag ha en av de läkare som dom rackade ner på!
Kände mig så liten där jag låg och önskade bara att jag kunde gå därifrån.
Mittemot mig låg en annan kvinna som nyss hade fått kejsarsnitt. Dom rullade in henne på ett rum där hon fick träffa sin man och nyfödda son.
Vilka kontaster, Hon lycklig och nyförlöst och jag gråtandes med min förbannade tumör!
Vad hände! Hur sjutton kunde det bli såhär...

En av sköterskorna frågade en annan om det var okej att rulla in mig i operationsrummet. Den andre började tissla och tassla mitt framför ögonen på mig och avslutade med att hon tyckte något var för jäkligt men att hon inte brydde sig, "det inte min sak" sa hon.
Därefter kom hon fram till mig som om ingenting och sa att hon nu skulle visa in mig.
Dom rullade in på ett helt vanligt besöksrum och då förstod jag att det var det som den andra sköterskan tyckte var för jäkligt.
Jag var chockad över hela saken och började gråta. Läkana och assistenterna kom in och klädde sig i sina gröna rockar och började förbereda. Dom tände den vanliga lampan i taket och sa att det fick duga!
Vad då duga! Ni ska för fan skära i mig. Jag fick tunghäfta och sa ingenting.
Läkaren hittade inte tråden som störde mig och sa att där inte fanns något. Jag stod på mig och sa att där är visst något och ni får fortsätta leta. Tillslut hittade han en ca 2 cm lång tråd.
Med hjälp av en vanlig ficklampa som dom fick springa ut och hämta då ljuset var så "bra", en pincett för lite så lyckades han ta bort den. Dom sydde ihop mig och jag rullades ner till onkologen igen.
Jag var så arg och besviken på hur allt gått till så jag klädde på mig och meddelade att jag inte tänkte stanna för observation utan ville hem.
Har aldrig känt mig så utlämnad förr.

Vi åkte hem till mamma och pappa som passat Julian, åt lite mat sen körde vi hem.

/Sophie

17 kommentarer:

  1. Men herregud... gud vilken sjukt tråkig upplevelse. Det verkar verkligen finnas en hel del rötägg :( Jag har själv inte upplevt det hittills, men läser om det lite här och där och det är lika trist varje gång. Är det någonstans det måste funka professionellt så är det inom vården!

    Varma kramar!

    Ps! Vilken typ av skitcancer du än har så ska du bli frisk och hålla dig frisk, det finns inget annat, kom ihåg det! Ds

    SvaraRadera
  2. Fy fan! Det där är inte ok!! Vilket skämt!! I vår situation är man ju absolut i 100% behov av proffsig, lugn och kunnnig personal. Det är ju det som gör att man tar sig igenom det hela utan att helt tappa förståndet! Du måste ta din upplevelse vidare till någon på sjukhuset som kan se till att det inte går till så där! Jävla skämt! Som om du var på Ica och kassörskorna satt och babblade??? Tappa inte gnistan nu bara! Det kommer att gå bra- bli förbannad- det är skönt med lite hederlig vanlig ilska!!

    SvaraRadera
  3. Men vad fan!?!? Är detta ett aprilskämt? Går det till så på våra sjukhus...låter som om du varit på ett sjukhus i ett u-land... Stackars, stackars dig! Förstår att dte är blandade känslor ang. formen av cancer. Vi kämpar på, Chopzky! Och sen håller du dig frisk i de där två åren, och sen är allt som vanligt! Tänk på segerresan!!! Kramar

    SvaraRadera
  4. Fy fasen för sånt bemötande!! En gång när jag o min syster satt hos min trafikskadade svåger som svävade mellan liv och död på en intensivavdelning, så höll sjukskötarskan på och klaga och dra i sina jobbiga bh band som bara krångla. MEN HALLÅ!! Där satt vi och jorden hade just rämnat,vi bara grät och hade 1000 frågor. Sket väl fullständigt i hennes jä-la bh band! Nåja, det var en parentes. Jag hoppas att du aldrig behöver råka ut för sånt bemötande igen, synnerligen oproffsigt i en sån känslig situation. Vad tänker de med egentligen??? All styrka till dig. Kan tänka mig att ditt läkarbesök var omtumlande men nu ska du bara fokusera på att bli frisk, så det så. För det blir du!! Basta!

    SvaraRadera
  5. Om man har blivit felbehandlad så kan man anmäla till patientnämnden. Blir man bemött på ett olämpligt eller kränkande sätt så kanske man kan anmäla även det. Brott mot sekretesslagen är allvarligt (de pratade om andra patienter inför dej). Sjukvården har den strängaste sekretessen dessutom.
    Är man sjuk och har nog med sig själv så orkar man kanske inte bråka eller göra anmälningar men det du berättar upprör mig!
    Sköt om dej nu. All värme och styrka till er!

    SvaraRadera
  6. Usch vilken jobbig händelse / stund för dig! Du, var du på MAS? Uppvaket där, var skitdåligt (ursäkta) när jag var där. Upplevde inte hälften av det du beskriver och råkade ut för men jag kände av en massa konstigheter. Undrar om det var samma ställe eller om flera uppvak är så?!

    Statistiken är som den är. Prognoserna som de är. Det skiter vi i! Vi vet aldrig vem som hamnar på vilken sida. Vi får vara glada för den tid vi har just nu till att börja med. Nu. Vi vet inget om sen. Det vet ingen. Ingen. Hårt, men det hjälper mig ibland.

    kram på dig ;)Sköt om dig!

    SvaraRadera
  7. Fy, vad ledsen jag blir när jag läser det du skriver.
    Svensk sjukvård som är sååå bra!
    Eller hur?
    Man börjar ju undra.
    Jag hoppas du inte tar det personligt, utan klarar av att konstatera att det beror på dålig planering och fel folk på sjukhuset. Vilket i sig är katastrof!!

    Det ligger mycket i det man säger, man måste vara frisk och orka stå på sig, för att få den vård man behöver när man är sjuk!!
    Hoppas du har många runt om kring dig som stöttar och pepper dig så du orkar stå på dig.

    Jag hoppas verkligen att du inte behöver uppleva detta igen!!!

    Du ska se att du kommer klara dig igenom detta helvete och när du gör det kan du gå med högburet huvud och vara stolt av att vunnit striden med Djävulen själv - Cancer.

    Vi är många som tror på dig och håller våra tummar för dig!

    Styrke Kramar

    SvaraRadera
  8. Jag förstår inte människor som jobbar där och beter sig så. Man blir så besviken, men egentligen orkar man inte gå vidare med det. Jag anmälde en läkare för uselt agerande/bemötande när jag skulle läggas in för min diabetes ju.. hände ingenting. Nån idiot ringde t.o.m upp mig och frågade om jag verkligen ville fortsätta min anmälan, eftersom jag kanske skulle träffa läkaren i framtiden. Ehh? Jag hoppas att det som hände dig var en engångsgrej. Kraa!

    SvaraRadera
  9. Du kanske inte orkar just nu, men du har redan skrivit ned händelsen när du har den i färskt minne, så när du har blivit frisk hoppas jag du anmäler detta.
    Din tumör krymper, vilken typ det nu är, så du är alltså på väg att bli frisk! Att den inte är hormonberoende hoppas jag kan betyda att du slipper kastas in i ett konsgjort klimakterium, och det är absolut något att vara glad för. De kommer att hålla jättenoga koll under riskåren, så du tar dig säkert igenom dem. När alla riskår väl är över blir ditt liv helt vanligt igen. DÅ kan du anmäla dom jävlarna.

    Kram
    Åsa

    SvaraRadera
  10. fruktansvärt, stackars, stackars dig:( du som redan har mer än tillräckligt.

    SvaraRadera
  11. Jag tänker på dig och din familj ofta. Du är så stark och modig. Min hjälte! Kram

    SvaraRadera
  12. Usch, fy fasen. sånt här ska man absolut inte behöva gå igenom !!!
    Orkar du så anmäl.
    StyrkeKramar från mig och lIgan

    SvaraRadera
  13. usch vilken upplevelse. det låter som trelleborgs sjukhus.

    SvaraRadera
  14. Jag jobbar själv inom vården, jag skäms när jag läser att de beter sig så jag tycker att du ska skicka en kopia på detta till avd chefen om du inte vill anmäla. Vi får både ros och ris som hjälper oss att göra rätt och så här får det inte vara har de en dålig arbetsmiljö får de prata om det på möten aldrig i korridoren, operera i ett vanligt rum borde anmälas de kanske är överbelastade och behöver anmälas för att de som bestämmer ska få upp ögonen. Hur du än gör så önskar jag dig ett snabbt tillfrisknande! Kram Pernilla

    SvaraRadera
  15. Hej tjejen!

    Har læst ditt inlægg, blev ledsen nær jag læste hur oprofessionellt och anonymt du har blivit behandlad. Som många redan har skrivit ær det fullstændigt oacceptabelt, och om jag hade varit dig hade jag påpekat den dåliga behandlingen för lækarna/sjukskøterskorna i førbindelse med møtena! Tyværr finns det olæmpade mænniskor inom varje branch, tro mig..går i klass med en del :-)

    Førsøk nu att rikta fokus på dig sjælv och grabbarna, istællet før på imbeciller på sjukhuset. Informationen om cancertypen ær sjælvklart viktig, men som en annan redan har fått næmnt, kænner man inte till alla faktorer i førbindelse med brøstcancer ænnu + det man baserar sin kunskap (och prognosunderlag) på idag ær undersøkningar som gjorts på utvalda grupper av mænniskor. Grupper som med stor sannolikhet inte liknar dig på alla sætt!
    Ta dærfør informationen med en nypa salt.

    Jag blev otroligt glad nær Martin berættade att tumøren hade krymt, det visar ju att den responderar på den behandling du får. Håll modet uppe, du ær en kæmpe!

    <3 <3

    Sofia (& Martin)

    SvaraRadera
  16. Hej!
    Vad stark du är, som orkade med sådan behandling. Jag tror att jag hade rasat totalt. Jag har också ductalcancer grad 3. Fast något återfall ska vi inte få!!! Jag har två småbarn och dem har jag tänkt finnas för!
    Styrkekramar Anna

    SvaraRadera
  17. Vet du, i såna här lägen får man vara egoistisk och rent av elak och svara upp mot dom. Jag önskar du hade haft modet och styrkan och ställt dig upp och tokvrålat mot dom och ifrågasatt vad i helvete de sysslade med och vart deras sekretess hade tagit vägen. Tycker du borde skriva ner det och faktiskt ta upp det med dom nästa gång, om du nu mot förmodan skulle behöva träffa på någon av dem igen.

    Det är fullkomligt oacceptabelt att någon ska få bete sig på det sättet, hur illa som helt och det måste dom få veta.

    Min bröstsköterska sa till mig att under den här perioden är det jag som ska stå i fokus, bara jag, under alla tillfällen och att man får vara egoistiks och tänka på sig själv.

    DU är den viktigaste just nu och du ska också bli behandlad därefter, med värdighet och respekt och på ett proffsigt sätt.

    Jag blir ledsen för din skull för det här är inte något man behöver i den situation man befinner sig med en cancerdiagnos.

    Jag skickar lite pepp och lite kramar (och hopp)

    SvaraRadera