tisdag 3 januari 2012

Ett år har gått..

Ja, idag har det gått ett år sen jag fick min diagnos.
Många gånger så har det verkligen kännts som att tiden stått still men nu när man ser tillbaka så har detta året gått väldigt fort.
Mycket av året har gått åt till åtskilliga läkarbesök och sjukdomen har styrt vårt liv till stor del.
Tröttheten, alla tider man har att passa, hurmöret som varit upp och ned har gjort att man inte riktigt kunnat göra vanliga saker som man kanske annars hade gjort och som vi brukat göra.
Men vi har haft mycket bra stunder också.
Vi har haft otroligt mycket tid tillsammans, jag, Rasmus och Julian.
Det är inte många barn som har den möjligheten att ha båda sina föräldrar hemma under nästa ett års tid.
DET är guldvärt för oss alla tre.
Vi har spenderat mycket tid tillsammans med våra familjer och vänner och alla har kommit varandra så mycket närmre sen detta hände.

Imorgon var det planerat för behandling men så blir det tyvärr inte denna gången heller.
Jag blev väldigt knäckt när hon sa att det inte skulle bli av även fast vi visste att risken var ganska så stor att det skulle bli inställt.
Dom säger att min benmärg är trött just för att jag redan har gått igenom så pass många behandling i våras.
Så nya prover på måndag och förhoppningsvis behandling redan samma dag kl 12.

Detta livet är fan ingen dans på rosor. Jag blir förbannad att det ska styra och hindra mig så mycket.
Nu innebär det att jag inte kommer att kunna vara med under inskolningen.
Jo första dagen då han ska vara där mellan 9-11.
Ska verkligen se till att vara först i kön på Mas så att jag hinner hem i tid tills vi ska promenera bort till dagis.

Men vi får försöka fylla dessa dagarna med en massa annat roligt precis som förra gången det blev inställt.
Idag har vi tex haft en toppendag!
Herregud vad vi röjde på Leos; mamma, pappa, min bror och hans familj och vi.
Vi träffade även Julians andra två kusiner och tre av hans fastrar där.
Nu sover han gott i sin säng efter ett härligt bad och välling.

Ibland skriver ni frågor till mig i era kommentarer.
Jag har varit jättedålig på att svara men tänkte att från och med nu kommer jag svara er tillbaka i kommentarsfältet under inlägget där ni ställt frågan.

Nu glömmer vi de dåliga delarna av denna dagen och riktar in oss på måndagen.

10 kommentarer:

  1. I mina ögon är du och din familj riktiga kämpar!!
    Tack för orkar dela med dig av dina tankar och upplevelser.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Trist att det blev uppskjutet ännu en gång med behandlingen. Hoppas värdena är bra nästa gång proverna tas.
    En liten fråga. Förstår ju att du gärna är med under inskolningen av sonen. Men är du inte infektionskänslig iom cellgifterna? Tänkte är dumt då att träffa massa nya barn och smittor i dessa tider.
    Ha en fin fortsatt vecka och hoppas regnet kan hålla sig borta några dagar. Tänker så på vad du och din familj får genomgå. Kramar Elin A

    SvaraRadera
  3. Hemskt att du ska behöva ha de så här, att du ändå kan se de positiva i de mesta är verkligen helt fantastiskt, du är ju helt fantastisk!!! fortsätt kämpa, detta kommer du klara.

    SvaraRadera
  4. Elin A: Jo jag är ju extra infektionskänslig vissa delar under behandlingen. Detta kollar dom ju hela tiden genom alla blodprover jag tar och skulle de vara dåliga värden så vet jag att jag bör hålla mig ifrån människor som är sjuka eller undvika stora folksamlingar som det finns på köpcenter etc.
    Har själv funderat en del på hur det blir nu med dagis men antar att vi får ta det som det kommer och hitta lösningar när vi väl är där. Kanske man får ha hjälp med hämtning och lämning vissa dagar och sen att man håller sig i kapprummet så man kanske åtminstone minimerar riskerna.
    /Sophie

    SvaraRadera
  5. Vad tråkigt att du inte kan vara med på inskolningen =( Hoppas snart kroppen är stark igen så du kan få den behandling du behöver. Du är så positiv mitt i allt elände och jag tror du kommer väldigt långt med det.Kram Therese

    SvaraRadera
  6. En stor styrkekram till år 2012. Hoppas på bättre år! Kram Erika

    SvaraRadera
  7. Hej Sophie!
    Då håller vi alla tummar och tår för att proverna är bättre till på måndag. Såg bilden på goa Julian, kan tänka mig att ni röjde ordentligt på leklandet, he, he. Pussa Julian från mig och hälsa Rasmus så mycket.
    Stor go kram och håll ångan uppe Sophie, du är fantastisk.
    Essie

    SvaraRadera
  8. åh rackarns. Ja ta nya tag o så håller vi tummarna att benmärgen piggnar på sig lite så du kan göra dina behandlingar!
    Styrkekram till dig
    Annica

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Jag brukade ringa till förskolepersonalen vid hämtning och lämning och tala om att jag kom, så mötte de mina barn i dörren så jag slapp gå in eller tog på dem så de stod färdiga när jag kom. Vår förskola car verkligen helt otroliga på att ställa upp!!!
    Det finns inget så smittsamt som småbarnsbakterier och det vill man inte utsätta sig för när man är mitt uppe i behandlngsperioderna.
    Hoppas att det går bra med både inskolning och behandling.

    Kram Anna B

    SvaraRadera
  10. Massor av styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera