måndag 19 december 2011

Nu har jag satt fingret på mina känslor

Ända sen i fredags har jag haft otroligt svårt att koppla av.
Jag har inte velat annat än att ligga ner i sängen eller på soffan och bara vara.
Vi har haft hjälp från mina föräldrar med vår lille solstråle och Rasmus föräldrar tog emot dom tidigt i söndagsmorse för att jag skulle få lugn och ro.

Men trots att jag behövt lugnet och tystnaden så har jag varit så fruktansvärt rastlös.
Inte på det sättet att jag har velat göra något, som man kanske förknippar rastlöshet med.
Men hur jag än har vridit och vänt mig i sängen/soffan/golvet så har jag inte funnit ro och kunnat vila.
I söndags när jag var ensam hemma blev allt bara svart för mig.
Jag visste inte vart jag skulle bli av och tankarna höll på att ta över.
Marcus min bror släppte allt där hemma och var hos mig på fem röda. Han körde hem mig till mamma och pappa som hade bäddat fint i soffan för mig.
Det kändes som förr, när man var lite och sjuk. Precis så som man känner sig nu trots att man är en vuxen kvinna.
Det lättade att få komma dit men känslorna försvann ändå inte.
Förra gången så var det ju inte alls på detta viset. Då sov jag bort det mesta av tiden men nu gick det inte. Jag bara låg där klarvaken men utan ork och med tankar som snurrade.

Mötet med kuratorn idag var jag nära att avboka. Vi brukar ju aldrig stämma träff såhär nära efter en behandling men eftersom det blev uppskjutet en vecka så föll det sig så.
Nu är jag glad att jag gick dit.
Hon är verkligen helt underbar och vet hur hon ska lyfta upp mig och sätta ord på mina känslor.
Det var befriande att komma dit och prata av sig även fast jag kom dit som en zoombie.
Hon gav mig tips att hantera vissa känslor, satte ord på det att det är ångest som jag upplever.
Det kan ju te sig så olika och jag har alltid uppfattat mig själv som stark och att jag klarat mig undan det där hemska som just ångest innebär.

Idag fick jag även utskrivit Stesolid av min läkare. Ett lugnande ämnen som ska göra att när jag väl bestämt mig för att vila så ska det gå lättare och krypningarna som jag har i kroppen ska dämpa.

Jag har alltid varit emot sådant. Har tänkt på det som en form av "drog" som man lätt blir beroende av.
Men jag ska ju bara använda det när ångesten håller på att ta över och det är just de dagarna efter min behandling. Kanske gör det att återhämtningen går fortare eftersom att jag faktiskt kan vila effektiv när jag väl gör det.

Känslan i magen som jag haft är som när någon skrämmer en. Man känner hur hela magen pirrar till i några sekunder och det kommer ofta och helt oförbrett. Men nu har jag ett ord för det; Ångest.

Kan berättat att jag mår bättre än igår och att jag i princip har stått på benen hela dagan idag. Det är stor skillnad från igår då jag knappt orkade ta mig till toaletten.
Min första riktigt middag har jag också ätit idag. Annars har jag levt på jordgubbskräm, nyponsoppa och rostebröd sen i fredags.
Det vänder nu! Jag visste ju att det skulle göra det, men varje gång är det lika svårt att se att det kommer att bli bättre när man är så långt nere.
I´m gone be fine!

Nu ska jag sova järnet och förhoppningsvis vakna ännu piggare imorgon.

17 kommentarer:

  1. Blir så berörd av din blogg. Du är verkligen enastående. Detta kommer du klara. Skönt att du har så mkt stöd av nära och kära. Du är en kämpe.

    SvaraRadera
  2. Kämpa!! Du ska klara detta!många kramar från oss/kusin sandra

    SvaraRadera
  3. Bästa Sophie
    Hela min själ går ut till dig nu. Jag känner mig igen så väl. Ångest r för jääävlig.
    Jag r SÅ GLAD för att du fick hjälp till att förstå att det var ångest- OCH att du har fått mediciner !!!!!
    För mig och min man tog det ett bra tag innan vi förstog att det var ångest. Jag var så fysisk dålig av ångest- att jag nästan bara kunde ligga o andas .
    Jag ville inte ta sobril ( lugnande ) - d jag oxå var rädd för att bli beroende ! MEn min psykiater gav mig ett regime då jag skulle ta det mycket reglbundet- och " vips " så hade jag kontroll på ångeste- dom fysiska besvären försvann !!!!!! Sän kunda jag snabbt plocka bort tablett efter tablett : ) Men jag står på antidepressiva sen dess- mot ångest - och sen dess har jag haft det bra.
    Jag har ett råg - som jag r mycket nöjd med- och det är atnjag faktisk tar en sobrli innan situationer där jag vet att jag skal uppleva ångest ( tex nu när jag skulle träffa kirurgen för första gången med min nya cancer ) I stället för att bli jätte sjuk av ångest- var jag bara trött och helt lugn. så skönt. DU blir inte beroende - särskilt inte om du redan har dom tankarna i huvudet att du inte vill det. Och måste du ta måba - så betyr det ju att du borde stå på antidepressiva- mot ångest- på fast basis
    Som läkare har jag blivit oerhörd förvånad över att detär möjlig att ens kropp kan reagera så kraftigt med fysiska besvär- utan att man förstår att det kommer från psyket. Jag har lärt det på doktorskolan- men inte alls fattat vidden av det.
    Jag önskar dig så mycket lycka till som jag bara förmår- du är en kämpare- och du visar så mycket styrka och positivitet. Stolt ska du vara
    Massor med kramar, Ingrid

    SvaraRadera
  4. Hej Sophie! Visst är det konstigt att man kan må så fysiskt dåligt av en psykisk orsak. Precis som Ingrid har jag lärt mig det i skolan (jag tar läkarexamen om ett halvår) men ändå har jag jättesvårt att förstå! Fick själv haft samma aha-upplevelse i höstas när jag fick ångestattacker pga att jag var på väg att gå in i den berömda väggen. Men vilken lättnad när man förstår att det är ångest man känner! Då vet man orsaken, man vet att det inte är något farligt och man kan få hjälp! Jag är övertygad om att du inte kommer att bli beroende och visst är du stark även fast du känner ångest, det har inte det minsta med varandra att göra. Du är en superhjälpte!
    Många kramar / Sanna

    SvaraRadera
  5. Ångest är en förlamande känsla som man ska slippa om man kan. Man skulle aldrig tänka sig att fortsätta ha huvudvärk om det fanns hjälp i form av medicin. Att medicinera mot psykisk smärta är så förknippat med misslyckande och skam. Bra att du verkar ha bra människor runt dig. Sköt om dig. L

    SvaraRadera
  6. Skönt att du kan ta emot hjälp och medicin. Det är nog enda sättet att klara dessa tuffa utmaningar. Att klara sig själv är en myt.

    SvaraRadera
  7. Hej Sophie!
    Självklart har du sådana känslor, du ska aldrig skämmas för att visa dom! Det är en helvetes resa du genomgår som få kan relatera till. Att vara stark är viktigt men du måste även släppa ut dina känslor och tankar - det gör dig inte till en svagare människa.
    Vi tänker på er jättemycket. Kram jessica och Tobbe

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig. Klart att det är jäkligt jobbigt, skönt att du fick tabletter som kan hjälpa när det är som värst. Kämpa på! Hoppas ni trots allt får en fin jul. Kram från Maria

    SvaraRadera
  9. Ångesten och krypningarna i kroppen är helt fruktansvärt... Hoppas att du snart känner dig bättre igen! Tabletterna är fantastiska. Själv har jag också alltid varit emot sån't... Men när man är mitt uppe i den där ångesten så är tabletterna en gudagåva. Bara vetskapen om att dom finns där, OM man skulle behöva, gör mycket. *kramar om*

    SvaraRadera
  10. Tänker på dig och på refrängen i en låt som snurrat i mitt huvud under cancerbehandlingen , Peter LeMarcs "Jag ska gå hel ur det här".
    Tror du också tänker så, ta emot all hjälp du kan för att det ska bli så också.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Jag älskar dig. Finast av alla /Lina

    SvaraRadera
  12. Hej tjejen!

    Usch då säger jag, vet absolut vad du har att göra med, trots att min ångest har yttrat sig på annat sätt än din :-( Låter bra att du fått hjälp i form utav muskelavslappnande samt samtal med din kurator. Vigtigt att få lov att snacka ut om de saker som man kanske omedvetet går och ältar och är ängstlig över. Liksom andra här inne, ser uppfattar jag heller inte längre ångest som någon svaghet som man bör skämmas över. Det är ju något ALLA kan drabbas av under de rätta påfrestningarna, bara ett tecken på att kroppen säger ifrån om att det finns undermedvetna saker som man bör ta tag i, och som inte längre kan "sopas under mattan".

    Detta är HELT NATURLIGT, och ofarligt (trots att det man upplever någon gång är obehagligt och skrämmande). Vigtigast av allt, DU kommer att fixa detta gumman! <3

    Kramisar Sofia (ytterligare en läkarkandidat som trillat in i väggen ;-D)

    SvaraRadera
  13. Ångest är verkligen fruktansvärt att behöva tampas med! Ta all hjälp du kan få.

    SvaraRadera
  14. Jag känner inte dig men mina tankar är ofta hos dig. Skickar massor av styrkekramar.
    Kämpa, kämpa, kämpa!!!
    Hoppas du får en mysig jul med din familj.

    SvaraRadera
  15. hej
    Jag har sutit och läst din blogg i 3 timmar, hoppas och önskar att du blir helt frisk.
    själv har jag gått genom operation Dec 2009 och behandling mot bröstcancer.
    Jag känner igen mig när du beskriver din ångest känsla.
    När jag fick Bc var min son 1,5 år.
    skickar många positiva tankar till dig
    kram
    Natalie

    SvaraRadera
  16. Hej! Vad skönt att du fick hjälp av din bror och sedan kuratorn samt att du börjat med mediciner. Jag har med fått en sådan attack en gång och visste inte vad det var. Ambulansen fick komma och hämta och läkaren på akuten misstänkte att det var en ångest attack till följd av att jag slutade amma mitt 3:e barn. Hormonerna som spökade och stress samt högsommar värme. Tänker på er alla. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera