torsdag 1 mars 2012

Sexton dagar senare...

Och här ligger jag fortfarande kvar på vårdavdelningen.
Eftersom den första 1½ vecka bara var en enda stor dimma av smärta och illamående så har tiden gått otroligt fort ändå.
Väntan på att få komma hem är såklart stor, men jag stannar här tills de lyckast få fram den ultimata smärtstiilande dosen så att livet ska bli drägligt även på hemma plan.

Änsålänge har jag inte hunnit känna mig ensam här på sjukhuset. Här är alltid någon som ser till mig. Dock får ni ta smällarna när kroppen inte orkar mer just då och behöver vila upp sig - men här finns iallafall skvallertidningar :)
Julian och Keila bidrar nog också med en hel del positivenerg i här nere. Dom röjer runt här bland de äldre och äter upp deras kakfat :)
Jag har svårt att hänga med i Julians tempo eftersom över tvåveckors sängliggandes här har tagit hårdare på mina muskler än vad jag skulle ha anat. Har tillgång till rullator och tullstol så en liten tur ut i det fina vädret ska vi nog få till

Igår fick jag min första strålning utav tio stycken. Kändes läskigt att ligga där med min utprovade form över ansiktet och veta att de ska stråla min hjärna.
Men det gick bra, även fast jag fick världens huvudvärk utav det. Och då ska det tilläggas att jag redan var fullproppad med smärtstillandes och att det även fick läggs till ytterligare.
Därför blev tyvärr bara en kort visit på ca 30 min när Lina och Malin var här innan kroppen skrek efter vila. Men ni gjorde min dag <3

Idag kommer Rasmus hit så fort Julian kommit till dagis, Marcus och pappa tittar också förbi under förmiddagen.
Antar att det blir svårt att planera in något efter strålningen som ofta läggs på eftermiddagen då jag fick så ont sist.

Nu har mina fumliga fingrar kämpat länge för att se till att detta ska likna ett inlägg.
Dom gör lite som dom själv vill och trycker inte alls på de tangenterna som jag leder mina fingrar mot.
Frustrerande.

Återigen tack för allt stöd som ni ger oss via kommentarerna. Dom betyder oerhört mycket för oss och även för min familj och vänner.
Nu har jag lyckats läsa varenda en av dom och jag blir så berörd.

Och för att inte glömma att nämna vem som var här och hälsade på häromdagen och gjorde mig riktigt glad och förvånad.
Jo en tjej som också bloggar kring sin sjukdom där vi följt varandras under tiden som gått.
Hon var redan i byggnaden för sin behandling och valde då att kika in om mig när hon ändå visste att jag låg här.
Tack Helena!
Här är länkarna till hennes bloggar:
 http://konstochcancer.blogspot.com/
http://funckcreativity.blogspot.com/

38 kommentarer:

  1. Massa kramar till dig Sophie! Vi är många okända som tänker på er! Hoppas du får må bättre snart och komma hem till din familj!

    SvaraRadera
  2. Kämpa på Sophie!! Hoppas att smärtan försvinner snart.

    Kram Annika & Palle <3

    SvaraRadera
  3. Kämpa Sophie!
    Hoppas du snart är smärtfri och får komma hem och vara med familjen
    Kram
    Lisbeth

    SvaraRadera
  4. Det låter som du är en aningens piggare, härligt. Hoppas du återfår styrka snart o smärtan kan lugna sig så du kan åka hem!
    Styrkekram till dig!
    Annica A

    SvaraRadera
  5. Jag har följt din blogg i det tysta rätt länge och blev så ledsen när jag läste om det som hänt nu. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de kan hjälpa dig med smärtan så du kan vara hemma med din familj och njuta av dem. Tänker en massa på dig och din familj.

    Kram Camilla

    SvaraRadera
  6. Tänker på dig och hopppas hoppas hoppas att du skall få smärtlindring och må bättre..

    SvaraRadera
  7. Du är så otroligt stark... Vill bara skicka lite kramar till dig! Tänker på dig ofta även om jag inte känner dig! Kramar Hanna

    SvaraRadera
  8. Många kramar till dig och din familj. Jag hoppas verkligen att du snart får mindre ont och att strålningen hjälper bra.
    /Marie

    SvaraRadera
  9. Tänker på dig. Hoppas så att du ska få må bättre.
    Styrkekramar från Maria

    SvaraRadera
  10. Sophie, du fina! Kämpa på och låt dig bli ordentligt ompysslad!! Tårarna rinner så jag knappt kan se vad jag skriver. Du berör så många, flera än du tror. Många som börjat läsa här efter de hittat genom min blogg påpekar ofta att om de ska ta vara på livet och vara tacksamma för att dem och de i deras närhet är friska. Du inspirerar mig att ta för mig, våga och njuta! Tack Sophie för du orkar dela med dig!!!
    Kramar i massor till dig och de dina!!

    SvaraRadera
  11. Jag känner inte dig och din familj men har hamnat på din blogg ändå genom en länk från en kompis blogg. Mina tårar rinner och du berör verkligen mig och många många andra. Livet är så himla orättvist och man ska verkligen vakna med ett leende på läpparna varje dag!
    Du verkar vara så otroligt stark som kämpar på! Tack fina du som orkar skriva här och tack för du inspirerar andra till att njuta och ta vara på livet!!!
    Många många kramar till dig och fin familj
    /Helene

    SvaraRadera
  12. Gumman lilla, jag tänker på dig och din härliga familj. Många kramar Kim (Fannys mamma och Ellas mormor)

    SvaraRadera
  13. Fina, fina du! Vad du är stark som orkar att skriva och hålla oss uppdaterade. Jag hoppas att det ger dig mycket att dela med dig. Vad roligt att du läst alla kommentarer. Då förstår du hur många det är som tänker på dig och håller tummarna. Jag hoppas att du snart får komma hem till din fina familj. Njuta av söte Julian. Men med småbarn behöver man lite energi så det är kanske bäst att du är kvar på sjukhuset ett tag till. Det gör så ont i mitt hjärta när jag ser lille Julian. Han kan omöjligt förstå allt som händer.
    Jag önskar att du får bättre dagar snart!
    Ta väl hand om dig!
    Kram, Eva

    SvaraRadera
  14. Underbara fina Sophie, jag tänker på dig flera ggr/dag och hoppas att de snart hittar rätt smärtlindring till dig. Härligt och välbehövligt med den positiva energin som Julian tillför dig och alla andra på sjukhuset. Hoppas du får komma hem snart. //Laila

    SvaraRadera
  15. Läser sällan en rad där du beklagar dig , men kanske är det så att när man drabbas av en verklig hemsk , tragisk händelse klagar man inte .
    Vi borde alla bli lite mer eftertänksamma innan vi väljer att sätta de STORA orden på saker och ting .Spara på dem till de stora katastroferna . Stanna upp lite i dagen och rensa i sättet vi pratar .
    Har hört många ggr och sagt själv - Här är kaos (jobbet ) , jag är sönderstressad , dödsförkyld .

    Du som är en ung kvinna lär oss andra genom att vi får ta del av ert stormande liv .
    Jag har min hand kring ditt hjärta .

    SvaraRadera
  16. Tänker så på dig och din familj Sophie! Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  17. Tänker på dig och din familj! Kämpa! Vi får aldrig ge upp! Kramar!!

    SvaraRadera
  18. Jag känner inte dig men jag vill skicka många varma styrkekramar till dig och din familj. Du är fantastisk Sophie, fortsätt kämpa!

    SvaraRadera
  19. Hej Sophie. Här kommer svärords-Eva igen. Jag känner sån ilska, jag blir så förbannad, jag vill skrika och slå, jag HATAR att du mår så dåligt. Fan,fan,FAN!!!
    Det hjälper inte ett dugg att svära och slå, men det är så jag känner när jag läser ditt inlägg. Det SKA INTE vara såhär, du är ung och har en liten pojke och en härlig man. Fan,fan,fan!!
    Och jag ser hur du kämpar, fast jag inte känner dig. Jag ser hur du använder all din styrka för att komma på fötter igen.
    Jag beundrar dig alldeles oerhört!! Tack för att du orkar uppdatera oss. Kram/E

    SvaraRadera
  20. Hej finaste Sophie! Har följt din blogg ett bra tag och vill att du ska veta att jag och mina barn ber för dig! Jag önskar verkligen att ett mirakel ska hända och att du ska få bli frisk igen! Hoppas att smärtan ska försvinna och att du ska klara av strålningen och medicinerna utan biverkningar. Du är beundransvärd och ett stort föredöme på mod och positivt tänkankande, önskar att jag hade mer av det :) Önskar dig och din vackra underbara familj allt gott och jag ber Gud att Han ska vara med dig i alla situationer och ge dig ännu mer styrka och tid. All kärlek från Jenny i Uppsala

    SvaraRadera
  21. Hej!

    Igår hittade jag din blogg, lite av en slump. Ligger hemma sen en månad pga av diskbråk. Jag blev så oerhört berörd av det du skiriver. Och om du visste vad du hjälpt mej att sätta ord på vissa känslor! Vi har varsin prins som föddes nästan exakt samidigt. Jag förstår tillfullo dina känslor av att inte kunna ta hand om ditt barn på det sätt du vill. Att ibland inte orka med sitt barn. Att vara beroende av andra hela tiden. Det är svåra känslor och tankar att handskas med. Sen vill jag inte jämföra våra öden mer. Min sjukdom är ofarlig..
    Inatt har jag tnkt oerhört mycket på dej, o din familj. Livet är inte rättvist, det är verkligen inte det!

    Skickar så mycket kraft det bara finns till dej, mannen och övriga familjen. Ni är inte ensamma även om det givetvis känns så emellanåt, vi är många som tänker och ber för er. Och det märks att ni tillsammans är starka!
    En liten extra kram kommer här till mannen. Vet att det inte är lättare att stå bredvid och se sin älskade må dåligt. Du verkar vara fantastisk, kämpa på!

    Fortsätter följa er kamp här.

    stor varm kram från Linda

    SvaraRadera
  22. Är så ledsen både för dig och din lilla familj inkl dina föräldrar. Vet inte ens vad jag ska skriva. Du är så fin och sluta inte kämpa.
    Många kramar från en anonym mamma som känner så starkt för dig och dina anhöriga

    SvaraRadera
  23. Har hittat din blogg via Martin och Sofia och har följt den ett bra tag. Fastän jag inte känner dig så tänker jag så på dig och din fina underbara familj!Livet är grymt och tårarna rinner när jag läser allt ni måste uppleva. Fortsätt kämpa så gott det går! Stor kram till er från Michelle (Martins svägerska)

    SvaraRadera
  24. Åh Sophie.... det är helt galet det här. Jätte glad att se att Helena varit in till dig! Vi hörs ofta, hon är ett fint stöd :) Fan va jag önskar att man kunde göra något. Det är lite obehagligt att bara kunna sitta och läsa...
    Jag hoppas verkligen att smärtan kan försvinna. Varma kramar I & H

    SvaraRadera
  25. Jag har följt dig se du börja blogga. Det gör så ont att läsa om dig och det du går igenom. Är så berörd och ledsen för din skull. All världens krafter till dig...

    SvaraRadera
  26. Jag vill bara säga att jag tänker på er, fast vi aldrig träffats, det är så himla ledsamt att ni måste gå igenom det här. Jag känner med er och med dig Sophie, som får ha smärtan. :( Hoppas du mår bättre snart! Kram Sara

    SvaraRadera
  27. Sophie, så stark du är, som orkar uppdatera bloggen, tack! Tack för att du delar med dig, du får verkligen oss andra att stanna upp, ta vara på tiden. Tänk om man själv varit så positiv som du är. Jag är så imponerad av dig! Jag hoppas, innerligt, att din smärta försvinner snart och att du får komma hem till din lilla familj och ut och njuta i vårvädret med din lilla kille. Tankar och kramar till dig!
    / Jenny (okänd läsare)

    SvaraRadera
  28. Lilla, fina gumman, en varm kram!
    /eva

    SvaraRadera
  29. Skickar massa kramar till dej! kämpa på! kram Mona

    SvaraRadera
  30. tänker mycket på dig sophie.. är så imponerad av dig. vilken kraft du har. många kramar till dig o din familj

    SvaraRadera
  31. Hej Sofie,

    Önskar innerligt att du skall må bättre snart och slippa smärtan. Många styrkekramar till dig och familjen.

    Kramar från Tanja & Alexander (vi träffades på bröllopet i spanien)

    SvaraRadera
  32. Jag vill också visa mitt stöd till dig Sophie genom att skriva ett par rader. Jag är stark berörd av ditt öde. Jag tror många av oss känner igen oss i dig. En småbarnsmamma mitt i livet. Cancer kan drabba oss alla och vi försöker nog förstå hur man skulle hantera det om det hände. Du hjälper oss att få kontakt med starka känslor och får oss att tänka på vad som är viktigt i livet. Tack för att delar med dig av det svåra. Hälsar Lina i Linköping

    SvaraRadera
  33. Tack för att du delar med dig trots att du mår som du gör just nu! Varm kram!

    SvaraRadera
  34. Jag följer din blogg och vill bara tala om att du ständigt finns i mina tankar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart ska slippa ha ont och få komma hem igen till din familj.
    En stor kram till dig /Helen

    SvaraRadera
  35. Kära söta Sophie, du är en av de finaste människor jag känner. Vi sluter en ring av kärlek runt dig och din familj. Tusen, tusen kramar från mig, Maggie. <3<3<3

    SvaraRadera
  36. Sophie, det finns en form av laser mot cancer!
    Fråga om detta kan vara något för dig
    Ska finnas i Uppsala
    Kämpa lilla tös
    Kram
    Lisbeth

    SvaraRadera
  37. Hej Sophie! Hoppas verkligen att de får ordning på smärtdosen så att du orkar/får komma hem! Du är en sann hjältinna och jag beundrar din styrka i allt det svåra. Stora kramar från Marie, en av dina bloggläsare

    SvaraRadera
  38. <3
    Du berör enormt

    Hejar på dig!

    SvaraRadera