måndag 25 juni 2012

Midsommar i bullerbyland...

I torsdags tog vi det första stora flyttlasset. Alla flyttlådor och allt löst gick till förvaring.
Mina äldre systrar och deras väninna med respektive hade redan på morgonen åkt till Småland för midsommarfirande och jag skulle åka senare med min lille påg. När flyttandet var klart packade jag in mig och marodören i bilen och gav mig av. Jag kan säga er att 6 timmar i bil med en 22 månaders kan vara en prövning... 6 timmar blev det på grund av en bilolycka och en långsam transport... Någon i de smålänska skogarna skulle ha en pool till midsommar antar jag. Jag och Julian var inte uppe i stugan förrän efter 8 på kvällen. Stugan visade sig vara samma som Astrids pappa föddes i och ligger på promenadavstånd från "the real bullerby".. Under 3 dagar fick man en chans att koppla bort det tråkiga och njuta av at Julian hade det så kul. Dagar på ALV som de äkta vimmerbyarna kallade det, varvades med grillmys på kvällarna och trots att hela grejen med resan gjorde att jag saknade Sophie mer än någonsin så kunde jag skratta och ha kul. Var bara ledsen lite då och då och höll mig då på mitt rum tills det kändes bättre.Det kändes jobbigt att se den vanliga pardynamiken från sidlinjen. MEN DET GICK! Ofta krävs det bara ett par snyft oh et gäng tunga andetag för att ta sig vidare i dagen.. Jag pratar också mycket med Sophie. Små meningar här och där. "Nu skulle du varit här."" Så bra du var med Julian" .."Se så duktig vår påg är"... Det känns bra att göra och är dessutom befriande...
Helgen var på många sätt viktig och vår lille pojke behövde verkligen detta.

Idag tog vi det sista i lägenheten. Möbler... Ett kapitel är avslutat. Vemodigt kan jag säga.

Nu ska jag nanna. Kram på er /R

Mys i trädgården! Alla barnen samlade innan avfärd till ALV eller Astrid Lindgrens värld som vi säger.
                                                      

23 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt gullig man och Pappa du är. Det måste kännas svårt för dig men du har en söt liten killa att glädja dig åt. Hoppas så mycket att du ska kunna känna ro framöver det gäller nu att ta en dag i taget
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  2. Tänk att det har gått en månad.. Tiden går så fort och ändå känns allt som slow motion fortfarande. Hoppas vi kan ses snart. Kraa <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är fortfarande svårt att greppa... Jobbigt./r

      Radera
  3. Du verkar vara en stark människa i det tunga skede i livet du befinner dig. Och inte att förglömma en underbar far som finns där för ditt barn! Minns det vackra och tänk på att även om du inte ser henne är hon med dig i livet. Kram till dig och din son

    SvaraRadera
  4. Va härligt att du har stunder då du kan njuta och ha roligt! Ni verkar ha haft en fin midsommar med sol! Själv hade jag en regnig dag, men vad gör väl det! :)

    SvaraRadera
  5. Åh, vad jag tänker på dig och Julian! Ni skulle inte behöva uppleva detta. När jag ser den lille söte pågen blir jag helt tagen! Varför ska inte denna gosse få vara med sin mamma? Du är säkert en helt underbar pappa men han skulle ju så väl behöva sin mamma också.
    Jag har en treårig son som står mig så nära! Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle kännas att lämna honom.
    Styrkekramar till Dig och Julian!!

    SvaraRadera
  6. Så härligt att ni fick en fin helg du och din lilla son!!
    Tyvärr har ni ju en tuff tid framför er innan ni hittar ert sätt att leva vidare!!
    Självklart inte lätt men ni kommer att hitta er nya "stig".......
    Brukar ibland tänka på de svarta sorgband man hade förr när någon nära dog-som en signal till omgivningen att inget var som förr.....Kanske inte så bra???men idag som äldre så inser jag att det sorgåret man hade förr hade en betydelse....alla högtider och ritualer kommer ju att "firas" på ett annat sätt när livet förändrats så.....
    Hoppas ni snart finner er till rätta på det nya stället och att vi får lite sommar här i vårt Sverige-det tror jag vi alla behöver!!

    SvaraRadera
  7. Att leva i den värsta mardrömmen , mycket är så overkligt .
    Och du har ditt hjärta helt oskyddat i din hand , men som läsare känner man att du har så fina föräldrar , syskon och vänner . Och du har dina svärföräldrar , bara tanken att överleva sina barn är plågsam .
    Njut av de små stunderna av glädje , se Julians ögon tindra .
    Tillåt dig att leva varsamt men framförallt att leva som du vill . Lev fast det är smärtsamt .
    Du har fått ditt värsta arbete ...sorgearbetet .
    Sofie finns kvar hos dig , lägg handen mot bröstet och känn att du inte är ensam .
    Hon finns alltid där för dig ...

    SvaraRadera
  8. som du säger ett kapitel i ditt liv är avslutat, nu har du ett gott minne att bevara och plocka fram lite då och då, nu ska du skapa nästa kapitel i ditt liv med gråt, skratt och kärlek, jag önskar dig och Julian all lycka. Vad skönt för er alla att ni kom iväg tillsammans och fick några bra dagar med lek och "bara vara tillsammanskänslan" kramar

    SvaraRadera
  9. Härligt att läsa att ni hade en fin helg...Julian behövde detta, men jag tror att du också behövde det, Rasmus...få byta miljö för ett par dagar, men ändå med dom som betyder så mycket för dej...dina syskon!! Jag ser på mina tre barn hur mycket dom betyder för varandra, och det är en känsla och glädje som aldrig kan tas ifrån en...hoppas allt blir bra med flytten...tänker så ofta på er, och hoppas allt blir till det bästa...du e nog en helt underbar och go pappa, Rasmus...kram

    SvaraRadera
  10. Fint, du skriver så fint ta vara på allt,funderar lite var flyttar du nu? Tror du behöver ett eget liv med Julian och hitta er egen tillvaro, önskar dig allt bra i livet. Kram! Ulla

    SvaraRadera
  11. Jag hittade hit via en annan blogg som berättade om det du just nu går igenom. Jag har egentligen ingen aning om vem du är, jag har heller inte läst så mycket utav det som skrivits. Men jag känner med dig. Det gör ont i hjärtat att veta att någon annan går igenom något så ofattbart. Något som ingen borde behöva uppleva. Jag skänker dig en tanke och tänder ett ljus för er allihop.

    SvaraRadera
  12. Bra att ni kom iväg och firade midsommar iallafall. Jag tänker på´Sophie fortfarande fast att jag aldrig träffat henne. Jag tror att hon kommer att följa mina tankar livet ut. Hon fick ju bröstcancer i samma veva som mig. Jag har klarat mig (hittills) men hon fick inte leva vidare. Jag har svårt att förstå meningen med det.

    SvaraRadera
  13. Tack för du skriver ner dina tankar. Sänder styrkekramar till dig, Julian o dina svärföräldrar!!
    Önskar er en bra sommar mitt i allt jobbigt ni går igenom nu.

    SvaraRadera
  14. Kim (Fannys mamma)27 juni 2012 kl. 19:19

    Det är så svårt att uttrycka saker i ord - men du lyckas så bra. Även om jag inte känner dig så väl ska du veta att jag känner med dig. Vet att du är en bra pappa åt Julian (Ellas blivande man :-). Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  15. Hej Rasmus!
    Jag kan omöjligt förstå vad du går igenom men mitt hjärta går ut till dig och de dina. Det är så sorgligt.
    Du verkar så stark och jag tycker du är modig som öppnar dig så fint med ord.
    Vi tänker på dig i denna svåra tid.
    Kram
    Marina och Sebastian Viterius

    SvaraRadera
  16. Har varit påväg att kommentera flera gånger, men det känns som inga ord blir "rätt". Vill iaf sända dig och din fina son en stor kram. Underbar bild på barnen. Och från botten av mig hjärta så beklagar jag sorgen! Kram

    SvaraRadera
  17. Sophie var som själva sommaren, glitttrande som solens skimmer på vågorna. Idag är det hennes födelsedag! Här kommer en dikt av Sven Nyberg
    "Sommaren
    lämnade oss
    mitt i utflykten
    och rodde ut
    på det blanka vattnet.
    Vi vinkade avsked
    till den gröna båten
    och satt länge och såg
    efter årtagen."

    SvaraRadera
  18. Charlotta Alvfin har skrivit en bok -För då minns jag kärleken
    Hon vill med sin historia ingjuta hopp och ge hjälp till andra som drabbats av sorg och trauman .
    Hon skriver om ett ljus bakom en dörr där bara hon är . Där minns hon kärleken , kärleken till Jacob och kärleken till livet .

    Bara gott till dig , en dag som denna ....

    SvaraRadera
  19. Jag beklagar verkligen sorgen och hoppas att ni kan finna små ljuspunkter trots allt det mörka. Sophie måste varit en väldigt starkt människa som kämpade på så tappert och fortsatte vara positiv in i det sista! Du kommer alltid ha en bit av Sophie kvar i er son!

    SvaraRadera
  20. Tänker extra mycket på er idag, Sophies födelsedag....kram till er

    SvaraRadera
  21. Många varma kramar till er

    SvaraRadera
  22. Finns så mycket jag vill skriva Rasmus (trots att vi inte känner varandra....), men hoppas ändå att jag nångång i framtiden får möjligheten att bidra till ett skratt eller fint minne. Micke

    SvaraRadera