torsdag 14 juni 2012

I know that sometimes baby, we didnt see things eye to eye...

Igår var nog en av de  svåraste i mitt liv, Dagarna då sophie fick sitt sjukdomsbesked samt dagen hon lämnade oss är fortfarande värre men igår var olik de andra. Jag åkte i god tid till kyrkan och fick dendär chansen att sitta i lugn och ro och fundera innan allt drog igång som en av er där ute skrev i sitt mail till mig.

Det första som slog mig var hur mycket blommor där var och hur fint de hade utsmyckat kyrkan... Så vackert.. Konstig känsla att bli överväldigad av sådant när man visste vad som komma skulle. Konstigt nog brast jag inte ut i gråt.."Är jag tom på tårar? Är jag inte ledsen?" minns jag att jag tänkte.
Som om att jag inte följde normen för hur man ska vara på en begravning.
Den lilla kyrkan i Kirseberg började fyllas av nära o kära och när klockan var två så började klockorna klämta någonstans ovanför. Det var dags.. Strax innan hade Tjappe som hjälpt mig mycket med förberedelser till begravningen men även agerat kurator åt mig, kommit fram och sagt att hon ville läsa något under begravningen. En så fin gest kunde jag ju givetvis inte tacka nej till.
Fram tills dess att Tjappe läste satt jag tom och stirrade på alla blommor. Skärmade av för att slippa titta på fotot av Sophie eller på kistan... men när hon började läsa och det var samma text som hon läste på vårt bröllop kände jag hur jag förlorade kampen mot tårarna, direkt efter läsningen skulle vi sjunga psalm 791.. Samma låt som på bröllopet.. Kampen var förlorad och jag släppte taget. Tittade på kistan och föll i gråt..

Hur kunde det bli såhär? Varför just oss?

Efter de inledande tårarna var det omöjligt att sluta, en otrolig urladdning och när det var dags för avskedet fick jag bevisat för mig än en gång hur många Sophie berört.. Alla dessa gråtande och ledsna människor som alla ville ta farväl  av henne. Mäktigt...

Allt blev precis så fint som jag önskade att det skulle vara för Sophie, Min vackra ängel! Julian skänkte oss en stor portion glädje mitt i det hela. Så glad jag är för honom, vår fina skatt.
Låtarna till avskedet byttes ut och ändrade ordning i princip hela tiden men blev som följer.

I will always love you. W.Houston
Himlen är oskyldigt blå. T.Gärdestad
Hero. M.Carey
Sagan om lilla Sofi. Hep Stars.  B.Andersson/L.Berghagen
I dont want to miss a thing. Aerosmith.  D.Warren


Tänkte ni kanske ville veta...

 Vi samlades hemma och grillade lite och drack lite vin, vi närmaste... Det slår vilket begravningskaffe som helst och Sophie  älskade när alla var samlade på det viset. Hon älskade sin "storfamilj"!
Idag sitter jag här och känner mig tom. Antar att känslor etc. står på paus efter gårdagen.
Nu börjar den riktiga kampen. så säger de flesta i alla fall. Jag är beredd att hålla med. Inget att ta itu med på samma vis nu.. Tid att stanna upp, tid att tänka..ångest.. hoppas inte...



Sophie med Stora familjen på semester i Spanien förra hösten. Kärlek!

38 kommentarer:

  1. Du var otroligt stark igår Rasmus.Jojje o Stina oxå.

    SvaraRadera
  2. Usch du...man vill inte föreställa sig hur det var för dig igår men när man läser så kommer man nära och gråten gör alldeles ont i min hals. Låt allt komma fram och upp till ytan nu ,inte samla på dig massa tårar och ångest. Ladda ur,be om hjälp! Vi är många som tänker på er, jag tänker varje dag!

    SvaraRadera
  3. KRAM och <3
    Julia & Josh

    SvaraRadera
  4. Vad fint du beskriver... tårarna rinner. Det verkar ha blivit ett fint farväl! Alla styrkekramar i världen till dig och din son! Sörj och tillåt dig sörja! Men tillåt dig också må bra! Det finns inga rätt och fel. <3

    SvaraRadera
  5. Alexander Wernbecker14 juni 2012 kl. 15:09

    Rasmus man säger oftast så här att en blid säger mer än 1000 ord skulle vilja byta ut bilden mot en kram och fler än än. men om man ändå ska ta fram orden så är det ett över stort +++++ att du orkar från och till skriva av dig här och dela med dig av dina känslor till oss andra som läser denna blogg om Sophie du är en mycket varmperson av alla dem jag känner och det är så hemsk att de som man har som varma vänner ska behöva stå ut med denna sorg som har drabbat dig och din Son nu tänker på dig varje dag

    håll dina varma minnen kvar

    och massor av värmande kramar från mig / Alexander Wernbecker

    SvaraRadera
  6. Stina, Jojje, Rasmus!

    Ett ljus brann för er hela dagen, under begravningen brann tre. Mina tankar var hos er. Och i hela Sverige, och andra länder stod många fler ljus och brann, många många bar er i hjärtat. Sophie berörde med den här bloggen, människor som aldrig mött henne började älska henne. Jag förstod att många var i kyrkan, och kom ihåg att ännu fler var med er fast på avstånd. Jag önskar er tröst och lindring i smärtan, så gott det finns att få.

    Kramar
    Åsa (fd Ekström)

    SvaraRadera
  7. På torsdag i nästa vecka är det ett år sen min älskade dotter somnade in och jag vet ännu inte hur jag skall kunna ta mig igenom den dagen.. På något sätt vet jag ju att det går, precis som man tar sig igenom alla andra dagar och precis som du tog dig igenom begravningen av din älskade Sophie. Jag känner så väl igen det där med att inte gråta... Jag hade inga tårar, de var borta och ögonen var torra och tankarna kom, varför gråter jag inte.. Tills det var dags att gå fram.. Då kom de... och de kommer fortfarande... oftast när man minst anar det, men de behövs samtidigt... Tillåt dig att gråta... Hur jobbigt det än kan vara att gå i en affär och plötsligt höra en låt spelas som har ett speciellt minne, så är det tillåtet att gråta... Tårarna behövs och det är faktiskt skönt att ibland få gråta riktigt ordentligt... På något sätt tar det en, en bit på vägen.. Som Ung Cancer säger: Det är okej att känna.... Jag är övertygad om att din fina prinsessa fick en jättefin begravning och att hon var med er hela tiden, precis som hon kommer vara alla andra dagar också... Ta hand om er!! Kram

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Det är så overkligt alltihop. Att ni som nygifta småbarnsföräldrar inte ska få dela vardagen ihop. Fruktansvärt! Jag vill inte skriva orättvist för vem skulle isåfall drabbas om det var rättvist?
    Du verkar vara en stark och kärleksfull person. Så fint du skriver!
    Varma styrkekramar till dig! Eva

    SvaraRadera
  9. Du skriver så varmt om din älskade, och det gör mig så ont att ni inte fick behålla varandra. Djävla fucking cancerhelvete! Många varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  10. Skickar en tröstekram //Ulrika

    SvaraRadera
  11. Tänker på er<3

    SvaraRadera
  12. Förstår vilken omtumlande dag det måste varit för er!
    Mina tårar rinner ner för kinderna o min lilla son säger hela tiden att det inte är någon fara och torkar tårarna med sin snuttefilt... Barn alltså! De har en otrolig känsla så var nära din son så tar ni ett steg i taget.
    Kram Sofie

    SvaraRadera
  13. Rasmus, både du och Sophie har berört oss så mycket! Vi tänkte på er hela dagen igår och tände ett ljus för söta lilla Sophie! Vi skickar all styrka vi kan för den tuffa fortsättningen som följer för er familj!
    Ta hand om dig och din underbara son! Kram

    SvaraRadera
  14. Har läst bloggen sen länge tillbaka men aldrig kommenterat.
    Det saknas ord från min sida men du ska veta att den styrkan och kämparglöden både Sophie och du sänt/sänder via bloggen ger så mycket mer än jag tror du förstår.

    Känn, gråt och skratta. Precis som Sophie skulle gjort. Och pussa mycket på din fina son.
    Ta hand om dig!
    Kram

    SvaraRadera
  15. Massvis av stryka och kärlek till dig och er lilla skatt Julian!

    Tårarna rinner..

    Kram Anna

    SvaraRadera
  16. Styrkekramar i massor! Tänker på er varje dag trots att jag aldrig träffat er..
    Kram

    SvaraRadera
  17. Hej! Jag har obotlig bröstcancer. Allt fint och klokt du skriver har gjort mig orädd inför döden. Om/ när jag går vidare skall jag söka upp sofie. Hon verkar vara underbar. Kram Therese 28 år. Blogg. Amelia.se/Therese

    SvaraRadera
  18. Tänker på dig♥

    SvaraRadera
  19. Många kramar och tankar till Dig och Julian, även till Sophie.

    SvaraRadera
  20. Tack för att du orkar berätta för oss.
    Du är fantastisk.

    SvaraRadera
  21. Tack för att du delar med dig och berättar om en av de tyngsta och svåraste dagarna i ditt liv. Det blev en fin dag i Sophies anda och ära uppfattar jag. Alla känslor var på högsta varv i går och dagen efter blir en "dagen efter" dag - tom och helt slut - känslorna står på paus. Tillåt dig att vara trött och känna dig liten, det går inte att skynda på att läka sorgen. Låt allt få ha sin tid för de tar ändå sin tid. Att lära sig leva med sin sorg gör ont och tar tid, men det går bättre och bättre ju mer distans (tid) man får....
    Jag är säker på att Sophie är glad över att hon fick den tid ni hade tillsammans och nu sitter hon och tittar ner på dig ifrån sitt moln och är stolt över dig. Jag önskar dig nu många dagar som du orkar känna styrka, glädje och framåtanda på!
    //Elisabeth

    SvaraRadera
  22. Det finns inga ord som kan göra det som hänt ogjort men min förhoppning är att du och din fina son har en familj och ett nät med vänliga själar så som dom som läser denna bloggen för att hjälpa er igenom den tuffa tid som ni genomlever. Jag skickar all den positiva energi jag förmår och vill tacka dig för ditt mod att dela med dig av vad jag vet är det svåraste du någonsin kommer att gå igenom, var stark och ha tilltro till framtiden för den är ljus ... även för dig. Kramar

    Peter Svensson

    svensson_350@hotmail.com

    SvaraRadera
  23. Kämpa på...låt dej känna ångest och gråt..när det kommer så bara låt det komma .. Inland blir man rädd att de stunderna inte kommer att ta slut , och att de gör så ont..men de kommer att bli kortare och kortare med tiden och tillslut kanske du kan tillåta dej att avsluta de själv..(nu är det bra till näst gång) säg det till dej själv..kram Anna

    SvaraRadera
  24. All styrka till dig, det gör ont så ont att läsa det ni går igenom. Kämpa på, låt tårarna komma det hjälper jag lovar. Tänker på er alla, Kram Lisa

    SvaraRadera
  25. Fina Rasmus. Du är starkare än du anar. Allt var så fint i kyrkan. Så ledsen för att du måste gå igenom detta helvete.
    Många stora kramar från Elsa

    SvaraRadera
  26. Kära Rasmus, så många otroligt vackra blommor och musiken som du valt, det var så fint i kyrkan, är övertygad om att din älskade Sophie är med er hela tiden. Följ ditt hjärtats röst, det har varit en lång tid med mycket oro, smärta, en berg och dalbana av känslor. Kapsla inte in din sorg, låt dina känslor komma, dina fina minnen av fina, fina Sophie och framför allt, tveka inte att be om hjälp. All kärlek och styrka till er. Många varma kramar och pussa goa, söta Julian.
    Essie

    SvaraRadera
  27. Vi är många som håller våra händer runt ditt hjärta !

    SvaraRadera
  28. Här ute i lilla Lockarp tänker jag på Sophie hela tiden. Är så ledsen att hon inte får följa med dig och Julian på livets väg. Nu går du o Julian vidare med Sophie i era hjärtan <3 blir nog en trög start men det får ta den tiden det tar helt enkelt. Sänder lite styrkekramar till er alla.

    SvaraRadera
  29. Massor med kramar till dig:-(((. Så fruktansvärt hemskt att behöva begrava den man älskar så mycket:-(((. Finner inga ord... Men du kommer att klara det och Sophie kommer alltid att vara med dig och vaka över dig och Julian. Hon kommer alltid att leva vidare.

    Många styrkekramar Maja

    SvaraRadera
  30. Vad fint att dagen blev som ni tänkt. I såna här situationer känns alla ord så futtiga. Inga ord kan lindra smärtan men jag önskar dig verkligen all styrka att ta dig igenom det här.
    Som mamma är det min värsta mardröm att inte få se mina barn bli större och Sophies hemska öde har fått mig att se varje dag med dem som en otrolig gåva. Det är så hemskt lätt att bara fastna i vardagen och ta saker och ting för givet.
    Även om jag inte kände Sophie så känner jag att jag är skyldig henne att ta vara på varje liten stund, varje dag med mina barn.

    Kramar !!

    SvaraRadera
  31. Igår satt jag och läste på Elisabeths blogg och såg din kommentar och var tvungen att gå in och läsa här efter att jag läst ditt fina inlägg till henne. Jag kan säga att i går kväll satt jag här med floder av tårar och ögonen är svullna idag. Och jag känner ju inte er på djupet men er resa och styrka berörde mig väldigt mycket. Det finns tyvärr inte så mycket jag kan görA för att lindra er smärta men skickar över tusen cyber kramar till er.
    Kram från Pernilla i Malmö.
    Ps. Kirsebergs kyrka är en väldigt fin kyrka förstår varför du valde den.

    SvaraRadera
  32. Igår var det första gången jag var inne här det var det finaste. Men ändå det värsta som kan hända jag beundrar dig Rasmus hoppas att det går bra för Er jag känner samma som du blev själv ensam min make gick bort 2008 men livet måste gå vidare förstår din saknad efter Sophia men önskar dig all gott i framtiden.Kommer att läsa här varje dag kram till dig och eran fina son

    SvaraRadera
  33. Rasmus&Julian,Stina&Jojje våra tankar är med er varje dag, begravningen av söta Sophie var underbart vacker, precis så som Sophie ville ha det, ni uppvägde hennes önskemål med råge och gjorde henne väldigt nöjd och stolt.Vi kan se Sophie småle åt sin goa kavata Julian i kyrkan när han plockar av sig skor och strumpor, det var förmodligen skönt att vara barfota på det stenbelagda kyrkogolvet. Vi log mitt i alla tårar när Julian upptäckta att farmor och farfar hade godis och han ville ha ”mea doddis” och när han sittandes på sin pappas arm vänder sig om efter att ha tagit ett sista förväl av mamma vid kistan och säger till oss alla ”Hej då och vinkar stort. Ett annat gripande ögonblick som har etsat sig fast hos oss är när han pekar på Sophies foto och säger mamma. Ja Julian det är din vackra mamma som alltid kommer att vaka över dig och pappa.Kyrkan var fylld av kärlek från oss alla och vi hoppas mitt i all sorg att detta kommer att vara en tröst för er när de svåra dagarna kommer.Vi finns här för er i både glädje o sorg. Varma kramar Laila o Annica

    SvaraRadera
  34. Kära Rasmus!
    Läs bloggen "Resten av livet" som beskriver samma hemska situation som du just nu befinner dig i ....... Det blir bättre...
    kram, eva

    SvaraRadera
  35. Hej Rasmus jag vet inte om du redan känner till denna bloggen men den påbörjades av en ung mamma med bröstcancer och när hon dog togs den över av hennes make. Han har skrivit en artikel för en tidning som han även publicerat på bloggen. Jag länkar till artikeln här http://annajansson73.blogspot.se/2010/09/mitt-liv-anna-henrik-tilda.html#comment-form

    Han har också skrivit en barnbok om döden som ett sorgvertyg för deras dotter som var runt 2 år tror jag när hennes mamma dog. Sagan om den trasiga mamman. Den finns ocks på bloggen.

    Med vänliga hälsningar Cecilia

    SvaraRadera
  36. Det låter som ett vackert farväl och låtlistan fick mig att minnas min mammas begravningsmusik. Att göra något personligt, som passar in på den man älskar och som får en att känna samhörighet. Det är det allra finaste.

    Det finns inget specifika råd att ge, inga tips, inga glada tillrop om att det blir bättre då eller då. Det varierar så från person till person och det enda man kan göra är att ta varje dag som den kommer. & en dag så kommer det kanske kännas lite lättare, lite annorlunda. Bit för bit återkommer livet, vare sig man är beredd på det eller inte.

    Styrkekramar

    Heléne

    SvaraRadera
  37. Man kan inte hålla tårarna inne även om man inte kände er...
    Alla tankar till Rasmus och Julian!
    Vila i frid Sofie

    SvaraRadera