torsdag 2 februari 2012

Basal Kroppskännedom

Måste börja med att säga TACK för alla era kommentarer. Herrgud vad många ni är som som glädjs med mig och min familj. Det betyder massor för oss.

I tisdag ringde min kurator och och undrade ifall jag var intresserad av en gruppverksamhet dom har som ska starta nu igen.
Grundtanken med kursen är att finna sambandet mellan kropp och själ och finna en balans i kroppen och därmed också i själen.
Det står i inbjudan att man arbetar med samtal och olika övningar som dramaövningar.
Just det här med drama låter lite skrämmande då jag gärna inte står i centrum på det viset.
Hon berättade också att denna kursen bara är till för unga tjejer.
Sen sa hon även att hon ville berätta för mig att alla dom som kommer närvara där har en kronisk form av cancer. Alltså vet dom redan att dom inte kommer att kunna bli friska.
Hon poängterade även att så är ju inte fallet för mig eftersom vi fortfarande håller på att behandla det med hopp att det ska försvinna, men tyckte att hon ville berättade det för mig så att jag visste det innan jag träffade dom.

Första gången vi ska ses är nu på måndag och eftersom min behandling blev uppskjuten så kan jag nu vara med på den första träffen.
Jag är lite nervös för hur det kommer att kännas när man träffar de andra tjejerna. Många ab dom är födda på 70-talet och har också små barn precis som jag.
Men jag ska ge det ett försök och tycker att det låter som en nyttig upplevelse för mig.
Tänk så lär jag mig att finna ro över den situationen jag befinner mig i.
Det hade gjort oerhört stor skillnad även fast jag tycker att jag hanterar det ganska så bra redan.
Men som sagt så har jag ju mina svackor emellanåt, och hade de kunnat bli färre så är det en stor vinst för oss.

Nu ska jag ta två panodil och försöka bli av med huvudvärken som jagat mig hela dagen.
Annars kan jag säga att jag sov som en prinsessa inatt efter de goda beskedet :)

9 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag har läst din blogg ett tag och tycker du resonerar så bra kring din cancer och familjen.

    Jag undrar om det blir bra för DIG och din familj att vara med på denna gruppverksamhet tillsammans med tjejer som har fått sorgligt besked? Att du lär känna dem och knyter band och sen försvinner dem en efter en... Hur bra o uppmuntrande är det? Hur hjälper det DIG att njuta av DITT liv?

    Jag vill inte vara tråkig eller elak utan tycker du är värd att njuta av livet med din familj utan att bli involverad i andras kamp som kommer bara sluta på en väg. Jag ser det som det skulle ta mer än det skulle ge.

    Kram på dig gumman!

    SvaraRadera
  2. Vad gott att du fått positiv energi av det glädjande beskedet, härligt!
    Jag fick samma tankar som Disa här ovan ang. gruppverksamheten. Finns det ingen verksamhet där det är unga kvinnor med cancer som inte är kronisk?
    kram till dig!
    Annica A

    SvaraRadera
  3. Sophie! Det är en kurs som varar några gånger, tvärtom de andra som skrivit tror jag att du/ni kan hitta många gemensamma positiva punkter med de andra deltagarna. Även vid kronisk cancer måste man försöka hitta livskvalité i vardagen och det finns mycket bromsande och dämpande behandling. Har du varit inne på RCC syd:s sida och läst om Stefans stuga? Lydiagården har familjeveckor som vänder sig till familjer med barn under 13 år där någon av de vuxna är cancersjuk. Följer din blogg. Kram

    SvaraRadera
  4. Hej! Hoppas att det kommer bli jättebra för dej, håller tummarna!! Följer din blogg dagligen och tycker du skriver så öppet och fint!! kram Mona

    SvaraRadera
  5. Tycker att du ska ta för dig av det som erbjuds dig. Kuratorn skulle aldrig kontakta dig om hon inte tyckte det passade. Hoppas det blir lärorikt! :)

    SvaraRadera
  6. Hej! Har följ din blogg ett tag. Halkade in på ett bananskal, och fastnade av din gripande historia.
    Det kryper så nära inpå, du har nu fått beskedet alla kvinnor fasar för. I omgivningen finns cancermonstret lite överallt, det letar sig in och förstör allt i sin väg. Bara lyxen att kunna ta dagen som den kommer och veta att det kommer att finnas en morgondag. Kampen som många genomlider är outhärdlig. Jag har stått bredvid och sett hur kampen tär på människor - och man blir aldrig riktigt sig själv igen - på gott och ont. Det goda i en vunnen kamp är att man aldrig mer tar livet för givet - något som alla borde lära sig. Det är männsikor som du, som låter oss kika in i ditt liv, som får oss andra att stanna upp ett tag i vardagen och uppskatta livet. När jag nattar min dotter slår mig tanken ofta och jag bara insuper hennes doft och hennes kärlek. Så tack för det! Jag önskar dig all lýcka i ditt fortsatta liv och din fortsatta kamp. Du kommer att komma ur detta som en starkare och klokare människa. Vi är nog många som följer din kamp på håll... Kram J

    SvaraRadera
  7. Prata, prata, prata, jag tror inget är bättre än att prata med andra och släppa ut det man grubblar på, lyssna på andra och få perspektiv. Lycka till på din kurs, kan inte tänka mig annat än att den ger dig kraft och mod och glädje och hjälp att formulera och hantera dina egna svarta tankar. För hur det än är så finns dom där och måste tas om hand.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Sophie, jag är mycket mycket glad för din skull. Du kan och ska bli frisk!
    Å

    SvaraRadera
  9. Tänker på dig :)
    Fast jag inte känner dig Kram

    SvaraRadera