onsdag 13 juli 2011

Hoho, kom tillbaka..

Något har förändrats föralltid och jag har svårt att förhålla mig till det.
Emellanåt känner jag mig inte alls som Sophie och då menar jag inte enbart de gånger jag tittar mig i spegeln. Jag ler inte så mycket som jag brukar, känner mig stel och negativ, finner heller inget nöje i att shoppa längre så som jag gjorde förr. Jag hoppas att detta försvinner med tiden och att mitt gamla jag visar sig igen.
Trivs inte alls med denna oroliga själen.

Snart drar min strålning igång. Har fått tider i nästa vecka då det ska mätas ut och markeras var exakt de ska stråla så att det bli på samma ställe varje gång. Annars har jag fått en preliminär tid för start den 2e augusti.
Innan dess ska jag ta mig förbi måndagen och ännu en röntgen.
Mer om det senare...

Nu ska jag ge mig på denna förbannade stretchingen som förövrigt går mig ordentligt på nerverna.
Ont gör det och tar en himla massa tid! Men belöningen kommer väl en dag.

Något som med all säkerhet gör mig lycklig är iallafall min fina fina lilla pojke <3


Mamma älskar dig!

10 kommentarer:

  1. Följer din resa och vill passa på att skicka en massa styrkekramar!

    Liselott

    SvaraRadera
  2. Sophie!
    Självklart har allt detta elände förändrat dig. Men jag, som många andra, kan inte låta bli att beundra, med vilken positivitet och styrka du tagit dig igenom detta. Och jag är helt övertygad om att du så småningom kommer att le lika mycket som du gjort tidigare. Man kan ju knappast något annat när man tittar på din lilla guldklimp, Julian. Du har nu, vad jag förstår, genomgått det värsta och kommer absolut även fixa strålningen. Tänker på dig Sophie. Kämpa på och krama dina härliga killar där hemma.

    Kramar från Sussi

    SvaraRadera
  3. Stretcha ännu mer om det gör ont!
    Det GER resultat och belöning sen.
    Trodde aldrig jag skulle få upp armen igen, men det kan jag nu! Jag sträckte och stretade och drog. Det gjorde ont, men det var än viktigare då!
    Känner så igen mig i att sakna den gamla jag. Blir man nånsin sig själv igen?! Eller VEM blir man efter allt detta?! Jag är bara så ledsen idag. *suckar*

    Men ger dig en
    Kram o lycka till med stretchingen

    SvaraRadera
  4. Älskade vän! Jag finns för dig när som helst på dygnet. Ring när som helst om du behöver. Och snart kommer hösten, då ska jag nog lyckas få dig på shoppinghumör ;-) Kramar i massor!

    SvaraRadera
  5. Sophie! Det du känner nu är en helt naturlig reaktion på allt du kämpat dig igenom. Trött både till kropp men kanske mest själ. Du får tillåta dig det även om det är för tråkigt - för se´n kommer lusten och "gamla" Sophie åter - fast med ännu större styrka. Kram från Metta.

    SvaraRadera
  6. Du är i en formsvacka Sophie, det är fan tufft det här, och man får liksom försöka och bara hänga med :/ Det är snart klart för dig, tänk på målbilden. Målbilden!

    KRAM

    SvaraRadera
  7. Sjung denna för varandra där hemma :) - http://www.youtube.com/watch?v=_LVUVbvBb24 -
    Kram Lina!

    SvaraRadera
  8. Sophie, en sak ska du veta och det är att du är FUCKING AMAZING!!!!! Allt det du går igenom, förstå du hur stark du är! Du är helt jävla otrolig, det ska du veta!!

    Kramar i miljoner

    ps.. julllebulle är ju så söt så man smälter!! ds

    SvaraRadera
  9. Sophie,
    nu har jag hittat till din blogg och lagt in i min lista. (Allt flyter Karin..)
    Härligt att mötas av din charmkilles leende här ! Jag kan bara instämma med alla som säger stretcha.. Jag opererades 31/5 jag har fortfarande en kärlsträng längs halva insidan överarmen gick ner till armbågen först, men den är mjukare och känns som om den börjar ge med sig ..
    Jag stretchar och jobbar med armen, har även utövat latmansmassage på både ärr och arm genom att duscha varmt och knåda lite varje morgon,vet inte hur mycket det hjäpt men det är skönt och det känns som det mjukar upp!

    Håll ut kram !

    Karin

    SvaraRadera