söndag 27 maj 2012

Saknad....

I fredags morse lämnade min Sophie oss i stor saknad och sorg. Sophie var inte bara min fru utan också min bästa vän och en underbar mor till vår lille Julian. Sophie sov utan smärta och jag fick vara med henne hela vägen. Tidigare på dagen hade jag legat med henne i sjuksängen och pratat bredvid henne trots att hon var sovande. Vet inte om det betyder något men jag sa:  

-De e ok älskling, du får släppa taget. Jag lovar att ta hand om vår son och dina föräldrar. Julian ska få veta hur mycket du älskar honom och att du alltid vakar över oss. Jag vill inte att du ska ha ont längre...De e ok att släppa taget. Vi kommer att klara detta.

Sedan somnade jag hållandes hennes hand bredvid henne.

Jag vet inte om hon hörde men timmarna senare drog hon sitt sista andetag utan ett spår av smärta i ansiktet. Jag vaknade minuterna innan utan förklaring, klarvaken och ängslig. Jag väckte hennes underbara mor som också fick vara där och lotsa henne ut på resan hon nu tagit sig för.. Jag hann säga
- Tack för allt, förlåt för allt. Jag älskar dig! Nu och för evigt!

Min krigarprinsessa hade lämnat oss. Min Chopzki, min nerdie-nerd in arms.
En så oerhört stark människa som kämpat så hårt under denna tid hade förlorat mot denna djävulska sjukdom men hon hade vunnit sin frihet.
Den enda logik jag finner är att det behövdes en krigare i skyarna. En renhjärtad ängel att slåss vid guds sida mot allt som är ont.

Jag vill passa på att från djupet av mitt hjärta tacka er alla som följt och peppat Sophie genom denna svåra tid.

Ni som har följt oss och vår kamp vet också att vi var duktiga på att hitta glädjen i de små sakerna.

Jag ber er att ta tillvara på varje stund ni får med era älskade och berätta varje dag att ni älskar dem. Be alltid om ursäkt om ni sagt något ni ångrar och gå aldrig o lägg er osams. Detta är kanske en av de värdefullaste läxor min fru lärt mig och förhoppningsvis i förlängningen er. 

Med ert goda minne vill jag be er om lov att använda Sophies blogg för att berätta om min och Julians vardag och om hur vi vårdar Sophies minne.. Än en gång tack från djupet av mitt hjärta för ert engagemang, era fina kommentarer, era bidrag och era tårar. Tillsammans klarar vi detta, tillsammans är vi starka!
 /Rasmus

125 kommentarer:

  1. Så fint skrivet. Är så oerhört ledsen för er skull. Det är inte mänskligt att ens andra hälft ska tas ifrån en i så ung ålder Rasmus. Känner så med er som är kvar. Sophie får äntligen vila men ni andra har en lång resa framför er. Kram!

    SvaraRadera
  2. Rasmus dina ord går rakt in i hjärtat.Ni finns i mina tankar dagligen. Trots att mötet enbart är med ord på en skärm. Ta ett steg i taget och var rädd om dig och din finna skatt!!! DU VET INTE HUR STARK DU ÄR FRAM TILL DESS STYRKAN ÄR DITT ÄNDA VAL.

    STOR KRAM Mathilda

    SvaraRadera
  3. Vilken fantastisk underbar person, man och pappa du verkar vara! Känner ingen av er men har berörts oerhört! Ska ta lärdomen med mig!
    Beklagar sorgen och att Sophie inte finns hos er mer! Ta hand om dig och er oerhört fina son!
    Stor kram Å.

    SvaraRadera
  4. Tack Rasmus för att du orkar berätta om Sofis sista tid:-((. Det finns inga ord som hjälper i denna svåra tid. Hoppas att vi som Sofis läsare även kan ge dig stöd och uppmuntran i ditt fortsatta liv med er fin son. Jag kommer att följa din väg. skickar många varma kramar till dig och din familj. Ni har fått uppleva något så fruktansvärt som ingen ska behöva uppleva iaf inte i unga år:-((. Kram igen från Maja

    SvaraRadera
  5. Mina tårar rinner när jag läser det du skriver. Du verkar vara en underbar människa och pappa. Känner inte heller er men jag är så djupt berörd av er och tänker på er dagligen.
    Beklagar verkligen sorgen och att ni förlorat er fina Sophie.
    Sköt om varandra.
    Massor med styrkekramar

    SvaraRadera
  6. sov sött Sophie, Rasmus all omtanke/styrka till dig o Julian.
    Det känns bra mitt i sorgen att du har din och Sophies familj runtom dig o där ni kan finnas till för varandra i den svåra tid som ni har framför er. med all respekt och många kramar //Laila

    SvaraRadera
  7. Fint Rasmus

    Jag beklagar verkligen sorgen men minns kärleken mellan er (då jag kom till sjukhuset) den bär du med dig för alltid

    Helena (bloggvännen med "teckningarna")

    SvaraRadera
  8. Åh Rasmus, så vackert! Vi sörjer med dig här i Stockholm o Ni finns i våra tankar hela tiden. Det lilla jag hann lära känna Sophie, så var hon en lycklig, fin o vacker person! Nu har du en lång resa framför dig men vi tvivlar inte en sekund på att du ska klara det. Du har en fantastisk familj vid din sida. Jessica o Tobia

    SvaraRadera
  9. Så ledsen för er förlust och sorg. All omtanke, styrka och kärlek till er. Massor av kramar//Mona

    SvaraRadera
  10. Så otroligt vackert skrivet Rasmus. Tack för att du orkar delar med dig till oss. Kram

    / Malin

    SvaraRadera
  11. Otroligt fint skrivet Rasmus. Tårarna rinner nerför kinderna. DEt känns helt ofattbart. Mina tankar är med er.

    Kram Caroline

    SvaraRadera
  12. Känner inte er men ni är ändå det enda jag har tänkt på de senaste dagarna. Gråtit med andra som följt er. Fy fan rent ut sagt! Detta är orättvist, så orättvist. Satt med min sambo och pratade om allt som ni gått igenom. Så tacksam jag är över att min älskade sambo är frisk och mår bra, varför bråkar man om småsaker när man borde njuta av att man lever? Tack för att ni har fått så många, som ni inte ens känner, att inse hur viktigt det är att ta vara på det man har. Alla vi här vill gärna följa dig Rasmus och Julian och stötta er på er resa som börjar nu. Tänk om alla vi här kunde hålla era händer? Kramar i massor

    SvaraRadera
  13. Du är helt fantastisk Rasmus! En förebild för alla på denna jord i alla situationer. Sophie verkar ha varit lika underbar och ni har fått älska varandra och fått er kärlek evighetsförklarad i Julian! Jag är lycklig för den kärlek ni fått uppleva med beklagar djupt det du, Julian och alla som älskat Sophie nu går igenom! Önskar dig styrka och ska ta vara på orden du skrev ovan! En ovärderlig påminnelse, tack min vän.

    SvaraRadera
  14. Vilken fin människa du är Rasmus! Tack för att du orkar dela med dig! En fantastisk kärleksfull handling att be Sophie släppa taget.
    Många styrkekramar till dig och er fina Julian.
    Vila i frid Sophie.
    /Marie

    SvaraRadera
  15. Vad vackert skrivet. Du verkar vara helt fantastisk Rasmus. Tack för att du delar med dig. Mina tankar är hos er.

    SvaraRadera
  16. Jag beklagar sorgen så innerligt.
    Så fint skrivet, förstår din smärta och din saknad.
    Men som du skriver, så klarar ni detta tillsammans, du, Julian och er fina familj. Tillsammans är ni starka!!!
    All styrka och kärlek till er alla.
    Ni har nu en fin ängel på ett moln där uppe på himmelen, som vakar över er och kommer skydda er för all framtid...tills den dagen ni möts igen....<3
    Kram från Jenny (okänd läsare som följt Sophies kamp)

    SvaraRadera
  17. Vad fint skrivet Rasmus! Jag har tänkt på er hela helgen! Hörde Laleh some die Young och tänkte extra mkt på Sophie är så fruktansvärt ledsen för er skull. Så onödigt. Men du har rätt hon behövs på andra sidan av någon anledning vi inte förstår. Men en dag klarnar allt tror jag. Kommer följa din och Julians resa via denna bloggen. Varma kramar från Therese som följt denna bloggen länge! Har hejat på fina rara Sophie!

    SvaraRadera
  18. Jill Johnsson får sätta ord på det jag vill ha sagt:

    Här, i den stilla gryningen
    Kan jag känna, allting andas, igen
    Dom tunga molnen,
    drev iväg med vindarna
    Inga tårar, ifrån himlen,
    blir till regn
    Vi, hör orden i en sång, som
    finns kvar här i våra hjärtan
    Nu, i lugnet efter storm

    En ängel flög förbi
    Mot himmelen så fri
    Men hon lämnade sitt leende,
    på vår jord
    Som en sol som värmer oss
    Som ett himmelskt stjärnebloss
    Så vi kan betrakta livets skeende,
    med en tro
    Kärleken är

    http://www.youtube.com/watch?v=LZkhEvzeqJw

    Karin i Malmö

    SvaraRadera
  19. Fina fina Rasmus! Tänker på er varje dag.. Det är helt ofattbart det som har hänt! Klart att Sophie hörde dig.. Hon hade svårt att släppa taget, men med din tillåtelse gjorde hon det till slut! Det var också säkert hon som väckte dig när det blev dags.. Du är en stark fin människa.. Önskar att jag hade hälften av ditt mod min vän! Miljoner styrkekramar från Sofia!

    SvaraRadera
  20. Rasmus - jag är så innerligt ledsen för din och Julians skull. Jag känner inte er men jag känner så starkt med er. Ni verkar vara en helt underbar familj och ni kommer att klara er igenom detta. Det som har hänt Sophie är så fruktansvärt fel och det är hemskt att behöva stå maktlös inför det. Jag är dock övertygad om att Sophie hörde dig innan hon slöt sina ögon och att hon har det bra var hon än befinner sig nu. Mina varmaste tankar och massa kärlek till dig och din familj ♥

    SvaraRadera
  21. Tack Rasmus för att du orkar skriva, vilka fina ord!
    Ni finns i mina tankar och har gjort en längre tid nu.

    SvaraRadera
  22. Sophie har hört dina fina ord
    Hörslen är det sista som lämnar
    Så fint av dig Rasmus, hon kände sig trygg
    när du gav henne tillåtelse att gå
    Det är kärlek
    kram
    Lisbeth

    underbar bild på er tre <3

    SvaraRadera
  23. Tack för att du skriver. Har följt Sophie ett tag och även din systers blogg när Sophie slutade uppdatera bloggen. Fruktansvärt att något sånt här får hända. Starkt av dig att dela med dig av dina känslor. Tack för att vi läsare får vara med på er fortsatta resa..... Tänker på er ....
    Många kramar Annika

    SvaraRadera
  24. Fina fina Rasmus. Underbart skrivet om allt det onda. Tårarna rinner och jag tänker på er hela tiden. Helvetes jävla cancer helvete.

    SvaraRadera
  25. Det var en oerhört fin fru, dotter och mamma som reste till himmelen alldeles för tidigt! Vi är många som kommer att minnas Sophie och hon kommer att leva vidare i Julian och i alla er andra i familjen också. Ni har tur som är en stark familj som kan hålla varandras händer när det är svårt. En varm kram till er alla

    SvaraRadera
  26. Kära Rasmus, önskar att jag vetat om vad ni har varit igenom dom sista månaderna. Jag ville så gärna ha hjälpt till både personligt men också ekonomiskt till ert bröllop. Säg till om det är nått vi kan hjälpa med. Vi finns här, just ask. Är så ledsen att vi inte har kunnat ge support till och se er under denna svåra tid. Men hoppas vi kan besöka dig och Julian när allt inte är helt crazy längre. Vi ska försöka att leva efter de råd som Sophie gav att säga förlåt och ta vara på varenda minut. Du har sån tur att du har en fantastisk familj som jag vet kommer att vara där för er, och det samma från vad jag har sett av Sophies familj och vänner. You guys will make it through. Och i sånna här situationer där det känns så orättvist och oförståbart så finns det inga förklaringar utan kanske att Sophie var so god att himmelen har behov för en som henne, hon om nån is a true angel. Xxx Julia och Josh

    SvaraRadera
  27. Det måste bara vara så att Sophie behövs någon annan stans!! Så skönt för henne att få höra dig säga att hon fick släppa taget o.s.v. jag tror dina ord blev en hjälp på vägen för henne. Nu är Sofie fri i från sin sjukdom och smärta och du och Julian tvingas börja er egna livsresa. Allt blir annorlunda - men det blir bra så småningom....
    Kom ihåg - det är inte bråttom med något nu, vila ut efter allt du varit med om och tillåt dig att bara vara! Det gör så ont att mista någon man håller kär!
    Allt gott önskar jag er!
    Kram Elisabeth W

    SvaraRadera
  28. Ännu en bloggläsare från Ystad som följt eran fina familj och känner sorg i mig för er två pojkar som blev kvar! Har själv förlorat ett barn för några år sedan så vet att sorgen är så tung att bära men vet också att det finns en ljusning i all mörker, man får bara kämpa sig dit!

    Många varma styrkekramar till er båda och era familjer!!!
    Fredrika

    SvaraRadera
  29. Så fint skrivet Rasmus. Dina ord till Sophie gjorde henne trygg och lugn. Det är jag säker på. Jag önskar dig och Julian all styrka och tapperhet inför tiden som ligger framför er. Ni kommer klara det! Jag tänker på er! Och glöm inte, så småningom kommer ni träffas alla tre igen <3

    SvaraRadera
  30. Tänker på dig/er.. <3

    Många styrkekramar
    Lena Johanna & Robin

    SvaraRadera
  31. Beklagar din och Julians förlust, kommer att fortsätta följa er. Tårarna trillar.

    SvaraRadera
  32. Helt underbart vackert skrivet Rasmus.

    Det känns verkligen hela vägen in. Jag beklagar verkligen sorgen men framförallt beklagar jag att att jag aldrig lärt känna din Sophie bättre när hon fanns med oss. Hann trots allt bara träffa henne två gånger.

    Det är verkligen viktigt det som du säger, att älska de vi har nära ofta, och framförallt, aldrig vara sena med att berätta det för varandra.

    Jag vill ge dig och Julian allt stöd jag kan, och finns här dag som natt.

    Jag älskar dig som en bror Rasmus, oavasett hur lång tid som än går mellan gångerna.

    /Chylan

    SvaraRadera
  33. Så fint skrivet,Sophie har fått ro.kram till er <3

    SvaraRadera
  34. Rasmus, jag har följt Sophie sedan hon först började blogga. I mars i år gick jag in på hennes sida efter att ha "släppt" bloggen i några månader. Jag blev chockad över hur fort hon hade blivit sämre.
    Ni har funnits i mina tankar hela tiden sedan dess.
    Den här lilla texten vill förmedla vad jag vill säga till dig just nu.
    Massor av Kärlek från Karin (i Stockholm) <3


    Fotspår i sanden

    En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
    När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

    Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

    HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

    Författaren okänd

    SvaraRadera
  35. har ibland kikat in på denna blogg, eg av ett bananskal fr början. Livet är så orättvisst men jag beundrar dej verkligen rasmus. Ni grababr får ro om varandra nu så sitter ngn uppe på ett moln å håller ett vakande öga över er. Vila i frid sophie

    SvaraRadera
  36. Tack, tack för att du berättar, låter mig få en känsla som ger ett lugn. Får tårar i ögonen av sorg att du förlorat din älskade. Skickar en varm kram! Ella från Norrland

    SvaraRadera
  37. Din Sofhie blev som en kär vän - och det är som en sådan jag sörjer henne idag. Vilken tjej, att alltid se glädjeämnena i tillvaron, även när bakslagen kom och dagarna blev mörka.
    Jag vet vad du och din familj går igenom just nu, för jag har själv förlorat min livskamrat i denna djävulska sjukdom - men tro mej, en dag kan du le igen och tänka tillbaka på er tid tillsammans utan mörka skuggor. Jag önskar dej, din son och Sofhies föräldrar allt gott i framtiden - det har ni gjort er förtjänta av.

    SvaraRadera
  38. Så oerhört starkt, fint och hjärterörande att läsa vad du skriver Rasmus.Tack för att du delade med dig av dina fina ord om Sophie och jag är övertygad om att Sophie hörde dig vilket gjorde henne trygg och lugn.Nu är Sophie fri från sjukdom och smärta och himlen har fått en vacker ängel som vakar över er. Vi kommer aldrig att glömma söta, fina Sophie. I denna svåra tid som ni har framför er, känns det tryggt att veta att ni har ett enormt stöd från familjen och vänner, detta kommer ni att klara, Rasmus och lille julian.
    All kärlek, styrkekramar och tankar till er.
    Essie och Hildegunn

    SvaraRadera
  39. Åhhh, så fint skrivet, Rasmus...tårarna bara kommer, jag känner så för er! Jag tror att Sophie har hört dina ord, hörseln är det man har kvar längst, jag kommer ihåg när min far gick bort, efter de två dagar då vi fem syskon och min mor suttit hos honom i olika omgångar, så kunde han lämna oss...jag tror lite på att man lämnar livet när man känner sej "nöjd", fel ord, men när man känner sej trygg med vad som skall hända...kanske fel, men jag tror så...nu dansar fina Sophie på gröna ängar nånstans och tar hand om små barn som också har lämnat oss för tidigt, så fin mamma som hon nog var....nån fin ängel ska ju ta hand om alla dom små...kan man tro så, så blir det kanske lite lite lättare...ni har en fin och omtänksam familj, det är värdefullt....stor kram till dej Rasmus för den fina person du verkar vara, en ännu större till lill-killen....tänker på er

    SvaraRadera
  40. Så fint skrivet och starkt av dig att orka bry dig om andra i din djupa sorg. men det är nog ett bra sätt att hantera sorgen på. Klart att du ska fortsätta att skriva om ert liv i bloggen. Det tror jag att Sophie måste uppskatta. Vi är ju så många som bryr oss och tänker på hennne fast att vi aldrig fick chansen att träffa henne. Ändå var hon så viktig för mig under mina cancerbehandlingar eftersom att hon kändes så stark och peppande. Aldrig kunde jag tänka mig att hon skulle förlora striden. Det är så orättvist!
    En massa kramar till er!
    Erika

    SvaraRadera
  41. Jag vill att du ska veta att din vackra Sophie har gett mig många fina ord och ett fantastiskt stöd i min kamp med bröstcancer. Även om jag bara kände henne via blogg så har det betydd så massa för mig. Hennes kärlek finns kvar i er son och hon kommer alltid att vaka över er. Ord blir fattiga men jag vill ge er många styrkekramar vidare. Tack för allt fint du skrev och att du delade detta med oss. Kram

    SvaraRadera
  42. Tack för att du berättar Rasmus. En ofattbar förlust har ni fått erfara o jag känner så med er. Ja ni klarar er, ni verkar vara omgivna av kärlek, det kommer att gå bra...
    Styrkekram till dig!

    SvaraRadera
  43. Tänker på er. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  44. Jag har följt Sophies blogg länge nu och det är så hemskt, denna hemska sjukdom. Jag är mamma till en dotter i samma ålder som Julian, dem är födda samma år och månad, och jag lider så med Julian som inte får ha sin mamma i livet, det är orättvist. Sophie fick mig att inse en sak, att ta vara på dagarna med min dotter och make. Jag har börjat skriva dagbok till min dotter för att berätta vad hon betyder för mig, för man vet aldrig när ens sista dag är kommen..
    Så fint skrivet av dig, tårarna rinner för mina kinder trots att jag inte känner någon av er.
    Ta hand om er, och jag beklagar sorgen.
    /J

    SvaraRadera
  45. Har tänkt så på er alla sedan i fredags. Det är så orättvist att Julian och du ska behöva fortsätta utan er fina Sophie, men jag tror att hon alltid kommer vara med er och stötta er fram i livet. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  46. Finner inte ord, men tänker på er alla mycket! Vilken kämpe till fru du har haft, och vilken fin man Sophie har haft! Ta hand om varandra! Massa kärlek och styrka! /Anette

    SvaraRadera
  47. Beklagar sorgen, livet är inte rättvist, att få lämna sin familj så tidigt.
    Du skriver så vacktert, fortsätt gärna och skriv om hur det går för er!

    SvaraRadera
  48. Tack för ditt fina inlägg, vilken klippa du är. Du är helt enastående..att Sofie lämnat er är så hemskt:( nu behöver hon iaf inte ha ont. Tänker på er! Kramar

    SvaraRadera
  49. Det finns en vacker Mikael Wiehe låt som har en textrad som berör mig djupt "du är med mig vart jag går, genom månader och år" när slutet inte kunde få bli ett annat är det så jag hoppas och tror det är; att sophie är med er alla genom allt. Jag kände sophie när vi var små och något hon nu lärt mig är att krama om mitt lilla barn och andra som jag älskar lite extra hårt. Aldrig vet man när det är sista gången. Jag beklagar verkligen din sorg Rasmus och jag önkar att du hittar kraft och styrka. Många kramar från Anna Holmberg

    SvaraRadera
  50. Beklagar sorgen! Så orättvist!
    Mycket fint skrivit! Styrkekram

    SvaraRadera
  51. Åh fina Rasmus....blir så glad att få fortsätta följa dig och Julian och era dagar framöver. Fy det är så orättvist och så fruktansvärt onödigt utan mening...man tappar orden. Fortsätt vara stark, bryt ihop när du behöver, ni klarar det och Sophie finns där med er vart ni än är. Massa kärlek!!

    SvaraRadera
  52. Blir så ledsen, beklagar verkligen, det känns inte rättvist. Känner inte någon av er egentligen men har följt bloggen och ert öde har verlkigen berört mig och jag försöker nu leva i nuet.
    Många styrkekramar och kärlek till er alla!
    /Åsa

    SvaraRadera
  53. Det gick en gammal odalman
    och sjöng på åkerjorden
    Han bar en frökorg i sin hand
    och strödde mellan orden
    för livets början
    och livets slut
    sin nya fröskörd ut
    Han gick från soluppgång
    till soluppgång
    Det var den sista
    dagens morgon
    Jag stod som harens unge
    när han kom
    Hur ångestfull jag var
    inför hans vackra sång
    Då tog han mig
    och satte mig i korgen
    och när jag somnat
    började han gå

    Döden tänkte jag mig så

    Bo Setterlind

    Styrkekramar till hela familjen!

    SvaraRadera
  54. Så fint att du och Sophies mamma fick vara med henne hela vägen. Så sorgligt och ofattbart att du mist din fina hustru, Julian sin älskade mamma. Du skriver så vackert och vi är så tacksamma om du vill fortsätta berätta om ditt liv med Julian. Dina steg är tunga nu framöver, låt dem vara det. Gråt och förbanna ödet som tog Sophie ifrån er, ta en timme, en dag i taget. Vi är många som är med dig/er. Kram från Växjö.

    SvaraRadera
  55. Sophie förtjänade det bästa och hon fick dig Rasmus. Du är så otroligt fantastisk och jag uppskattar dig så mycket. Jag finns här för dig och Julian <3

    SvaraRadera
  56. Patricia Åland27 maj 2012 kl. 21:28

    Lång varm styrkekram.

    SvaraRadera
  57. Livet är så orättvist. Många tankar till er alla. Så fint skrivet av dig Rasmus.

    SvaraRadera
  58. Å va fint du skriver, tårarna rinner. Jag tror helt klart att Sophie vågade släppa taget just för att hon någonstans vet att ni kommer göra allt för Julian, för varandra och för att bevara hennes minne. Din fru var verkligen en kämpe! Ni klarar detta, men låt det ta den tid som behövs.
    Stor kram fr Jonna

    SvaraRadera
  59. Det går nästan inte att läsa..det gör så ont i mitt hjärta och det är bara så fel och så orättvist. Hon verkade vara en sån vacker människa och skulle ha hela livet framför sig med dig och få se sin lille gosse växa upp.Jag trodde hon skulle klara det, jag trodde faktiskt det:( Så ofattbart. Jag tänker på er och önskar er styrka i denna fruktansvärda sorg.
    Kram/Jane

    SvaraRadera
  60. Så fint skrivit och nu slipper Sophie ha ont och hon vet att Julian är i trygga händer! Livet är så orättvist och ni gjorde allt ni kunde. Håll ihop & precis som Sophie skrev så är vi starka tillsammans. Kramar till er!!

    SvaraRadera
  61. Oj vad med kommentarer det kommit in! :-)
    Precis vad du/ni behöver NU - varma omtankar <3 !!!
    Jag ville göra ett tillägg til min tidigare.. kommentar. Jag har aldrig träffat Sophie (dock läst bloggen sedan födelsen)Jag har förstått att hon var liten till växten - där av omnämd som "lilla" Sophie. Nu som den kämpe och allt förtidigt bortryckt från sin son, make och föräldrar m.fl borde hon bli Sophie "Den stora". hon har gett många människor STORT perspektiv på livet.
    (Och du Rasmus - du får vara liten!)
    /Elisabeth W

    SvaraRadera
  62. Så vackert skrivet, så fullt av kärlek, Rasmus. Jag har följt Sophies kamp och har lärt mig så mycket om att ta vara på livet. Jag kommer fortsätta följa dig och Julian här. Ta hand om er.

    SvaraRadera
  63. Tårarna rinner från min kind. Väldigt vackert skrivet. Kommer absolut att följa dig och Julian och er vardag här!
    Ta hand om varandra!
    Marie

    SvaraRadera
  64. saknar ord....så fint skrivet av dig! Tårarna trilla för mina kinder och tänker på er alla i denna svåra stund. Ta hand om er.

    SvaraRadera
  65. Oj Rasmus, dina ord får mina tårar att rinna trots att jag inte känner någon av er. Har följt Sophies blogg under en längre tid och trodde länge att hon skulle klara att knocka denna hemska cancer. Har själv en liten son lika gammal som Julian och försöker sätta mig in i allas er situation men jag förstår att jag inte ens i närheten kan känna den smärta ni nu går igenom. Kommer att fortsätta följa dig och Julian här på bloggen, ni verkar va en underbar familj och släkt med massor utav kärlek. Massor av tankar till er, tillsammans är ni starka och tillsammans kan ni leva vidare på minnen fulla av glädje. Ta hand om varandra / Desirée

    SvaraRadera
  66. Det kanske låter hemskt men vad skönt att Sophie slapp ha ont i det sista. Jag följde hennes blog då vi båda gick igenom BC behandlingen ungefär samtidigt. Det är en jävla sjukdom som tar så hårt på de yngsta.

    Tack Sophie .

    SvaraRadera
  67. Du skriver så bra och innerligt att tårarna inte kan sluta rulla nerför kinderna.

    Jag är nog inte ensam om att känna att ni har fått mig att tänka efter något rejält. Jag känner att efter jag började läsa denna blogg tar jag bättre vara på de små underbara sakerna i livet. Och kan bli så ledsen över att Sophie behövde gå bort för att lilla jag skulle lära mig det. Så onödigt och ja, jag får dåligt samvete rent av!

    Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  68. Rasmuss!Tack för du delar med dig av ditt innersta, mina tårar flödar, då jag tänker på vad ni går igenom. Men Vet att vi är många som tänker på Er, och skickar styrka. Sophie är en av de vackraste jag någonsin mött, både på in och utsidan. Hon kämpade som få skulle ha gjort. Du har fått den största gåvan av alla från henne, Er Älskade son Julian. Jag kommer att följa din resa med Julian här på bloggen. Varmaste Kram till er/ Carina från Mammagruppen

    SvaraRadera
  69. Kära Rasmus. Tårarna rinner. Du är otroligt stark. Stor Kram till dig & Julian / Ebba

    SvaraRadera
  70. Så fint skrivet..
    jag beklagar er sorg och är så hemskt ledsen för er och Sophies skull att ni inte fick fortsätta vara tillsammans.
    Att bli duktigare på att visa och berätta för varandra att vi älskar våra nära.. det är något vi alla kan bli bättre på. Tyvärr behöver man en påminnelse då och då.

    Julian har verkligen tur som har en sådan fin pappa och familj runt sig.
    Och vad roligt att du vill fortsätta dela med dig av ert liv!

    All styrka till er!
    Kramar!

    SvaraRadera
  71. Beklagar innerligt er stora förlust. Vila i frid Sophie.

    SvaraRadera
  72. Sandra med barnen Oliver och William27 maj 2012 kl. 23:09

    Tårarna bara forsar, du skriver så otroligt fint om din fina Sophie!
    Jag tänker på er varje dag, trots att jag inte känner er.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  73. Tårarna rinner.... tänker på er! Många kramar Sandra

    SvaraRadera
  74. Jag beklagar er stora förlust! Vad fint du skriver om när Sophie fick höra att det var okej att vandra vidare. Hur konstigt det än kan låta för dem som inte varit med om något liknande så kommer man till en punkt då döden känns som bästa alternativet! Mina tankar går till dig och finaste lille Julian och jag hoppas att Sophie nu befinner sig någonstans där hon har det bra utan att ha ont! Kram

    SvaraRadera
  75. Krigarprincessa är ett fint och kärleksfullt ord! Tack för din berättelse. Hoppas att du också snart får känna vila. Och finna ork att leka med er lille fine prins. Ja, vi behövs alla vid guds och det godas sida mot allt ont.Vi omfamnar också Stina och Jojje i våra tankar och bevarar Sophie i tacksamt minne. Metta och Gert.

    SvaraRadera
  76. så fint skrivit och vilken mardröm! livet är fruktansvärt skört och orättvist.. sophie, slipper att ha ont nu och med säkerhet är hon nu i er närhet. det kommer hon alltid att vara! jag känner inte er men blir väldigt berörd ändå... det var alldeles för tidigt! men rasmus, du har en fin familj och tillsammans tar ni er igenom detta.. sakta men säkert, en dag i taget! jag beklagar verkligen, stor kram! :'(

    SvaraRadera
  77. Ni finns i mina tankar, har följt Sophies blogg ett tag
    Beklagar verkligen!
    Styrkekramar till er!

    SvaraRadera
  78. Kärlek och värme till er<3

    SvaraRadera
  79. Vila i frid Sophie!
    Styrkekramar till er båda!

    SvaraRadera
  80. Fina ni,

    Vad jag grät när jag läste det här. Det är så fruktansvärt orättvist. Hur kan det bli så här? Varför rycks en så ung kärleksfull människa ifrån jorden så tidigt? Men mitt i all sorg så har ni varandra och det finaste av allt är Julian i honom kommer Sophie leva kvar för alltid. I hans glittrande , nyfikna ögon finns fortfarande Sophie.
    Lilla Julian vilken otroligt fin , kärleksfull far du har. Och din faster som har ett så stort hjärta kommer alltid finnas där.
    Tack för att ni delar med er i denna svåra tid. Och ni har verkligen fått andra att inse att ta vara på livet , varje dag. Det är alldeles för skört för att inte ta vara på alla små fina saker i vardagen.

    Jag kommer fortsätta läsa här om er.


    Massa kramar från Maria & lilla Andrea ��

    SvaraRadera
  81. Massor med kramar o tankar till dig Rasmus o eran lilla underbara kille Har tittat varje dag om Sophie har skrivit något förstod att något var fel Hoppas du kommer kunna gå vidare men jag vet att det tar tid miste min man i denna hemska sjukdom för snart 4 år sedan men det underliga är att man klarar det o så har du ju din lilla söta pojke o det underlättar lite barn är oslagbara Kramar igen

    SvaraRadera
  82. Beklagar verkligen er stora förlust, mina tankar finns hos dig och familjen, dina fina ord fick tårarna att rinna och jag är övertygad om att Sophie hörde det du sa och kände sig trygg med detta. Det är så orättvist att ett litet barn ska behöva förlora en förälder, men med din hjälp kommer Julian att minnas sin fina mamma, fortsätt gärna att skriva och berätta hur det går för er om du själv vill. All kärlek och styrka till er Kram Annika

    SvaraRadera
  83. Så fint du skriver om din älskade Sophie. Jag är övertygad om att hon hörde allt fint du sa till henne.
    Jag beklagar er oerhörda förlust.
    Han är så fin, er lille Julian. Sophie kommer alltid att finnas kvar i honom.
    Kram
    Marie

    SvaraRadera
  84. Jag beklagar verkligen eran stora sorg.. Vila i frid..

    SvaraRadera
  85. Du skriver så fint och respektfullt om Sophie! Du verkar vara en kanonkille. Julian ska vara glad att han har dig som far. En far som kommer att ha en tuff tid framför sig! Men för Julians skull måste du göra allt. Med en så fin liten gosse går det inte bara att strunta i allt. Jag önskar att ni hittar studer där ni kan njuta lite också. Tillåt dig och Julian att ha skoj ibland. Jag är övertygad om att Sophie vill att ni ska må bra! Ta väl hand om varandra och ta emot all hjälp du kan få från dina nära och kära! Kram Eva

    SvaraRadera
  86. Tårarana rinner när jag läser detta,har följt Sophie hela tiden,beklagar sorgen från djupet av mitt hjärta,skickar styrkekramar till dig o Julian,du verkar vara en underbar pappa,även om det är svårt nu så gläds åt stunderna med din son emmellanåt det hade Sophie velat,livet är verkligen inte rättvist varma kramar från Gene i Pajala

    SvaraRadera
  87. Så vackert skrivet av dig Rasmus beklagar er sorg.
    Vila i frid Sophie.
    Kramar från en annan Sophie

    SvaraRadera
  88. Vila i frid vackra Sophie. Vackert skrivet Rasmus, blir helt tårögd.

    SvaraRadera
  89. Tårarna har runnit många gånger då jag har följt Sophies blogg från början. Jag är så ledsen att slutet blev så här. Men hon har haft tur som haft dig vid sin sida, det du har skrivit här är vackert och väldigt berörande. Jag beklagar verkligen att du och Julian måste fortsätta er livsresa utan Sophie. Er sorg måste vara oändlig och jag är så ledsen för er skull. Stora kramar från en av Sophies bloggläsare

    SvaraRadera
  90. Mitt hjärta blöder för er.
    Jag har själv en dotter på 5,5 år.
    Kan inte ens tänka mig tanken att någon i min närhet ska försvinna så :(
    Beklagar så innerligt!
    Jag och Sophie bodde på samma område och lekte mkt som små..
    Kan inte förstå det .. :(
    Ta hand om er!

    SvaraRadera
  91. Rasmus tårarna bara rinner,det gör ont i hjärtat att veta vad du går igenom just nu. Det är så orättvist här i världen,men ännu en gång är det bevisat att de mest underbara personerna går först. De behövs på en större och bättre plats just nu och när vår tid är kommen så står de på perrongen och väntar på oss.

    Beundrar dig så Rasmus och stolt att säga att du är min lille kusin som vi alla kan lära oss ett och annat av när det gäller att vårda våra relationer och leva för dagen., trots motgångar och svarta moln på himmelen....

    Massor massor av styrka och Kärlek,vi finns här för dig,bara ett samtal bort.
    Jannica o Sergi

    SvaraRadera
  92. Tack för att du orkar berätta. Ta hand om er! Vi är många som följt er i bloggarna och tänker på er!

    SvaraRadera
  93. Vilken fantastisk människa du är!!! Jag önskar dig och Julian allt gott i livet och ta hand om er!
    Beklagar verkligen sorgen och ni ska veta att ni har lyckats beröra, både Sophie, du och din syster Danni.

    Många styrkekramar till er!

    Helene

    SvaraRadera
  94. VIla ifrid, många styrkekramar till Ramsus med son.

    SvaraRadera
  95. Fantastiskt fint skrivet, jag lider verkligen med er!! Ni verkar vra så fina människor som försöker hålla modet uppe och vara positiva trots allt som hänt. En stor kram till er

    SvaraRadera
  96. Mitt djupaste deltagande i er sorg, det smärtar mig så att en så ung människa måste gå bort.
    Varmaste kramar till er alla/ Jeanette

    SvaraRadera
  97. Så här skulle det inte bli. Jag har följt Sophies blogg sen starten och önskar att det inte skulle sluta såhär. Tänk vad skört livet är. Vi måste alla ta hand om varandra. Man tror man ska gå sönder när det händer men det konstiga med livet är att det fortsätter. All styrka och kärlek till dig och er skatt!

    SvaraRadera
  98. Det gör mig så ont om Er alla. Sophies blogg berörde mig djupt, känns inte riktigt rättvist att en ung människa ska behöva lämna livet så tidigt.....men nu är hon i alla fall fri från all smärta, så fint att du orkade låta henne släppa taget. Varma styrkekramar till Er alla/ Carina

    SvaraRadera
  99. Rasmus
    Det är så mycket jag skulle vilja säga, men jag får inte fram orden. Jag är så ledsen. Vill att du ska veta att jag tänker på er hela tiden. Sophie hade tur som träffade dig och fick ha dig vid sin sida. Du verkar också ha en varm och underbar familj runt omkring dig. Tillsammans kommer ni att ta er igenom detta.
    Sophie kommer alltid att ha en särskíld plats i mitt hjärta.

    Kram från Sussi (Linas mamma)

    SvaraRadera
  100. Jag är så ledsen för er skull. Känner ingen av er och ändå sitter jag här och gråter och har ont i hjärtat av hur det hela slutade. All min kärlek till er.

    SvaraRadera
  101. Så vackert skrivet av dig men det är väll det ända positiva man kan få fram av denna mardröm för er familj!
    Jag lider med er även om jag inte känner er! Ni finns ofta i mina tankar och jag önskar att ingen behövdes drabbas av denna hemsk sjukdom!
    Jag hoppas att ni tillsammans orkar vidare om inte annat för din lille son som nu blir ljuset i ditt liv!
    Vila i frid Sophie!

    Kram Sofie

    SvaraRadera
  102. Har följt er sen din mamma berätta om Sophie! Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag lider med er! Ni har verkligen varit så otroligt starka i denna förbannade mardröm! Ni e en fantastisk familj som verkligen stått bakom varandra o stöttat varandra! När jag såg fotot på er alla här övanför precis så brast jag ut i gråt! Jag kan inte ens föreställa mig vilken sorg ni har men när jag såg på Julian brast det för mig! Men du e en fantastisk pappa o du har en helt otroligt underbar mamma/ familj så kommer alltid finnas för dig o Julian! Ni kommer fixa detta, d kommer ta tid men sorgen blir lättare men den försvinner aldrig! Jag säger som Ung Cancer säger: FUCK CANCER!!!

    SvaraRadera
  103. Underbart fina ord, tänker på er, kramar Anna.

    SvaraRadera
  104. Har följt Sophies blogg o när jag läser det du skrivit så rinner tårarna. Det var så fint, o att du fick avsluta med att säga hej då åt henne, måste ha kännts bra.
    Cancer är en jävlig sjukdom som inte borde finnas..
    Ta hand om dig o Julian. Ni klarar det men tänk på era ljusa stunder med Sophie så kanske det känns lite lättare i all sorg.
    Kram Veronika

    SvaraRadera
  105. Så fint skrivet Rasmus vi tänker på er hela tiden och din fina Sophie har varit en riktig krigare och du med.. Nu är hon himlens vackraste ängel som vakar över er.
    Massa styrke kramar Emilia

    SvaraRadera
  106. .......hrmm...... Vad skriver man? Det finns inga ord, jag kan inte förstå eller ens föreställa mig hur ni har det och allt ni går igenom..... Klart att jag förstår att det måste vara en avgrundsdjup smärta och sorg samtidigt som alla fina, glada, lyckliga, vardagliga, tokiga och härliga minnena finns och kan göra några stunder lite ljusare. Vilken vacker familj <3 Vackra från insidan och ut vad jag kan förstå efter att ha följt era bloggar och berörts av kärleken mellan er och familjerna runt om er. Önskar att vi här ute på något sätt kunde göra något för att förändra, så att Sophie funnits kvar hos er. En sak kan jag säga och jag tror att många håller med mig, vi är många som kommer att bära med oss minnet av vackra Sophie. Ta hand om varandra, vi tänker på er och skickar varma ljusa kramar till er allihop! /anwi75

    SvaraRadera
  107. Godnatt! Många varma kramar till dig o Julian o alla nära. Kommer att följa dig. Vet vad du går i genom men igen tröst för dig, kram kram! Ulla

    SvaraRadera
  108. Rasmus, Sophie är inte borta, hon är bara någon annanstans. Jag önskar henne finaste himmel blå och jag önskar dig sinnesro och glädjen åter. Livet är som en väg, uppförsbackar i glädje, nerförsbackar i sorg men alltid finner man en raksträcka att vila på. Din raksträcka kommer och utmed den finns fina minnen att plocka bland då det blir tungt. Självklart ska du fortsätta skriva om du finner tröst och glädje i det. Sophie har själv länkat till min blogg och trots att hon var så sjuk så orkade hon peppa oss andra med, fin tanke hos dig att låta oss fortsätta följa dig och Julian....
    Sänder massor med styrkekramar

    SvaraRadera
  109. Rasmus du är en oerhört fin och stark människa, Tur Julian har en så underbart karismatisk pappa och familj!
    Det var så fina ord du sa till Sophie fyllda med all Kärlek du har för henne. <3

    Beklagar er sorg, det finns inga ord som kan lindra er smärta ni känner.. Men Sophie kommer leva vidare i er son Julian och i alla minnen ni skapat och i er Hjärtan.

    Blir oerhört berörd av de ord du skrivit ner..
    Må Gud ge dig och hela er familj samt nära och kära styrka i denna svåra tid att ni får uppleva frid och sinnesro i era hjärtan och i er själ...

    Kommer fortsätta att följa Sophies blogg,
    Kan inte med ord säga hur ledsen jag är för er skull!
    Jag kommer för alltid minnas Sophie i mitt sinne och i mitt hjärta! <3
    Sophie du kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
    [*] *~Sophie Vila i Frid!~* [*]

    Tänker på er, önskar er allt det bästa i livet och sänder massa Kärlek och Kramar till er! <3
    /LightAngel

    SvaraRadera
  110. Sänder massor av kärlek och styrka till er...

    SvaraRadera
  111. Sänder dig och er son världens största, fetaste bamsekram.
    Elin A

    SvaraRadera
  112. Så fint du skriver och vilken fantastisk pappa, man och vän du verkar vara. Det måste ha varit så otroligt skönt för Sophie att ha dig vid sin sida och trygghet att veta att du tar så väl hand om er son. Det gör så ont i mitt hjärta att hon har lämnat detta liv, men jag är övertygad om att hon finns omkring er hela tiden. Så även om ni är förkrossade så borra inte ner huvudet i kudden när ni gråter utan se upp så ser ni henne, kanske i form av en fågel eller fjäril som sitter och vilar i närheten. Hon är med er! Jag känner inte er men jag har som många andra följt Sophies kamp och tänker så ofta på er. Det blir sig aldrig likt men det blir bra ändå, på ett annat sätt. Sänder er många styrkekramar! /E

    SvaraRadera
  113. Kramar till er. Otroligt fint skrivet.
    //Gunilla

    SvaraRadera
  114. Tänker på dig Rasmus! Önskar dig och din son allt gott! Kram Linda Kotai

    SvaraRadera
  115. Tack för att du delar med dig. Tänker på er alla!

    SvaraRadera
  116. Finns inget jag kan säga som skulle trösta, men vill bara skicka en stor kram till dig och till Julian... Ni är en fin liten familj, med en mamma i himlen som vakar över er. Man knyter extra starka band med sin förälder när man bara har den ena kvar i livet, ta hand om varandra! Jag tar ditt råd att berätta för mina kära att jag älskar dem. Varje dag. /J

    SvaraRadera
  117. Rasmus du är en oerhört fin och stark människa, Tur Julian har en så underbart karismatisk pappa och familj!
    Det var så fina ord du sa till Sophie fyllda med all Kärlek du har för henne. <3

    Beklagar er sorg, det finns inga ord som kan lindra er smärta ni känner.. Men Sophie kommer leva vidare i er son Julian och i alla minnen ni skapat och i er Hjärtan.

    Blir oerhört berörd av de ord du skrivit ner..
    Må Gud ge dig och hela er familj samt nära och kära styrka i denna svåra tid att ni får uppleva frid och sinnesro i era hjärtan och i er själ...

    Kommer fortsätta att följa Sophies blogg,
    Kan inte med ord säga hur ledsen jag är för er skull!
    Jag kommer för alltid minnas Sophie i mitt sinne och i mitt hjärta! <3
    Sophie du kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! <3
    <3 [*] *~Sophie Vila i Frid!~* [*] <3

    Tänker på er, önskar er allt det bästa i livet och sänder massa Kärlek och Kramar till er! <3
    /LightAngel

    SvaraRadera
  118. Jag ska fortsätta följa ert liv..är ledsen för er skull , minnena har man alltid kvar var och en på sitt sätt..kram

    SvaraRadera
  119. Jag ska fortsätt att följa ert liv,,,,är så ledsen för er skull,, minnena har man kvar var och en på sitt sätt Kram

    SvaraRadera
  120. Styrkekramar till er som kämpar vidare!

    Vila i frid Sophie

    SvaraRadera
  121. Tårarna bara sprutar... så himla fint du skriver... så himla orättvist.. så himla sorligt.. men vilken underbar stark KÄRLEK!! Tänker på er..

    SvaraRadera
  122. Hej kära du
    Tårarna rinner och jag tänker på er, skickar massor med positiv energi till er.
    Kram
    Natalie

    SvaraRadera
  123. Mina tårar bara forsar,
    Vi känner absolut inte varandra nu men när vi var små gick jag i Alexandras klass och då k
    man ju varann, sen e det ju så att mina föräldrar fortfarande klippervsig hos din mamma så jag har verkligen följt med i din tragiska resa de sista åren... Det är så grymt så jag vet inte hur eller vad jag ska säga. Hela min iPad är helt våt nu av tårar iallafall så jag kan bara säga att jag tänker på dig och alla i er omgivning det är så himla orättvist att detta bara får ske! Men så fint du skrivit... Jag är helt chockad att du klarar av att skriva allt detta, men det är säkert som du skriver en otrolig hjälp i framtiden. Ha det så bra du kan, tänker på dig/ er dagligen!
    Kram Ingela

    SvaraRadera
  124. åh jag är så ledsen för er skull. Följde bloggen länge och sedan när ni trodde skiten var över (och jag försökte släppa påminnelserna om min egen vän som lämnat oss) slutade jag läsa så ofta. Gick in av en slump och såg att Sophie fått återfall och vågade inte gå in igen. Förrän nu... och ser att ännu en vacker människa fått ge upp kampen mot denna förjävla skitsjukdom. Önskar dig och Julian och alla andra kvarvarande all kraft och kärlek i livet utan Sophie. <3

    SvaraRadera