onsdag 10 oktober 2012

10/10

Känns som det var evigheter sedan jag skrev något över huvud taget. Sedan jag började med antidepressiva så har tyvärr min förmåga att formulera mig i text varit obefintlig. Samtidigt har jag känt att jag borde uppdatera er å något vis. Tillsammans med psykologen har min medicin verkligen börjat hjälpa och jag känner att biverkningarna börjar släpa taget om mig nu. Hoppas kunna komma igång och skriva lite mer regelbundet nu igen. Sprid ordet ;)

Jag tar mig ofta till kyrkogården, sitter och pratar lite med min älskade. Det slog mig häromdagen att  det nog är det enda stället man kan sitta o prata med en sten utan att folk kollar snett på en :)
Känns skönt att sitta där och bara ventilera sig liksom. Som jag saknar henne. Det kommer jag alltid att göra. Men nu kan jag hantera smärtan bättre. Att be om hjälp var verkligen det starka att göra.

Julian växer så det knakar! Han är så förståndig men ändå busig på samma gång. Jag önskar så att saker och ting var annerlunda, att Sophie fik uppleva allt detta underbara med honom.
Tack alla ni som stöttat och peppat! Ni är fantastiska. Tillsammans är vi starka på riktigt!
Kram!
Kör en favorit igen :)
/R

25 kommentarer:

  1. Rasmus , vad glad jag blev över att du tog dig ork att skriva ner lite om hur du mår, vi tänker på dig och julian. kramar

    SvaraRadera
  2. Härligt att du känner dig så stark. Jag tänker ofta på dig och Julian. Jag och mamma var vid graven i lördags, satte en blomma och tände ett ljus. Jag saknar henne också, väldigt mycket! <3

    SvaraRadera
  3. Kämpa på Rasmus, du är på rätt väg!

    SvaraRadera
  4. Så fint med ett inlägg, Rasmus....vi är många som tänker på er....ni klarar detta, det får ta tid....kram

    SvaraRadera
  5. Så roligt att du skrivit ett inlägg. Har tänkt mkt på dig och Julian, hur ni har det.
    Stor kram till Er.

    SvaraRadera
  6. Skönt att höra ifrån dig Rasmus. Tänkt skriva till dig i dagarna för att höra hur du mår. Iofs inget som hindrar mig från att göra det ändå bara för att du nu skrivit här.
    Ha de gött // Micke (what's cooler...)

    SvaraRadera
  7. Hej :) skönt att höra hur du mår och att du verkligen tagit tag i smärtan. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad ni går igenom. Men STARK är du verkligen. Har undrat så hur ni/du mår. Jag går in på bloggen varje dag och kollar om du skrivit något, och idag änteligen :) roligt!! Hoppas på fler inlägg och att du orkar skriva, de är fantastiskt :) Ta hand om er.
    /Kram Ida

    SvaraRadera
  8. Skönt att du har näsan över ytan.....har aldrig kommenterat innan men tänker på dig....trots allt går livet vidare och ibland tar det tid att komma ifatt det när man stannat / Malin

    SvaraRadera
  9. vad jätteskönt att få höra ifrån dig igen, Rasmus. jag har tänkt mycket på dig o Julian och undrat hur ni har mått. jag går in flera gånger varje dag och önskar att du har orkat skriva något. känn ingen press på att du ska orka skriva, skriv när du känner att du orkar istället. jag och många andra bloggläsare blir så glada att få veta hur ni har det, helt enkelt.
    många varma kramar till er båda från
    /också en mormor

    SvaraRadera
  10. Gott å høra att det går framåt sakta men säkert. Och var gott å høra att ni trots allt har det fint. Tack før att du delar detta med oss andra. Jag hittade själv ett gammal mail ifrån Sophie där hon skrev till mig att jag må kämpa på även om jag aldrig träffade henne. Å det ska jag gøra, Hon var min førebild som gick bort allt før tidigt. Du å Julian är tillsamammans så starka. Jag beundrar er styrka. Kram

    SvaraRadera
  11. Kram till dig. Hoppas att med tiden ska du kunna må bra utan medicinen. Allt gott till er <3

    SvaraRadera
  12. Tänker jättemycket på er fastän jag aldrig har träffat er. Din och sophies berättelse har berört mig så att det är svårt att inte tänka på dig. Graven är en fin plats att tänka på, och prata med för den delen ;)
    Kämpa på och ta en dag i taget. Många kramar!

    SvaraRadera
  13. Vad gott att du har tagit emot hjälp och att du ser en skillnad. Jag tror att ditt mående kommer att gå upp och med, men förhoppningsvis inte med lika djupa dalar... Ta hand om dig och tack för att du har skrivit här igen.

    SvaraRadera
  14. Kämpa på kramar till dig

    SvaraRadera
  15. Så härligt Rasmus!! Allt tar sin tid och det får det göra.....nu har du börjat att hitta nya vägar för dig och lilla Julius-det innebär ju inte att saknade efter Sophie upphör utan att ni lär er leva med den...Ni kommer att få nya minnen och det blandas med det gamla och blir till sist en hyfsad balans.... Var rädd om dig och lill killen-skriv om det är bra för dig,,,,,
    Fortsätt att prata med stenen eller något annat-du vet när man diskuterar med sig själv får man de klokaste svaren.....Styrkekram mariab

    SvaraRadera
  16. Som många redan skrivit.. Skönt att höra i från dig.. brukar inte skriva men vill att du ska veta att jag tänker mycket på er.. Många kramar Marie

    SvaraRadera
  17. Åååh, tack snälla för uppdateringen. Kram/E

    SvaraRadera
  18. Rasmus, härliga rader att läsa. Såklart allt borde vara annorlunda, Sophie borde få vara med er här på jorden - går inte på något sätt att säga emot det. Men du och Julian kommer att få ett fint och bra liv tillsammans - ni kommer att bära Sophie med er i era hjärtan för alltid. Saknaden och sorgen kommer vara livslång, men det kommer att bli lättare efter hand. Som tur är så är människan "funtad" att vi överlever (och lever!!!) även efter att vi upplevt våra största sorger - annars skulle vi inte klara oss. Men sorgen måste få ta sin tid - och den ser olika ut för alla.
    Jag önskar dig och Julian fina dagar tillsammans. Ser fram emot att få följa er på bloggen så länge du känner för att dela med dig.
    Varm kram till er båda,
    bloggläsare Hanna

    SvaraRadera
  19. Fint att höra från Er! Jag bloggade när jag var sjuk, men har precis som du beskriver svårt att skriva nu. Jag äter också antidepressiva mot biverkningarna av tamoxifenet, och mitt... vad ska man säga... min fantasi och "skaparkänsla" är liksom som bortblåst. Hoppas det blir bättre för dig, det verkar som om du mår bra av att skriva.

    Jag saknar Sophies ord också, kan inte föreställa mig hur tomt det måste bli. Starka är ni!

    Kram

    SvaraRadera
  20. Visst är det svårt med antideppresiva medel men ändå så bra!De får en ändå att orka med livet när det är svårt. Själv kan jag säga att de hjälpt mig väldigt mycket. I din situation känns det som att det är jätteviktigt att ta medicin. Ta medicinen nu när du mår dåligt. kanske att du kan sluta med den senare när du har gått vidare. Men var inte rädd för att ta den. Den är jätteviktig för dig just nu.
    Jag önskar dig lycka till och sänder en kram!

    SvaraRadera
  21. så skönt att höra ifrån Dig.....men känn inget tvång att skriva...är man deprimerad kan det mest vardagliga kännas som att bestiga Mount Everest, skriv då det känna att det blir bra för Dig. Så skönt att Du börjar känna att det ger hjälp, medicinen i kombination med samtal. Och så bra att Du kan sitta där på kyrkogården och prata med Din kära Sophie....(fast det är ju stenen man ser) Önskar Dig och Julian allt gott/ Carina

    SvaraRadera
  22. Hej Rasmus
    Hoppas du mår bra eller rättare sagt klarar din situation Vet hur svårt det är gick igenom samma sak när min älskade man blev sjuk i den hemska sjukdomen o senare avledJag äter antidepressiva o tackar Gud för att dom finns tänk att det är en medicin precis som man kan äta mot diabetes osv men detta är för själen Saknar dig lite på bloggen Ha det bra med din underbara son Kramar

    SvaraRadera
  23. Fina Rasmus!
    Kämpa på! Du är en underbar pappa till lilla Julian!
    Kan inte föreställa mig vad du går igenom, men hoppas ni så småningom hittar en vardag som fungerar för dig och lilla prinsen.
    Kram Michelle Fyhr Seifert

    SvaraRadera
  24. Har haft er i tankarna och det ger ro att veta att du iallafall har haft ork till att skriva här.
    Ta all hjälp du kan få, på alla vis. Jag önskar så att verkligheten skulle sett annorlunda ut för er. Nu önskar jag er all kraft i världen. Ödmjuk inför den styrka ni redan besitter...
    Kan inte helt förstå vad du går igenom, men jag vet att livet lär en hantera de mest ofattbara situationer, och glädjs åt att du är på väg i rätt riktning.
    Hoppas att det ska fortsätta såhär.
    Kram från "en" Linda med familj i Malmö.

    SvaraRadera
  25. Caroline Ahmed14 maj 2017 kl. 11:28

    Jag heter Caroline Ahmed från New York. Efter 6 års äktenskap utan barn har jag äntligen blivit gravid. Älskling till Gud Allsmäktig min Kära syster skriver till dig att dela med dig vad Mallam Abudu har gjort. Jag sa till mig själv att jag Kommer att vittna om Mallam Abudu gör detta med örtmedicin, jag mailade dig för en begäran av ditt graviditetsmedicin förra året efter att ha sett andra kvinnors vittnesmål på en hemsida online bestämde jag mig för att uttrycka min tro och komma överens med dig. Din graviditet Medicin och du bad för mig att vi kom överens om att jag skulle bli gravid, Hallelujah !! Ja, jag blev gravid två månader efter och jag är nu 4 månader gravid ära till den allsmäktige guden. Jag vet att jag kommer ha en smidig och enkel leverans snart. Kontakta honom. mallamabuduspiritualhome@gmail.com

    SvaraRadera