Ville bara säga hej...

Nu var det längesen jag satte min fot här inne på bloggen. Men det är egentligen bara positivt.
Jag skapade ju denna för att dels kunna skriva av mig och sen för att vänner och bekanta skulle kunna följa mig och se hur det gick för mig i min behandling.
Och nu har jag inte haft särskillt mycket att skriva om efter operationen.
Det har varit väldigt lite sjukhusbesök sen dess och jag känner väl att det börjar närma sig slutet på denna resa.
Ska inte ropa hej än då jag ska träffa min läkare nu på torsdag och få veta hur tumören faktiskt såg ut och hur reslutaten blev av analysen dom gjort på den. Detta avgör kommande behandling.
Just nu är jag bara inställd på att det ska räcka med strålning, så det håller vi tummarna för.

Jag har mått ganska okej efter op. Naturligtvis är jag öm som väntat och väldigt stel i armen, men jag stretschar på. Dock fick jag reda på att jag fått något som kallas för "kärlsträng" när jag var uppe och tömde det som nu hade börjat likna ett nytt bröst. 300ml fick hon ut och rådet att ringa min sjukgymnast för rådgivning om hur jag ska bli kvitt detta.
Det är väl inte helt ovanligt att man drabbas av det, men varför kunde inte jag få vara de där som klarar sig.
Kan säga att det gör djävulskt ont!
Det är som att man har hela armen full av förkorta gummibandband som gör att armen inte går att sträcka ut. Smärtan man får när man ändå försöker sträcka ut den är obeskrivlig.
Men på tisdag träffar jag sjukgymnasten igen för att se vad hon tycker om det och hoppas på bra råd.

Finns det någon mer som drabbats av kärlsträng och lyckades ni strescha bort det helt?