Provsvar...

Igår var jag hos läkaren som opererade mig för att få svaren från analysen dom gjort på tumören.
Hon berättade att det gått relativt lätt att ta bort själva knutan i bröstet som var ca 6-7 cm!?
Japp, den var stor, men förmodligen en av anledningarna till att man inte upplevt det som en knuta utan mer som ett område med fastare vävnad.
Hursomhelst så lyckades dom få bort hela tumören med goda marginaler runt om, alltså radikalt som de säger. Dvs. att de fanns en massa frisk vävnad runt tumören vilket gör att man kan vara ganska säker på att man fått bort allt.
Dock hade väl inte cellgifterna gjort ett riktigt så bra jobb som dom hoppats på.
I tumören så fanns där ett område på ca 3-4 cm där man kunde se att där fanns cancer som fortfranade var aktiv. Även i de tolv lymfkörtlarna som de tog bort så hade 3 av dom fortfarande cancer i sig.
Det ultimata är ju ifall man ser att all cancer har dött och det bara är till att ta bort, men tydligen händer det ytterst sällan. Det vanligaste är att den krymper vilket gör det lättare inför operationen.

Det negativa med att det fanns så pass mycket cancer som fortfarande var aktiv är att man inte kan utesluta att cellgiftet har tagit död på de eventuellt vandrande tumörcellerna som kan finnas runt om i kroppen.
(Ibland lossnar celler från tumörens ytterkanter och vandrar då genom kroppen. Det är inte förrän de slår sig ner som cancer bildas.)
Men hon nämde även att ifall de nu finns tumörceller som "vandrar" i min kropp så behöver inte det betyda att jag skulle få cancer igen. Det ska mycket till för att dom ska hitta en bra miljö att slå sig ner på och en hel del hjälp ifrån friska celler också för att kunna slå läger så att säga, och mitt eget immunförsvar kan klara av att ta hand om dom på eget vis.
Så nu jäklar ska denna kropp och själ vårdas så att immunförsvaret alltid ligger på topp.

Men jag är FRI från cancer nu och det är det viktigaste!
Allt annat får vi ta efterhand. Men visst skrämmer det mig att veta att jag kan få återfall.
Störst risk är det i ca 3 år framöver därefter minskar risken med tiden.
Men har jag klarat mig om 8-9 år så kunde jag vara ganska säker på att det inte kommer hända igen sa hon.
Så om alla kunde hålla tummarna för mig i några år framöver så hade det varit snällt ;)

Nu ska jag fortsätta kämpa med mina stretschövningar, gå igenom strålningen som kommer börja om några veckor, sen gå vidare och inse att jag är FRISK! :)

Men redan nu är jag ju frisk. Jag måste bara återhämta mig från allt och få kroppen till att fungera som förr igen.
Strålningen är ju bara i förebyggande syfte.

En dusch på detta och en tur till Ikea. Det är väl dit man går när vädret är grått ute? :)