Ikväll gråter jag när jag ser bilden på Sophie som hänger vid sängen här hemma. Tänker så på vad som kunde varit just idag. Vet inte varför men tårarna är välkomna. För första gången sedan de antidepressiva tog över känner jag mig levande igen. Jag vill gråta. Jag vill visa min sorg för henne var hon än är, för er och resten av världen. Sophie lämnade oss alldeles för tidigt och det är helt enkelt inte ok. Vi Kan skicka folk till månen. Vi planerar permanenta bosättnimgar på Mars. Vapenteknologin och forskningen bakom får så många anslag att man häpnar? Med den typen av anslag skulle cancergåtan vara löst. Det är min fasta övertygelse.
Häromdan var det alltså månader sedan jag satt där. Knäckt, en bruten man och vad har hänt på fem månader? Jag vet i ärlighetens namn inte. Är jag mer självständig? Nej.... Det tar emot att skriva detta men jag tror inte att jag skulle klara det själv än. Men en dag. Jag fortsätter att gömma mig i låtsasvärldar på kvällarna. Jag räddar världar eller krigar i galaxer istället för att ta mig ut och röra mig. Men jag trivs med mina vänner på andra sidan jorden. De är min trygghet just nu. Det kommer att gå i vågor de förstår jag. Idag tog vi ett steg bakåt men vi ger inte upp. Många kramar till er /R
Jag har inte på långa vägar gått igenom samma helvete som du/er men jag har haft min beskärda del. Jag låg i soffan och sov o sov o sov. Orkade inte resa mig. En dag frågade min 7 åriga son min sambo - varför sover mamma alltid?. Då reste jag mig. Jag blev starkare för varje dag men det tog tid. Jag är så ledsen att jag inte fanns där för min son då han behövde sin mamma.
SvaraRaderaRasmus!
SvaraRaderaDet är väl så livet är-2 steg framåt och så ett bakåt....
För att kunna känna äkta glädje måste vi tyvärr känna på det som inte är så kul ibland..
Nu menar jag inte att unga människor ska lämna jorden och det är ok, det finns ju mindre saker som slår undan fötterna på oss ..... Att du "flyr" i din värld är väl inte så konstigt-men du är medveten om det och då har du möjlighet att förändra det den dag då du är mogen...
Kan mycket väl tänka mig att den nalkandes julen lägger börda på mångas axlar...
När jag tänker tillbaks på min barndom så grät nog mamma en skvätt varje jul-alltid var det någon hon tänkte lite extra på...Nu sitter jag i den båten och när julen kommer så minns jag mamma extra mycket...( att hon dog som gammal spelar liksom ingen roll-förlusten känns alltid förtidigt....kan tänka mig att när en ung människa lämnar jorden förtidigt så blir det ännu mer smärtsamt-allra helst de första åren..) Var rädd om dig och din lille kille-sorgen finns där men ni kommer att hitta glädjen och hoppet igen!
Styrkekram mariab
Livet blir aldrig detsamma igen , du och andra runtomkring är också påverkade/förändrade .
SvaraRaderaTiden har sin gång och du måste låta den gå ....
Skratta när du kan , om det så är bara för en sekund .
Kan bara ana att ditt liv är som den värsta mardrömmen .
Vill du läsa fina rader om livet , kika in till en ung man (ikroppenmin )
Handen runt hjärtat .
Hej vännen
SvaraRaderaFörstår precis hur du känner Min man har också avlidit i cancer han var visserligen äldre men vi hade varit tillsammans i 45 år o den saknaden jag har nu går inte att beskriva Äter också antidepressiva tur att dom finns Det kommer bli bättre för dig vännen men det tar lååång tid Gråt så mycket du kan det känns bättre att få ur sig sorgen Kramar till er båda gossar
Kram...läste Sophies blogg innan . har forsatt att läsa din!
SvaraRaderaSå mycket kärlek det finns inom dej den kommer hjälpa dej upp och vara livlig..!
mvh en som du berör med dina ord
Livet suger ibland. och det får det lov att göra. det viktigaste är att man hittar tillbaka till livet inom rimligt tid.
SvaraRaderasorgen tar olika tid. och den har 1000 olika stadier som man ska gå genom. låt det få ta tid. du hittar stigen tillbaka till den stora vägen när det är dax.
du har ett liv som är beroende av dig och han kommer även att leda dig rätt.
kram på er båda och jag lovar det blir bättre fast du inte kan se det just nu.
/ Katja
Många kramar till dig Rasmus
SvaraRaderaTänker på dig och lille Julian väldigt ofta. Vilken tur ni har som har många runt om er som fångar upp och hjälper till och stöttar er i denna stora sorg. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaKramar till dig. Låt tårarna rinna, det är så jäkla orättvist.
SvaraRadera"Efter regn kommer solsken", det kommer att hända i ditt liv också. Kämpa på!!!
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaJag blev lite överumplad nu och vet inte riktigt vad jag ska skriva. En av mina läsare på min blogg nominerade denna bloggen i kategoring "Blogg jag läser för att bli berörd" i min bloggtävling:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/october/tavling-utlottning-ala-oscarsgalan.html
Jag klickade på länken och kom hit och började läsa....och gråta naturligtvis. Hur ska man inte. Det är ju för j-ligt och du skriver så bra.
Ville bara tala om det för dig och göra så att du känner dig lite stolt över vad du åstakommer.
Skickar med en länk till ett annat blogginlägg som jag läste, om just att förlora någon i cancer, och som också berörde mig mycket:
http://www.meekatt.com/2012/10/hur-overlever-man.html
Många kramar och hälsningar från
Yohanna som blev helt ordlös inför sådan otrolig sorg, men också styrka. Jag tror på dig.
Tänker ofta på dig, på Stina och Jojje. Det var så fel att Sophie dog. Och nu står ni där och ska klara det på något sätt. Bra med medicin, bra med "verklighetsflykt". Bra! Så många tårar ... kan man säga bra om dem? Kanske? Men det är din smärta. Ditt hjärta. Och allting läker, det är sant, men vägen är lång. Jag önskar dig helande i sorgen, stunder av tröst, rent av glädje, jag önskar dig kärlek. Jag önskar dig det som kan ge dig läkande, om det är dataspel, medicin, familj, Julian, vänner, kanske religion, det spelar ingen roll, jag önskar dig det som hjälper DIG. Och det som hjälper Stina och Jojje.
SvaraRaderaKram Åsa (frånskild moster till S)
Fina fina du..det kommer bli bättre en dag. Sorg och saknad finns nog alltid där men kanske inte kommer att vara så påtaglig som den är idag...det kommer kännas lättare.
SvaraRaderaMan tror aldrig det, men det gör alltid det, förr el senare..
Gör det som känns rätt för dig idag..men stanna inte för länge i en overklig värld..den riktiga är trots allt bättre, men det inser man inte förens man bryter sin bubbla..
Många kramar Åsa
Hej Rasmus. Känner inte dig men har följt din sambos blogg länge. Tänker ofta på er och beundrar den styrka du besitter som du inte vet om att du har. Jag vet inte hur det känns att förlora någon man älskar. Därför kan jag inte heller säga att jag förstår hur du mår/känner. Jag kan bara försöka sätta mig in i hur du måste kämpa dagligen för att ens orka existera. Den sorg du går igenom är din och jag beundrar din styrka att orka berätta den "nakna" sanningen om hur du mår på ett så vackert vis. Sophie hade varit stolt över dig det är jag övertygad om. Livet blir inte alltid som man tänkt, det är ett som är säkert. Life is what happends to you while your'e busy making other plans. Citat från John Lennon. Tänk vad världen är liten. Idag när jag och min son skulle köra till tekniska museet i malmö såg jag dig köra förbi. Eller jag är nästan säker på att det var du. Vid pildammsparken. Tänker på dig/Julian ofta och vet att ni kommer klara er igenom detta men det måste få ta den tid det tar. ☀styrkekramar från Angelica i vellinge☀
SvaraRaderaVi genomgick samma resa i Lund med Charlotte 24 år. Kanske låg vi där samtidigt. Charlotte dog 3/2 2012 i 12-årig cancer, men utan barn. Det är en tung helg. Våra känslor är ofta lika, att finna en mening med livet vidare. Det blir aldrig bra, men man lär sig kanske överleva. Det är så jobbigt med alla de besservissare utan kunskap som tror att nu är det bättre. Tung helg. Nu kommer fasa -julen-. Kram från en trött mamma på Linderödsåsen Gunvro....www.charlottetjejen.blogg.se
SvaraRaderaJag tycker det verkar skönt att ha en låtasvärld att fly till när man behöver det! Fortsätt att kriga Rasmus! Kriga mot smärtan! Du kommer att vinna... En dag...
SvaraRaderaKämpa på Rasmus!
SvaraRaderaJag kan säga att jag och Sophie gick restaurangskolan på Vipeholm tillsammans i 3år.
Under mina 3 år på skolan fanns där ingen så snäll, varm, jordnära och omtänksam som henne. Vi åkte ofta bussen tillsammans och pratade om allt mellan himmel och jord =)
Hon var och är en av få personer man verkligen minns när man tänker tillbaka!
När jag fick veta vad som hänt och läst bloggen blev jag helt chockad.. av alla människor som finns, så ska det alltid vara dom goda människorna som drabbas.
Min pappa gick bort i cancer när jag var 6 år gammal. Ofta tänker jag på hur mitt liv skulle varit om pappa hade levt, MEN! Min mamma har gjort en helt fantastisk resa med mig och min syster.
Nu 21 år senare är jag tacksam för att haft 1 bra förälder. Lever ett lyckligt liv och tänker.. ur allting ont, kommer ofta något gott.
Jag känner inte dig, men har du fått Sophies styrka med dig. Så kommer du klara av att gå vidare, och skapa ett bra liv!
Det gör ont.. men det kommer gå!
Ödmjukaste omtanke,
Erik Regnell
HejRasmus
SvaraRaderaHittar din blogg.. jag vet inte var.. men behövde nog komma hit.
Min far har precis den 12 oktober gått in genom Pärleporten och jag har så mycket känslor som strömmar starkt emot mig för att i nästa stund minska i styrka. Min pappa fick leva ett långt liv, 91 år men ändå är saknaden enorm. Jag fick ha honom så länge men ändå känns det inte tillräckligt länge. Som jag lider med dig och jag kan inte på något sätt likna min sorg med din för din Sophie rycktes ifrån er alldeles för tidigt! Men jag blir starkt berörd av att du verkligen så fint visar oss din sorg och din saknad. Men också hur livet utan Sophie kanske gör sina små påhälsningar på ett positivt sätt. Du kan le mitt i stormen och du kan också visa dina tårar och din kamp!
Stor kram från en som kunde vara din mamma i ålder och Lycka till!
Hej min kära vän
SvaraRaderaDu får uppdatera dig här nu Jag vill veta hur du o din lilla gosse mår o jag hoppas att ni har det så bra ni bara kan Kramar till er båda
Jag sänder en stor varm kram till dig. Gör det du måste för att klara av det om det så är i en låtsasvärld.
SvaraRaderaKram!
Hej Rasmus.
SvaraRaderaJag vill bara lämna ett avtryck här, visa att jag läser och är med dig. Hoppas dagen idag blir en av de bättre. Kram/E
Måste bara skicka en blogg-kram och hoppas på att ni mår bra...tänker ofta på er....Helen i Malmö
SvaraRaderabara tänkte på Er precis just nu! Hoppas ni har det så bra som det går
SvaraRaderaTårar, ja det är bra med tårar. Jag tror att det är bättre att tårarna får komma när de kommer, än känna att man måste hålla inne med tårarna. Nu vet inte jag hur det är för dig, jag har långt ifrån behövt gå igenom samma situation som du gör, men när jag har känt mig ledsen så tårarna kommit så har det känts lite bättre efteråt.
SvaraRaderaTänk på att Sofie finns alltid med dig, var än du är och vad än du gör och hur än du mår.
Jag fick höra en gång, att det finns ingen genväg för att må så bra som man vill må. Utan man ska tillåta sig göra den resan, vilket jag också tror att du gör.
Det är en styrka av dig att du vågar vara ärlig med dig själv, hur du mår och känner och så vidare. Våga ta med dig den styrkan i de stunder som känns mindre bra.
Och en till sak, Julian är Sofies och ditt blod. Det kan ingen ta ifrån dig.
Jag har två barn och det är mitt biologiska som jag har och de ger mig styrka och trygghet att jag ialla fall har dem.
Sköt om er, Du & Julian! Styrkekramar till ER!
Hej min vän
SvaraRaderaGår in varje dag på Bloggen önskar att du kunde skriva hur du har det nu Förstår att det är tungt nu till Jul o du har annat att tänka på men skulle bli glad om du bara skrev några rader här Tänker på dig o lilla Julian mycket
Kramar till er
Tänker på er och hoppas att ni mår bra!
SvaraRaderaHar precis läst igenom nästan hela sophies blogg plus din systers och jag försvann där ett tag, hörde ingenting, kändes som om allting stannade upp. Och då är jag en person som inte känner er, men det fångade mig så och tårarna rann.
SvaraRaderaNär jag sedan läser det du skriver så känns det som det blir för mycket, ingen ska behöva gå igenom det som du har gjort. Jag blir helt rörd. Får mig att tänka på att man ska försöka att ta tillvara på varje dag med sina nära och kära. Du berör med ditt skrivande, så fortsätt om du orkar. Tänker på dig och lille Julian. Kram
Hej Rasmus! Ville bara att du ska veta att jag läser din blogg och jag tänker mycket på dig och Julian. Det har blivit extra mycket nu eftersom att julen närmar sig. Jag följer dig även på Instagram. Det är jag som är Maria. Hoppas att du och Julian har det så bra som det går. Varje gång jag läser ett inlägg om hur du kämpar på och hur du känner rinner mina tårar! Många styrkekramar till dig och din söta Julian. Kram Maria
SvaraRaderaHej min vän
SvaraRaderaVill bara höra hur du o din goa son har det det var så länge sedan du skrev här Förstår att du har mycket att stå i kanske inte mår så bra Men snälla bara några rader hur ni har det Massa kramar till dig o Julian tänker på er varje dag
Kramar från ett snöigt Finland...tittar in varje dag, önskar dig och alla omkring dig en fridfull jul, det kommer att gå bra!
SvaraRaderaVi tänker på dig och skickar många kramar från oss i Umeå
SvaraRaderaJag känner att du behöver släppa den här bloggen nu! Snälla Rasmus, gå bara vidare så gott du kan. Du behöver inte hänga kvar här längre för vår skull. Det är du som har det jobbigt inte vi. Du har ingen skyldighet att skriva om dina känslor här. Du har gjort ditt jobb efter Sophie. Hon är stolt över dig men jag känner att hon vill att du ska gå vidare nu. Vem är jag att säga så!!?? Men det är min känsla. Jag läste hennes blogg helatiden och fick en känsla av hur hon funkar. Stark som satan, gav goda,peppande råd, ville allas bästa, ville alltid hjälpa, hennes råd: lev livet!
SvaraRaderaJag tänker mig att hon skulle ge dig råder: Lev livet! också.
Kram!
Håller helt med mittilivetochjag. Gå vidare i livet. Detta säger jag dig som en som överlevt detta helvete som ni gått igenom. Jag skulle inte vilja att mina barn fastnade i sorgen utan att dom hittade nya vägar att utforska. Gör det när du känner dig mogen, men släpp oss som följt Sophies blogg du har inget ansvar för oss. Stor varm kram till er
SvaraRaderaFortsätt gärna att blogga om det känns bra för dig! Vi är många som mer än gärna följer din blogg men du behöver inte känna att du måste fortsätta blogga för vår skull. Hoppas att du och din fina son får en fin nyårsafton! Många varma nyårshälsningar från en som uppskattar din blogg och som hoppas att du fortsätter blogga om det får dig att må bra
SvaraRaderaFör er kommer det alltid finnas ett före och ett efter , livet blir aldrig som det varit .
SvaraRaderaDet är sorgligt och så plågsamt .Unga mamman , hustrun och dottern som får lämna mitt i livets blomning ...alla ord är för små . Overkligt , men världen snurrar på som vanligt .
Men du ska göra mer än att överleva , du ska klara av att leva och det är det som är det svåraste .
Bara gott till dig och din lille son ...
Och du , snart vaknar alla vita fjärilar !
Tänker så ofta på dig och Julian. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaVi undrar hur ni mår? Om du tänker sluta blogga vore det artigast mot läsarna att göra ett avslut. Önskar er allt gott! Med vänlig hälsning, Gunilla
SvaraRaderaHej Rasmus!
SvaraRaderaHoppas det går framåt sakta men säkert? Hoppas att du kan hitta kärleken igen? Liksom börja om lite från början. Hoppas att du kan känna stunder som du kan leva, njuta av livet?
Rasmus, gör saker och ting som känns bra och rätt för dig själv och för dig & Julian.
Ha det så jätte gott & Sköt om er väl, Du & Julian!
Jag önskar er all lycka! Styrkekramar!
Rasmus gör nog ett avslut när han känner att han orkar det.. Han ska inte känna att han är skyldig oss läsare nåt.Vi är så tacksamma att vi fått följt med Sophies å din resa .Önskar dej å lillkillen allt gått i det fortsatta livet kram kram
SvaraRaderaTänker på er alla. Du och din lille son, Stina och Jojje.
SvaraRaderaÅsa
Ok! Det är över nu! Rasmus går vidare. Låt honom vara!!!!
SvaraRaderaLycka till med allt!
SvaraRadera