De senaste dagarna har jag haft svårt att sätta mig ner och skriva. Har inte tillåtit mig själv att tänka för mycket på Sophie och ensamheten jag känner. Dagarna har fått fyllas av mer praktiska saker att göra. Nu är lägenheten tom, nycklarna är lämnade. Det känns så underbart att man bjuds med på olika saker och samtidigt är det jobbigt att man som jag skrivit innan så känner att man ser på pardynamiken från "utsidan". Men att se hur glada Martin och Sofia var när Sofia svor sin läkared var jag lycklig för dem. Så kul att se Martin le med hela ansiktet. Han såg allt lite stolt ut. Med all rätt. Han har stöttat Sofia genom hennes svåra tid i studierna och igår fick de sin belöning. Och Sofia, läkare Dr: Svensson. Fy vad imponerad jag är. Eden följdes av god middag på restaurang och sedan drinkar. Mitt i glädjen var de måna om att jag hade det bra och det gör mig glad. Så glad! De fick mig att le på din födelsedag som annars hade varit så tung att bära
Jag saknar dig så Sophie min älskade Chopski. Det är tomt idag. Men i morgon kanske det är bättre. Älskar dig för evigt. Det är så ensamt att vara jag bara.
Förstår att det är tungt. Men det kommer att kännas
SvaraRaderabättre. Vill tipsa dig om en bogg, Min tuffaste match hittills. Gå in där och läs om du inte redan läst.
Kram från Maria
Du är en krigare du med Rasmus! Men glöm inte att du har Julian och han är en del av Sophie, hon kommer alltid att finnas hos er genom honom.
SvaraRadera/ jocke
Rasmus, mitt hjärta värker så för dig. Det enda jag kan tänka på, är att jag vill krama dig hårt. Vi rör oss på samma ort ibland.. Om jag springer på dig, vore det okej? Många varma kramar
SvaraRaderaDet tror jag säkert. :)
RaderaFörstår verkligen att det är tungt och ensamt för dig även om du omges av underbara vänner som är måna om dig!
SvaraRaderaDet är aldrig lätt att vara 5e hjulet och speciellt inte nu!
Jag tycker du är otroligt stark för jag berörs så otroligt mycket av er historia så hur skulle jag ha orkat om det handlade om mig?'
Styrkekram Sofie
Tänker på er Rasmus och Julian. Styrkekramar
SvaraRaderaMånga tanker till Er, kämpa på Rasmus. Det måste vara så otroligt tomt utan lilla Sophie. ¨
SvaraRaderaNär sorgen kom till mig tycker jag att det var värst efter kanske två tre månader när man insåg att jag ska leva utan min älskade. Efter ett tag vände jag mig till ett medium då jag inte tyckte att kurator förstod mig utan tjatade om jag skulle se framåt. I sorgen kanske man behöver älta ett tag. I alla fall kom jag långt genom att gå till detta medium som beskrev min älskade, hur sjukdomen gick, hur jag skötte honom in i det sista mm. Saker som hon absolut inte kunde känna till. Om du väljer detta sätt gäller det ju att hitta en seriös. Känner inte till nån nere hos dig men du kan kolla denna hemsidan: www.spirituelltcenter.se
Många har fått hjälp av Helen.
Kram
Rasmus och Julian,
SvaraRaderaFina och Sanna vänner som ni har mitt i det svåra, är guld värt. Du skriver så fint om din älskade Sophie. Du berör.
/ också en mormor
Käre Rasmus, tänker så på er. Klart att det är svårt att som du skriver att se på pardynamiken från utsidan. Men det gör så gott att höra att du har så goa vänner runt dig, som värnar om dig och tar hand om dig, det är guld värd. All kärlek och många varma styrkekramar till dig och pussa goa Julian från mig.
SvaraRaderaEssie
Fina vän..
SvaraRaderaVi var SÅ glada att du ville ta del av denna dagen med oss, det var för oss en självklarhet att du också skulle fira med oss. Du var och blir aldrig "femte hjulet" med oss det ska du veta! <3 Ser fram emot många fler glädjestunder tillsammans (som förhoppningsvis blir mindre jobbiga med tiden), även om Sophie alltid kommer att finns med oss i tankarna och hjärtat. Du är en kämpe, vi är lika stolta över dig och hur duktig du är med din underbara påg.
Vi fixar detta ihop <3 <3 <3 Puss & kram till lillemannen!
Kram Sofia
Jag blir berörd till tårar av varje inlägg, du skriver så otroligt berörande och starkt. Och Kärleksfullt!!! Skönt att ha så fina vänner mitt i allt det nattsvarta. Styrka och värme till dig!
SvaraRaderaTänker på dig, vilken kämpe du är, tillåt dig att få lov att sörja..
SvaraRaderaMånga kramar till dig
SvaraRaderatänker på er.
SvaraRaderakram
Natalie
Tänker på er varje dag fast jag inte känner er.
SvaraRaderaStor kram till dig & söta lilla Julian!!!
Massor av styrkekramar till er!
SvaraRaderaAllt kommer att bli bättre, det får ta lite tid!! Livet är sånt att ibland blir det djupa sår och de måste få läka..... Minnet av en älskad fru och mamma kommer alltid att finnas men vardagen rullar vidare och ni får nya minnen och upplevelser! De gör att du kommer att hitta nya stigar att gå på -men det gör inte att minnet helt bleknar, det förblir ett minne men tar inte hela ditt liv..( undrar om jag ens själv förstår vad jag menar??-Men även om det känns svårt idag så kommer det ljusare dagar och de blir med tiden allt fler, sen glömmer man aldrig men vi får nya minnen och de behöver också sin plats...) Hoppas nu att sommaren blir ljus och fin för dig och din lille pojk-en tid att hämta kraft och styrka. Det kan vi alla behöva efter en regnig vår och allra mest de som varit med om livsavgörande händelser..... Styrkekramar till er båda
SvaraRaderaTänker på dig och Julian. Vad roligt att du kunde vara med när din vän blev doktor.
SvaraRaderaHur har det gått för Julian på hans nya förskola? Är det långt bort ni flyttat nu från där ni bodde innan?
Många varma kramar Elin A
Vet att det gör så himla ont att mista, ibland kommer känslorna över en och man får knappt luft när man inser att man kanske aldrig kommer ses igen. Man fattar inte att livet bara rullar på för andra när det känns som tiden stannat för en själv. Sorgen måste ha sin tid och det kommer att ta tid Rasmus. Men att tänka och minnas gör att Sophie är med på ett sätt.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dig och Julian
Från en som tänker ofta på er
Hej Rasmus. Jag undrar om Julian förstår vad som har hänt, eller är han för liten? Märker du av att han saknar sin mamma? Tänker på er väldigt mycket. Kram
SvaraRaderaRasmus jag tänker på dig och Julian varje dag, undrar hur ni har det och hur det går för Julian på hans nya dagis.det är så skönt att höra när du träffar personer som månar om dig och ser till att du ibland också mitt i tårarna får ett gott skratt, Det går inte en enda dag utan att jag tänker på Sophie och mitt hjärta värker och så kommer det förmodligen att vara för alltid,men med tiden så lär man sig leva med smärtan och ser det positiva i att fått förmånen att ha lärt känna henne även om det var en alldeles för kort stund. Ibland känner jag att det är svårt att finna ord, man är så rädd för att skriva fel, egentligen är det bara så att man vill skicka en kram till er och tala om att man tänker på er.
SvaraRadera