3 timmar kvar

Snart är det dags att återvända till sjukhuset igen. Ska vara tillbaka runt 12 (en av många medicintider jag har att passa).

Men så roligt vi hade igår. Den var helt klart sevärd även fast mina ögon blev tunga emellanåt.
Men de var en pärs att ta sig upp för läktaren kan jag säga. Benen är ju som spaghetti på mig, så armkrok på varje sida så gick det.

Svärmor körde mig hem igår vid ett tiden och Julian låg fortfarande och sov. Jag ville bara väcka honom men fick snällt hålla mig en timme till.
Rasmus och Vivecka lyckade filma när jag gick in i rummet till honom.
Första gången på tre veckor som jag går in till honom efter middagsluren.
Han blev helt paff när han såg att det var jag som kom in genom dörren och var så lugn i min famn.
Massor av pussar delades också ut och vi fick läst böcker som vi alltid gör och ätit mellis tillsammans.
Jag märker verkligen hur mycket som har hänt på denna korta tiden.
Så fort det går, vill bara stoppa tiden.

Rasmus och jag planerade även lite hur vi ska ha det på balkongen. Det kommer hur mycket reklam som helst nu från alla blomsterbutiker som finns. Så snart är det dags att göra den vårfin och bli till vår lilla oas som alltid.
Där ska vi njuta många timmar i solen och med en kopp te på kvällskvisten.

Nu ska jag bara sitta här i soffan och njuta innan det är frukostdags.

Tyvärr lyckas jag alltid bli lite deppig när jag har bra dagar. Man vill veta och ha garantier på att det kommer bli massor av bra dagar till.
Men det kommer det att bli, det vet jag.
Bara genom att titta på dessa bilderna så är jag på rosa moln igen. Min lille Prins!

Provar mammas solbrillor

Tänk att han en dag också ska 44:or i skor :)