Badkläder

Julian fullkomligt älskar att bada men har fått hålla sig till sin lilla badbalja här hemma.
Känner dock att jag skulle vara redo att sätta min fot på ett badhus nu men vad sjutton ska jag ha för bikini?
Jag har tittat runt en del på nätet och tycker det är så himla tantiga.
Det lär väl bli den dyraste bikinin jag köper eftersom dessa kostar bra mycket mer än vanliga.

Har ni några bra tips på vart man kan köpa badkläder?

Här är dom jag har hittat. Vad tycker ni?



Sådär va?

Bilder är tagna från Amoena.se





Dalmas till Tomte

Vi har haft ett par härliga dagar med våra familjer nu under julen.
Vi var ju i Trelle i fredags och hade en lugn och skön kväll och där tom Julian överraskade oss med att sova till 8 på morgonen.
Det händer aldrig annars, men han ville väl också vara laddad nu när vi skulle få tomte besök ända från Dalarna ;)
Innnan vi svidade om och begav oss mot Malmö och min familj så hann Julian med att öppna sina paketer som var från Rasmus sida.

"Taaattaaa"

Ifall någon missat så är det traktorer som är högst på listan just nu.

Tack Essie!

Han fick bla. ett grytset, kläder, Byggare Bob film och en jättefin haklapp i form av en kockrock också.

Sen for vi mot Malmö och mina föräldrar och hann precis till Kalle och mandelmusslorna!

Julian var verkligen på tophumör och strosade runt där i sina fina julkläder och busade som vanligt.

Vi fick ätit massor av god julmat innan det var dags för barnen att gå med gröt till Tomten.

Så tillsammans med Mormor gick det med varsin skål med gröt till Tomtemor och Tomtefar som de satte nere på gården medans Pappa hann rigga om till Tomte och alla klapparna hamnade under granen.

Så lagom tills vi hade tagit av oss ytterkläderna knackade det på dörren.

Det blev många förvånade miner när Tomten steg in genom dörren men det lättade snabbt när de fick varsin ficklampa av honom att leka med.
Klockrent då de tidigare under kvällen kivades om en liten ficklampa som pappa har på sin nyckelknippa.

Som vi skrattade när Pappa kom in där ifull mundering, utan glasögon och med den nya dialekten.

Hahaha, Vi hade iallafall en glad tomten som även bjöd på lite skönsång som "imse vimse spindel" mellan klapparna.

Jag tror faktiskt inte att de uppfattade att det var "morfar/farfar" som hade klätt ut sig även fast Oliver var snabb med att fråga var Farfar var nånstans.

Julian fick verkligen sååå många fina paketer så att Jag och Ramus har börjat diskuterar ifall vi inte borde byta rum med honom snart så han kan ha det stora rummet och vi det lilla.

Vi ska ju trots allt bara sova.

Han fick kläder, en spis, kassaapparat, en film, en sopbil och mycket mycket mer, så nu har han fullt upp ett tag framöver.

Julian slocknade inte förräns vid tio och när vi sen skulle gå framåt halv tolv så bestämde vi att han kunde ligga kvar hos mormor och morfar.

Nu ska vi snart göra oss iordning innan vi hämtar hem vår lille prins och åker mot Trelleborg igen.

Här kommer lite bilder från vår Julafton:

Oliver och lille direktören

Ava som i princip sov sig igenom hela Julafton :)

Hembakat såklart!

Första riktiga julmaten

Med lykta och gröt till tomten

En stol till tomtemor och en till tomtefar

Här behövdes det ingen hjälp med paketöppningen inte

Jag hoppas att ni också har haft en lika mysig jul som jag.

Mysig dag med de bästa!

En underbar dag har vi haft!
Lina följde med mig till sjukhuset och höll sällskap. Fick nytt datum för nästa behandling, den 4 januari, alltså en dag tidigare än vanligt pga av trettondagsafton.
Lite tveksama var dom allt till ifall det skulle fungera eftersom det brukar vara den där sista dagen som värdena skjuter i höjden igen och gör att kroppen är redo för en omgång till.
Men de var villiga att boka in mig så vi får helt enkelt se vad blodprovet visar.
Det hade varit toppen med tanken på att Julian början på dagis den 9e.
Annars lär jag ligga dålig hela hans första inskolningsvecka.

Efter det så åkte vi hem till oss där det blev julklappsutdelning.
Julian ficken Monchichi av Lina och sa "Oj, Oj" när han väl lyckats öppna paketen :).

Sen avslutade vi med god middag.
Indiskt som det ofta blir av nån anledning när Lina är här. Gott är det iallafall.

Har verkligen haft en riktigt bra dag som spenderats med de bästa!
Nu är jag laddad för allt vad julen innebär.
Imorgon blir det Trelleborg, Julafton har vi hemma i Malmö och sen den 25e nere i Trelleborg igen.
Underbart!

Vi ska även fuska lite med julklappsöppningen detta året för att få det att gå ihop, så nu ikväll har visst Tomten varit och lämnat klappar under granen till vår lillälskling.
Han lär blir så himla glad imorgon när han vaknar!

Nu leker livet igen.
Bergochdalbana eller!?

<3

Morgondagens överraskning

Ps. Sussi! Inte en dag äldre än 47 :)

God Jul På Er!

Idag är första dagen då jag kan säga att jag på allvar börjar må bra.
I måndags/tisdags så var det bättre än dagarna innan men idag börjar jag må fint igen.
Det tog 6 dagar efter denna behandlingen innan ljuset uppenbarade sig igen.

Igår var jag och Rasmus hos min läkare.
Detta var första mötet med honom och ett snabbare läkarbesök har jag aldrig varit med om men han gjorde ett riktigt bra intryck på oss ändå.
Han var i tid, vilket nog aldrig har inträffat och han visste vem jag var och hade stenkoll på hela min sjukdomshistoria utan ett papper till hjälp.
Vi bestämde tid för nästa röntgen då vi ska få se hur behandlingen har verkat på mig vilket blir nån gång i slutet på januari.
Han nämnde andra cytostatika i tablettform som han var intresserad av att komplettera med. Något nytt de forskat om i Milano.
Han pratade om att eventuellt operera bort tumören i armhålan.
Han berättade att han hade kontakt med professorer i Stockholm som han hela tiden bollade idéer med.
Ja, han gav ett riktigt bra intryck på oss och lät oss veta att det finns mycket mer att göra dock inget bestämt ännu.

Det avgörande inför röntgen och fortsatt behandling med de cellgifter jag får nu är att tumören inte får ha blivit större eller att den har spridit sig mer.
Annars kör dom på med tre nya omgångar.
Jag frågade han också hur många behandlingar det kan komma att bli. Det är ju sagt att sålänge de krymper så ska dom köra på.
Men han sa att med denna styrka av cellgift så kan man inte heller hålla på hur länge som helst. Kroppen klarar ju inte år av såhär stark medicinering. Så han skulle tippa att max antal behandlingar som de kan ge mig är nio stycken.
Både bra och dåligt, men nu har jag något preliminärt som jag kan räkna ner till.
Detta innebär att i slutet på maj så borde jag vara färdig med detta rävgift.
Sen om det har gjort nytta eller ej får vi ta då.
Nu är jag bara glad att jag har något litet att gå efter och längta till dock med reservation av förändringar, som alltid.

Idag ska vi röja undan här hemma och göra lite julfint igen. Ska också se om jag orkar ta tag i att slå in alla julklapparna så det blir färdigt. Vågar inte släppa lös Rasmus på det även fast han erbjudit sig ;).
No Offence älskling!

Imorgon är det dags igen för den lilla dosen.
Det är bara till att stålsätta sig och göra vad som måste göras.
Sen kommer förhoppningsvis Lina en alldelse underbar vän och även gudmor till Julian hit. Tomten hade visst paket till honom och Julian har även varit i farten och fixat något till henne med!
Så det blir en bra dag!

Tack för alla era fina kommentarer till mitt förra inlägg. Ni skrev många kloka ord som fick mig att tänka till.

Nu har jag satt fingret på mina känslor

Ända sen i fredags har jag haft otroligt svårt att koppla av.
Jag har inte velat annat än att ligga ner i sängen eller på soffan och bara vara.
Vi har haft hjälp från mina föräldrar med vår lille solstråle och Rasmus föräldrar tog emot dom tidigt i söndagsmorse för att jag skulle få lugn och ro.

Men trots att jag behövt lugnet och tystnaden så har jag varit så fruktansvärt rastlös.
Inte på det sättet att jag har velat göra något, som man kanske förknippar rastlöshet med.
Men hur jag än har vridit och vänt mig i sängen/soffan/golvet så har jag inte funnit ro och kunnat vila.
I söndags när jag var ensam hemma blev allt bara svart för mig.
Jag visste inte vart jag skulle bli av och tankarna höll på att ta över.
Marcus min bror släppte allt där hemma och var hos mig på fem röda. Han körde hem mig till mamma och pappa som hade bäddat fint i soffan för mig.
Det kändes som förr, när man var lite och sjuk. Precis så som man känner sig nu trots att man är en vuxen kvinna.
Det lättade att få komma dit men känslorna försvann ändå inte.
Förra gången så var det ju inte alls på detta viset. Då sov jag bort det mesta av tiden men nu gick det inte. Jag bara låg där klarvaken men utan ork och med tankar som snurrade.

Mötet med kuratorn idag var jag nära att avboka. Vi brukar ju aldrig stämma träff såhär nära efter en behandling men eftersom det blev uppskjutet en vecka så föll det sig så.
Nu är jag glad att jag gick dit.
Hon är verkligen helt underbar och vet hur hon ska lyfta upp mig och sätta ord på mina känslor.
Det var befriande att komma dit och prata av sig även fast jag kom dit som en zoombie.
Hon gav mig tips att hantera vissa känslor, satte ord på det att det är ångest som jag upplever.
Det kan ju te sig så olika och jag har alltid uppfattat mig själv som stark och att jag klarat mig undan det där hemska som just ångest innebär.

Idag fick jag även utskrivit Stesolid av min läkare. Ett lugnande ämnen som ska göra att när jag väl bestämt mig för att vila så ska det gå lättare och krypningarna som jag har i kroppen ska dämpa.

Jag har alltid varit emot sådant. Har tänkt på det som en form av "drog" som man lätt blir beroende av.
Men jag ska ju bara använda det när ångesten håller på att ta över och det är just de dagarna efter min behandling. Kanske gör det att återhämtningen går fortare eftersom att jag faktiskt kan vila effektiv när jag väl gör det.

Känslan i magen som jag haft är som när någon skrämmer en. Man känner hur hela magen pirrar till i några sekunder och det kommer ofta och helt oförbrett. Men nu har jag ett ord för det; Ångest.

Kan berättat att jag mår bättre än igår och att jag i princip har stått på benen hela dagan idag. Det är stor skillnad från igår då jag knappt orkade ta mig till toaletten.
Min första riktigt middag har jag också ätit idag. Annars har jag levt på jordgubbskräm, nyponsoppa och rostebröd sen i fredags.
Det vänder nu! Jag visste ju att det skulle göra det, men varje gång är det lika svårt att se att det kommer att bli bättre när man är så långt nere.
I´m gone be fine!

Nu ska jag sova järnet och förhoppningsvis vakna ännu piggare imorgon.

Vilandes..

Igår kom jag hem från sjukhuset igen. Det är ju alltid en natt jag ska ligga över när jag får den stora dosen.
Känner mig trött och svag i kroppen och har sovit en hel del.
Julian är hos sin mormor och morfar idag och leker av sig och det är guldvärt för mig även fast det känns tyst här hemma.
Vad hade jag gjort utan er Mamma och Pappa!
Ni ställer alltid upp och då menar jag verkligen alltid!
Och Rasmus, min andre hälft. Du vet hur du ska peppa mig när jag hamnar i mina svackor och drar alltid upp mig på studs.


Jag älskar er allihopa!

                                                                 

Nu ska jag vila vidare innan vi hämtar hem lilleman ikväll.
Godnatt, I guess!

1,5

Då var jag back on track.
Värden är som de ska nu igen och jag kommer får min behandling imorgon. Äntligen har de Neutrofila stigit och är nu uppe i 1,5 istället för 0,8 och 0,9 som de varit de senaste dagarna.
Det känns jätteskönt att komma igång igen.

Vi har även varit och hälsat på på Julians dagis.
Jag känner mig så trygg med att han ska börja där. Personalen som vi hann träffa mest som hastigast gav ett bra intryck och lokalerna ser jättefina ut. Jag tror det blir toppen!

Annars har vi väl haft en lugn dag som vi mestadels spenderat här hemma.

Imorgon blir det god frukost innan jag beger mig mot sjukhuset. Jag vill men ändå inte.
Jag klöks bara jag ser de där droppen.

Sötaste lilla Ava

Ja eftersom det blev som det blev idag så fick vi ju tid för andra lite roligare saker.
Det blev ett besök hos min bror och hans lilla familj.
Jag har verkligen hunnit glömma redan att Julian också har varit så liten.
Ava vägde 3400g och var 49cm lång och Julian var lika lång som henne och vägde ynka 15g mer.
Hon är verkligen dockesöt! Och världen stoltaste storebror har hon också!

Stolt Mamma <3

Kusinerna "Bus"



Ingen behandling..

Fortfarande dåliga värden.
Nytt blodprov på onsdag och ny tid inbokad på torsdag.
Inget att göra åt det, bara till att vänta...

Full rulle!

Nu sitter jag här framför datorn, nyss hemkommen från glöggmingel med kollegorna.
Det var så härligt att träffa alla igen och jag fick verkligen tankat upp med ny energi.

Vi har haft en händelserik helg skulle man kunna säga.
Vi åkte till Trelleborg i fredags och stannade där över natten.
I lördags ringde mamma och sa att pappa hade fått åka in till akuten. Så jag satte mig på första bästa buss in till stan för att möta upp med min bror som hade skjutsat honom in.
Han hade fått problem med magen och blödningar så ett två tre så var det han som låg där och fick blod och dropp.
Nu verkar läget blivit mer stabilt men han får ligga kvar åtminstone inatt också.
Lille far, du skrämmer mig!
Men inget förvånar längre. Detta året har verkligen varit hemskt så mina förhoppningar på slutet är väl inte skyhöga.

Min bror har dock fått lämna sjukhuset idag med sin lilla flicka. Nu har dom blivit en liten familj på fyra.
Jag hoppas vi kan ses snart, men får hålla mig några dagar till ifall det nu är så att jag kan få min behandling imorgon.
Så klockan sju hänger vi på låset till provtagningen så svaret kan bli färdigt i tid och förhoppningsvis ligger jag där med mitt dropp framåt förmiddagen.

Måste det vara bra nu.
Jag känner mig inte alls lika taggad denna gången. Hade jag bara fått den i torsdags så hade mina bra dagar börjat kanske redan imorgon. Men istället har jag det framför mig.

En annan väldigt bra sak är att Julian har fått dagisplats!
I januari kommer han att börjat och det blir på det vi hade som första val.
Min lille gosse blev helt plötsligt så stor. Men det känns bra. jag tror han kommer att trivas jättebra där med alla de andra barnen.

Nu ska jag försöka somna i tid ikväll. Jag har ett stort minus på mitt sömnkonto för tillfället.

Stolt Faster!

Nu har jag blivit Faster igen till världen sötatste lilla flicka.
Än sålänge har jag inte sett henne mer än på bild men mitt hjärta smälter och jag kan knappt vänta tills vi får träffa henne.
Det känns som det var evigheter sen Julian var så liten och ändå är han bara 16 månader. Tiden går alldeles för fort, åtmonstone när det gäller vissa saker.
Andra hade man ju kunnat snabba på.

Jag är så tacksam att vi hann få Julian. Tänk om vi hade suttit här barnlösa nu med vetskapen att det förmodligen inte går att få fler barn.
Jag fick iallafall uppleva den magiska känslan att vänta barn, glädjen när man först såg honom, stoltheten som mamma när han gör saker för första gången och allt annat som vi har framför oss.
Men ändå skär det i hjärtat att saker och ting är som det är.
Detta ingick inte i vår plan. Allt har blivit ändrat och vi har inte en chans att påverka något.

Men just nu är vi i en annan fas. Jag ska först och främst ta mig ur detta helvete, därefter får vi ta det som det kommer och göra nya planer utifrån förutsättningarna då.

Ibland blir saker bara så påtagliga för mig att vi inte är som alla andra.

FAAN!

Behandlingen imorgon har blivit inställd.
För dålig värden igen!
Läkaren ville skjuta på det tills nästa torsdag, men jag kom överrens med min sköterska att jag ska ta nya prover redan på måndag och om de visar positivt så blir det behandling samma dag kl 12.

Jag blir så trött på detta.
Att få en behandling inställd är som att någon sparkar undan benen på en.
Man är så inställd och vill ju bara att detta ska gå fort så att det kan ta slut nån gång.
Man går och ställer in sig mentalt, förbereder här hemma med att städa och tvätta undan, handla hem sånt man kan tänkas vilja äta när man ligger där och känner sig liten.
Allt bara förstörs när planerna blir ändrade.

Men, för att se något positivt med det hela så kan vi nu ha en mysig helg, jag kanske hinner träffa min brorsdotter som får se dagens ljus imorgon (planerat kjesarsnitt), jag kan gå på glöggkvällen hemma hos Hanna på söndag, jag lär fortfarande må bra på julafton och kan till och med fira nyårsafton.
Annars skulle jag haft nästa behandling den 28e december vilket hade gjort mig sängliggandes den 31e.

Vid nästa behandlingstillfälle ska de öka dosen av Zarcio sprutor (de som ska hjälpa mitt immunförsvar) så jag hoppas det kommer hjälpa mig de andra gångerna.

Idag har vi bakat pepparkakor här hemma. Julian fick ju en pepparkaksform i sin kalender och det hade ju blivit en väldigt tråkig present om man inte fick bakat något samma dag också.
Vi gjorde även hjärtan som vi dekorerade och hängde i fönstret. Även en till Kusin Oliver och en till lilla brorsdottern Ava.

Man får ju roa sig på nått sätt när man väntar..

Rasmus gjorde en egen "Julesork" (ja, fråga mig inte =>)

Gris eller myrslok?

Julians pepparkakshjärta

Nu checkar jag ut, gokväll!

Jaha..

Då fick man sig en runda till cytostatikamottagningen alldeles ionödan idag.
Jag fick ju en tid för återbesök i höstas när jag blev frisk men tänkte att den borde inte gälla längre nu eftersom jag blivit ny patient igen.
Känns inte som att de behöver göra ny mammografi etc nu när jag för ca 4 veckor sedan gick igenom och röntgade i princip hela kroppen.
Men när jag ringde och kollade mina provsvar igår så fick jag svaret att jag ändå skulle komma dit idag för läkarbesök.
Men icke sa nicke!
Det hade blivit något fel. Tänka sig!
Man är ju inte så sugen på att vara där mer än man redan måste så det var väl sådär med det.

Hur som helst så fick jag fikat hemma hos mina föräldrar innan jag begav mig hemåt igen.
Annars har vi bara tagit det lugnt idag. Kanske bra med tanke på mitt immunförsvar.
Vi fick åtminstone handlat hem lite, köpt lite hyacinter och lagat knäck!

Vanlig knäck med mandel

Myyyys!

Lättare sagt än gjort att försöka ta fina bilder i tomtedräkten i år ;)

Imorgon är det dags för nya prover IGEN! Har verkligen ränt fram och tillbaka på vårdcentralen i tre veckor nu, börjar bli lite trött på det.

Man märker till och med att jag börjar bli svår att sticka nu. Oftast gör det två försök och lyckas de inte då så tar det ett stick i fingret istället. Tur man inte är rädd för nålar åtminstone.

Måste det ha vänt imorgon!

Dåliga värden igen...

Ja, blodprovet imorse visade att det röda blodplättarna som var så låga i värden sist har stigit igen, och det är ju bra.
Dock kan man tydligen inte få allt här i världen så nu har visst mitt imunförsvar blivit dåligt igen och ligger bra under vad det bör göra.
Alltid är det något som ska ställa till det.
Så nu får jag se till att hålla mig borta från allt som kan smitta mig för jag vill verkligen inte riskera att behandlingen på torsdag ska bli inställd.

Annars har vi haft en bra dag idag som spenderades uppe i stan och senare hemma hos mamma och pappa för fin laxamiddag.
Julian fick hälsat på tomten inne på Hansa Compagniet och tittat lite på julskyltningen där.
Jag trodde han skulle tycka tomten var läskig men det gick riktigt bra.

Bjuder tomten på en av tomtens egna pepparkakor. Artig påg man har :)

Sen en till sig själv också

Tiiittta, där är ju Pingu!

2:a advent!

Wow vilken dag!
Imorse blev det visserligen något stressig då det skulle handlas, städas, pyntas med ljus balkongen, fixas med mat samt putsas fönster. Det mest nödvändigaste var faktiskt det sist nämnda.

Herregud vad våra fönster har sett ut på senaste tiden. För det första är det en av de tråkigaste sysslorna som finnas att göra i ett hem och för det andra är det värdelöst att ens putsa dom när man bor i ett nybygge där det kör traktorer och skvätter sand hela dagarna. Men som sagt, nu är det gjort och skönt känns det.

Vid tre tiden kom familjen hit på jul lunch. Det blev nästan som ett komplett julbord även fast vi skulle hålla det lite mindre. Det blev verkligen en jättemysig dag med alla samlade.

Och denna gången var kameran framme kan ni tro. här kommer lite bilder från dagen:

Ser ni buset i deras ögon!

Den här lille mannen hade kunnat leva på julmat om han fick bestämma.

Alla samlade utom Pappa som fick stå bakom kameran

Jag och bror ♡

One happy family

Jag och brorsonen Oliver

Sockerhög Julian :)

Ehm, du har något i håret min lille prins

Och vem sjutton norpade trillingnötterna från BÅDA lagren!

Min pappa e rolig han!

Tack familj för en underbar 2:a advent.