Idag är första dagen då jag kan säga att jag på allvar börjar må bra.
I måndags/tisdags så var det bättre än dagarna innan men idag börjar jag må fint igen.
Det tog 6 dagar efter denna behandlingen innan ljuset uppenbarade sig igen.
Igår var jag och Rasmus hos min läkare.
Detta var första mötet med honom och ett snabbare läkarbesök har jag aldrig varit med om men han gjorde ett riktigt bra intryck på oss ändå.
Han var i tid, vilket nog aldrig har inträffat och han visste vem jag var och hade stenkoll på hela min sjukdomshistoria utan ett papper till hjälp.
Vi bestämde tid för nästa röntgen då vi ska få se hur behandlingen har verkat på mig vilket blir nån gång i slutet på januari.
Han nämnde andra cytostatika i tablettform som han var intresserad av att komplettera med. Något nytt de forskat om i Milano.
Han pratade om att eventuellt operera bort tumören i armhålan.
Han berättade att han hade kontakt med professorer i Stockholm som han hela tiden bollade idéer med.
Ja, han gav ett riktigt bra intryck på oss och lät oss veta att det finns mycket mer att göra dock inget bestämt ännu.
Det avgörande inför röntgen och fortsatt behandling med de cellgifter jag får nu är att tumören inte får ha blivit större eller att den har spridit sig mer.
Annars kör dom på med tre nya omgångar.
Jag frågade han också hur många behandlingar det kan komma att bli. Det är ju sagt att sålänge de krymper så ska dom köra på.
Men han sa att med denna styrka av cellgift så kan man inte heller hålla på hur länge som helst. Kroppen klarar ju inte år av såhär stark medicinering. Så han skulle tippa att max antal behandlingar som de kan ge mig är nio stycken.
Både bra och dåligt, men nu har jag något preliminärt som jag kan räkna ner till.
Detta innebär att i slutet på maj så borde jag vara färdig med detta rävgift.
Sen om det har gjort nytta eller ej får vi ta då.
Nu är jag bara glad att jag har något litet att gå efter och längta till dock med reservation av förändringar, som alltid.
Idag ska vi röja undan här hemma och göra lite julfint igen. Ska också se om jag orkar ta tag i att slå in alla julklapparna så det blir färdigt. Vågar inte släppa lös Rasmus på det även fast han erbjudit sig ;).
No Offence älskling!
Imorgon är det dags igen för den lilla dosen.
Det är bara till att stålsätta sig och göra vad som måste göras.
Sen kommer förhoppningsvis Lina en alldelse underbar vän och även gudmor till Julian hit. Tomten hade visst paket till honom och Julian har även varit i farten och fixat något till henne med!
Så det blir en bra dag!
Tack för alla era fina kommentarer till mitt förra inlägg. Ni skrev många kloka ord som fick mig att tänka till.
Kära Sophie!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att du får njuta och må bra i jul. Du är en fantastisk människa. Och vilka underbara människor det finns, både kända och okända, som kommenterar din blogg. För att inte tala om din familj och släkt. Måste vara härligt att ha ett sånt stöd. Jag tänker på dig hela tiden och som jag tidigare sagt, med den positiva syn och kämpaglöd du har, fixar du det här.
Jättekram från Sussi och en önskan om en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!
Idag har jag introducerat Julian på Lunds Universitet (sociologen). Jag hade med mig min dator där Julian är bakgrundsbild! :) Han värmde hjärtat på mina tre uppsatskollegor, hihi /Lina
SvaraRaderaKära Sophie,
SvaraRaderadet är naturligt att få ångest vid svår sjukdom, och du ska inte behöva bita ihop. Var frikostig med Stesolid, min erfarenhet är att om man tar dem för att man har ångest blir man inte beroende, men allt blir mycket uthärdligare. När ångesten släpper kan man få trappa ned Stesoliden stegvis, men det är inte alls svårt, man får inget sug eller så. TA tabletterna så att du kan leva utan ångest. Kram! Å
Hej
SvaraRaderaTänker på er familj
Kram