Känns som en lång repris

Idag vaknade jag och såg att hela min arm var svullen,spänd och rödlila.
Jag blev rädd och tänkte direkt på att det kunde vara en ny blodpropp.
Jag visade Rasmus som också blev ganska skärrad och vi bestämde för att ringa ambulans och rådfråga dom.
Tre män stegade in i lägenheten och tittade på armen, tog blodtryck osv.
Dom tyckte absolut att jag skulle åka in till sjukhuset för röntgen och för att helt enkelt utreda vad som hade hänt, men ansåg inte det som "akut", alltså åka ambulans in.
Dom ringde iallafall och ordnade så att jag kunde åka direkt upp till vårdavdelningen på onkologen.

Blodprover och röntgen med kontrast gjordes men man kunde inte hitta en tydlig propp någonstans. Dock såg dom att flödet i armen inte var som det skulle och kunde därför inte utesluta det heller.
Så jag fick med mig blodförtunnande fragminesprutor hem som jag ska ta fram till måndag då jag eventuellt får tid för ultraljud av armen.

Det var den lördagen det. Vi som stod mitt i allt julpynt inför första advent.

Jag hoppas verkligen på att det inte är något, annars innebär det att jag ska ta dagliga sprutor i 6 månader precis som förra gången.
Ge mig lite tur nu!

Imorgon ska då inget få komma emellan. Då ska vi se till att få det färdigpyntat här hemma, för ikväll orkar jag verkligen inte mer sen blir det adventsmys hos svärförldrarna plus många många fler :)
Stor släkt.

Nu ska jag ta och duscha av mig sjukhuslukten och bädda ner mig i soffan.