En chans är alltid en chans...

Det kunde varit en bättre dag idag...
Finnålspunktionen visade att det var en spridning från bröstcancern.
Röntgen som ännu inte är helt färdig visar änsålänge på att det "bara" finns cancer i lymfkörtlarna under armhålan, i den på halsen och kanske i körtlarna som sitter framför/mellan lungorna.
Detta var vad det kunde se so far.
Dom kallar den för bröstcancer då det var där den började även fast den nu har satt sig i lymfbanorna.

Chansen att bota mig är liten, men den finns.
Så snart de övriga proverna är gjorda så är jag igång med cellgifter på nytt. Denna gången blir det annorlunda cellgifter och starkare, och förhoppningsvis mer effektiva.
Nån jäkel måste ju vara den där lilla procenten som faktiskt fixar det!

Hörselprov och njurprover ska tas och måste vara tiptop eftersom cellgifterna tar hårt på just dessa.
Så inom två veckor räknade min läkare med att jag var igång med behandlingen.

Det blir som förra gången var tredje vecka under tre gånger. Alltså nio veckor. Därefter röntgar dom och ser ifall det krymper.Gör det det så kör dom tre gånger till osv. tills det är borta.
Blir det däremot ingen förändring så avbryter man behandlingen och startar med bromsmediciner.

Att operera bort det som jag trodde först går inte eftersom det sitter i lymfbanorna. Så även fast man tar bort de knutor jag känner så cirkulerar det runt i blodet. Därför får cellgifterna försöka fightas med dom och ta kol på varenda en.

Men vi ska precis som förra gången försöka leva så normalt som det går och kämpa in i det sista.

FUCK CANCER!