MÅÅÅÅÅL!!!!

Nu var det verkligen längsen jag bloggade och jag fick till och med tänka efter vad jag hade för lösenord när jag skulle logga in.

Jag har tänkt skriva här vid många tillfällen men varken orkat eller haft lusten till det. Men idag måste jag ju bara få meddela er som kanske fortfarande tittar in då och då att jag idag fick min sista strålning!
Fem veckor av dagliga besök till sjukhuset är nu över.
Jag slipper ta mig iväg varje dag, alltid planera mina och Julians dagar efter vilken tid vi ska vara på sjukhuset etc.
Allt det är över nu! Jag är färdigbehandlad.

När man ser tillbaka så har allt gått så fort, men gud vad många månader det har tagit ändå. Jag sökte för min lilla ärta till knuta i armhålan i december 2010, och den 2e februari 2011 var jag igång med cellgiftsbehandligen som är det absout tuffaste jag någonsin gått igenom.
Den 20 juni var det operationsdags där hela bröstet samt lymfkörtlar togs bort och i början på augusti fick jag min första omgång strålning.
Så i ca 8-9 månader har vårt liv kretsat kring detta samtidigt som vi har glatts åt vår lille son som nu har hunnit bli 13 månader.
Men nu, nu är vi färdiga. Det återstår bara några återbesök för att se hur läkningen blir nu efter strålningen, kan ju säga att jag har fått en galen solbränna där och hade jag nu haft känsel i de områdena som ser värst ut då hade jag nog gnällt en del.
Även powerporten som jag fick cellgifterna genom ska tas ut. Sen väntar även min första kontroll i december där ny mammografi görs på det friska bröstet, detta som ska göras varje år nu ett tag framöver.
Men just nu ska jag försöka bygga upp mig själv på insidan igen. För även fast jag är färdigbehandlad så har jag en bit kvar tills jag bearbetat allt jag varit med om, lärt mig hantera mina tankar och återfått den pigga känslan i kroppen igen.

Så fort "brännan" har lagt sig och jag får lov att bada igen så tänker jag och Rasmus avsluta denna resa så som vi påbörjade den. Det blir en natt på Ystad Saltsjöbad.

Men nu är det dags att gå vidare och hitta den nya vardagslunken utan sjukhusbesök och denna ständiga oro vi levit i. Jag känner att bloggen har gjort sitt och att det är dags att avsluta denna då jag faktiskt startade den pga en anledning som nu inte längre finns.

Tack för alla stöttande och otroligt peppande kommentarer ni skrivit till mig.
Ni är guld värda varenda en av er!

Nu är det dags att denna mamman får njuta lite av sin föräldrarledighet :)