Hårt hållna tummar

Igår var det måndag och jag var på röntgen. Denna gången skulle det andra bröstet kollas via magnetöntgen.
Har blivit orolig att något har startat där också. Ser en del liknande tecken som förra gången och tar inga risker.
Jag berättade det för min läkare när jag skulle få svaren från operationen och hon tyckte också att vi skulle kolla det för säkerhets skull. Hon poängterade även att det inte behöver betyda det jag fasar för, men som sagt, det ska undersökas.
Nu följer några oroliga dagar/veckor innan svaret kommer och jag har aldrig hållt tummarna så hårt förr som jag gör nu.

Idag var det också sjukhusbesök.
Samtal med en strålningssköterska om hur allt kommer att gå till. Det kändes okej, jag funderar inte alls över det här med strålningen faktiskt, känns som en lätt sak i jämförelse med allt annat.
Sen fick jag även min första tatuering idag. Japp 3 små prickar blev det.
Dessa får man för att de ska veta så att maskinen alltid är inställd på exakt samma ställe varje gång då man får sin behandling.
Så nu är jag redo för den 2 augusti då det startar.

Och varför bryta denna fina vana...vi tar en tur till sjukhuset imorgon också. Samtal med sjukgymnasten är det då. uppföljning av hur det går osv.
Kan säga att jag ganska så svullen över hela armen, men att rörligheten börjar bli bättre och att kärlsträngarna inte gör fullt lika ont längre.
Så lite framsteg görs det :)
Blir nog till att köpa stödstrumpa imorgon också så att armen kan återfå sin form igen.

Nej, nog tjatat om detta.
Nu ska jag och kärleken fly dumma tankar och se en film istället.