Inget läkarbesök...

Min läkare ringde precis.
Det blir inget möte idag då han inte hade fått provsvaren från röntgen.
Jag anade att de inte skulle vara färdiga tills idag men hoppades såklart ändå.

Vi bestämde att ifall mina värden efter blodprovet imorgon är bra och jag får klartecken för behandling på torsdag så ska han meddela oss då. Annars ska vi träffas på fredag och få beskedet.
Så med andra ord så vet jag redan imorgon eftermiddag ifall jag ska träffa läkaren på torsdag eller fredag.

Jag orkar knappt bli besviken för det är ändå inte lönt.
Jag kan inte ändra på det hur gärna jag än vill.

Men återigen så kan jag se något ljust i detta också.
Vi ska nämligen fira min pappa idag som går i pension. Dock fyra år tidigare än vanligt men gud vilken känsla det måste vara.
Nu kan vi skåla för det och bara ha trevligt ikväll utan att eventuellt haft dåliga besked med oss, eller bra.
Isåfall får vi bara se till att köpa mer champagen och ta en till skål :)

Tårarna rinner..

Ibland borde jag lyssna på Rasmus råd att inte läsa en massa sorgsna bloggar.
Oftast går det bra och känns skönt för mig att läsa om andras historier men idag skulle jag nog hållt mig borta.

Jag börjar känna mig rädd för vilka besked jag ska få från röntgen.
Det känns som att allt avgörs nu.
Har det gått bra eller blivit sämre.

Det känns så skrämmande och just nu är jag hundra steg fram i hur det kan gå.
Fy fan för detta!

Right now

Just nu älskar jag livet!

Vi har bra musik i högtalarna, världens gladaste unge här hemma som för övrigt har gjort stooora framsteg på dagis och just nu förbereder vi god mat till ikväll som ska avnjutas i lugn och ro medans lille man sover.

En riktig kanon fredag med andra ord.

Röntgen idag gick också bra, inga konstigheter mer än att det är en dryg sak som måste göras.

Nu fortsätter fredagsmyset...

Bara bra

Nu var det ett tag sen jag visade mig här på bloggen.
Just nu har jag haft fullt upp med att bara må bra och fokusera på helt andra saker än sjukdomen.

Julian gör framsteg på dagis kan jag berätta.
Idag var det första dagen då han sov middag där vilket hade gått riktigt bra.
Han hade tydligen hunnit somna redan inomuhus när de satte ner honom i vagnen medans de klädde på de andra barnen.
Dom sover ju alltid utomhus på detta dagiset.
Sen när jag gick dit för att hämta honom så satt han fortfarande kvar i vagnen nyvaken med två andra barn på varsin sida om honom som höll hans händer. Så himla sött.
Efter det gick vi hem och åt mellis innan vi tog en lång och kall promenad där vi såklart var tvungna att hoppa på alla frusna vattenpölar :)

Annars har vi mest myst med mina föräldrar, varit på middag hos min bror, samt haft besök av två vänninor; Helen och hennes lilla Moa, och Malin som kom förbi idag.
Helt underbara dagar som gör att man känner hur energin flödar igen.

På fredag väntas röntgen som ska ge svar på hur hurvida cellgifterna har fungerat.
Just nu känner jag mig inte nervös utan mest trött på att behöva ta mig dit, dricka den vidriga kontrast vätskan som är på nästan 1 liter samt att ligga still i två timmar innan det är dags för själva röntgen.
De är lite som ett heltidsjobb det här med att göra undersökningar.
Sen får vi se om min läkare har några svar till mig den 31 då jag ska dit.
Han var tveksam till det men vi hoppas att jag ska kunna få några svar då.

Nu blir det lite tv innan jag lägger mig i sängen med min bok - "Flickan från tjugotalet" av Sophie Kinsella.
Rolig och undehållande bok. Jag kommer på mig själv med att le större delen och skratta till högt då och då. Det är precis vad jag behöver just nu i bokväg.

Lurad

Jag som mådde så himla bra i torsdags fick minsann äta upp det igår.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte men anledningen till att jag var så pigg och på g i torsdags var ju förmodligen för att det proppade mig full av kortison på sjukhuset innan jag fick den lilla behandlingen.
Efter den så brukar jag ju inte må dåligt, bara bli en aning tröttare, men jag mådde riktigt risigt när jag vaknade igår.
Illamåendet gjorde sig påmind och frukosten kom snabbt upp.
Efter det och storstädning låg jag hela förmiddagen på soffan innan vi åkte till Trelleborg där jag även kastade in handduken tidigt.
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Men kan säga att jag mår betydligt bättre idag och efter en powernap medan pojkarna var på leklandet så är jag redo för fin besöket som är på väg.

Och apropå de här sömntabletterna.
Det fungerade inte alls som jag trodde och jag vaknade precis lika många gånger under natten som vanligt.
Och vad sjutton är det för en besk smak man får i munnen som biverkning som sitter i ända till dagen efter.
Nej, illa mår jag ändå.

Fick även klippt mig idag.
Tur svärmor är frisör.
Har ju tänkt hela tiden att det inte är lönt att fixa till det eftersom det snart ska av ändå. Men änsålänge så sitter det som berget. Jag har inte ens börjat bli öm i hårbotten.
Man kan ju se lite ordentligt ut även fast man väntar på att det ska av.

Nu ska jag duka, för snart kommer Martin och Sofia hit.
Idag gjorde vi det enkelt för oss, så det hämtmat från Krua Thai. Gott!

Som natt och dag

Jag mår underbart idag i jämförelse till de kassa dagarna som jag haft hittills.
Jag känner mig glad och positiv och har farit runt nästan som jag brukar med energi i kroppen.

Idag var vi hela lilla familjen på sjukhuset när jag skulle få min behandling.
Denna tar ju allt som allt bara en timme och det är en lagom stund för vår lilla duracellkanin att studsa runt på innan det blir tråkigt.
Han spred så mycket glädje där på avdelningen kan ni tro till alla sjuka och vinkade och snackade med dom.

Sitter i spannen med alla lekskerna på sjuhuset medan jag får mitt dropp

Och jag fickx en ny sköterska idag.
Hon var riktigt bra att prata med och jag kände direkt att vi fann varandra.
Jag berättade om min sköra känsla i magen och fick snabbt ett svar på vad jag skulle kunna ta för att få ner den biverkningen.
Precis som jag trodde så blir det ju en ond cirkel.
Cellgiftet jag får påverkar slemhinnan i magen och gör den känsligare (detta visste jag inte), samt att eftersom man äter dåligt när man mår illa som ju är den största biverkningen på denna medicinen så blir följden att man mår ännu mer illa och blir ännu känsligare i magen just för att man inte äter.
Men nu har jag fått en tablett (Omeprazol Teva) som jag ska ta dagligen som kommer att hjälpa till att skapa en skyddande hinna i magen och förmodligen göra det lindrigare till nästa gång.

Fick även utskrivet ett sömnpiller (Imovane) eftersom jag ofta vaknar mitt inatten vid ungefär 3 tiden och inte kan somna om ordentligt. Det är som om jag ligger och halvslummrar från och till tills det är dags att gå upp.
Denna tablett gör mig inte sömnig, men kommer hjälpa mig att sova lite djupare så att jag slipper vakna.

Det var en riktig lättnad att ha fått hjälp med dessa sakerna. Nu är det upp till bevis för att se så att det fungerar.

Har även gjort planer för exakt hela helgen. Då vet man att jag är gamla vanliga Sophie igen.

Fredag till lördag innebär mys nere i Trelleborg.
Lördag blir det lekland för Julian och två kompisar - Ella och lille Alexander.
På kvällen kommer Martin och Sofia ner ända från Odensen i Danmark och äter god mat med oss, och söndagen ska vi spendera genom att se Disney On Ice med kusinerna Vendela och Keila.

Det blir en tiopoängare denna helgen! :)

Tack Bruno och Annika med familj för de fina blommorna som kom med bud i förmiddags <3

Och till sist en bild på hur denna lille killen avslutade sin kväll nybadad och fin framför Pippi på tvn.



Nu ska jag prova en av mina sömntabletter och förhoppningsvis sova hela natten lång.

Fina, fina Ni!

Tack för alla era stöttande kommentarer. Ni är så många och jag blir alldeles rörd när jag läser era fina ord.

Idag har jag mått bättre. Nu vänder det på riktigt och ångesten har släppt sitt tag för denna gången
Jag har inte vilat en enda gång idag även fast jag lätt hade kunnat slänga mig på soffan någon timme.
Ibland speciellt mot slutet av min "må dåligt vecka" så måste jag gå ifrån vad min kropp säger.
Jag kan inte vila varje gång för jag vet att det inte gör mig piggare i längden.
Jag mår bäst av att träffa min familj dessa dagarna och när dagen är slut så känner jag mig hundra gånger piggare.

Idag efter blodprovet så hjälpte pappa mig att handla hem lite mat. Han fick vara min bärhjälp medan Rasmus var på dagis med lilleman.
Och när vi kom innanför dörren med kassarna så satt Rasmus här i soffan till min förvåning.
Det hade tydligen gått hur bra som helst på dagis så han hade blivit hemskickad strax efter lämningen.
Så mellan 9-12 var vår lille pojk själv på dagis.
Lite arg och vresig hade han varit men inte ledsen för att vi inte var där.
Han måste ju anpassa sig efter alla nya regler så lite humör hade han haft.
Det löste dom bra med att ta en vända bort och titta på alla traktorer som vi har här kring nybyggena.

Snacka om att denna mamman var stolt!
Hoppas det går lika fint imorgon.

Dagen avslutade vi med mamma och pappa som var här på middag.

Imorgon är det dags för sjukhuset igen och den lilla kuren.
Det är precis att man hinner återhämta sig, men som tur är får jag inte så hemska biverkningar utav den.

Nu har jag även fått datum för röntgen och läkarebesök.
Den 27e januari är det dags för röntgen och den 31e januari har jag tid till min läkaren.
Antar att jag lär få beskedet då på hur allt ser ut.

Nu ska jag ta tillvara på mina två måbra veckor!

Hemska dagar..

Jag önskar så innerligt att jag slapp gå igenom fler behandlingar, få slippa alla dessa hemska biverkningarna och hjärnspöken som man får på köpet.
Men såklart har jag inget alternativ sålänge de fungerar.

Från klockan 9-16 låg jag med dropp på avdelningen i torsdags.

Fyra utav de fem påsar dropp jag får 

Min infart (power port) när allt är inkopplat.

Jag var totalt utmattad och såg ut som jag hade blivit överkörd av en buss.
När läkaren sen kommer och säger att tyvärr finns där ingen plats till mig på avdelningen så jag kan sova där över natten så blev det droppen.
Man skulle kunna tro att det är ett positivt besked att man får komma hem, men för mig har den natten inneburit vila i lugn och ro där jag inte kan göra annat än att just vila.
Det blev att ta med sig pottan och pappert över vätskeintaget/vätskeuttaget hem och sköta det där istället.

Ralle väckte mig och fick mig till att hålla tiderna så att allt sköttes som det skulle och nu i efterhand så var det ganska så skönt att få vara hemma, åtminstone denna gången.
Jag stängde in mig i sovrummet och skärmade av mig helt från lilla familjen, annars hade jag aldrig klarat.

Ångesten har legat som ett täcke över mig hela lördagen och söndagen.
Jag vill inte ens skriva här om mina hemskaste tankar, saker som jag aldrig trodde ens fanns på kartan har spökat runt i mitt huvud dessa dagarna. Mitt dåliga samvete över att känna sig som en belastning för alla som måste ställa upp. Att jag är en dålig mamma som knappt har orken att träffa sitt eget barn.
Jag har gråtit hysteriskt till och från, ringt mamma som i dessa stunder är den enda som vet hur man ska få mig att tänka klart igen.
Herregud, hur sjutton kunde det bli såhär.

Jag är rädd för att ångesten ska ta för hårt fäste i mig, att jag ska gräva ner mig och få det ännu svårare att ta mig upp igen. Just nu blir det ju bara värre och värre för varje behandling jag får.

Julian har åtminstone varit skonad från sin mammas tårar. Han har myst hon sin farmor och farfar och varit någon timme hos mormor och morfar.
Vi är noga med att han inte ska behöva se den allra mörkaste sidan som denna sjukdomen har att visa.
Men vi är tydliga med att jag är sjuk och att jag behöver vila osv. Han är stor nog till att förstå att saker och ting inte är som vanligt ju.

Idag har jag ätit en liten musportion med korvstroganoff och ris. Egentligen den första riktiga maten sen i onsdagskväll.
Fick även i mig en näringsdryck som jag delade upp på två dagar utspätt med vatten och isbitar.
Nu vet jag att äpplesmaken är helt okej.

Idag känner jag att det vänder. Nu börjar jag hitta tillbaka igen men inte utan ansträngning.
Har inte velat annat än att bara ligga ner i soffan idag, det känns bäst för kroppen och magen som är så skör.
Men samtidigt vet jag att jag måste masa mig upp för när jag väl gör det så blir det bättre efter någon timme.
Varje gång jag börjar känna mig bättre så åker vi alltid till mamma och pappa.
Osminkad, med mössa på huvudet och med mjukisar tar jag mig dit som en zoombie, men efteråt känns det så mycket bättre.
Vi pratar om annat och man glömmer lite hur dåligt man mår. Det står inte i centrum hela tiden när man umgås med andra och gör att jag känner mig bättre.

Nu sover lilleman efter dag med full rulle.
Inskolningen går sådär. Sålänge pappa syns så är han nöjd men så fort han ska smita iväg så blir det stora krokodiltårar som rinner längs kinderna. Vi har sagt att inskolningen får ta sin tid, det är inget vi behöver stressa fram. Det är ju så många nya ansikten och miljöer att lära känna.
Såklart att det kan vara skrämmande att lämnas där helt ensam. Änsålänge har Rasmus lyckats smita iväg en halvtimme åt gången innan fröknarna har fått kalla på honom igen.
Men det kommer går bra det också tillslut.

Röntgen kommer att ske i slutet på nästa vecka.
Då får vi svaret på vad dessa tre kurerna har gjort.
Jag är rädd, men försöker ställa mig in på att oavsett hur det blir så måste vi tackla och hantera det på bästa sätt.
Vi vet att oddsen inte är skyhöga för mig och det får man inte blunda för, samtidigt som man måste se att chansen faktiskt finns att det kan ha gått framåt.
Att det antingen krympt eller att det åtminstone inte blivit fler eller att de som redan finns där inte har växt mer.
Bara det är ju positivt isåfall.
Jag kan fortfarande känna knutorna tydligt, men kanske är en del av det jag känner död vävnad.

Väntan är värst, men den kommer jag aldrig att komma undan...

Grönt ljus!

Imorgon blir det behandling! Äntligen är kroppen med som den ska igen förutom denna envisa och ganska jobbiga förkylning jag har fått.
Julian hostar också som en tok här hemma och har en näsa som rinner. Kanske var dags för oss att får en förkylning då vi sluppit undan det under hela hösten.

Mötet hos dietisten gick också fint.
Jag fick lite tips på vad jag kan göra för att få upp aptiten och svar på mina frågor.
Hon tipsade om att kall mat kan vara enklare att få i sig när man mår som sämst, salt mat som chips, salta kex osv kunde med funka bra.
Jag fick också med mig ett par stycken näringsdrycker i olika smaker som jag kunde testa. Hon tipsade om att ifall jag inte tyckte om dom som de var så kunde man tex. spä ut dom med vatten, cider eller lägga i ett par isbitar. Ja man kunde göra lite som man ville helt enkelt.
Jag har alltid haft svårt för att få ner sånt som är flytande, såsom penicillin eller den där hemska kontrastvätskan, så det var bra med lite tips på hur man kan göra den godare.
Sen fick jag med mig en nypondryck som innehöll extra mycket näring samt ett pulver som man kan bland ner i maten som är fylld av vitaminer och näring.
Känns bra!

Tog även upp det här med socker, hur det egentligen ligger till.
Hon sa att på ett sätt har man rätt när man säger att cancercellerna får energi utav det.
Men hon menade på att kroppen och alla friska celler också behöver en viss mängd socker för att kunna göra sitt jobb så man skulle inte utesluta det tyckte hon. Det var inte så att ifall man åt något som var sött så roffade alla de sjuka cellerna åt sig sockret direkt, utan det uptas av såväl friska och sjuka celler.
Också bra att veta.
Jag tänker dock ändå dra ner på det och hålla det på en rimlig nivå precis som man ska göra med allt egentligen.

Att jag åt gojibär var också positivt, men hon sa att det funkar med vilka bär som helst.
Möjligtvis innehåller de lite mer av alla vitaminer etc. men bär överlag är nyttigt och bra för kroppen.

Imorgon tar jag bussen in till sjukhuset medan Rasmus och Julian promenerar bort till dagis.
Det är första dagen imorgon då han ska vara där en liten stund själv och även äta lunch där.
Det stod tomatsoppa på menyn så det kan ju bli intressant :)
Kan ju säga att han inte lär vara klädd i sina finaste kläder imorgon.

Nu ska jag njuta av denna kvällen innan det är dags att ligga nerbäddad ett par dagar.

Förkyld

Imorgon har jag tid till dietisten och jag ska också ta nya prover.
Jag hoppas att hon kan ge mig några användbara tips, sen ska jag också passa på att fråga ifall det är något man kanske bör undivka att äta när man är sjuk som jag.
Det pratas ju en del om att cancercellerna gillar just socker, men jag har inte hittat någon bra information kring det än. Kanske hon vet mer.

Sen får vi hoppas att jag får komma igång med kur nr 3 på torsdag.
Vet inte hur optimistisk jag är just nu, har ju åkt på en förkylning. Verkligen jättepassande.
Kanske är det dagisbacillerna som redan har tagit fäste.

Annars ska jag inte klaga.
Mår för övrig ganska bra, håret sitter fortfranade fast stenhårt på huvudet. Dock har en del ögonfransar tagit stryk.
Man är väl lite fumligare än vanligt. Igår tex. så spillde jag ut ett stort glas vatten när jag vaknade som stod på mitt nattduksbord. En timme senare när vi åt frukost så flög mjölkglaset i golvet.
Har även svårt att komma ihåg saker, som portkoden till mina föräldrar.
Den har jag kunnat utan och innantill länge nu men när jag väl står där och ska slå den så är det helt tomt i huvudet.
Antar att det är detta som folk kallar för Cytostatikahjärna.

Info om Gojibäret

Lite info om Gojibäret. Man får väl ta det med en nypa salt men jag tror absolut att den gör gott för kroppen. Googla lite så hittar ni mer information.

Gojibär – Hälsa, Välmående och Livskraft

Gojibär (Lycium barbarum) anses vara bland det bästa som man kan äta och är en storsäljare i hälsoaffärer världen över. Växten kallas i Sverige för Bocktörne och odlas ibland som trädgårdsväxt.
I Kina och områdena runt Himalaya talar man om Gojibär som källan till god hälsa och ett långt liv. Diabetes, cancer och de vanliga välfärdssjukdomarna som sprider sig alltmer i västvärlden är ovanliga häromkring och människor som blir över 100 år gamla är ingen ovanlig syn.

Gojibär har använts i den kinesiska läkekonsten i tusentals år och modern forskning har nu också börjat påvisa de unika egenskaper gojibären innehar.
I Asien talar man om att konsumtion av gojibär kan göra att man:

• Blir starkare och får mer energi
• Blir mer motståndkraftig mot bakterier, svamp och virus
• Ser yngre ut och känner sig yngre
• Får bättre syn
• Blir bättre i sängen
• Sover bättre
• Ökar sin produktion av vita och röda blodkroppar
• Stressar mindre
• Minskar sin oro
• Får starkare hjärta
• Sänker sitt blodtryck
• Sänker sitt kolesterolvärde
• Förbättrar sin blodcirkulation

Gojibär är alltså fullspäckat av uppbyggande och stärkande näringsämnen, som t.ex.:

• 6 ggr mer betakaroten än i morötter – bästa medicinen för ögonen
• Det enda livsmedel hittills som stimulerar produktionen av mänskligt tillväxthormon
• Komplett proteinkälla, innehåller 18 aminosyror
• Innehåller mer än 21 spårämnen såsom fosfor, järn, zink, germanium, selen, koppar och kalcium
• Rikligt med vitaminer – A-vitamin, B1, B2 och B6-vitamin, C-vitamin samt E-vitamin
• Viktiga fettsyror
• Beta-sitosterol som anses sänka kolesterolhalten och motverka prostataförstoring.
• Mycket hög andel antioxidanter

Men det bästa med dessa fantastiska bär sparar vi till sist – smaken! De är väldigt smakrika och goda – lite söta med inslag av tranbär och körsbär.
Gojibär kan avnjutas i sallader, i smoothies och andra mixade drycker eller bara som de är som mellanmålssnacks.

Infon är tagen från denna sidan: http://www.gojibaretc.se/gojibar/gojibar-halsa-valmaende-och-livskraft

Inskolningen är klar för idag och det gick över förväntan.
Han fann sig direkt och hade en massa nya saker att upptäcka och många nya små vänner att lära känna.
Fröknarna verkade jättegulliga och hade bra hand med barnen.
Nu känner sig denna mamman trygg med att släppa iväg sin lille prins på dagis.
Det kommer gå fint det här.

Något annat som inte gått lika fint är mina värden.
Dom är fortfarande för låga men har ändå stigit sen förra veckan.
Nya prover på onsdag och förhoppningsvis behandling på torsdag morgon.

Men nu blir det jag som skolar in Julian dessa dagarna innan pappa får ta över.
Vi lyckas alltid vinna något på att behandlingarna sjuts upp.
Då känns det lite lättare iallafall.

Nu ska jag knapra på gojibär och sjunka ner i soffan en stund.

Gojibär

Jag har fått massor av bra tips och ideér från många av er läsare på saker som jag själv kan göra eller prova för att "bota" min sjukdom.
På samma gång som jag vill prova allt som möjligen kan hjälpa mig så känner jag också att allt i mitt liv inte får kretsa kring cancern.
Nu har jag bestämt mig för att ändra en del av min kost.
Det ska bli mindre socker, mer utav de bra grönsakerna och jag ska äta ett par stycken Gojibär varje dag.
Det känns som en lagom förändring som jag vet påverkar kroppen och immunförsvaret positivt.
Just Gojibären verkar vara fullproppade med en massa nyttigheter och det har även gjorts en hel del studier om hur det verkar tillsammans med olika sjukdomar.
Det botar såklart inte men man hjälper förhoppningsvis kroppen så att den kan göra sin del av jobbet lite bättre.
För mig känns det bra och idag inhandlades den första påsen med bär.

Just nu sover lilleman och anar inte vilken stor dag som väntar imorgon. Så fort jag har brottats med alla andra som också ska ta blodprov så tar vi vagnen och promenerar bort till dagis.
Det ska bli sååå spännande och se hur han reagerar och kul att träffa hans fröknar och se hur avdelningen ser ut.
Min lille plutt har redan blivit så stor på denna korta tiden som han funnits med oss.
Ikväll skulle han t.om. sitta själv i soffan när han drack sin välling. Han som alltid har velat sitta i mitt knä och mysa med snutten och lelleflaskan.

Sen hoppas jag att syster Eva ger mig klartecken för behandling imorgon.

Det var inte längsen vi undrade vem det var som låg i magen. Ändå känns det som en evighet.

Bara några dagar gammal

Mitt älskade stora lilla hjärta!

<3

Den månaden jag var frisk

När jag var färdigbehandlad i september förra året och trodde att allt var frid och fröjd så var vi bjudna på ett bröllop på Malaga. Vi trodde först inte att vi skulle kunna åka eftersom jag höll på med strålningen och inte riktigt visste när den skulle vara klar.   När vi väl fick veta att vi hade kunnat följa med så var det ganska så sent att boka biljetter och vår ekonomi tillät verkligen inte en resa. Det blir ju inte många kronor över när en är sjukskriven och den andra föräldrarledig.
Som om man inte hade tillräckligt med bekymmer redan.
Men en vecka innan hela Ramus familj skulle åka så ringer Rasmus mamma och säger att där finns platser kvar. Esther, Rasmus gudmor rycker in som en ängel och ser till att vi kan komma iväg och helt plötsligt är vi inbokade på ett plan till Malaga för att gå på Therese (Kusin till Rasmus) och Fernandos bröllop.
Vi fixar med pass redan dagen därpå och hinner precis att hämta ut dom bara ett par dagar innan vi åker.
Eftersom dom är en stor familj på mamma, pappa, fem syskon + respektive + barm så hade de hyrt en enorm lägenhet där vi allihopa bodde.
Julian hade fullt upp med sina två kusiner och vi vuxna gottade oss med god mat och vin om kvällarna på någon av de två terasserna.
Det var en helt underbar resa och jag är såå glad att vi fick chansen att följa med.
Den månaden som jag var frisk fick jag verkligen utnyttjat till max. Och eftersom vi nu inte kommer iväg på den planerade Thailand resan så känns det extra bra att vi kunde följa med då.

Så fort vi får möjligheten igen så är vi inte sena med att boka in en ny resa.
Här kommer lite bilder från en underbar resa.

Woohoo, detta är ju toppen mamma!

Bruschetta och vin! Kan inte bli fel..

Såå gott. Dagens middag stod Ramus och Alexandra för

Familjen Dahl

Känner på vattnet med pappa

De tre söta kusinerna <3

Julian och "Faaffaa"

På väg ner till för middag

Mormor Ulla och Vendela

Letar bord för typ 20..

<3

Frukost med underbar utsikt från en av terasserna

Den här lille killen skulle minsann äta yoghurten själv

Inget kul ställe att gå på med barnvagn, men fint var det! :)

Det fina brudparet

Helt underbar kyrka som låg uppe på berget

Detta sov sig Julian igenom!! helt otroligt!

Inne i staden Benalmadena

Jag hade verkligen behövt semester igen!

Ett år har gått..

Ja, idag har det gått ett år sen jag fick min diagnos.
Många gånger så har det verkligen kännts som att tiden stått still men nu när man ser tillbaka så har detta året gått väldigt fort.
Mycket av året har gått åt till åtskilliga läkarbesök och sjukdomen har styrt vårt liv till stor del.
Tröttheten, alla tider man har att passa, hurmöret som varit upp och ned har gjort att man inte riktigt kunnat göra vanliga saker som man kanske annars hade gjort och som vi brukat göra.
Men vi har haft mycket bra stunder också.
Vi har haft otroligt mycket tid tillsammans, jag, Rasmus och Julian.
Det är inte många barn som har den möjligheten att ha båda sina föräldrar hemma under nästa ett års tid.
DET är guldvärt för oss alla tre.
Vi har spenderat mycket tid tillsammans med våra familjer och vänner och alla har kommit varandra så mycket närmre sen detta hände.

Imorgon var det planerat för behandling men så blir det tyvärr inte denna gången heller.
Jag blev väldigt knäckt när hon sa att det inte skulle bli av även fast vi visste att risken var ganska så stor att det skulle bli inställt.
Dom säger att min benmärg är trött just för att jag redan har gått igenom så pass många behandling i våras.
Så nya prover på måndag och förhoppningsvis behandling redan samma dag kl 12.

Detta livet är fan ingen dans på rosor. Jag blir förbannad att det ska styra och hindra mig så mycket.
Nu innebär det att jag inte kommer att kunna vara med under inskolningen.
Jo första dagen då han ska vara där mellan 9-11.
Ska verkligen se till att vara först i kön på Mas så att jag hinner hem i tid tills vi ska promenera bort till dagis.

Men vi får försöka fylla dessa dagarna med en massa annat roligt precis som förra gången det blev inställt.
Idag har vi tex haft en toppendag!
Herregud vad vi röjde på Leos; mamma, pappa, min bror och hans familj och vi.
Vi träffade även Julians andra två kusiner och tre av hans fastrar där.
Nu sover han gott i sin säng efter ett härligt bad och välling.

Ibland skriver ni frågor till mig i era kommentarer.
Jag har varit jättedålig på att svara men tänkte att från och med nu kommer jag svara er tillbaka i kommentarsfältet under inlägget där ni ställt frågan.

Nu glömmer vi de dåliga delarna av denna dagen och riktar in oss på måndagen.

En vecka dålig, två veckor bra..

Snart har det redan gått tre veckor sen förra behandlingen och nya prover ska tas imorgon inför onsdagen.
Jag känner mig så nervös inför provsvaret.
Vill verkligen att det ska bli  av så att jag kan vara med Julian på hans inskolning. ´
Det betyder massor för mig att kunna vara med även fast jag vet att det hade löst sig ändå.

Idag har var bara haft en mysdag här hemma. Vi var och vägde och mätte lilleman imorse och fick en skön morgonpromenad på det. Det blir ju inte så mycket motion för min del annars mer än promenaderna med Julian. Men sen att jag är den virvelvind jag är och far runt hit och dit hela tiden kan man väl räkna som lite underhåll av kroppen.

Imorgon väntas Leos lekland med min bror och hans familj. Ska bli riktigt roligt. Det är ju kul både för barnen och oss vuxna.
Sen sover förhoppningsvis barnen gott :)

För övrigt så mår jag ganska så bra just nu. Det brukar ju vara som bäst precis innan man ska på det igen.
Det är ju en vecka skit, två veckor bra och så fortsätter det så.
Ganska deprimerande när man tänker efter men jag försöker låta bli.

Min kurator har även fixat en tid till en dietist i nästa vecka. Hon ska hjälpa mig och ge lite tips på vad jag kan tänkas äta då när aptiten är som värst. Det blir liksom som en ond cirkel.
Magen skriker efter mat och håller sig bara nöjd ett litet tag på det jag får i mig som är mest flytande, medan illamåendet och känslan av att vara sjuk gör att man absolut inte kan tänka på mat.
Kvällen innan behandling brukar vi åtminstone alltid äta något riktigt gott så att jag inte går in i matchen på tom mage.

Nu ska jag gå igenom tvn och se om där finns något vettigt att se på. Annars blir det sängen och en bra bok.

Nu kör vi 2012!!

Det känns bra med ett nytt år!
Förra året har varit hemskt pga. många anledningar och vi har väl allihopa bara längtat tills det skulle ta slut och man skulle få börja på en ny kula, ett nytt år.

Vi har haft många bra dagar nu mellan jul och nyår. Jag har hunnit med att träffa vänner, äta gott på restaurang och ta en supersnabb vända på rean - hann dock bara med två butiker innan både jag och Julian tröttnade :)

Nyår firade vi i lugn och ro här hemma tillsammans med mamma och pappa.
Så avslappnat att jag t.om. glömde byta om till finkläder, men vad gjorde det.
Det var ett av de mysigaste nyårsfirande vi haft faktiskt.
Vi började tidigt och åt förrätten redan vid halv sex. Sen tog vi det bara lugnt och förberedde varmrätten och var färdiga i lagom tid tills dess att Julian hade somnat.
Desserten kom inte fram förrän senare på kvällen och sen var det ju dags att skåla.
En helt perfekt kväll i mina ögon.

Tittade på sina första raketer; sådär intresserad :)

Bus med Mormor

Goda toast med tomat, basilika, mozzarella och hemmagjord räkröra

Helstekt rostas som fullkomligt smälte i munnen, hasselbackspotatis och pappas grönpepparsås

<3

Smiiile :)

Äntligen fick vi tillfälle att tända lyktorna vi köpte i Thailand för två år sen

Varför inte avsluta vår 80-tals middag med en redig marängsviss

                                     Nu börjar vi om och ser till att detta året blir åtminstone bättre än förra!

SKÅL!



Måste även tacka Sanna en bloggläsare samt vän till Ramus syster Alexandra som häromdagen överraskade med ett paket till Julian. En jättefin traktor som hon själv har sytt.
Tusen, tusen tack! Julian blev superglad och det värmde gott i mitt hjärta att du tänkte på oss <3

Weeeii, en "Taattaa"

Idag städas julen ut. Iallafall julgranen och allt krimskrams. Ljusstakarna får vara kvar ett tag till.

Förra året låg ju jag dålig inne på infektionen och när jag sen kom hem så hade Rasmus, hans mamma Viveca och syster Danni hjälpt oss att städa undan julen.

Det var så skönt att komma hem till ett icke julig hem, men nu är vi förberedda :)

Onsdag innebär förhoppningsvis ny behandling.

GOTT NYTT ALLIHOPA!