Faaan!

Ja varför inte skaffa sig fler åkommer när vi ändå är i farten.
Tanken var att åka in till sjukhuset själv, detta skulle ju gå snabbt och lätt. Daniella var gullig och erbjöd sig att följa med men jag kände att det skulle vara lugnt idag! Imorse blev det dock ändrade planer vilket jag nu är glad för eftersom denna dagen kom att bli lång. Mamma var ledig och ville nog gärna se vart hennes lilla tös ska hålla hus och vad det är för människor som ska ta hand om mig så hon följde med!
Tack mamma för att du väntade det många timmarna själv medan jag var på diverse kontroller! <3
Korsord är toppen och gör det lättare med tidsfördrivet :)

Idag åkte jag ju in för att göra skelettröntgen. Då man måste vänta ca 3 timmar mellan injektionen av kontrastvätska som gör att man senare kan se något på röntgenbilderna innan själva bilderna ska tas. Så jag passade på att gå upp till sköterskorna på onkologen. Har nämligen börjat få ont i armen och kan inte riktigt böja den där de ha satt in pick linen, så jag hade lite förfrågningar om det samt att jag ville lägga om förbandet.
Väl där så kollar sköterska, fixar och donar och lägger om det riktigt fint. Kallar in en läkare för att kolla vad hon tänker om stället där det är ömt. Hon tror att det kan vara en blodpropp! För jäkel inte mer nu!
Hursomhelst så avbokar jag tiden för kuratorn då jag ska iväg på akutröntgen av armen, dom har svårt att se något och skickar iväg mig för skelettröntgen innan tiderna krockar med varandra och beskedet att det ska granska bilderna först och att jag ska vänta uppe på onkologen igen.
Efter lång väntan på ett svar så talar läkaren om att jag förmodligen har en blodpropp och att man väljer att behandla med blodförtunnade medicin.

De kommer i form av sprutor som jag ska ta själv varje dag nu i ca 4½ månad. Nu får man ju iallafall användning av den lilla gravidvalken som är kvar på magen eftersom det är där de ska tas ;)
Det viktiga är att jag inte behöver ändra tid för cellgiftsbehandlingen imorgon som det var snack om först.
Så om 12 timmar sitter jag där med det första påsarna fästa via slangen in i armen. Vemodigt men skönt!
Hur kommer jag reagera på de? Ska jag ligga dålig nu ett par dagar, känna illamående och bli trött.
Det får vi se helt enkelt, så olika hur folk känner sig efteråt.

Ska inte heller glömma att nämna att efter denna dagen som sträckte sig från 09.45-16.00 på sjukhuset så kom jag hem till ett kylskåp fyllt med god sjukmat, såsom nyponsoppa, goda juicer och skorpor samt tre fina röda rosor! Jag har det allt bra! Vilken drömman man lyckats hitta!

/Sophie

Party, Party!!

Hoho, som det festades igår med arbetskamraterna! Vi hade jätteroligt på utmaningarnashus och maten på St Marcus var kanon. Är inte så förtjust i bufféer men denna håller ändå bra standard. Efter det blev det en snabb vända på Pickwick innan denna mamman fick ringa efter sin man. Det där sista glaset vin skulle man nog allt skippat, då hade man kanske mått snäppet bättre idag, men det var det värt!

 

 Så suddig som jag är på bilden var även mitt synfält i slutet! ;) (Jane och jag) 

 Så fort vi hade vaknat till liv här hemma, ätit god fulle och passat på att röja undan så åkte vi till mor o far! God middag fick vi och Marcus, Ramak och lille Oliver kom också över! Vilket lite charmtroll han är! snackar som bara den och härmar allt man säger, det tycker då jag är imponerande för att bara vara 1½ år.

Nu kastar jag snart in handduken för idag och ska försöka slappna av inför morgondagen. Nya prover ska tas, hinna träffa en kurator och imorgon ska jag även börja knapra de där kortisontabletterna man ska ta inför varje behandling och två dagar framåt!
Ska bli spännande och se vad dom tabletterna gör med en. Tydligen ska man bli väldigt speedad. Kanske blir både på gott och ont det där, kan behövas lite extra energi för min del.

/Sophie

Långt eller kort, ljust eller mörkt

Så hur ska man ha håret nu när man har många valmöjligheter?
Tror jag ska försöka hitta något som efterliknar det jag har nu så gott det går. Kruxet är att man inte kan sätta upp det i hästsvans lika enkelt vilket är det jag har håret i mest nu, men nått ska vi nog kunna hitta på.

Jag trodde att jag skulle få prova en massa peruker idag men det blev till att bläddra i en katalog där ca 80% var riktiga "Days of our lives" frisyrer :). Man väljer tydligen ut några man gillar i olika färgnyanser sen provar man och klipper eventuellt till dom.
Kan ju säga att valmöjligheterna blev ganska små men ändå helt okej! Nu får vi bara hoppas att de ser lika bra ut när man väl får på dom! Tack Lina för att du följde med <3

Här kommer lite bilder från katalogen, skriv gärna vad ni tycker!

Här har vi alla glamour frisyrerna som inte kändes riktigt jag ;)

Denna har jag beställt för provning, Dock mörkare färg. Och ja, man kan ta bort luggen från pannan/ögonen ;)

Denna hoppas jag mycket på! Tänker mig att den kan bli bra när man klippt till och kortat den lite.

Denna funderar jag på att beställa för provning också. Har sidbena precis som jag, sen kan man bara klippa den kortare och klippa ur den lite.

Vad tror ni?

Jag kommer välja en i lite mörkare färger eftersom det såg mer verklighetstroget ut. De ljusa färgerna såg lätt grå ut.

Nu har pappa (morfar Jojje) nyss varit här och hämtat Julian. Han ska sova hos sin mormor och morfar inatt eftersom det vankas fest för min del och Ralle ska ha Linus och lilla Ella över här ikväll.
Detta är andra natten vi är barnfria. Känns märkligt, men ska inte ljuga om att det blir skönt med sovmorgon.

Nu ska jag göra mig snygg inför ikväll sen bär det av till utmaningarnas hus och därefter St. Marcus Vinkällare med jobbarkompisarna! Weeei!

/Sophie

Vilken dag!

Vilken dag! det blev jobbigare än vad jag trott, men skönt att hunnit med så pass mycket som vi faktiskt gjorde idag. Pick Linen är på plats och det känns helt okej. I vanliga fall brukar man försöka sätta den lite högre upp på armen, men mina kärl låg så pass nära artären så det var lite kruxigt. Det slutade med att hon fick sätta den precis ovanför armvecket vilket gick mycket lättare. Ont gjorde det med alla sticken och rotandet i armen men så fort hon hittat rätt så försvann den värsta smärtan.

 

Yes, nu ska vi vara goda vänner i ca 5 månader

Mammografin var ett rent helvete! Jag hade förväntat mig samma känsla som för en månad sen då jag gjorde det sist, men så blev det inte. Sen dess har jag blivit mer öm och bröstet känns stenhårt.

Tårarna sprutade, och tre gånger fick hon pressa fast bröstet för att få bilder från olika vinklar. Fasar redan för nästa gång detta ska göras, det lär ju bli några fler!

Nu är jag trött som ett ålderdomshem och ska strax bädda ner mig i sängen och titta lite på tv.
För er som inte vet så har även Rasmus börjat blogga om detta elände. Kolla in hans sidan Nu jävlar kör vi


Godnatt!
/Sophie

Nog har vi att göra!

Nu vet vi! Jag har inte HER2. Jag frågade läkaren om detta var positivt eller negativt, då svarade hon att det beror på hur man väljer att se det.
HER2 är ett tillväxtprotein som gör att cancern växer snabbare och därför är mer aggressiv, risken för återfall är också större. Men mot detta har man kommit fram till en bra medicin som heter Herceptin som visat sig vara väldigt effektiv.
Alltså kan man säga att om jag nu skulle haft HER2 så hade man vetat konkret vad det var för något och hur man skulle bekämpa det. Nu vet man inte riktigt vilken typ jag har och kan därför inte sätta in något extra som man vet är effektivt mot just den sorten. Så visst kan man se det både positivt och negativt. Blir bara inte klok på hur jag känner kring det.
Detta gör även att jag nu kan delta i studien och Tina, forskningssköterskan, har lyckats trolla fram en massa tider till mig så att vi ändå kan börja med cellgifterna den 1/2!

Det blir ett hektiskt schema, men lika bra att hinna med så mycket som möjligt när man ändå är där istället för att sprida ut det över flera veckor.

Torsdag 27/1

11.00 Muga (hjärtundersökning)
12.00 Tid hos kuratorn
12.50 Pick linen ska sättas på plats
13.45 Mammografi samt ultraljud
någon gång därefter ska jag även hinna med en röntgen för att se så att pick linen sitter rätt.

PUUHH!

Fredag 28/1

10.15 Magnetröntgen
13.30 fin och mellannålspunktion av tumörerna

Lördag 29/1

09.00 Tid hos frisören för att prova peruker

Måndag 30/1

09.45 skelettröntgen

Tisdag 1/2

Första cellgiftsbehandlingen

Däremellan ska vi hinna med en myskväll i Trelle hos svärföräldrana, personalfest på lördag och sen försöka hinna träffa mina föräldrar så fort mamma blir frisk. Vill inte riskera att bli sjuk såhär innan start!

Dagen idag var också bra! Inget besök på sjukhuset utan en trevlig dag i stan med mina två älsklingar innehållandes lunch på Koi, lite shopping och en kaffe med Danni och Keila.

Nu vilar vi upp oss inför imorgon!

/Sophie

Inte mycket klokare

Ja, då har vi varit på dagens sjukhusbesök. Tyvärr fick vi inte reda på det vi egentligen kom dit för, ifall jag har HER2 eller inte. 

Vi fick lite klarhet vad gäller det här med studien. Nu har jag valt att gå med i den på villkoren att det lyckas göra alla det här extra undersökningarna tills den 1/2 så vi slipper dra ut på cellgiftsbehandlingen. Jag kan när som helst dra mig ur och har alltså inte bundit mig till något. 

Nu får vi hoppas att det lyckas trolla fram lite tider till mig som är inom tidsramen. Skulle det skilja på en eller två dagar så får vi ta det beslutet då. Imorgon får vi besked iallafall!

Jag var även inom frisörsalongen Sex Stolar och fick beställt en tid. Fick ju en remiss för peruker nu innan i veckan och det känns som det kanske är dags att ta tag i det nu. Hon som jag ska gå till verkade jättegullig. Känns som detta kommer bli bra.

Nu blir det snart varma mackor men innan dess ska vi försöka natta lillen. Blir nog sent idag med tanke på så mycket han har sovit.

/Sophie

Nu äntligen!

Idag var jag och Rasmus på onkologen medan Julian fick busat massor med sin farmor, faster och lilla kusin Keila!
Och äntligen fick vi lite mer svar och klarhet i vad som ska hända och framförallt när.

Det som nu kommer ske är att dom ska sätta in en pick line i armen på torsdag. Detta är en liten slang som förs in i en ven genom armen och vidare upp mot hjärtat. Låter läskigt men dom försäkrade att det är ett lätt ingrepp och görs av en sköterska som fixar det med hjälp av ultraljud. Därefter röntgar man och ser så att den sitter precis som den ska.

Därigenom kommer jag få min cytostatika vid 6 tillfällen med tre veckors mellanrum.
Det bästa är att vi sätter igång redan på tisdag den 1/2.
Något som sätter käppar i hjulet för mig är att jag blivit erbjuden att vara med i en forskningsstudie där man lägger till ytterligare ett läkemedel i samband med cellgiftsbehandlingen.
Allt verkar bra och positivt med denna studie om det inte vore för att det isåfall måste skjuta 1 vecka på det angivna datumet för första behandlingen då man måste ta en massa prover innan man kan köra igång.
Min magkänsla säger mig att hoppa över detta och bara sätta igång med allt samtidigt som jag gärna vill vara med i studien. Det är ju trots allt så man kommer längre fram i forskningen och kan hitta bra metoder för att förhoppningsvis kunna besegra denna förbannade cancer en dag!
Beslutet tar vi imorgon då vi ska dit igen för ännu mer info. Då ska vi även få reda på om jag har ett tillväxtprotein som heter HER2. Därefter beslutar dom i vilken ordning och vilka cellgifter jag ska få.

Nu känns det som vi är på rätt väg iallafall och inte som att vi står och stampar på samma ställe längre.
Snart börjar den riktiga kampen!

Lite myspys fick vi också hunnit med idag. En titt i Daniella och Henriks nya lägenhet som var riktigt fin. Sen var vi hemma om och vände och vidare ut till svärföräldrarna i Trelleborg där vi fick goda hemmagjorda hamburgare och lite bus med Julians andra kusin Vendela.

Nu blir det sängen och lite sortering av alla tankar och funderingar som dagen har gett. Mycket nytt att ta in och stora beslut att fatta.
Sov gott med er!

/Sophie

Mysig helg

Denna helgen har varit kanon!
God middag med mina föräldrar både på fredagen och lördagen faktiskt.
Rasmus och pappa fixade så att vi numera har ljus i vår hall och jag fick storstädat och putsat fönsterna medan min mamma tog en lång promenad med lilleman.
Julian har även fått provat sin hoppgunga för första gången och idag var vi i Dalby och hälsade på en arbetskamrat till mig.

Myser i mammas och pappas säng

Bus med Pappsen

Nya favoriten! Tack farmor och farfar <3

/Sophie

Upptäckten

Jag fick en fråga bland kommentarerna om hur jag upptäckte min knuta.

Det började veckan innan jul. Jag hade lite ont i armen när jag skulle sova och kunde inte riktigt ligga på den sidan utan att det kändes. Jag tänkte inte mer på det men när samma känsla var kvar på morgonen så kände jag efter, precis som man brukar när man har ont någonstans.
Där kände jag en knuta stor som en ärta men kände mig inte jättebekymrad. Hursomhelst ringde jag och fick tid på vårdcentralen på förmiddagen. Sköterskan där kunde inte göra något eftersom det inte satt utvärtes men rabblade upp en mängd olika saker det kunde bero. Hon skickade mig vidare till en läkare på samma ställe.
Så några dagar senare var jag tillbaka och läkaren kände efter både i armhålan och brösten.
Hon sa att hon kände att där var något men med tanke på min ålder och att vi inte har haft något i släkten så sa hon att sannolikheten att det skulle vara bröstcancer var liten men att man naturligtvis var tvungen att undersöka med mammografi så att man helt kan utesluta det isåfall.
Mammografi och ultraljud gjordes, senare också en finnålspunktion som skickades iväg för analys.
Röntgen visade att där fanns avvikelser men man kunde inte se någon cancer, utan det var när analysen av provet blev färdigt som man säkert visste att det var just det.

Jag tycker absolut att man ska söka när man märker att något är annorlunda så att man kan får klarhet.
Men alla knutor betyder inte cancer. Det finns så mycket annat det också kan vara.
Jag hoppas att allt går bra för dig som ställde frågan och försök att inte oroa dig eller goggla en massa. Jag vet att det kanske är lättare sagt än gjort.

Hörde att det var lite problem att skriva kommentarer i bloggen i början när man valde att vara anonym. Har ändrat det i inställningarna nu.

/Sophie

Tur man ifrågasätter allt mer än en gång!

Det är ju fan också! Vem ska man kunna lita på egentligen.

Igår fick jag ju fixat med allt jag behöver för att kunna frysa ner ägg. Jag frågade läkaren gång på gång om det var okej och ifall han i sin tur pratat med mina läkare om detta. Han sa att jag var helt enkelt tvungen att lita på att dom kan sin sak och att allt var i sin ordning.

Som ni läste i föregående inlägg kollade vi ändå med onkologen dit jag ska börja gå på måndag ifall detta verkligen var okej då jag läst att det inte direkt gynnar min bröstcancer med extra hormoner. Därifrån fick jag också klartecken från en annan läkaren (inte den som jag ska träffa på måndag).
Men idag när vi trodde att allt var okej och glada för att slippa sjukhus besök för en dag så ringde dom från onkologen. Min läkare ville vi skulle komma upp och prata igenom detta med henne.
Väl där så avrådde hon mig att fullfölja det vi nu påbörjat och sa att läkarna skulle informerat henne först innan något skulle ha påbörjats.

Helt ärligt alltså, hur ligger det till med kommunikation där. Ska man behöva dubbelkolla allt själv för att känna sig på den säkra sidan.
Dock så lugnade hon oss med att oftast när man är såhär ung så är det inte lika vanligt att kroppen inte börjar fungera som vanligt igen och det kan visst bli aktuellt att bli gravid något år efter avslutad behandling. Känns lugnande!

Så istället för den andra karusellen som vi trodde vi befann oss på så ska vi nu börja förbereda oss inför den första cytostatikabehandlingen med diverse provtagningar etc. Skrämmande men skönt att det ska komma igång. Mer Info får vi som sagt på måndag!

Något annat trevligt är att vi löst problemet med försäkringskassan. Äntligen fick vi träffat någon som vi i lugn och ro kunde reda ut allt med. Jag kommer nu få sjukpenning och Rasmus får ta ut pappadagar ett tag framöver!

Nu håller vi helg tycker jag!

/Sophie

Blomsterbud och snabbinfo på reproduktionsmedicinskt centrum

Ja då har vi fått oss en snabblektion i hur man går till väga när man fryser in ägg. Helt otroligt vad duktiga dom är, men detta är ännu en sak att lägga till lista över saker man inte trodde man skulle få vara med om. Under tiden vi satt i väntrummet så hörde vi ett par berätta för sin gamla sköterska att dom nu väntade tvillingar. Då rös jag och blev så himla glad för deras skull. Tänk att ha väntat så länge och äntligen bli gravida! Fantastiskt!

Sen var det vår tur och eftersom allt måste gå undan nu så fick vi påbörjat medicineringen redan idag. Jag fick tabletter som ska ta bort östrogenet och sprutor som ska stimulera äggproduktionen, senare plussar dom på med ytterligare mediciner innan det är dags. Dagens uthämtning på apoteket har nu gjort att högkostnadsskyddet kickat in. Allt som allt känns det bra, men vi var ändå uppe på onkologen för att dubbelkolla så att dom vet att dom hinner rent tidsmässigt och så att hormonerna inte kommer påverka mig negativt. Jag fick klartecken från läkaren!

Väl hemma så dök det upp ett blomsterbud! Det var superfina tulpaner som arbetskamraterna skickat. Fick även fina blommor av Malin och Helen och Jocke i förra veckan. Blir så rörd över alla som visar att dom finns där för oss nu, och tack alla ni för era fina kommentarer här i bloggen. Det bygger på mitt jävlar anamma kan jag säga!

Här är dagen i bilder.

/ Sophie

19/1

Imorse var det dags för lilleman att få sin 5månaders vaccination. Detta klarade han verkligen galant precis som förra gången. Då blev han bara lite gnällig och sov en hel del men nu slapp vi till och med det och har haft en hur bra dag som helst.
Mamma och Pappa kom förbi i eftermiddags och hjälpte till med vår diskmaskin som vi äntligen skulle få installerad! Vi bjöd på god indisk gryta och Julian fick busat massor med sin mormor och morfar.

Imorgon hade vi egentligen ett möte inplanerat med försäkringskassan men fick lov att skjuta på det. Telefonen ringde idag när jag var på Maxi och det var från kvinnokliniken. Eftersom jag snart ska påbörja min cytostatikabehandling som kommer att påverka koppen på olika sätt så har vi valt att frysa in ägg ifall livet nu bestämmer sig för att jäklas ännu mer med oss.
Oron väcks i mig  varje gång jag vet att vi ska till sjukhuset. Så många beslut man måste fatta och så mycket nytt att lära och ta in.
Nu hoppas jag bara att detta ska gå smidigt och att vi hinner slutföra det innan den andra behandlingen sätter igång så det inte krockar med varandra. Är bara så himla glad att vi hann med att få lille Julian <3

 

Såhär ligger det till

Det finns egentligen bara en anledning till att jag nu har börjat blogga och det är för att försöka bearbeta det vi nu går igenom och har framför oss.

Den 3/1-2011 fick jag beskedet om att jag har bröstcancer. Läkaren som meddelade oss grät, ursäktade sig och släppte bomben. Någonstans inom mig var jag förberedd men ändå inte.
Rasmus kramade om mig och vi började båda gråta. Vad händer nu?
Tio minuter senare stod vi ute vid bilen med en post-it lapp där det stod nedskrivet en läkartid jag fått 1½ vecka senare samt ett telefonnummer till en sekreterare om jag hade några frågor kring tiden.
Jag ringde upp pappa som var på jobb berättade för honom och bad honom att inte säga något till mamma än eftersom hon var ensam hemma och passade Julian. Därefter ringde jag min svärmor som direkt satte sig i bilen för att möta upp hos mina föräldrar. Under tiden hade Rasmus ringt sin chef och meddelat att han inte skulle komma tillbaka till jobb mer den dagen, sen satte vi oss själv i bilen på väg hem till min mamma.
När vi kom in genom dörren tog Rasmus Julian direkt och jag sa som det var till mamma.
Jag kände mig ganska lugn och samlad, det som gjorde mest ont var att se alla andra så ledsna.
Vi pratade om det och alla försökte lugna alla, pappa ringde en massa samtal i hopp om att ordna en tidigare tid till mig vilken inte verkade gå.
Några timmar senare packade vi ihop våra saker och åkte till Ica Maxi där vi handlade gott bröd och pålägg som blev frukost/lunch/middag den dagen.

Vi var fortfarande ganska lugna båda två men framåt kvällen bröt jag ihop. Då kom alla frågor man ville ha svar på men hade inte fått någon information vart jag skulle vända mig, bara att jag hade en tid 1½ vecka senare. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick pratat med en helt underbar kvinna. Hon lugnade mig, sa att allt kommer att gå så bra så och gav mig tre telefonnummer till bröstmottagningen  som jag kunde ringa nästa morgon vilket jag gjorde. Vi fick en tid för samtal och information och dom tyckte det var märkligt att ingen från vårdcentralen där vi fick beskedet slussat oss vidare till dom.
Väl där undersökte en läkare mig, vi fick lite information om vad som skulle hända här näst, sen två tider för magnetröntgen och skiktröntgen. Jag tog även blodprover innan vi åkte hem.
Senare samma dag åkte vi till Ystad Saltsjöbad tillsammans med Rasmus syster och hennes sambo. Detta var en överraskning från min älskade och blev en helt underbar avkoppling mitt i allt detta. Vi hade tillgång till deras spa, fick en god trerätters middag och fin frukostbuffé dagen efter.
Sen kom verkligheten igen.
Magnetröntgen gick bra, skiktröntgen var ganska jobbig med all kontrastvätska som skulle drickas timmarna innan och det var fruktansvärt obehagligt när de gav mig kontrastvätska intravenöst. 
Nu hade allt satt igång och emellanåt slog det mig hur sjuk jag faktiskt är trots att jag mår bra och känner mig precis som vanligt bortsett från smärta i bröst och arm.

Igår den 17/1 var det dags för nästa läkarbesök. Nu hade dom haft konferens och hunnit diskutera mitt fall och vi skulle nu få svar på hur behandlingen ska gå till.
Tumören i bröstet är 3-4 cm stor och har spridit sig till ett flertal av lymfkörtlarna i armhålan men finns inte på andra ställen i kroppen vilket kändes skönt att höra.
Det som nu kommer hända är att jag ska börja med cytostatikabehandling snartast och eftersom jag är så pass ung och frisk så sa han att det tänkte gå på rejält då min kropp klarar det bättre än om jag varit äldre.
Därefter, framåt sommaren ska jag opereras. Dom kommer ta bort hela bröstet och avsluta med någon form av efterbehandling.

Tankarna snurrar just nu och jag fasar för vad som ska hända. Små saker som egentligen är obetydliga i det stora hela bekymrar mig. Jag vill inte tappa allt hår, hur kommer det att se ut? vänjer man sig?
Men som sagt, nu jävlar ska det kämpas! Detta ska vi klara av, så är det bara!

Måndagen den 24/1 är nästa gång jag ska till sjukhuset. Då är det på onkologen. Där ska vi få all information och förhoppningsvis ett datum för när det tänker börja med min cytostatikabehandling. Tills dess lever vi på som vanligt och försöker sysselsätta oss så gott det går.

Det blev ett långt inlägg men nu vet ni vad som hänt hittills och var vi befinner oss.

/Sophie