Vi har haft en bra vecka som bara fortsätter. Träffat en massa härliga vänner, fikat, gungat med barnen ätit goda middagar och nu under helgen väntar två stycken 1års kalas.
Idag för Keila, Jullemulles kusin och imorgon för Ella, vår blivande svärdotter ;)
Igår blev en lugn kväll för min del. Rasmus var ute och träffade gamla arbetskamrater och bästa vännen Martin som är hemma i Sverige ett par dagar och jag bäddade ner mig i soffan, senare sängen och bara njöt av lite egentid.
Måndagen närmar sig och därmed näst sista behandlingen. Snart, snart är det över!
Den 16e april är det dags att träffa kirurgen och diskutera igen om operationen. Känns bra att saker och ting börjar snurra igång nu så att man kan känna att man kommer någonstans.
Kan även meddela att jag numera har ytterst få ögonfransar kvar vilket inte känns något vidare.
Vart tog min långa mörka och många fransar vägen. Kommer dom att komma tillbaka i samma kavlitet eller kan det också ändra sig precis som håret?
Ögonbrynen börjar också försvinna men stråna där har bara brutits och blivit kortare så med lite magi så ser dom ändå okej ut änsålänge.
Nej nu är det dags att slå in paket och göra det sista innan vi beger oss mot prinsessans allra första födelsedag!
/Sophie
lördag 30 april 2011
tisdag 26 april 2011
Finbesök tre dagar i rad!
Igår var det kolonidags igen, otippat va? :)
Rasmus ringde in lite sällskap också så Linus, Fanny och Julians tjej Ella kom på besök. Barnen lekte fint med varandra, gungade lite och vi vuxna fick snackat lite skit och grillat. Alltså en riktigt lyckad heldag.
Rasmus ringde in lite sällskap också så Linus, Fanny och Julians tjej Ella kom på besök. Barnen lekte fint med varandra, gungade lite och vi vuxna fick snackat lite skit och grillat. Alltså en riktigt lyckad heldag.
Vilket par! :)
Sen idag tittade Lina förbi, Julians gudmor!
Det blev krämig pastasallad och häng på balkongen. Konstaterade även att vi ses alldeles för sällan fastän vi bor så pass nära varandra.
Imorgon blir också en bra dag! Då kommer Malin och hennes nya hemliga pojkvän hit, de ser vi framemot. Dessförinnan ska vi hinna med att njuta av vädret och ett sjukhusbesök.
Denna gången ska det kollas upp varför en del av axel och överarm fortfarande är bedövat sen insättningen av min power port. Känns precis som en tandläkarbedövning. Misstänker att det råkat kapa någon nerv.
Nu, popcorn och tv!
/Sophie
måndag 25 april 2011
Bilder från helgen
Sitter här ensam framför datorn och njuter lite av tystnaden.
Julian har somnat om igen och Rasmus ligger i andra rummet och snarkar ;)
Påsken har varit alldeles underbar och jag har mått som en prinsessa. Nu har jag min bra vecka!
Vi har hållt till i kolonin både i fredags och lördags med grill och en massa trädgårdsarbete och igår var vi på kalas hemma hos min bror.
Även balkongen har hunnit bli nästintill klar och vi har suttit där ute varje kväll när Julian somnat och druckit vin och te för min del och lyssnat på en massa bra musik. Då är det sommar!
Bilder från i söndags:
Dags att göra sig iordning för dagen och se vad man ska klä sig i idag. Börjar nästan undra vad jag hade för kläder förra sommaren med tanken på att garderoben ser kanska klen ut. Kanske dags att uppdatera den snart men orkar verkligen inte stå i något provrum och svettas.
Kanske ska jag våga mig ut utan den varma peruken och testa en sjal. Känns lite läskigt med hur folk kommer titta och reagera.
Grannarna börjar nog undra också vad som händer. Ena dagen hälsar vi på varandra och då har jag hår, andra dagen sitter jag på balkongen med kalt huvud.
Jaja, låt dom fundera, hemma måste jag få känna mig fri.
/Sophie
Julian har somnat om igen och Rasmus ligger i andra rummet och snarkar ;)
Påsken har varit alldeles underbar och jag har mått som en prinsessa. Nu har jag min bra vecka!
Vi har hållt till i kolonin både i fredags och lördags med grill och en massa trädgårdsarbete och igår var vi på kalas hemma hos min bror.
Även balkongen har hunnit bli nästintill klar och vi har suttit där ute varje kväll när Julian somnat och druckit vin och te för min del och lyssnat på en massa bra musik. Då är det sommar!
Bilder från i söndags:
Söndagspromenad i fina vädret
Bus med Olivers boll
Oliver och Julian
Ralle njuter i solen med en kall öl
Balkongbilder:
Blommor, örter och sockerärtor om det blir något av mina fröer
Rosmarin, citronmeliss och vad blomman heter har jag noll koll på :)
Balkonglådan som får bli ståendes istället för hängandes på räcket.
Myspys!
Dags att göra sig iordning för dagen och se vad man ska klä sig i idag. Börjar nästan undra vad jag hade för kläder förra sommaren med tanken på att garderoben ser kanska klen ut. Kanske dags att uppdatera den snart men orkar verkligen inte stå i något provrum och svettas.
Kanske ska jag våga mig ut utan den varma peruken och testa en sjal. Känns lite läskigt med hur folk kommer titta och reagera.
Grannarna börjar nog undra också vad som händer. Ena dagen hälsar vi på varandra och då har jag hår, andra dagen sitter jag på balkongen med kalt huvud.
Jaja, låt dom fundera, hemma måste jag få känna mig fri.
/Sophie
torsdag 21 april 2011
Nya trädgårdsmöbler och mys i Dalby
Igår fick vi äntligen köpt nya möbler till balkongen och det blev verkligen mysigt! Nu saknas bara blommorna som gör att det ser levande och inbjudande ut. Kanske får det bli en tur till blomsterlandet idag.
Vill att det ska bli en riktigt grön oas där ute, gärna höga växter som vass som samtidigt gör att det blir lite insynsskyddat, lite rosa sköra små blommor, någon lavendel och massa doftande örter! Åhhh vad det ska bli fint!
Får lägga ut bilder sen när det är helt klart! :)
Eftermiddagen spenderade jag i Dalby hos Jonna, en arbetskamrat. Vi var barnfria igår båda två så vi kunde snacka järnet utan avbrott :)
Hon bjöd på en supergod kycklingsallad med rostad potatis och bacon och vitlöksdressing till det.
Och vi avslutade naturligtvis med nått sött, kanelbulle gjord på surdeg och en stor kopp te!
Det blev en riktigt mysig kväll som snart måste göras om igen!
För övrigt så mår jag helt okej just nu. Var ju hos läkaren i tisdags där jag fick lite klara besked på vad som väntar mig. Snart är det dags för mig att träffa kirurgen för ett möte, närmare bestämt v20. Sen är själva operationen inplanerad till nån gång i v25, alltså midsommarveckan, men det spelar ingen roll, bara jag får det gjort! Kan ju hoppas att jag slipper vara inlagd på självaste midsommarafton iallafall.
Efter operationen och läkningen som tar ca 4-6 veckor är det dags för sista anhalten som är strålning. Vi räknade i kalendern och kom fram till att förhoppningsvis kan vi sätta igång med den i början på augusti.
Känns jättebra att ha fått lite tider för när saker och ting ska ske, vill ju kunna räkna ner nu.
Fick även gjort en CT skalle pga. min envisa huvudvärk. Den visade inget konstigt som tur var och jag fick lite starkare piller utskrivet.
Kan även säga att anmälan är gjord nu och inskickad så check på den!
Så tisdagen som skulle spenderas i stan med shopping, god lunch och fika, blev ett långt sjukhusbesök istället.
Men nu bär det iallafall av mot stan. En lite tur till mormor och kanske lite shopping för mig på Entré.
/Sophie
Vill att det ska bli en riktigt grön oas där ute, gärna höga växter som vass som samtidigt gör att det blir lite insynsskyddat, lite rosa sköra små blommor, någon lavendel och massa doftande örter! Åhhh vad det ska bli fint!
Får lägga ut bilder sen när det är helt klart! :)
Eftermiddagen spenderade jag i Dalby hos Jonna, en arbetskamrat. Vi var barnfria igår båda två så vi kunde snacka järnet utan avbrott :)
Hon bjöd på en supergod kycklingsallad med rostad potatis och bacon och vitlöksdressing till det.
Och vi avslutade naturligtvis med nått sött, kanelbulle gjord på surdeg och en stor kopp te!
Det blev en riktigt mysig kväll som snart måste göras om igen!
För övrigt så mår jag helt okej just nu. Var ju hos läkaren i tisdags där jag fick lite klara besked på vad som väntar mig. Snart är det dags för mig att träffa kirurgen för ett möte, närmare bestämt v20. Sen är själva operationen inplanerad till nån gång i v25, alltså midsommarveckan, men det spelar ingen roll, bara jag får det gjort! Kan ju hoppas att jag slipper vara inlagd på självaste midsommarafton iallafall.
Efter operationen och läkningen som tar ca 4-6 veckor är det dags för sista anhalten som är strålning. Vi räknade i kalendern och kom fram till att förhoppningsvis kan vi sätta igång med den i början på augusti.
Känns jättebra att ha fått lite tider för när saker och ting ska ske, vill ju kunna räkna ner nu.
Fick även gjort en CT skalle pga. min envisa huvudvärk. Den visade inget konstigt som tur var och jag fick lite starkare piller utskrivet.
Kan även säga att anmälan är gjord nu och inskickad så check på den!
Så tisdagen som skulle spenderas i stan med shopping, god lunch och fika, blev ett långt sjukhusbesök istället.
Men nu bär det iallafall av mot stan. En lite tur till mormor och kanske lite shopping för mig på Entré.
/Sophie
tisdag 19 april 2011
Längesen jag var här inne nu och skrev. Det får bli lite när man känner för det och har behov utav det.
Vi har haft en helt underbar helg iallafall. Var ute i Trelleborg, sov över där, mamma och pappa möte upp för grill på söndagen och för att ta en titt på hundvalparna.
Och nu har dom gått och blivit med hund :) Sååå himla kul! Det dröjer dock ett tag innan den flyttar till Malmö, dom är ju bara 1 vecka gamla.
Jag och Rasmus har även kommit fram till hur vi ska ha det på balkongen. Nu ska det bara inhandlas så vi kan sitta där och njuta av solen. Har söderläge så den slipper man inte undan, kanske får köpa ett parasoll nu när jag inte bör få för mycket sol. Hur som helst så blir det en soffa, två fåtöljer och ett bord i konstrotting. Sen ska det bara göras mysigt med en massa gröna växter och blommor.
Idag ska jag träffa min nya läkare. Ska passa på att ta upp min envisa huvudvärk som har suttit i nu sen förra behandlingen. Blir snart tokig!! Panodil och Ipren är visserligen bra men just nu gör dom varken från eller till.
Tror vi tar en vända på stan efter läkaren. MÅSTE inhandla nya jeans, helst lite nya toppar också.
Kanske sätta oss på något mysigt fik eller äta en god lunch. Vill bara mysa och njuta av denna dagen.
Förresten, om ni har lite tips på söta hundnamn till en tik (blandning av bichon havanais & bichon frise) så tar vi gärna emot dom. Vi måste rädda en av dessa söta valparna från att heta RUT ;)
Vi har haft en helt underbar helg iallafall. Var ute i Trelleborg, sov över där, mamma och pappa möte upp för grill på söndagen och för att ta en titt på hundvalparna.
Och nu har dom gått och blivit med hund :) Sååå himla kul! Det dröjer dock ett tag innan den flyttar till Malmö, dom är ju bara 1 vecka gamla.
Jag och Rasmus har även kommit fram till hur vi ska ha det på balkongen. Nu ska det bara inhandlas så vi kan sitta där och njuta av solen. Har söderläge så den slipper man inte undan, kanske får köpa ett parasoll nu när jag inte bör få för mycket sol. Hur som helst så blir det en soffa, två fåtöljer och ett bord i konstrotting. Sen ska det bara göras mysigt med en massa gröna växter och blommor.
Idag ska jag träffa min nya läkare. Ska passa på att ta upp min envisa huvudvärk som har suttit i nu sen förra behandlingen. Blir snart tokig!! Panodil och Ipren är visserligen bra men just nu gör dom varken från eller till.
Tror vi tar en vända på stan efter läkaren. MÅSTE inhandla nya jeans, helst lite nya toppar också.
Kanske sätta oss på något mysigt fik eller äta en god lunch. Vill bara mysa och njuta av denna dagen.
Förresten, om ni har lite tips på söta hundnamn till en tik (blandning av bichon havanais & bichon frise) så tar vi gärna emot dom. Vi måste rädda en av dessa söta valparna från att heta RUT ;)
Är ännu inte bestämt vilken av dessa det blir, men det lutar mot den helbruna.
Njut nu av solen allesammans!
/Sophie
torsdag 14 april 2011
Lite av mamma och pappa gjorde susen för mig idag!
Trots alla negativa tankar, illamående och obehag tog vi bilen till min mor o far. Det blev en Sophie undercover som satte i bilen; osminkad med mjukisar, mössa och gympaskor.
Tur att vi bor så nära varandra.
Det blev iallafall ett par riktigt härliga timmar.
Vi fick lite avlastning med Julian a.k.a. "Vill bli buren hela tiden" samt mammas goda fläskpannkaka till middag.
Julian fick även en förtidig påskpresent med fin fina kläder, en nytt fint undelägg till hans bricka och en liten kanin och en kyckling som steppar runt.
Sen blev det hemgång igen.
Tror det gjorde mig gott att komma ut om än bara för en liten stund. Fick liksom annat att tänka på.
Nu väntar dock sängen. Jag och Julian har för tillfället samma sovtider.
Natti!
/Sophie
Tur att vi bor så nära varandra.
Det blev iallafall ett par riktigt härliga timmar.
Vi fick lite avlastning med Julian a.k.a. "Vill bli buren hela tiden" samt mammas goda fläskpannkaka till middag.
Julian fick även en förtidig påskpresent med fin fina kläder, en nytt fint undelägg till hans bricka och en liten kanin och en kyckling som steppar runt.
Lite läskigt först med allt prassel..
...Sen blev det bättre
Och här har vi innehållet!
Sen blev det hemgång igen.
Tror det gjorde mig gott att komma ut om än bara för en liten stund. Fick liksom annat att tänka på.
Nu väntar dock sängen. Jag och Julian har för tillfället samma sovtider.
Natti!
/Sophie
Fed Up!
Nu är det fjärde dagen sen jag fick mitt dropp.
Känns som det kommer ta längre tid att återhämta mig nu än vad det gjort de förra gångerna.
Har legat hela dagarna och bara vilat. Rasmus och Julian har varit på äventyr både i tisdags och onsdags, men idag är dom hemma med mig.
Jag har kunnat äta bättre än vad jag gjort tidigare såhär efter en behandling men har en hemsk huvudvärk som inte går att beskriva för andra än de som själv fått cellgifter.
Det är samma känsla som när man får eperubicinet. Då trycker och spänner det över näsan och pannan på ett väldigt obehagligt sätt. Känner mig frustrerad.
Vill bli av med det NU!!
Mår även fysiskt illa av vissa saker när jag tänker på dom. Som när jag ser mig själv ligga i sjukhussängen med de tre droppåsarna, eller tänker på lukten som finns på avdelningen, min duschkräm som numera inte tilltalar mig särskillt eller som när jag ger mig själv de dagliga sprutorna.
Förstår inte hur en tanken kan framkalla att jag verkligen vill kräkas.
Två gånger kvar nu men ju närmre slutet jag kommer desto med trött blir jag på allt. Jag känner inte att jag har lust att göra detta två gånger till. Det låter kanske lite men varje gång innebär inte bara stunden då jag är på sjukhuset, det är ju hela processen som följer med. Dagarna efter då jag vet att jag kommer må skit.
Känner mig färdig med detta nu, riktigt Fed Up!
Har även ringt kuratorn idag och hon ska nu hjälpa mig att anmäla det som hände sist jag opererades.
Fick även reda på att det inte står med i några journaler att jag varit där och att dom gjort ett ingrepp på mig så bara där har dom redan begått ett jättefel.
Nog ältat om detta.
/Sophie
Känns som det kommer ta längre tid att återhämta mig nu än vad det gjort de förra gångerna.
Har legat hela dagarna och bara vilat. Rasmus och Julian har varit på äventyr både i tisdags och onsdags, men idag är dom hemma med mig.
Jag har kunnat äta bättre än vad jag gjort tidigare såhär efter en behandling men har en hemsk huvudvärk som inte går att beskriva för andra än de som själv fått cellgifter.
Det är samma känsla som när man får eperubicinet. Då trycker och spänner det över näsan och pannan på ett väldigt obehagligt sätt. Känner mig frustrerad.
Vill bli av med det NU!!
Mår även fysiskt illa av vissa saker när jag tänker på dom. Som när jag ser mig själv ligga i sjukhussängen med de tre droppåsarna, eller tänker på lukten som finns på avdelningen, min duschkräm som numera inte tilltalar mig särskillt eller som när jag ger mig själv de dagliga sprutorna.
Förstår inte hur en tanken kan framkalla att jag verkligen vill kräkas.
Två gånger kvar nu men ju närmre slutet jag kommer desto med trött blir jag på allt. Jag känner inte att jag har lust att göra detta två gånger till. Det låter kanske lite men varje gång innebär inte bara stunden då jag är på sjukhuset, det är ju hela processen som följer med. Dagarna efter då jag vet att jag kommer må skit.
Känner mig färdig med detta nu, riktigt Fed Up!
Har även ringt kuratorn idag och hon ska nu hjälpa mig att anmäla det som hände sist jag opererades.
Fick även reda på att det inte står med i några journaler att jag varit där och att dom gjort ett ingrepp på mig så bara där har dom redan begått ett jättefel.
Nog ältat om detta.
/Sophie
måndag 11 april 2011
Nr.4
Nu är det tre timmar tills jag får behandling nr.4.
Tänk vad tiden har gått snabbt ändå trots att det är tre veckor mellan gångerna.
När jag fick den första kuren så trodde jag det skulle bli en evig vänta tills det var dax igen och inte så som alla har sagt, att de flesta upplever att tiden faktiskt går väldigt fort när man väl har börjat.
Men vilken tur att det är på det hållet för det rör ju sig ändå om hela 18 veckor som jag ska ha denna behandling.
Det är även sista dosen FEC jag får idag. Har bunkrat i kylen med "lätt" mat men hoppas illamåendet inte är lika påtagligt denna gången.
Julian ska följa med oss dit idag och vara med en stund innan farmor kommer och avlastar.
Tur att vi har så många runt oss som alltid ställer upp. Det är guldvärt!
Helgen i övrigt har varit kanon!
Det blev såklart en tur till kolonin igår igen. Det var ju strålande sol och ingen envis vind så en tur dit var ganska oundviklig.
Love och Eva kom också förbi och stannade på grill, och äntligen fick man se den lilla magen som börjar synas nu. Mysigt!
Tänk vad tiden har gått snabbt ändå trots att det är tre veckor mellan gångerna.
När jag fick den första kuren så trodde jag det skulle bli en evig vänta tills det var dax igen och inte så som alla har sagt, att de flesta upplever att tiden faktiskt går väldigt fort när man väl har börjat.
Men vilken tur att det är på det hållet för det rör ju sig ändå om hela 18 veckor som jag ska ha denna behandling.
Det är även sista dosen FEC jag får idag. Har bunkrat i kylen med "lätt" mat men hoppas illamåendet inte är lika påtagligt denna gången.
Julian ska följa med oss dit idag och vara med en stund innan farmor kommer och avlastar.
Tur att vi har så många runt oss som alltid ställer upp. Det är guldvärt!
Helgen i övrigt har varit kanon!
Det blev såklart en tur till kolonin igår igen. Det var ju strålande sol och ingen envis vind så en tur dit var ganska oundviklig.
Love och Eva kom också förbi och stannade på grill, och äntligen fick man se den lilla magen som börjar synas nu. Mysigt!
Mysigt att leka ute med alla sakerna.
Finaste! <3
Eva, bebisen och Love :)
Nu ska jag äta en rejäl frukost och se till att komma ur morgonrocken innan det bär av.
/Sophie
lördag 9 april 2011
Försvinn från mitt huvud!!
Jag har haft en riktigt bra dag och kväll fram tills nu.
Den började med en vända på Jägersrocenter med Malin, hälsade sen på mamma och pappa, fick städat och tvättat en hel del här hemma också innan vi avslutade kvällen med Pizza och film.
Men under tiden som vi såg på filmen så dök det upp hemska tankar i huvudet på mig från ingenstans som även försvann lika fort.
Jag tryckte bort dom gång på gång och efter bara någon minut kunde jag koncentrera mig på filmen igen.
Men det är så läskigt, för de kan bara dyka upp helt plötsligt och ta över totalt.
Självklart tänker jag på min sjukdom flera gånger om dagen, men det är inte alltid det är de här jobbiga ångestfyllda tankarna som kommer.
Men ibland måste man handskas med dom också och det är fruktansvärt. Dom går inte alltid att stöta bort som tex. nu ikväll.
Jag gick in och la mig när filmen var slut men kände ganska fort att det var ett lönlöst försök till att sova.
Lika bra att gå upp igen, samla sig och titta på någon intetsäganade serie på tv eller liknande så att man kan komma på andra tankar igen.
Just nu har vi Comedy central i bakgrunden. Inget bra direkt men man känner att det lättar.
Låt detta ta slut snart så vi kan få tillbaka vårt gamla liv. Jag saknar det!
Nu ska jag göra ett nytt försök. Godnatt!
/Sophie
Den började med en vända på Jägersrocenter med Malin, hälsade sen på mamma och pappa, fick städat och tvättat en hel del här hemma också innan vi avslutade kvällen med Pizza och film.
Men under tiden som vi såg på filmen så dök det upp hemska tankar i huvudet på mig från ingenstans som även försvann lika fort.
Jag tryckte bort dom gång på gång och efter bara någon minut kunde jag koncentrera mig på filmen igen.
Men det är så läskigt, för de kan bara dyka upp helt plötsligt och ta över totalt.
Självklart tänker jag på min sjukdom flera gånger om dagen, men det är inte alltid det är de här jobbiga ångestfyllda tankarna som kommer.
Men ibland måste man handskas med dom också och det är fruktansvärt. Dom går inte alltid att stöta bort som tex. nu ikväll.
Jag gick in och la mig när filmen var slut men kände ganska fort att det var ett lönlöst försök till att sova.
Lika bra att gå upp igen, samla sig och titta på någon intetsäganade serie på tv eller liknande så att man kan komma på andra tankar igen.
Just nu har vi Comedy central i bakgrunden. Inget bra direkt men man känner att det lättar.
Låt detta ta slut snart så vi kan få tillbaka vårt gamla liv. Jag saknar det!
Nu ska jag göra ett nytt försök. Godnatt!
/Sophie
torsdag 7 april 2011
Tack Lena!
Så små saker som kan göra en så glad.
Idag när jag kom hem så låg där ett litet vykort i brevlådan. Det var från min moster Lena. Hon har skickat lite kort då och då med peppande ord till mig, så härligt!
Inte ofta man får brev eller kort längre, mest tråkigt post, men när man väl får något så blir man verkligen glad.
Tack Lena!
Imorgon går vi in i sista helgen innan nästa behandling. Inga storslagna planer änsålänge, men de dyker säkert upp. Skönt att inte ha för mycket inplanerat utan ta det lite som det kommer för en gångs skull.
Jag älskar att planera annars, eller rättare sagt ha något kul som ligger framför en så man har något att se framemot.
Ska försöka skicka in papprena till den onkogenetiska mottagningen i Lund imorgon också. Ska ju försöka reda ut ifall min sjukdom har varit ärftlig osv.
Utifrån detta så bedömmer dom väl risken och tar sedan ställning till ifall dom tycker det är nödvändigt att kanske operera bort båda brösten.
Har såklart gått i dom tankarna själv också. Man vill ju minimera riskerna för att detta ska kunna hända igen och jag får ju isåfall två nya en dag.
Men jag behöver inte ta dessa besluten ikväll så jag kan ju grubbla ett tag till.
Imorgon är det dags för att lämna blodprov igen. Hoppas det går fort denna gången. Tycker det tar en evighet att sitta där och vänta.
Nu, lite tv.
/Sophie
Idag när jag kom hem så låg där ett litet vykort i brevlådan. Det var från min moster Lena. Hon har skickat lite kort då och då med peppande ord till mig, så härligt!
Inte ofta man får brev eller kort längre, mest tråkigt post, men när man väl får något så blir man verkligen glad.
Tack Lena!
Imorgon går vi in i sista helgen innan nästa behandling. Inga storslagna planer änsålänge, men de dyker säkert upp. Skönt att inte ha för mycket inplanerat utan ta det lite som det kommer för en gångs skull.
Jag älskar att planera annars, eller rättare sagt ha något kul som ligger framför en så man har något att se framemot.
Ska försöka skicka in papprena till den onkogenetiska mottagningen i Lund imorgon också. Ska ju försöka reda ut ifall min sjukdom har varit ärftlig osv.
Utifrån detta så bedömmer dom väl risken och tar sedan ställning till ifall dom tycker det är nödvändigt att kanske operera bort båda brösten.
Har såklart gått i dom tankarna själv också. Man vill ju minimera riskerna för att detta ska kunna hända igen och jag får ju isåfall två nya en dag.
Men jag behöver inte ta dessa besluten ikväll så jag kan ju grubbla ett tag till.
Imorgon är det dags för att lämna blodprov igen. Hoppas det går fort denna gången. Tycker det tar en evighet att sitta där och vänta.
Nu, lite tv.
/Sophie
tisdag 5 april 2011
måndag 4 april 2011
Tack för alla er peppande kommentarer. Har varit i kontakt med onkologen idag och förhört mig lite om hur jag ska gå till väga. Det blir till att ta kontakt med min kurator som sedan får vägleda mig hur jag bäst framför mina klagomål, för detta kommer dom inte undan med.
För övrigt har jag haft en bra dag. Jag och Julian började med en vända på bvc idag för att mäta och väga.
Nu väger han 10190g och är 72,5 cm lång. Stora gossen, nästa vecka blir han hela åtta månader, den 12e april närmare bestämt.
Efter att Julians farmor och Rasmus mormor Ulla varit här och fikat så begav vi oss till stan. Det blev en skön promenad längs gågatan och en ny pyjamas till lillemannen.
Kan säga att han hittat ett nytt sätt att väcka oss med på morgonen. Numera lägger han sig på tvären i sin säng och sparkar på väggen som går mot vårt sovrum. Ni kan tror han bjuder på världens leende när man kommer in för att ta upp honom.
För övrigt har jag haft en bra dag. Jag och Julian började med en vända på bvc idag för att mäta och väga.
Nu väger han 10190g och är 72,5 cm lång. Stora gossen, nästa vecka blir han hela åtta månader, den 12e april närmare bestämt.
Efter att Julians farmor och Rasmus mormor Ulla varit här och fikat så begav vi oss till stan. Det blev en skön promenad längs gågatan och en ny pyjamas till lillemannen.
Kan säga att han hittat ett nytt sätt att väcka oss med på morgonen. Numera lägger han sig på tvären i sin säng och sparkar på väggen som går mot vårt sovrum. Ni kan tror han bjuder på världens leende när man kommer in för att ta upp honom.
Yeeaahh, nu är mamma och pappa också vakna ;)
På tur i stan
Nybadad och i sin nya jamis....myyys
Nu ska det smaskas på sombreros och lite choklad. Jag som skulle sluta med sånt. Men eftersom beach 2011 är körd så har jag ju lite extra tid på mig innan Thailand väntar!
/Sophie
fredag 1 april 2011
Ductal cancer och oproffesionella sköterskor!
Gårdagens besök hos läkaren var omtumlande. Hon bekräftade att tumören hade blivit mindre och därmed att vi var på rätt väg. Skönt!
Jag passade på att fråga henne vilken typ utav cancer det är jag har eftersom jag inte fått veta det än.
Hon sa att den hette "Ductal cancer, grad 3 av 3".
Detta sa mig ingenting varpå jag ställde en hel del fågor.
Eftersom jag inte hade "HER2" så hade jag hoppats på att den var hormonell men nu var den inte det heller. Det jag fick veta skrämmde mig.
Hon sa att denna typen var agressiv och att jag de första åren efter tillfrisknande har större risk för återfall än om jag hade haft en hormonell cancer.
Hon nämnde även att jag efter det första åren har mindre risk för återfall än om den hade varit hormonell.
Så detta är väl på både gott och ont...
Jag vågar knappt bli frisk nu för rädslan av att bli dålig igen och hur sjukt låter inte det!
Fick rättat till min power port också efter ett antal timmars väntan. Mötet hos läkaren började halv nio och därefter skulle jag infinna mig på avdelningen igen vid 12 tiden. Klockan två var det min tur...
Operationen kändes som ett skämt!
Jag fick vänta nere på uppvaket innan det blev min tur. Sköterskorna där var något av det oproffesionellaste människor jag mött.
Dom pratade hejvilt om olika patienter, om vad dom tycket om olika läkare/sköterskor och alla konflikter som pågick på deras avdelning.
Tack för den liksom. tänk så skulle jag ha en av de läkare som dom rackade ner på!
Kände mig så liten där jag låg och önskade bara att jag kunde gå därifrån.
Mittemot mig låg en annan kvinna som nyss hade fått kejsarsnitt. Dom rullade in henne på ett rum där hon fick träffa sin man och nyfödda son.
Vilka kontaster, Hon lycklig och nyförlöst och jag gråtandes med min förbannade tumör!
Vad hände! Hur sjutton kunde det bli såhär...
En av sköterskorna frågade en annan om det var okej att rulla in mig i operationsrummet. Den andre började tissla och tassla mitt framför ögonen på mig och avslutade med att hon tyckte något var för jäkligt men att hon inte brydde sig, "det inte min sak" sa hon.
Därefter kom hon fram till mig som om ingenting och sa att hon nu skulle visa in mig.
Dom rullade in på ett helt vanligt besöksrum och då förstod jag att det var det som den andra sköterskan tyckte var för jäkligt.
Jag var chockad över hela saken och började gråta. Läkana och assistenterna kom in och klädde sig i sina gröna rockar och började förbereda. Dom tände den vanliga lampan i taket och sa att det fick duga!
Vad då duga! Ni ska för fan skära i mig. Jag fick tunghäfta och sa ingenting.
Läkaren hittade inte tråden som störde mig och sa att där inte fanns något. Jag stod på mig och sa att där är visst något och ni får fortsätta leta. Tillslut hittade han en ca 2 cm lång tråd.
Med hjälp av en vanlig ficklampa som dom fick springa ut och hämta då ljuset var så "bra", en pincett för lite så lyckades han ta bort den. Dom sydde ihop mig och jag rullades ner till onkologen igen.
Jag var så arg och besviken på hur allt gått till så jag klädde på mig och meddelade att jag inte tänkte stanna för observation utan ville hem.
Har aldrig känt mig så utlämnad förr.
Vi åkte hem till mamma och pappa som passat Julian, åt lite mat sen körde vi hem.
/Sophie
Jag passade på att fråga henne vilken typ utav cancer det är jag har eftersom jag inte fått veta det än.
Hon sa att den hette "Ductal cancer, grad 3 av 3".
Detta sa mig ingenting varpå jag ställde en hel del fågor.
Eftersom jag inte hade "HER2" så hade jag hoppats på att den var hormonell men nu var den inte det heller. Det jag fick veta skrämmde mig.
Hon sa att denna typen var agressiv och att jag de första åren efter tillfrisknande har större risk för återfall än om jag hade haft en hormonell cancer.
Hon nämnde även att jag efter det första åren har mindre risk för återfall än om den hade varit hormonell.
Så detta är väl på både gott och ont...
Jag vågar knappt bli frisk nu för rädslan av att bli dålig igen och hur sjukt låter inte det!
Fick rättat till min power port också efter ett antal timmars väntan. Mötet hos läkaren började halv nio och därefter skulle jag infinna mig på avdelningen igen vid 12 tiden. Klockan två var det min tur...
Operationen kändes som ett skämt!
Jag fick vänta nere på uppvaket innan det blev min tur. Sköterskorna där var något av det oproffesionellaste människor jag mött.
Dom pratade hejvilt om olika patienter, om vad dom tycket om olika läkare/sköterskor och alla konflikter som pågick på deras avdelning.
Tack för den liksom. tänk så skulle jag ha en av de läkare som dom rackade ner på!
Kände mig så liten där jag låg och önskade bara att jag kunde gå därifrån.
Mittemot mig låg en annan kvinna som nyss hade fått kejsarsnitt. Dom rullade in henne på ett rum där hon fick träffa sin man och nyfödda son.
Vilka kontaster, Hon lycklig och nyförlöst och jag gråtandes med min förbannade tumör!
Vad hände! Hur sjutton kunde det bli såhär...
En av sköterskorna frågade en annan om det var okej att rulla in mig i operationsrummet. Den andre började tissla och tassla mitt framför ögonen på mig och avslutade med att hon tyckte något var för jäkligt men att hon inte brydde sig, "det inte min sak" sa hon.
Därefter kom hon fram till mig som om ingenting och sa att hon nu skulle visa in mig.
Dom rullade in på ett helt vanligt besöksrum och då förstod jag att det var det som den andra sköterskan tyckte var för jäkligt.
Jag var chockad över hela saken och började gråta. Läkana och assistenterna kom in och klädde sig i sina gröna rockar och började förbereda. Dom tände den vanliga lampan i taket och sa att det fick duga!
Vad då duga! Ni ska för fan skära i mig. Jag fick tunghäfta och sa ingenting.
Läkaren hittade inte tråden som störde mig och sa att där inte fanns något. Jag stod på mig och sa att där är visst något och ni får fortsätta leta. Tillslut hittade han en ca 2 cm lång tråd.
Med hjälp av en vanlig ficklampa som dom fick springa ut och hämta då ljuset var så "bra", en pincett för lite så lyckades han ta bort den. Dom sydde ihop mig och jag rullades ner till onkologen igen.
Jag var så arg och besviken på hur allt gått till så jag klädde på mig och meddelade att jag inte tänkte stanna för observation utan ville hem.
Har aldrig känt mig så utlämnad förr.
Vi åkte hem till mamma och pappa som passat Julian, åt lite mat sen körde vi hem.
/Sophie